quilaoronja

Alla inlägg under juni 2014

Av Susanne - 22 juni 2014 23:01


            

I går blev det inte mycket till bloggande....för sitter man och somnar,

så inser man att sängen väntar.


En otroligt fin vandring runt en sjö, som heter Ågelsjön.

På ena sidan sjön, finns lodräta bergvaäggar, perfekt för klättring,

(om man nu gillar det)

Människor från hela landet åker hit just för klättringen.

Vackert är det också!



Om Ronja är bad-tokig......och Quila likadant....så är nog Skorpan värre än värst.

Hon luktar sig till vatten på hundratals meter.

Så far hon iväg, och plums ner i vattnet.

Hon simmar så bra nu, och långt ut vågar hon sig också.



Spännande vandring, med trånga, branta passager.

Här fick vi dra oss upp.....pust....

Näe, inte vi alla....hundarna, Ronja, Skorpan och Mammut, samt Viktoria, (som också var med),

dom SPRANG uppför.....Det gjorde INTE Paula och jag!

Vi tog det lilla lugna....



Högst uppe på dessa höjder, var utsikten vidunderlig,

men att försöka sig på att fota, och få djupet i bilden, det är inget jag kan.

Men tro mig, det var vackert!


Nere igen, fortsatte vandringen på smala, mysiga stigar.

En del kläder hittades också.....Undrar om någon blivit varm,

och slängt av med kläderna vartefter?

Kul, tyckte hundarna.



Åååh, HOPP!

  

  

Skönt att gå utmed vatten hela tiden,

så hundarna kunde svalka sig när dom fick lust.




3 timmar, och 1 mil senare, var vi tillbaka vid bilen, och det hade då börjat skymma.

Utmed den här slingan, tältar många, och just i går var det flera campare där.

Men jag är inte så avundsjuk på dom,

för det finns inte direkt någon sommarvärme på kvällarna,

trots att almackan säger JUNI!

BURR!





**************************************************
******

     2014-06-22

         

   Blandat väder även i dag, ömsom sol, ömsom regn och hagel!?

Träning kanske, tänkte jag?

Japp, så fick det bli...det var ett tag sedan sist, och hundarna verkade riktigt taggade...KUL!

   


  

För att vara vi, och min dåliga disciplin, så är jag helnöjd.

Jag gör massor av fel......jag vet, men jag gör så gott jag kan.


Först lite uppvärmning..






"Kommer......"




Apportering.

"Jaha...och nu??"

"Ska jag komma, eller??"



"Jajaja, jag kommer, jag kommer!"



"Jag veeeet att jag INTE får tugga på den!"




En som inte riktigt snappat, att man INTE får tugga......



"Men varför??"

"Precis samma sak säger du ju när jag hittat en skank i skogen....INTE TUGGA!"

Så svårt att låta bli, den smakar visst jättegott.



Träningsglada hundar, vilken lycka.

När man tränar den ena, och den andra står och trampar och gör sig hörd på altanen,

då är det som att dom verkligen gör sitt yttersta, när deras tur är kommen.

(Eller, så är det återigen i min fantasivärld som just det händer)


Våra     



Två dagar i ett.

Men nu är det slut för i dag, jag lovar.


Kram på er, mina vänner

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 21 juni 2014 22:45



  Det finns riktiga guldkorn i naturen.......

I kväll har vi varit på ett av många.

Tänk så mycket vackert det finns....som en tavla.




Ronja och Skorpan i solnedgången.



Tömmer kameran gör jag i morrn......nu är det ju natt???


Uj uj, vad klockan går när man har trevligt.


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 20 juni 2014 21:09


    Midsommar!

   Jaha?!

     Det värsta är väl att det vänder snart igen, och går mot höst.

Saknar fortfarande dom varma, ljumma kvällarna....när kommer dom?


I år firar vi inte midsommar....eller, firar och firar.....vi firar väl alltid, maken o jag.

Firar att vi har det ganska bra här i livet, trots krämpor och andra bekymmer...

Vi tar vara på tiden vi har, det har vi fått lära oss den där hårda vägen.

