Då var äntligen den här dagen slut!!

Jösses, säger jag bara......jag är liksom inte gjord för det här.

        Det började så vackert........

(Den här utsikten när man slår upp ögonen på morgonen gör inte ont alls)       

Klockan 10 var vi på plats, för att hinna träna lite innan tävlingarna startade.

Tog en sväng med Ronja och Skorpan lite då och då, bara för att...

...just precis, ta lite bilder

Gissa vad som hänt då.......kameran hade legat påslagen över natten,

så batteriet var väl mer än tomt!

En hel dag utan kameran, hur kändes det   

(bilderna är därför enbart tagna med mobilen)

Tog igen oss lite emellanåt.......

När vi höll på att träna som bäst, då hände något riktigt roligt.

Har "träffat" en trevlig "berner-tjej" här på nätet.

Hon tog sig nu tid, och åkte mååånga mil för att träffa oss.

Gissa att jag blev  glad.

Vi har som sagt aldrig träffats irl, men det kändes som om vi varit goda vänner jättelänge!

Åh, vad jag blev glad!

Tack snälla Monica för att ni kom   

I lekparken.....ganska kul ställe, tyckte tjejerna, när vi balanserade lite både här o där. 

   Så tävling!

Ronja kändes rätt ok på träningen.

Rent av bra!!

Men sent om sider, när vi äntligen skulle starta

(vet inte riktigt vad klockan var, kanske 17....18-tiden) då gick det inte alls.

Lilla gumman...tänk om jag kunde läsa dina tankar!

Helt plötsligt var det något på marken, som hon helt enkelt vägrade att passera.

Då menar jag verkligen VÄGRADE!

Som om det var något riktigt giftigt/skräckinjagande???

Vi gjorde i princip bara två moment, innan jag faktiskt valde att bryta.

Självklart funderar jag på varför hon gjorde som hon gjorde.

Vad kunde jag gjort annorlunda.

Jag är inte det minsta besviken på att det gick illa,

men jag klurar lite, visst.

I morgon är en ny träningsdag, och jag tror faktiskt inte jag ska träna så mycket då.

Jag vet ju att Ronja kan alla momenten,

men just när vi kommer till tävlingen, då händer någonting.

Det är säkert mig det beror på.

I morgon är en ny dag, och nya funderingar.

Så har vi då Skorpungen!!!

Hon skulle köra allmändraget, och då hade klockan hunnit bli ännu mera.

Och vet ni vad? Skorpan grejade det!!! Dessutom med fin-fina poäng!   

Sååå duktigt såå!!

Men, som sagt, några bilder från prisutdelning eller något annat som hände i dag,

det har vi inte.....bara dessa futtiga mobilbilder som vi får hålla till godo med .

Lekplatsen........en  kul "hang-out"

"Men matte!!! Ska du inte fota oss nu heller???"

"Vad är det som hänt??

"Nu har vi ju hoppat upp på nästan allt vi sett?!"

Vid 21-tiden, då som först var vi tillbaka i stugan, och kroppen skreeeek.....NEJ NEJ NEJ   

För att inte tala om hundarnas magar! (joo, makens mage också)   

Nu känner jag mig redo för sömn en stund.....

Kram på er

Susanne

 

Monica & Caspian

3 maj 2014 08:53

Det var jätteroligt och träffas igår och jag säger samma sak, det känns som om vi känt varandra jättelänge <3 synd bara att vi bor så låååångt ifrån varandra:( Ska även hälsa från dotra :)

 

Ingalill

3 maj 2014 09:05

Duktiga lilla Skorpan! Grattis Matte o lilla vovven!
Nu hejjar vi på från norr så jag hoppas det hörs ner till Skutskär för dig och Ronja i morgon!

 

Eva H

3 maj 2014 10:17

Tänker genast på en kvinna som arbetade i zoo (LEKSAKS, As anm)butiken här. Hon hade tidigare en STOR rottishane som rent frökenaktigt skuttade en lång bit vid ett speciellt ställe på en gångväg hos dem. Hon fattade ingenting.
Så fick hon låna en "rottis-bibel", en tjock bok skriven i England. Där stod att det inte är ovanligt rottisar är rädda för.... Håll i dig! MYROR!
Och då såg hon myrstigen just där tuffingen hoppade :)
Fast Ronja är väl inte myrfobiker förstås :)
Duktiga töser du har. Förstår om de var förvånade över kamerabristen dock :D

http://fyrfotingar.blogspot.com

 

Sofia

3 maj 2014 12:35

Grattis skorpan :) Ja om man skulle kunna förstå vad de tänker. Svårt det där. Hoppas Ronja klarar nästa tävling bättre.

http://www.echosierra.se

 

Susanne

4 maj 2014 21:10

Monica! Håller verkligen med dig ang. avståndet....alldeles för långt 😐 men jag hoppas vi ses snart igen ändå!
Ingalill! Stort tack, hon är väldigt arbetsvillig, den unga fröken.
Eva! I dag gick det ju bättre, men visst skulle man gärna vilja veta vad som rör sig i huvudet ibland.
Sofie!! Tack, lite, eller mycket bättre, men det räckte inte. Om 1 månad är det dags igen 😀

Kram
Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...