Först av allt....lite reklam!!

Vi ska vara med på det årligen återkommande Djurexpo, Himmelstalundsgymnasiet i Norrköping.

Det ska bli jättekul, för vi har fått förhinder dom tidigare gångerna som det varit.

Men, i år, då ska vi inte få förhinder.

Vi, dvs. vår lilla grupp spm kör snnendrag i Östergötland, 

ska alltså visa upp oss, och vad vi gör, tillsammans med hundarna.

Det blir lite olika dragmoment, samtidigt som vi berättar om hur det går till, lite historik, m.m

När vi visat själva draget, så kommer vi även att dra barn som vill åka med en sväng.

Och det bästa av allt, det är helt gratis!!

    Varje år  har dom också en rasparad, där det visas så många olika raser som möjligt,

samtidigt som en speaker berättar lite.   

I år har jag fått "äran" att gå med Ronja,

vilket känns extra roligt eftersom barnbarnen, Milton och Meya kommer vara med också. 

Inte nog med det.......berättade om detta för min kompis, Mammuts matte, 

så hon ringde och kollade om dom hade någon Grand Danois som skulle vara med,

vilket dom inte hade....så även Mammut-killen kommer deltaga i paraden!!! 

Kul va?!

Nog om det!!

Det har varit lite dåligt med bloggandet en tid, vilket inte alls känns kul egentligen.

Men efter allt skitsnack som varit, tappade jag liksom gnistan.....

Har nu tagit mig en rejäl funderare på detta, och kommit till ett beslut!   

Jag älskar att fota....framförallt hundarna.

Jag tycker det här med att skriva och lägga in bilder är riktigt roligt.

En liten hobby som växt och växt.

Nu tycker inte jag att någon annan behöver lägga sin näsa i blöt i detta ämne,

så därför kör jag på....preciiiis som vanligt, och skiter i andras okänsliga kommentarer.

Bort bort med dom!  

Lite bilder!

"Jag lovar, jag har ingenting i munnen.....helt säkert!!"

"Kolla själv då får du se, att jag inte har något i munnen"

Att jaga varandra, det är en av höjdpunkterna på våra promenader.

"Öh, men knuffas inte då, Ronja!"

"Aldrig att jag knuffas heller, jag som är sååå snäll"

Ingen fara skedd, Skorpan är snabbt oppe på benen igen.

(Men lite sur ser hon allt ut)

"Urk....nu fick jag visst in något i munnen

som inte smakade så där gott som jag trodde"

"Nu så....nu känns det bättre!"

"Men!!"

"Vad har du ätit för något, Skorpan??"

"Och inte delade du med dig till mig heller?"

I brist på stora stenar att hoppa opp på.....jaa, då får det bli en grushög!

".........men kan du sno dig på nu, matte....ser du inte att jag glider ner i gruset!!!"

I dag har vi också varit och rekat inför lördagens "uppvisning".

Vi har ju bara en viss tid på oss, så det måste planeras lite, så man får med det mest intressanta.

Samtidigt bör det ju sägas på ett lättfattligt sätt....alla är inte hundmänniskor....

Märkligt egentligen, hahaha

Ronja nära kameran......

Och Skorpan likaså.

Nu har vi 2 veckor kvar till tävling....gissa att vi tränar....lite varje dag.

Tror på korta träningspass.....för även jag blir trött i huvudet.

Vad ska då hundarna bli?

Så, nu har ni kommit till slutet...heja heja   

Klockan blev som vanligt massor, och jag som ska opp tidigt?

Vi ser fram mot morgondagen........kommer bli sååå himla kul   

Kramar till er alla, lite extra till  alla ni som skrivit meddelanden till mig.

Gissa att det värmer och man blir så glad.

Susanne

Konstigt?

Att inte ägna en endaste liten minut åt bilder under gårdagen?

Men, någon gång händer det, det där som gör att det bara inte går.

(Och gissa vad? Jag tänker inte gå in på orsaken. Nu fortsätter den här bloggen att enbart handla om Ronja o Skorpan, samt en plats för mig att "förvara" alla bilder. En slags hunddagbok, precis som det den är tänkt att det ska vara när jag startade den för snart 5 år sedan)

Så, nu kör vi!!

Dragträning startade vi dagen med i dag.

Jag vill verkligen träna så mycket som vi orkar nu.

Bara att passa på innan värmen kommer,

för då är det lite jobbigare för hundarna i värmen.

Ronja visade även i dag att hon gillar det här med drag,

vilket i sin tur gör hennes matte riktigt, riktigt glad

Vi ägnade oss i princip bara åt slalombanan, och jaa, den gick OK.

