Direktlänk till inlägg 29 november 2013
I går!
Vilken dag det blev
Man skulle kunna kalla den, "Jakten på just DEN stenen"!
Starten gick hemifrån tidigt, tidigt.
Vi hade en lång väg framför oss.
Framme vid målet, letade vi oss fram till en turistbyrå, för att ev. få lite goda råd.
Joo då, det fick vi, och begav oss mot okända mål.
Mycket vackert att se på vägen, som gamla fina byggnader, t.ex
Och många roliga gamla namn.
Första ordentliga stopp var här.
En vacker sjö, där isen hade lagt sig, trots att det faktiskt var flera plusgrader.
Vatten, "skrek" hundarna....BADA!!!
(Näe, inte Mammut förstås, han blöter inte gärna ner sina tassar han)
Lycklig Ronja!
"Märkligt, att jag inte blir så blöt?"
"Får väl helt enkelt ta hål på isen!"
Det gick nästan att gå på isen.
Och vattnet smakade gott.
Mammut med matte var med oss på resan.
Vi har liksom samma galna intresse för gamla ting.
Vackert, eller hur?!
"Jamen, måste det blåsa så mycket här?"
"Riktigt kul, det här med isflak"
Vi hittade inte en endaste liten sten här, men vad gjorde det,
vi åt lite matsäck i solen, vilket inte är fy skam.
Vad gjorde då hundarna.....joo, dom lekte och hade skoj.
Här hade dom en vild diskussion om något otroligt viktigt.
"Oohps, fick visst lite skäll där, av Ronja"
Visst leker alla tre hundarna tillsammans,
men oftast är det Skorpan och Mammut som busar.
Vi fortsatte sökandet.......
Det här är en hytta, där man utvann t.ex malm förr i tiden.
Nu gick jag omkring igen, och kände historiens vingslag.
Nästan så jag kunde föreställa mig hur många män arbetat här, för länge, länge sedan.
Masugn!
Jag är helt "såld" på detta!!!
Men, vi hittade INTE det vi sökte här heller........
Vi åkte hit och dit, och fram och tillbaka.....och det började faktiskt bli mörkt........
Vad sjutton, skulle vi bli tvugna att åka hem, utan "skatten"?
Som barn, gick jag här i skogarna, med min farmor och farfar.
Kommer, så klart inte i håg exakt var......
Det jag minns, det var den fantastiska stenen som jag plockade.
En riktig skatt!
Ville så gärna hitta den igen.......
Med massor av envishet kommer man långt.
Här!
Här är den!
Bergslagstenen.......
Vi lyckades, med hjälp av ficklampor!
Låter kanske tokigt, men jag blev så himla glad.
Jag var inte ute efter att samla in massor av stenar, inte heller stora stenar,
bara några små fina bergslagsstenar, som rymdes i min hand.
Och nu har jag några stycken, i lite olika färger.
(Men den blå ligger nog varmast om hjärtat)
Stenar........jag gillar stenar!
Gårdagens äventyr, kommer vi nog minnas länge, länge.
Vi hade så roligt, alla fem.
Efter en sen, ja, väldigt sen middag på vägen hem, landade jag till slut hemma igen.
Gissa att vi var helt slut...... men det var det absolut värt.
Det är också så härligt, när man kan göra saker som den här,
och ha hundarna med sig överallt.
Det är liksom aldrig några som helst problem.
Om ni nu lyckades komma ända hit ner på sidan, utan att få kramp i fingret,
så säger vi godnatt.
Kram
Susanne