Man kommer liksom in i det här "lunken" ganska snabbt.

Vakna till ljudet av havet, och en klarblå himmel.

Få frukosten serverad vid stranden.

Förflytta sig till en solstol.

Bada i ett kristallklart, varmt hav.

Sedan lunch (som jag för övrigt aldrig äter hemma)

Vila lite på maten........jaa, vid vattnet så klart.

Vid 19-tiden blir mörkt, och dags för middag!!!

Ett behagligt liv........men bara för några dagar/1 vecka.

Att, som många gör, flytta till varmare land några månader om året,

det skulle inte vara något för mig.

För det första, skulle det vara otänkbart att inte ha hundarna med mig i livet.

För det andra, så blir jag lätt rastlös, av att inte göra någonting alls.

I dag gav vi oss iväg på en flera timmars vandring på en låååång strand.

Ingen "racer-takt" direkt, bara lite lagom traskande vid vattenbrynet.

(Så där lagom, så man bränner sönder sig, utan att ens märka det, ni vet)

Hela Sides gamla stad, är som en enda stor ruin.

 På en udde i havet står de vackra ruinerna av Apollons och Athenas tempel.

I Side finns nog historia under varenda sten och härliga naturupplevelser däremellan.

Och helt plötsligt på vår vandring, hittade vi det här gänget.

Del av Apollons tempel.

Kvällarna blir inte så sena här nere.

Det frestar på att inte göra någonting alls.

Hux-Flux, så har halva vistelsen redan passerat.

Resan hem går på lördag.

Men vi ska kämpa på och bara njuta några dagar till.......tror det ska gå bra   

Kan inte låta bli att ta med några bilder på vovvarna   

Solig kram

Susanne

 

Susanne P

10 september 2013 22:26

Du...JAG förstår precis vad du menar...
Behöver jag säga att vi varit i Side två gånger? Och varje gång så kunde jag helt plötsligt tvärkomma på mej att jag längtade hem till hundpromenaderna.... ;)
Kram (snart är du hemma igen!) <3

http://www.susannep.blogspot.se

 

Eva H

11 september 2013 10:23

Vilket förskräckligt liv du har just nu :)
Fast jag håller med dig om rastlöshet!
(Och så ÄR det ju bara så att ett liv utan hundar, mer än en vecka kanske, skulle vara det verkligt förskräckliga!9
Kram!

http://fyrfotingar.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...