Skorpan då, jo hon får nu lära sig grunderna med vagnen,

och det innebär att vi enbart ägnar oss åt att hon ska gå framför vagnen och jag bakom.

Samt lite höger/vänster.

"Framåt", det har hon snappat helt vad det betyder,

vilket är toppenbra......det går väl, (som i allat annat Skorpan gör) en aningens för fort bara!!!

"Jaa, jag är ju som en blixt!!!"

Med på "träningsplan" hade jag en kompis, som stod för "fikat", haha.

Himla fint att ha......Det tackar vi så mycket för!

Ömsom sol, ömsom regn, en salig blandning av väder i dag.

Men, vem bryr sig.....

Tid för lek....då hittade vi en basketboll, med så där lagom mycket/lite luft i...........

....lagom för att det skulle gå att greppa i munnen!!

"Passa då.....passa då, Ronja!!!"

"Här är jag!!"

Skorpan är beredd på en passning.

Total lycka, när hon fick tag i bollen!

"Nu släpper jag den aldrig"

Efter lite föda i magen, for vi iväg på nästa uppdrag,

som var att lägga spår till morgondagens spårning.

Då hinner spåren ligga i drygt 24 timmar, och det hinner även hända en hel del saker i spåren.

Många störningar......ett djur som passerar över spåret, även vinden kan flytta spåret.....

Det är det som är så spännande med viltspår.

Man har inte en endaste aning om var exakt spåret är efter så lång tid.

Här ska en hjort läggas ut.

Efter spårläggningen, det var några stycken,

så lyste den där gula en liten stund, så det blev ett sista stopp på väg hem.

Skorpan, som jag fick stopp på i ......

....helt rätt tid i dag.

Jag såg på henne att hon fått upp ett spår, och var på väg ut på vift.

Men ack, vad hon bedrog sig.

Jag undrar jag, om det finns någonting, som skulle kunna få Ronja att sticka iväg?

Näe, jag tror faktiskt inte det.

Visst, man kan kanske inte lite till hundratio procent på ett djur..........

Jag är nog kaxig, 

när jag säger att Ronja skulle aldrig dra iväg från mig, efter ett djur alltså.

JAg SKA få till det, så vi kan lita lika mycket på Skorpan,

och det ska väl inte bli så svårt,

för den lilla tjejen är oerhört lyhörd.

Men vad ser jag, SKorpungen???

Haha, vänder bort huvudet och "lipar"!!!

"They make my day, every day"!

  Så kom den då.....på bara två dagar!

Vips, så låg den i lådan.

Mobilskalet som jag beställt.

Tog ett med extra skydd, det hette "tough case", och dom är verkligen bra.

(Det förra jag hade passar ju så klart inte den nya mobilen, tänk att det alltid måste vara så.

Hela tiden köpa nytt, nytt, nytt! 

Jag är så nöjd med hur det blev, och ingen kan ha ett exakt likadant.

För er som undrat var jag beställt det, så heter det http://www.iphonebutiken.se/

Det var vår dag i dag.....och det var en riktigt bra dag.

Några flera uppdrag hann vi med, men det får bli morgondagens skriverier.

Kram

Susanne

Sammanfattning i form av en film!

Det får det bli i dag.....

Många tror nog att berner är en hund som mest "lufsar" omkring......men det är så fel, så fel!

Så det så   

Skorpan fick med sig ett rådjurskranie i farten....som hon levererade.....preciiiis som vanligt!

Regn heeela dagen i dag,

som vi hoppas byts ut mot bättre väder i morgon.

Kram

Susanne

VILTSPÅR!

Så himla skoj det är.

Vi är nog lika förtjusta i det både hundarna och jag.

Ronja först ut i dag.

Ett öppet spår som var lagt i går.

Spännande, tyckte jag, för senast var hon inte på humör alls....men jösses vilken skillnad!

Som en liten rälsbuss gick hon.

Skorpans tur! Samma sak med hennes spår...det hade legat sedan i går,

och hon har absolut inga problem med spårningen, det har vi sett så många ggr.

Men jag tycker nog hon slarvade iväg lite i dag....."fuskade" och genade, tog spåret i vinden...

Aja-baja   

Skorpan fick dessutom ett skott!

Det har hon aldrig testat tidigare,

och hon reagerade som jag trodde.......med andra ord INTE ALLS!

Hur som helst , det gick helt ok i dag!

Det blir ganska mycket att gå....först lägger vi spåren (anlagsspåren), så går vi våra egna spår,

vi går även med som "andra man" på våra kompisars spår.

