Ingenting alls igår, dessto mera i dag, skulle man kunna säga.

         Att inte blogga, eller ens tömma kameran, det hör inte till vanligheterna.

Att trötta ut er med orsakerna till detta, det är ingen rolig läsning alls,

så därför fortsätter vi nu med gårdagens äventyr   

Vi hade bestämt träff med vårt härliga drag-gäng, här i Östergötland.

Jaa, vi är bara 4 st som envisas med draget, och nej, jag vet inte varför, för vi har jättekul.

Visst sliter vi oss i håret ibland, och har stora diskussioner om HUR vi ska göra

  för att få hundarna att förstå vad vi vill.

Sennendrag är inte lätt, det är en utmaning....men en rolig sådan.

NäR man l yckas, då är känslan enorm.

Tyvärr saknade vi en av våra vänner, som inte "kom loss",

men det är aldrig lätt att få till en dag som passar alla.

Vi jobbade inte ens så mycket för att få till den perfekta "sittningen",

hundarna fick bara vara hundar, och ingenting annat.

Ronja, Skorpan(som är på språng), Milla och dom tre, som tittar på sin matte är,

Tyra, Dina, och Hulda (lite osäker på ordningen)

"Hej....har vi träffats förr??"

Att försöka få till bilder i skogen, på berner i ständig rörelse.......INTE LÄTT!

Och så har vi då Ronja!

Vallar hon ihop sina vänner, eller försöker hon "sätta dom alla på plats"?

Hur som helst, Ronja låter väldigt mycket,

springer väldigt mycket.........det händer att det kanske missuppfattas.

Hon är i alla fall väldigt snäll, det finns ingenting ont i henne, vilket alla snart upptäcker.

"Jaa, jag kanska snackar lite väl mycket ibland", säger Ronja.

Vi gick en historisk promenad,

genom en vacker skog, med mängder av gruvor från en svunnen tid.

Ännu en gång slås jag av, hur mycket rörelse det måste varit i dom djupa skogarna,

för hundratals år sedan.

Nu är det helt stilla.

Och rofyllt......

Och lite spännande   

              För att göra en lång historia kort.........det var sedan det började.

    Hade upptäckt en stor skada på vår "nya" fina bil!!!

   Någon har slängt upp sin bildörr på vår bil,

      och då menar jag verklig slängt upp dörren....många gånger!!  

            Hela passagerar dörren är förstörd.....och färgad röd, av den andra bilen.

  Ringde försäkringsbolag, var tvungen att ringa polis,

som sa att jag var tvungen att komma dit och visa bilen....

Göra anmälan, ringa hit och ringa dit.

Jag höll på att bli tokig   

Det här kostar oss 3000:- i självrisk, bara för att människor är så fula,

att dom skiter i om dom förstör andras saker.

Finns inte en chans att hitta den skyldiga, så klart.

Tilläggas ska, att jag tänkte, precis innan jag parkerade,

att egentligen skulle man fota, när man parkerar och det är trångt.

Men, äh, det verkar ju kanske fånigt.

Hela gårdagens eftermiddag, tillbringade jag farandes mellan olika instanser, for ut o in i bilen,

var allmänt uppretad över hela skiten.......

När jag sent om sider landade hemma, tog jag helt enkelt slut.

Föll ihop, rasade......Och tog mig sedan inte upp igen.

Det har varit mycket en tid, att ligga hemma är inte min grej direkt.

(även om det egentligen är nödvändigt)

Mailade min doktor i går, som hörde av sig (som alltid) och jag fick hjälp i dag.

Jag är verkligen lyckligt lottad.

När vi (hundarna och jag) var på väg hem från Linköping, med en rygg som var helt bedövad,  

stannade vi i en skog, där jag bara slog mig ner i den mjuka mossan.

Bara njööööt och andades.

Och självfallet, flickorna bredvid mig.

Just det....höll ju på att glömma.......

Innan Linköping, var jag tvungen att hämta lite hundgrejer som jag beställt.

