Direktlänk till inlägg 28 februari 2014
Mm......jag vet inte riktigt, ska man vara personlig i en blogg?
På sätt och vis är man väl det, när man skriver om sina dagar i livet.
Just den här bloggen är bara tänkt att handla om hundarna......MEN.....
Hundarna är ju en del av mig, och det känns rätt skönt att skriva ner vad man känner.
Jag gör det, helt enkelt.
Men lite bilder blev också tagna, förstås.
"Vår" skog är inte fel den heller.
Bara att kliva ut från tomten, så är man där.
Och oftast har man den helt för sig själv.
"Nej, sa jag ju...pinnen är MIN!!!"
En lång kamp om en pinne, som till slut delade sig på mitten!
"Sicken" tur, va?!
Man/jag kan ibland känna mig lite förföljd av otur.
Som nu då, t.ex
Brutet finger, punktering mitt i skogen, trasig tand.
Allt på samma gång, känns det som. Men egentligen inget som jag "deppar" ihop av.
För första gången, på väldigt väldigt länge, har jag faktiskt tagit mig en funderare på min sitution.
Bara tänkt på mig själv, ingen annan alls.
Att jag dessutom haft kontakt med en väldigt kompetent tjej,
vad gäller just ämnen som detta, det har gjort allt så mycket enklare.
Hon har verkligen fått mig att förstå.
Vad är då ämnet?
Joo, att faktiskt tänka lite på mig själv ibland.
Inte göra saker för att andra vill det.
Fråga mig själv ibland, vad vill jag?
Ovanligt, när man är 50 +++, och egentligen aldrig har tänkt på det sättet.
Man får väl gå långt tillbaka i tiden, för att hitta några orsaker till det här,
och det är ju strunt samma.
Det viktiga är att göra något åt det.
Det tänker jag göra nu.
Jag har en plan!
En plan för hundarna, och mig.
Har pratat med några vänner, både nya och gamla,
och vi har tillsammans planerat lite.
Planerat för hundträning, på flera sätt.
Det känns himla kul, att träffa människor som har samma tankar som jag.
Vi kommer även "ta hjälp av experter" men jag skriver inga namn ännu.
Kanske smart att prata med dom först, hehe.
Jag har, med många människors hjälp, lärt mig ett nytt "tänk".
Det känns faktiskt väldigt skönt, efter alla dessa år.
Bland det bästa som finns, det är när familj och vänner mår bra, är glada.
Men jag får för den saken skull inte glömma bort mig.
Det har jag nog gjort, tyvärr.
Det ska bli ändring på det nu.
Så, som sagt, jag har bestämt mig, jag ska jobba med hundarna, tillsammans med likasinnade.
Tänka lite mera på MIG.
Jag kommer så klart aldrig sluta bry mig om andra människor, det är så jag är.
Kanske lite väl mycket "personligt" skrivet i dag, (då får man strunta i att läsa, helt enkelt)
men jag kan tänka att det kan vara kul att ha det nerskrivet,
kanske läsa det igen efter en tid, se om något förändrats.
Jag vet dock, att jag inte är ensam om mina tankar,
många är som jag, flyter med bara, gör vad som förväntas av en.
Det gäller att våga bryta ett mönster som inte känns bra,
och det får jag hjälp med nu.
Tacksam!
Nåväl, åkte in till stan för hämtning av nytt däck i dag.
Det andra blev helt oanvändbart.
En stor metallbit hade skurit rakt in i däcket.
Men nu är allt fixat, OCH även tandläkaren bokad.
Jag som alltid haft tandläkarskräck, har inget alls emot det längre.
Det känns faktiskt bra att jag skrivit ner det här.
Kanske ingen annan förstår riktigt hur jag menar, men det gör ju ingenting-
Huvudsaken är att jag förstår!
Önskar er alla en skön helg
Kram
Susanne