(Man går aldrig ensam)

Ställde in "Runkeeper" för att se hur långt jag gick.....och suma summarum blev det bortåt milen.

En spårdag med högsta betyg!

Innan vi styrde hemmåt, åkte vi iväg för en "bus-stund" med kompisen Linus.

Och trots att hundarna haft det ganska jobbig hela förmiddagen,

var dom alla tre sugna på lek!

Att fota när man går ett spår är förstås omöjligt, så dessto mera bilder efteråt.

Inte direkt sol, så jag "lekte" lite med olika inställningar på kameran.

Svårt, men kul!

"Hallå, finns det nån' som vill leka med mig???!"

"VA?"

"Var det någon som nämnde LEK?"

"Jag är på, kom igen nu Skorpunge........!"

En leksak som legat bortplockad ett tag, blir genast som en ny igen.

Ronja, Ronja, du behöver inte visa dina fina tänder varje dag!

Under en tid, så har jag kännt mig så.....jaa, ledsen.

Jag har fått tråkiga påhopp om en det ena, en det andra....som jag tyvärr tagit åt mig för.

Dumt, men det kunde jag inte göra så mycket åt.

Jag vet inte vad som hände i dag?

Tog mig ett ordentligt tänk,

Ronja och Skorpan kom vid flera tillfällen och liksom knuffade på mig.

"Kom igen nu matte!!"

"Vad är det viktigaste i mitt liv?"

Inte sjutton är det andras åsikter om mig i varje fall!!

Jag har "rent mjöl i påsen", känner inte att jag gjort någon något illa, men alla är vi olika.

Vi har olika värderingar, olika syn på saker och ting, det kan ingen ändra på.

Alla kan inte älska alla.....

Jag har mina kära vänner, och dom är jag rädd om.

Så har man ju även bekanta, dom är också viktiga på sitt sätt.

En vän skrev några kloka rader.......

"The older I get, the less I care about what people think of me.

Therefore the older I get, the more I enjoy life!"

Tyckte den var mitt i prick!

En del inställningar var riktigt bra på kameran....det finns en hake dock!!!

Jag minns inte hur jag ställde in dom små "knapparna"?               

Hundarna har fått pälsvård i kväll också, vilket var riktigt välbehövligt.

Så nu får man nästan, men bara nästan, hoppa upp en stund i sängarna!

Mina trogna följare   

Nu snabbt stänga ner här, och sova några timmar.....hoppas på ok väder,

så blommorna kan komma ner på sina platser.

(om ni tycker det saknas bokstäver lite här o där....så gör det

nog det.....dom börjar ta slut, helt enkelt!) HAHAHA!

Kram på er

Susanne

Jag pratar så klart om den lilla spåraren , Skorpungen!

          Hon har ett otroligt tålamod, när det kommer till att spåra.        

Spelar egentligen inte så stor roll VAD som ska spåras......hon ger aldrig upp.

I skogen, efter regn och hagelskurar, blev det riktigt varmt....nästan så där kvavt, ni vet.

Skorpan hittade skugga under en gran och jobbade med att mala sönder några grenar till flis....

Det är hon också bra på, hahaha

Vi lekte och hade det riktigt mysigt.

Njöt av tystnaden, satt i den mjuka mossan.....tänkte på dagens tråkigheter.

(som jag måste träna på att inte bry mig om = svårt)

Men oavsett hur trist det är, så får jag så mycket tröst, glädje, energi, jaa, allt, av hundarna.

Dagens bästa pinne!!

Kastades hit och sedan dit....och försvann??

Var sjutton tog den vägen?

Ronja stack direkt och började leta......efter en bra lång stund,

tittade hon fram  under en gran....

"Nääääe...jag hittar den inte??"

Då stack Skorpan.....zwish....så var den lilla vesslan iväg.

Straxt var hon framme igen!!! (och hojtade)

"Är det den här ni letar efter???"

Godingen!

Skugga och "rekreation", skulle man väl kunna kalla den här bilden?

Nästan varje dag, tränar jag också på att ställa in på olika sätt på kameran.

Alltid lär man  sig något nytt.

Obland blir det bra, ibland inte.

Tur man bara kan radera dom hundratals kassa bilderna.

Skorpan har haft ordning på sig heeela dagen i dag.

Inte en endaste liten hare har hon jagat.

Ronja

Lite trött Skorpa

Och så Ronja, som nog laddar för morgondagens......

Nej!!!...nu måste jag hinna sova innan jag ska gå opp igen snart   

Tack till alla mina fina vänner i cybervärlden.

Ni gör skillnad, på riktigt.