Dessa sköna plädar, t.ex.....och en hel del annat smått och gott.....mest gott, tyckte hundarna.

Fick frågan, om jag ville se något gulligt....och det säger jag ju inte nej till, förstås......

Tyvärr hade jag inte en tanke på kameran, så jag kan inte visa er......men tro mig,

det var sååå sött.

Får som just lammat.

Alldeles nya små bebisar.(lamm)

Jag fick t o m hålla en lite "palle-vante", och blev helt kär.

Så otroligt fina.....kändes som man ville gråta av lycka...bara av att träffa dom alla.

(När man har ont blir man väl kanske extra känslig och gråtig)

Kärlek, rakt av bara   

Kändes extra extra bra just i dag

Fina.....

Samma här, fina....

Mera uppmuntran i dag.........tur jag har dom som vet och förstår......

Jag reser mig snart igen, det finns inget annat.

Behöver nog "ramla ner" lite ibland, för att få lite stopp på mig själv.

Jag vill ju så mycket.......  

Mycket kärlek i dag, med andra ord,

det kan väl å andra sidan aldrig vara fel.

Kram

Susanne

 

Livet på landet med höns och hundar

29 mars 2014 02:15

Oj vad många fina vovvsingar på en gång !

http://www.annaslantligaliv.blogg.se

 

Titti

29 mars 2014 06:25

Fin berättelse och fina bilder, men håller med dig...att folk kan vara så himla nonchalanta, eller vad man ska kalla det, när de bucklar upp en hela dörren på bilen, det borde de märka kan nan tycka.
Samma sak hände min dotters vid konsum parkeringen i sommras, men då såg det ut som om de backat draget i dörren för allt var intryckt och inte så mycket som en lapp....man blir så himla arg över att npgon kan göra så - men det finns folk till allt, tro mig.
Hoppas du reser dig igen...här kommer en styrke kram till dig.....KRAM Å HA EN BRA DAG SOM DET GÅR !

Susanne

29 mars 2014 11:28

Usch, vad tråkigt det är. Visst, bara en bil, säger många....men vad sjutton, den kostar pengar, och den här skadan kostar massor av pengar, som dessutom någon annan än jag själv gjort :-(
Tack, Titti, klart jag reser mig igen.......
Önskar dig och de dina en härlig dag
Kramar
Susanne

 

Eva H

29 mars 2014 10:54

Bilden med ROnja "anfallande" de andra är helt ljuvlig!
Minen på de som undrar hur de ska komma undan den där tossiga damen :D
Lamm-klapp är jag skamlöst avundsjuk på!
Och det där med att "dunsa ner" för att lugna sig lite kanske.... Jag tror du har alldeles rätt! Vi är ju ofta alldeles för mycket "Ja men det DÄR grejar jag ju! Och det där! Och det är ju inte så jobbigt egentligen väl?" och så drar vi iväg och gör saker "etter värre". Det är kanske inte så dumt kroppen säger ifrån ibland, även om det är synnerligen irriterande att behöva inse man kanske inte klarar allt alltid.
I alla fall har jag oerhört svårt acceptera det :D

http://fyrfotingar.blogspot.com

Susanne

29 mars 2014 11:25

Ja, hon är verkligen en liten "tossig tjej", och fruktansvärt rolig.

Precis så är det, Eva. Man är så himla duktig hela tiden. Ingenting är omöjligt, fast det egentligen är det. Kanske är det nödvändigt för oss, att rasa ner en bit, för att få oss en tankeställare, och inte bara rusa i 110 hela tiden.
Men, visst är det svårt, och tråkigt att acceptera.
Ha en bra dag
Kram Susanne

 

anki

29 mars 2014 18:48

Aha, vad det därför du frågade om röd bil på parkeringen. Det var inte jag, jag lovar!! Kram Anki

 

Sofia

29 mars 2014 20:00

Vilket vackert gäng!

http://www.echosierra.se

Susanne

30 mars 2014 09:43

Håller med dig, dom är så fina 💕

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...