Ätit gott, midsommarmat, det har vi gjort, och grillat, det har vi också gjort..

..men det gör vi å andra sidan nästan varje vecka.


En bra dag, helt enkelt!


"Jag är glad, och det brukar alla kunna se"    



Släppte Ronja i skogen i dag....jösses vad hon blev glad!

Kastade sig upp på en sten, det första hon gjorde.

Toka!!



För att en stund senare, starta med sina circuskonster!

Som sagt.....T O K A...TOKA!!



Skorpan fick tidigt lära sig,

att det kan vara ganska lönsamt att hoppa upp på saker!



Lite svalka i blåbärsriset....



Hon är såå fin.....på så många sätt.

Det hade varit så roligt, om Ronjas uppfödare fått vara med ochse denna underbara hund.

Men, tyvärr, dog Elisabeth allt för tidigt, och lämnade många härliga hundar efter sig.

Jag är dock ganska säker på, att hon finns med oss, där uppe i sin himmel, och njuter av det hon ser.




Jag vet, att den här lilla undebrara tjejens uppfödare,

håller med mig när jag säger att Skorpan, hon är "One of a kind" i hundvärlden.

Det finns ingen annan Skorpa, som är så levnadsglad,

har ett så underbart temperament, och är världens sötaste...




Inte ett endaste lite hårstrå följde med bort vid kamning/blåsning i dag!!

Tjohooo, nu sätter vi på oss pälsen igen, Skorpan!!



Det går inte att gnälla över att det är för

varmt på kvällarna......skönt att sova utonhus, tycker Skorpan.


  

Bålgeting......det var anledningen till att Ronja blev så dålig häromdagen!

Av en sträckning blir man inte så otroligt dålig som hon blev.

Ont, jaa, det gör det säkerligen, men Ronja var verkligen jättedålig!

Det här vet jag med säkerhet nu...

Hon mår dock helt bra nu, efter att hon fått rätt medel.




"Nähe, du matte....nu får det allt vara färdigfotograferat för i dag!!!"

"Jag tar min valp och går in och sover.....godnatt!!"



Kram....och till er som lagt 7 sorters blommor under kudden....Lycka till!!

Susanne

Av Susanne - 19 juni 2014 22:25

           

Efter en förmiddag, med flertalet givande, roliga telefonsamtal,

så stod födelsedagsfirande på agendan.

Min "lilla mamma" fyllde 91 år.

Inte så att man önskar sig något särskillt vid den åldern, men blommor,

något som luktar gott, det är alltid uppskattat.

Eftersom hon var här hos oss förra helgen, och det i dag var ett skitväder,

hade hon ingen lust att komma ut på landet. (förstår inte det) ;-)

Näe, det blev firande på hennes boende, med tårta, blommor och sång.

OCH flagga!!!


Slapp alla bilköer hem, eftersom vi bor åt "fel" håll.

Eller, vi bor väl kanske åt ett håll dit ingen åker så ofta.

Skogen!




Skorpan tränas i att bara vara stilla, vänta, ta det bara lugnt liksom.....



...och nog känns det skönt, när det då ser ut så här.

"Jaja, jag lägger mig tillrätta, och väntar då!"



 Ronja är såå glad igen!

En fröjd för ögat att se henne "le" igen.

      Jag släppte henne lite i dag också.....  



Jippiii, sa Skorpan om det...så himla kul!

Det blev ingen vansinnes-runda precis, det vågade jag inte riktigt.



Bara att få traska omkring, tillsammans, det räcker långt det!



Tror faktiskt inte jag kommer ge henne smärtstillande under så lång tid som veterinären sa.

2 veckor är långt!

Hon sa också, att jag får hålla koll, och "känna efter",

om jag inte tror hon behöver det längre, då är det säkert rätt tänkt.

Du känner din hund bäst....vilket ju är helt sant.

Nämnde i gårdagens inlägg, om en anna tanke jag har....och som jag i dag

fått bekräftat.....men jag vet inte om jag ska skriva om det här?!




Dagens kamning av ett stycke Skorpunge, gav noll utdelning vad gäller pälsen!!

Yes, hon har slutat fälla.