Kram

Susanne

Tänk, att det alltid är så här?

När jag arbeta inom akutsjukvården,

så kan man nästan säga att det var mera en regel än ett undantag,

att om en avled, så följde straxt två till efter?   

  Inte bara inom akutsjukvården förresten, det gällde inom alla vårdområden.

Konstigt?!

Gäller samma sak inom djurvärlden tro?

I går fick jag ett mycket tråkigt besked, och i dag följde TVÅ till.

Så fruktansvärt.......Mina tankar är hos dessa djurägare, som misst sin älskade vän.

Det går nästan inte en dag, utan att jag tänker på vår Quila, och när det blir som nu,

då kommer minnena tillbaka så starkt igen.

Smärtan.....känslan av att gå sönder.

Men, samtidigt glädjs jag åt varje dag tillsammans med Ronja och Skorpan.

I dag höll jag och sonen på att sätta hjärtat i halsgropen pga den här "tokan"!

Vi åkte till ett fält, fyllt av blommande maskrosor, och busade tillsammans.

Sonen är ju den allra "bästaste" buskompisen på två ben,

och dessutom bäst på att kasta pinnar!

Vädret var helt ok, och inte alls så blött i marken som man trott, efter gårdagens regnande.

Dom hade verkligen jättekul!!

Skorpans ögon lyste av bus, vilket dom iofs ofta gör.

  Det spelade igen roll hur många bra pinnar som kastades....den här,

den var den klart bästa av dom alla!

Så klart, ska då båda ha samma pinne samtidigt.

Ibland undrar jag hur smarta dom egentligen är?

Kan dom räkna ut vissa saker?
Som när Skorpan låtsas att hon inte är intresserad av något som Ronja har...

...går och nosar lite förstrött.......för att sedan smyga runt och sno åt sig den åtråvärda pinnen,

när Ronja verkar ha tappat intresset.

Hur som helst, så är det himla kul att studera dom båda i leken.

Man lär sig så otroligt mycket om dom.

Vid ett tillfälle, när jag ropade på Skorpan, och hon var så "inne" i sitt spårande,

då stack Ronja direkt dit, och puttade till henne ordentligt i sidan....som att hon sa;

"Hör du inte, kom hit nu!!!"

Då kom hon direkt!

Men det var sedan det hände.......
Otäckt som sjutton.

När det gäller Skorpan är man alltid redo....hon får upp ett spår på en lite sekund.

TJOFF.....så är hon iväg!!!

Då.......då är det för sent.......

Det studsade upp en hare precis vid nosen på henne, det var den hon känt hela tiden.......

Att ropa, det är ingen idé, hon är blockerad helt enkelt.

(Men klart man ropar ändå......)

Snart var hon utom synhåll, och åt det hållet som hon sprang, där ligger motorvägen!!!

Åh, vad arg jag var, och rädd, och...jaa, ALLT!!

Sonen sprang efter......man bara väntade på en smäll......

Men inte sprang Skorpungen ut på någon väg inte, nej då.
"Jag är väl inte dum heller!!"

"Skulle bara hälsa på haren lite juuu...."

Att skälla på henne, det gjorde jag ju inte,

och det behövdes inte heller....det fixade Ronja så bra så, utan vår hjälp.

Oj, vad hon skämdes.......

Och gissa att vi var lättade!

Rädslan kommer liksom efteråt, när man inser allt som kunde ha hänt.

Fyy, så hemskt.

"The Police" = Det är Ronja det,

och jag är faktiskt tacksam över hennes förmåga att hjälpa mig med den lilla "skitungen".

Vi minns att Ronja, och även Quila, och jaa, alla tidigare hundar i mitt liv,

har gjort precis samma sak som Skorpan gjorde i dag.

Men det är en gång.......sedan aldrig mera.

Är övertygad om att lilla damen lärde sig något i dag, kanske inte av mig, men av Ronja.

Nu har det blivit natt igen,

och det är den värsta tiden.....för att....nej, jag ska inte gå in på det här   

Kramar och tack för alla rara ord,

både här och på andra ställen....dom gör mig så glad.

Susanne

"Men HALLÅÅÅÅ, måste bilden vara så smal....vi får ju verkligen trycka ihop oss!!"

Regn!!

Det var ett väldans regnade i dag......men vem bryr sig om det?

"Inte jag!!"

"Eh, joo, jag står bara här o hänger lite......"

"Men måste du fota nu??"

"Blev lite tokigt när jag skulle hoppa över lite snyggt"

"Fastnade liksom......"

Dagens regn-promenad gick upp i vår skog.

"Håller på att mala ner skogens alla pinnar här nu!"

