Direktlänk till inlägg 13 december 2013
Kom just på att det var fredagen den trettonde i dag!
Där har vi svaret på ALLT.
(Nej då, jag är inte skrockfull alls, men nu, just i dag, då vet i sjutton?)
Det börjar dock lägga sig nu, min "ilska" över allt som hände.
Börjar få lite perspektiv till allt nu.
"Ingenting var mitt fel i alla fall, så det så!"
Nej då, det började så himla bra, med att vi (Jag och en av döttrarna) for iväg till Linköping,
där jag skulle få lite hjälp med smärtlindring.
Toppen!!!
Jag känner mig verkligen previligerad, att ha denna möjlighet, att få snabb hjälp.
Ibland tappar man/jag liksom fotfästet helt, och ser ingen ljusning.
Men, vi har nu även gått igenom några andra lösningar på mitt probem.
Kändes mycket bättre när vi lämnade lasarettet
Och nu till allt helvete........
Äh, som sagt, nu har det gått över, så då känns det inte så farligt längre.
På motorvägen, på väg till grannstaden, small det till i framrutan..........stenskott!!!
Dock inte värre än att det kan lämnas utan åtgärd.
Men jag blev ändå arg.......nya fina bilen
Bild från Omberg igår.
Gick en promenad med hundarna, innan vi klev in på IKEA,
för lite smått o gott som var nödvändigt.....
(och vissa saker mindre nödvändiga)
Det var mycket bords-sittande under gårdagen.......
VAD tycker hundarna om det???
Så här tyckte Ronja till slut.....
"Näpp, nu får det vara nog!"
"Nu går jag ner, vad du än säger"
En ganska tydlig blick från Ronja..........."Måste du verkligen fota hela tiden???"
Hahaha, vad lustigt......det kändes som jag haft en urusel dag....tills jag började skriva om den.
Då helt plötsligt, känns det nästan löjligt
I alla fall......Vi hälsade på min gamla mamma också,
innan dagen var slut, och där blev jag också arg.
Jag skämms över att säga det, men jag blir så irriterad på henne ibland......
Hon kan vara ganska dum, rentav elak.
Jag vet att allt hänger ihop med hennes tillstånd efter alla stroke,
men det hjälper inte alltid att veta det.
Arg på henne, och arg på mig själv, för att jag blir arg på henne.....
Hänger ni med
Nu till sista händelsen....som faktiskt skrämmer mig.
På väg genom stan, efter att ha lämnat av dottern.........ser jag en samling barn, gå på trottoaren.
Dom var väl kanske i 10 års åldern.
När jag passerar, kastar dom något på bilen, som landar på taket.....BANG!
Jag blev fullkomligt vansinnig!!!
Körde runt, och tillbaka till den lilla samlingen barn.
Hoppade ur bilen, och frågade vad dom kastat?
Näe, vi har inte kastat något.....vi lovar......
Det blev ordväxling, med framförallt en liten liten kille, som var bland det tuffaste jag mött.
Det slutade med att ALLA, utom den lilla lilla killen, bad om ursäkt, sa förlåt (ingen skada skedd)
Den där lilla......han sa, "Skit i den där kärringen, kom så går vi!"
Jag blev helt paff?
"Vad sa du?", sa jag........
Då, helt plötsligt, började Ronja o Skorpan skälla som stollar i bilen.....
Dom kanske hörde hur arg deras matte var?
Hur som helst, så sprang alla sin väg, ropandes, FÖRLÅÅÅÅT!
(Utom den där lilla då, förstås)
Kanske jag överreagerade, men man kastar inte någonting, på någons bil!
Så det så
Puh, vad skönt det var att skriva av sig all ilska.....
Sista bilden, från ett vackert Omberg, med två underbara hundar
Ronja och Skorpan
Helt otroligt, men jag har inte sett en endaste Lucia i dag?
Inte ens på TV!
Om barnbarnen haft något på respektive skola/dagis, så hade jag förstås varit där.
Nu är det helg, och det sista ska ordnas med.
Tredje advent....redan?
"Over and out"
Kram
Susanne