Nu ska vi bara få till den nya fina blanka pälsen också...



"Är det poserar vi gör nu??"



Semestern börjar nu för maken, och det ska bli så skönt.

Massor av "planer" på saker vi vill göra här hemma.

Men, framförallt, njuta av livet och sommaren.

Kanske några små utflykter hit eller dit.


Och en stor utflykt.....vi åker till utlandet 1 vecka också,

och tar då med oss barnbarnen, Milton och Meya.

"All inclusive", med små barn, det är det optimala!




Om jag kommer sakna hundarna den veckan?

Inte ett dugg.....L Ö G N!!!


Kram och godnatt från  oss

Önskar er en glad midsommar


Susanne


  

Av Susanne - 18 juni 2014 22:45



            Joo, visserligen står Ronja på smärtstillande, men ändå....hon känns glad o ganska pigg igen.

Och matte andas ut!

            Usch ja, så jobbigt när våra vänner inte mår bra,

            och inte kan tala om för oss vad det är. 

          

Dagen har tillbringats i vårt eget lilla SPA.

Med andra ord, stortvätt!




Skön känsla, när det inte längre ligger en halv berner på marken, efter schamponering.

Skorpan är näst intill helt naken....syns kanske inte så mycket på en bild,

men att ta på henne....det är....jaa, naket!



Tror dom tycker det är ganska skönt,

men visst ser det ut som om Ronja smider planer,

för hur hon ska kunna få tillbaka den härliga, skitiga doften igen.



Skorpan var precis nybadad, och så vit och fin....

Efter bara några minuter, då såg hon ut så här igen?

Hur bar hon sig åt?

Joo, hon springer och drar sig själv utmed alla buskar och staket hon kommer åt.

Det går i rasande fart, och härligt smutsig blir hon...IGEN

Gör om, gör rätt!!



Färdig...och vit!

("Ingen idé att du håller på med det där, Skorpan!"

"Matte gör bara om det igen, och igen!")



I kväll åkte vi på fotboll, för att se en match med sonens lag.

Första matchen för Skorpan, som nog tyckte att jag gott kunde släppa henne,

så hon kunde hämta bollen!

"Du brukar ju tycka om när jag hämtar saker?"



Och Ronja då....hon såg så klart "lill-husse" där på plan, och bara skulle dit för att hälsa.

Tok-hundar!!


Tog med dom på en sväng runt fotbollsplanerna,

och försökte samtidigt hålla koll på matchen.

Jag fick nöja mig med att höra när det blev mål.




Och så fotade jag lite också....



Bara några stycken.....



...eller ganska många blev det ju!



Att fota är kul, om nu någon undrat   


  

Skulle skriva om en tanke jag har, ang det som hände Ronja i helgen.

Men jag vet inte....det kan tyckas märkligt kanske.....

Får se hur jag gör, men ganska intressant är det.

Eller egentligen är det rätt rimligt, om man tänker efter.


Sista bilden....lovar (för i dag alltså)

Sötaste Skorpungen!



Kram på er

Susanne

Av Susanne - 17 juni 2014 22:31


Såå himla skönt!!!

Det lyser om Ronja igen, man ser det i hennes ögon, att hon mår ganska bra.

 

(Här hoppade hon INTE upp, bakom henne var bara en grässlänt att gå uppför)




Ronja har ingen smärta......ingen som hon visar i alla fall.

Joo, visst rör hon sig en aningens försiktigt, men det är ju inte så konstigt.

Självklart får hon inte springa och busa med Skorpan, eller göra några andra galna upptåg nu,

men att röra på sig, det måste väl vara samma "tänk" som hos oss människor.

Att röra sig kan aldrig vara fel, snarare tvärtom.

(Det vet jag egen erfarenhet)

Så klart finns undantag!!!



"Stolle-Ronja" kan bara inte låta bli det här med höjder!

Jag var inte alls beredd på det, men ett, tu, tre, så satt hon här på kanten till fontänen.

Det var inte särskillt högt, men åh så onödigt, Ronja!!!

(Och jag då, jag passade förstås på att fota....sjukligt kanske)

Ganska skönt att svalka tassarna i det kalla vattnet var det också!