   "Men jösses, vad det regnar mycket......det droppar ju in i ögonen på mig"

"Jag håller koll!"

Det var "något" alldeles i närheten som knakade i skogen,

men det var ingen som vågade visa sig för oss.....Säkert rådjur, som vi har gott om.

Tänk va, att dom här flickorna betyder så mycket.

Dagar som i dag var det extra påtagligt.......

Att resa långt i bil, att försöka sova i en inte alltför ordentlig säng, och mycket mycket mera.....

det sätter sina spår.

Just sovandet är väl inget som är så annorlunda mot hemma,

men hemma kan jag göra allt i min takt, på mitt vis.

Skön sitt-stil!

Blev därför tvungen att uppsöka min "kära" läkare, som alltid finns där för mig.

16 sprutor senare, släpper värken så sakta, och livet återgår till det vanliga igen....PUST!

Då finns ni där!

Mina underbara hundar.

Ni säger ingenting, ni bara finns där hos mig,

och torkar mina tårar när det känns som tuffast.

Fick ett tråkigt besked i dag........

En av Ronjas systrar finns inte mera i livet......

Det är en alldeles för låg ålder för en hund att gå över regnbågsbron.

Mina tankar går till matte, som förlorat sin allra bästa vän   

Hittade en bild, som jag lånade, på Ronjas mamma i dag.

Hon heter Paquerette av Lee Armand aka Zaphir, och har faktiskt fyllt hela 9 år!!

DET känns härligt att höra!

Hon är fortfarande väldigt lekfull, med benen fyllda av spring...

(Ska se om jag kan få tag på en bild på Ronjas pappa också, och göra ett slags collage, tänkte jag)

Ingen träning blev det i dag, så klart, men vädret var ju inte så inspirerande precis.

Vi får se om det slutar regna till i morgon.

Det var allt.....en blandad kompott, kan man väl säga.

Kram

Susanne

Mitt i ingenstans, så känns det när man vandrar här.

Det är så otroligt vackert, och lika otroligt tyst.

Att försöka föreställa sig att det faktiskt varit liv och rörelse här, det är väldigt svårt,

men det finns många, många bevis för att det varit så.

Tänka sig.......

Det syns ganska tydligt resterna av husgrunder.

Att någon dessutom satt upp små skyltar, med gårdsanmnen,

det gör det hela ännu mera verkligt.

Vi hann se så mycket fina gamla platser, på dom ca 3,5 timmarna vi var ute i skogen.

Joo då, visst hade vi fika och mackor med oss.

(Äter aldrig mackor annars, enbart i skogen)

Dom här skyltarna, som sitter uppsatta på många av husgrunderna,

och jag finner det så spännande....

Något som uppskattades av Ronja o Skorpan i alla fall,

det var allt VATTEN!

Det här stora området var som en enda stor flytande matta.

MAn tror knappt det är sant....men den som är mest badtokig numera,

det är den här lilla tjejen!

Skorpungen hon simmar och simmar, så fort det finns möjlighet.

Den enda som absolut INTE simmar, det är ju Mammut.

Nu har han även lärt sig, att när tjejerna badar, då är det bäst att hålla sig undan......

För när dom kommer upp ur vattnet, då ser dom till att ställa sig bredvid Mammut,

innan dom sedan rystar av sig allt vatten....på honom, hahaha

"Oj, vad långt jag kan se!!!"

"Kolla....vad högt upp jag är!!"

"Ser ni mig där nere?"

Det var en väldig fart på alla hundarna i dag.

Är så himla glad att Skorpans tre månader långa "löp-period" är över,

och att hon nu är helt och hållet som vanligt igen.

Lite tokig!

Fick inte riktigt med hela Mammut i hörnet.....

"Goes Bananas" har fått en betydelse!

Våra galna, glada hundar!

Jag vet inte riktigt om det går att se, hur träden växer på bergens smala avsatser.

Hur är det möjligt, undrar man?

Fina, gamla körvägar......

Sötaste..........

"Blir det nått´godis nån´gång, eller?"

Ännu en husgrund......ST. Måsen, från slutet av 1700-talet.

En otroligt vacker promenad, som visserligen tog sin tid....

Men, vem har bråttom?

Tur  med vädret hade vi också, för när vi var på väg hem,

då kom regnet som var utlovat.

Kan väl säga, att inte blev Skorpan så mycket renare i dag,

efter allt badande, och därefter rullande i "smeten".

Gödsellukten, jaa, den har vi väl vant oss vid, hehe.

I morgon blir det till att träna lite igen med dom båda.

Kul!

Kram

Susanne