Såå himla skönt!!!

Det lyser om Ronja igen, man ser det i hennes ögon, att hon mår ganska bra.

(Här hoppade hon INTE upp, bakom henne var bara en grässlänt att gå uppför)

Ronja har ingen smärta......ingen som hon visar i alla fall.

Joo, visst rör hon sig en aningens försiktigt, men det är ju inte så konstigt.

Självklart får hon inte springa och busa med Skorpan, eller göra några andra galna upptåg nu,

men att röra på sig, det måste väl vara samma "tänk" som hos oss människor.

Att röra sig kan aldrig vara fel, snarare tvärtom.

(Det vet jag egen erfarenhet)

Så klart finns undantag!!!

"Stolle-Ronja" kan bara inte låta bli det här med höjder!

Jag var inte alls beredd på det, men ett, tu, tre, så satt hon här på kanten till fontänen.

Det var inte särskillt högt, men åh så onödigt, Ronja!!!

(Och jag då, jag passade förstås på att fota....sjukligt kanske)

Ganska skönt att svalka tassarna i det kalla vattnet var det också!

För att göra något annat än att strosa omkring på tomten, så åkte vi alltså in till stan',

och hade sällskap med bästa "två-bens-kompisen", (sonen) när han skulle gå till jobbet.

Vill ni få er ett gott skratt??

Då ska jag berätta något som hände mig alldeles nyligen.

(Det händer visst allt för ofta något dråpligt)

Och jag fick mig ett hysteriskt skratt.......

Så här var det;

Skulle gå ett viltspår med Skorpan för en tid sedan,

och bakom i spåret (domaren) gick en man som jag aldrig tidigare träffat.

Innan vi gick i väg, tog jag på mig min väst, som för dagen var helt nytvättad.

Den är så bra med alla fickor att stoppa "saker" i.

Hur som helst, vi började spåra........efter ca halva tiden,

hade jag vid ett flertal tillfällen viftat bort "något" som liksom hängde i vägen på magen...?

Jag hade inte tittat efter vad det var som hängde där, var fullt koncentrerad på Skorpan,

och tänkte väl att det var kopplet eller liknande som stack ut från västen?

Då, tittar jag ner på min mage.........gissa vad det är som hänger där så fint?

MINA TROSOR!!!

Där och då trodde jag att jag skulle dööö av skratt!!!

HAHAHAHAHAHAHA, här gick jag i skogen, med en okänd man, med ett par trosor hängande på magen.

Dom hade liksom fastnat i kardborrebanden vid tvätten.

Snabbare än blixten, slet jag tag i dom och knölade ner dom i fickan....

Hade domaren sett det???

Om han hade det, så självklart sa han inget om det.....haha, vad skulle han ha sagt?

Eh, du, du har ett par trosor som hänger där!!

Nej då, vi spårade bara vidare som om inget hade hänt.

Men jag kunde liksom inte släppa det, resten av spårning gick med en skrattande matte!

Jag skrattar fortfarande bara jag tänker på det.

Och, vad tänkte han?

Min typ av humor   

Kommer hädanefter ALLTID kolla kläderna noga efter tvätt.

Jag har mått så bra i dag, efter gårdagens eländiga dygn.

Jag MÅSTE verkligen försöka "tagga ner", när det händer saker som det här.

Kan inte vara bra för hjärtat.

Kändes verkligen som det skulle brista av oro.

"Ändring på det, Susanne!!!"

Jag tjatar väl ihjäl er alla, när jag skriver hur otroligt glad jag är över alla fina ord,

och så mycket stöd jag känner från Er.

Fint och rörande.

Kramar

Susanne

 

Anna

18 juni 2014 02:54

Ungefär som när mina jeans, ja väldigt trånga då dem krympt i garderoben, spruckit i hela ändan utan att jag varit medveten om det. Vi var ute och härjade med massor av nya och gamla vänner, jag märker ingenting förens jag av någon anledning borstar bort skit ifrån rumpan när jag lutat mig mot bilen och känner den stora revan. Jösses ! Tur jag hade tunika på mig som gick ner om rumpan, men tänk om tunikan inte döljt hela tiden, tänk om någon sett det. Gud vad pinsamt ! Jag var ju en bit ifrån dem hela tiden för att ta foto på dom och annat , så jag har ju stått med ryggen emot dom hela tiden typ. Haha! Ja mycket ska man uppleva. Kram Anna

http://Www.annaslantligaliv.blogg.se

Susanne

19 juni 2014 00:40

Hahaha!!! Roligt att skratta åt efteråt, Anna!!
Kram kram!

 

Monica & Caspian

18 juni 2014 07:41

Godmorgon!! Så skönt att se Ronja på benen igen <3 . Jag är precis likadan när det gäller hundarna, det värsta som finns är att se dom må dåligt :) Och tack för morgonens goda skratt! :)

 

Eva H

18 juni 2014 17:16

En sann gentleman den domaren! ;) En sådan säger givetvis ingenting!
Härligt att se Ronjas blick!

http://fyrfotingar.blogspot.com

Susanne

19 juni 2014 00:41

Precis så, Eva. Han måste verkligen sett dom hängandes där ;-)
Jaa du, den blicken säger allt!

 

marianne

19 juni 2014 10:53

Haha morgonens bästa skratt,tårarna flödar ,när jag ser synen framför mej.
Kommer ihåg en av mina "fadäser".Hade klänning på mej,var på en offentlig toa,kom ut med klänningen nerstoppad i trosorna,gick upp på en våg,så alla som var där såg hela bakdelen.Gu va pinsamt,när man va 14-15 år.Nu skrattar jag gott åt det.

Skönt o se Ronja´s glada ögon igen.
Ha en fin dag.
Kram Marianne

http://mapes.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...