Direktlänk till inlägg 10 mars 2014
En vandring, på Sörmlandesleden.......
En fin slinga, med vacker "gammelskog" att gå i, massor av historia.
Och alla dessa spångar att gå på över myrmarken.
Nästan omöjligt att tänka sig, att det varit fullt av liv och rörelse i dessa skogar.
För en evighet sedan visserligen...men ändå?!
Mammut och Ronja, som för övrigt var riktigt "i gasen" i dag.
Joorå, även Skorpan var med i lekarna.
Men förmodligen är hon kanske lite skendräktig nu,
och är lite lugnare än vanligt.
Inte så att hon på något sätt verkar dålig, bara en aningens lite mera stillsam.....
Bara lite!
Här låg, för länge länge sedan, ett torp.
Har letat lite efter info om platsen,
och fått fram att det bodde en fattig man och hans fru här.
Mannen stal för deras överlevnad,
och hamnade till slut i fängelse på vatten och bröd.
Det ni, det kallar jag straff!
Mannens efternamn var Holm.
"Är det inte dags för fika snart, tror ni???"
"Kanske ett dopp först bara?!"
Skorpan tog sig också en sväng i vattnet.
Nu så, nu ska vi gå lååång väg över dessa spångar!!!
FRAMÅT!!
"Vänta, vänta, jag ser ett jättegott strå här", sa Skorpan,
och stoppade upp allt för en bra stund!
Att försöka sig på att gå av spången, det hade varit väldigt dumt.....
Det är otroligt djupt på sidorna!
"Men!!! Vilket håll ska vi åt egentligen??"
"Bestäm er!"
"Äh, jag kastar mig förbi er andra, sa Ronja!"
"Vänta är inte min grej"
Några av er kanske minns vad Ronja tyckte om Mammut,
när hon blev ensam efter att Quila lämnat oss.
Det finns verkligen ingenting kvar av dom "tankarna" längre.
Dom har bara roligt med varndra, alla tre.......
Härlig dag, med kär vän sedan länge.
Många ämnen ventilerades, både stort och smått.
Att ha några vänner, som man känner sedan länge, som vet så mycket om allt...
Det känns så skönt.
Man behöver inte alltid prata ens, det går bra att bara vara också.
Om man nu ska säga något negativt om dagen....så är det väl i så fall regnet som helt plötsligt kom?
Eller, egentligen spelar det ingen roll vad det är för väder.
Hundarna och jag måste ut i alla fall.......
Det var allt
Kram
Susanne