Direktlänk till inlägg 27 januari 2014
Jäklar, vad de blåser!!!
Jag erkänner direkt, det här är det värsta jag vet!
Man hör ingenting, man ser ingenting, snön driver igen mina fotsteg på nolltid.
USCH
Men, då är det ju som så, att har man hund, så går man ut, i ALLA väder.
Och när man sedan återvänder hem igen, svettig och full av snö,
då känns det faktiskt väldigt bra, trots allt.
Mitt mål var att vi skulle "leka vårdhund" och hälsa på min mamma i dag,
men där satte vädret stopp.
Att ge sig ut på våra helt igenblåsta vägar, det gör man inte, om man inte absolut måste.
(Och då ska man räkna med, att man kanske måste ta hjälp av någon snäll bonde med traktor.)
Framåt kvällen, när vi skulle fira dotterns födelsedag, då mojnade vinden för ett par timmar,
så vi kunde ta oss in till stan, ganska obehindrat.
Men nu har den återvänt, med full kraft igen.
Man tror nästan att hustaket ska flyga av.
Hundarna ligger mer än gärna ute, och ligger dom helt stilla ör bara några minuter,
då hittar man dom inte, haha.
"Hallåååå, var är niiii!!!"
Och sitter man stilla och väntar på att en liten skogsmus ska våga sig fram under snön,
då hinner man bli vädigt snöig.
"Där!!"
"Jag är säker på att jag hörde den är!"
(Jakten slutade med 1 - 0, till skogsmusen!)
Pulsade in i skogen, där är inte vindstyrkan så förskräcklig.
(så hoppas man att det inte faller en tall i huvudet)
I morse hade jag ett samtal med veterinären, som vi var hos med Skorpan,
när hon förra veckan gjort sig illa i tassen.
Jag ifråga satte om det verkligen var nödvändigt att hon forsatte med smärtstillande?
Har kännt o klämt igenom hela hennes ben/tassar,
utan någon som helst reaktion, som skulle tyda på smärta.
Och man vill ju inte stoppa i henne läkemedel om det inte behövs,
Vi diskutterade fram och tillbaka, och kom gemensamt fram till att vi slutar med medicinen,
och släpper henne lös en stund i dag.
Så ser vi, helt enkelt.
Skulle det vara så, att hon verkar ha ont i morgon igen, ja, då får vi börja om igen.
Gissa att "någon" blev glad
"JAG ÄR FRIIII!!!"
Mjuk härlig pudersnö, och en hel-galen Skorpunge!
Det är underbart att se.
Och jag tror även att Ronja tyckte det var skoj,
att den lilla "skitungen" släpptes lös igen.
"Åh, vad jobbigt, att sitta stilla några sekunder!"
Skorpan undersöker allt!
Alla spår hon kan få tag i.
Doppar ner nosen i varenda litet rådjursspår, för att sedan lokalisera var dom håller hus.
För dom är alldeles i närheten.
WROOOOM!
Snön piskade ordentligt i ansiktet,
vilket inte bekommer hundarna nämnvärt.
"Brummeli-Brum vem lufsar där.... ♪ ♪♫"
"Det var skönt det där", tyckte Skorpan, att få rasa av sig en stund!
Att vara stilla är inte hennes grej riktigt.
Och Ronja, hon var nöjd med att få leka lite med sin kompis.
Du och jag, vi två!
Näe....hemskt ledsen,
men jag orkar nog inte hålla ögonen öppna längre.....
Nu håller jag tummarna för att, dels inga bakslag hos Skorpan,
och dels för att detta oväder lugnar ner sig till i morgon, för då startar vår nya kurs.
LYNADSKURS!
Ja, jag är inte mera än männisa, och kan väl ändra mig
Har ALLTID sagt, att lydnad, det är inte "min grej"......
Och i morrn börjar alltså den kursen, hahaha
Ska bli så skoj!
Kram
Susanne