Klockan ringde tidigt.......och som vanligt blev det inte så många timmars sömn.

Men det går ju lättare att komma upp ur sängen, när man ska iväg på något kul!

Och det skulle vi i dag.

Till skogen på viltspår!

Vi går ytterligare en "kurs", bara för att vi tycker det är så roligt, både hundarna och jag.

År 2011 gick vi vår allra första kurs i viltspår, och det har blivit några stycken sedan dess.

Ronja skulle väl egentligen inte behöva gå kurs, (hon har ju redan tagit championat i viltspår)

Men det är som sagt så kul, att kunna ge henne svårare utmaningar, att jag själv får lära mig mera,

och att få gå spår som någon annan lagt.

Först ut av "flickorna" var Skorpan i dag.

Skulle bli spännande att se henne, eftersom hon verkar vara en riktig "stjärna" på att spåra.

Hon springer och hämtar skanker och andra skelettdelar stup i kvarten här hemma.

Hade inte behövt undra.....Skorpan gick som på räls.....jösses, vad hon var duktig!

Stolt som bara den, när hon hittade belöningen!

Ronja gjorde också bra ifrån sig, hon känns säker i sitt spårande,

och jag själv har också kommit en lång bit på väg.

Jag litar på hundarna.....vilket är A och O!

Ronja gick jag med själv i dag (brukar alltid gå två och två)

Men, av flera orsaker, kändes det skönt att gå själv......

Jag är absolut inte emot förändringar, tro nu inte det.

Men på dom här "kurserna" var vi från början inte alls många.

Ett härligt gäng, som hade väldigt skojigt på våra träffar i skogen.

Nu har det blivit så otroligt populärt att viltspåra, och kurserna är mer än proppfulla.

Spelar inte mig någon roll, men den där "familjära" känslan finns så klart inte längre.

Min åsikt är precis densamma oavsett vilken kurs man går.

Jag gillar när antalet deltagare är så där lagom många.

Det blir en viss skillnad på att vara 6-7 stycket och att vara 26 stycken.

Alldeles för många på en och samma gång, i min smak.

Det blir mest rörigt......kanske mest i mitt huvud.

Så vet ni vad jag gjorde........?

Joo, jag tog bilen och åkte till "vårt" spår ensam.

Gick spåret med Ronja, gick tillbaka en lååång väg  till bilen,

som stod långt in i "öde-skogen".

Där satte vi oss, hundarna och jag, tog fram vårt fika, och bara njöt en stund.

Njöt at tystnaden, av en bäck som porlade, av fågelsång........

Var liksom  tvungen att samla på mig lite av det där, som är så härligt.

Det är nog bland det bästa jag vet, att bara sitta där i skogen,

utan att höra ett litet pip från någon annan.

I övrigt har vi lagat lite påskmat till morgondagen,

då hela familjen kommer hit.

Ovanligt att alla kan komma på en och samma gång, det ska bli så kul!

Avslutade med ytterligare en sväng i vår skog,

med bara lek och skoj!

"Har vi sagt att vi gillar stenar?"

"Hamster???"

"Vadå hamster??"

"Näe, jag har väl inget i munnen?!?!"

När jag fick se Ronja göra....vad det nu var hon gjorde....

...då skrattade jag så att magen värkte, hahaha!!!

En stubbe, som hon naturligtvis skulle upp på......

helt plötsligt började hon backa upp på den?!?!

"Japp, då var man uppe då!!"

"Gick ju väldigt bra det där!"

Omtänksamhet!

Det är det här.....Ronja väntar på Skorpan,

och ser så hon kommer upp på berget ordentligt.

Önskar er alla en Glad Påsk

Kram

Susanne

 

SytantenSytanten

19 april 2014 08:50

Härliga bilder. Vilken söt liten hamster, likheten är slående med stora kinder. Glad påsk tillbaka.
Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

Susanne

22 april 2014 00:00

Tack Elisabeth! Hoppas din helg varit fin, med sol och ledighet.
Kram
Susanne

 

marianne

19 april 2014 09:22

Håller med dej om antalet deltagare, det blir något helt annat när det inte är så många.
När jag ser bilderna, kan jag riktigt känna hur det är o köra in fingrarna i deras blanka pälsar.

Ha en fin påsk

kram Marianne

http://www.mapes.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...