För att göra något annat än att strosa omkring på tomten, så åkte vi alltså in till stan',

och hade sällskap med bästa "två-bens-kompisen", (sonen) när han skulle gå till jobbet.


 



Vill ni få er ett gott skratt??

Då ska jag berätta något som hände mig alldeles nyligen.

(Det händer visst allt för ofta något dråpligt)


Och jag fick mig ett hysteriskt skratt.......

  



Så här var det;

Skulle gå ett viltspår med Skorpan för en tid sedan,

och bakom i spåret (domaren) gick en man som jag aldrig tidigare träffat.

Innan vi gick i väg, tog jag på mig min väst, som för dagen var helt nytvättad.

Den är så bra med alla fickor att stoppa "saker" i.


Hur som helst, vi började spåra........efter ca halva tiden,

hade jag vid ett flertal tillfällen viftat bort "något" som liksom hängde i vägen på magen...?

Jag hade inte tittat efter vad det var som hängde där, var fullt koncentrerad på Skorpan,

och tänkte väl att det var kopplet eller liknande som stack ut från västen?


Då, tittar jag ner på min mage.........gissa vad det är som hänger där så fint?

MINA TROSOR!!!

Där och då trodde jag att jag skulle dööö av skratt!!!

HAHAHAHAHAHAHA, här gick jag i skogen, med en okänd man, med ett par trosor hängande på magen.

Dom hade liksom fastnat i kardborrebanden vid tvätten.


Snabbare än blixten, slet jag tag i dom och knölade ner dom i fickan....

Hade domaren sett det???

Om han hade det, så självklart sa han inget om det.....haha, vad skulle han ha sagt?

Eh, du, du har ett par trosor som hänger där!!


Nej då, vi spårade bara vidare som om inget hade hänt.

Men jag kunde liksom inte släppa det, resten av spårning gick med en skrattande matte!


Jag skrattar fortfarande bara jag tänker på det.

Och, vad tänkte han?

Min typ av humor   

Kommer hädanefter ALLTID kolla kläderna noga efter tvätt.



Jag har mått så bra i dag, efter gårdagens eländiga dygn.

Jag MÅSTE verkligen försöka "tagga ner", när det händer saker som det här.

Kan inte vara bra för hjärtat.

Kändes verkligen som det skulle brista av oro.

"Ändring på det, Susanne!!!"




Jag tjatar väl ihjäl er alla, när jag skriver hur otroligt glad jag är över alla fina ord,

och så mycket stöd jag känner från Er.

Fint och rörande.


Kramar

Susanne

Av Susanne - 16 juni 2014 21:10


                                               

Nu så, äntligen känns det som jag kan andas ut igen.

Efter en helvetes-natt.....Ronja har varit orolig, gnytt och småskrikit, så fort hon rört sig.

Ringde Norsholm, som är det närmaste jouröppna djursjukhus, för att prata och fråga.

Mest för att bli lite lugnad.

Kan väl inte säga att jag blev lugnad dirkt,

för det ställdes dom mest skrämmande diagnoserna.

Hjärnhinneinflammation, diskbråck, borrelia, och mycket mera.

Dom nämnde inte ens sträckning!

Men, jag själv kände att det vore det mest tänkvärda.




Hur som helst, vi klarade natten, jag var glad att det blev dag igen,

och startade operation, få-en-tid-till-veterinären!!!

Det är helt otroligt, egentligen.

Man ringer om en akut sjuk hund, kommer inte ens fram på telefon,

får bara knappa in alla uppgifter, och ska sedan bli uppringd av dom.......4 timmar senare!!!

4 TIMMAR!

Inte ok alls.

Eftersom jag inte tänkte vänta på det, så ordnade det sig på "annat vis"

(inte så omtyckt kanske, men det gick)

Nöden har ju ingen lag, eller hur?!

Jag tänkte då inte se på hur Ronja led av sina smärtor, utan att jag kunde hjälpa henne.




För att inte tala om den här lilla Skorpungen, hur hon led....

Hennes allra bästa bästa vän mådde inte bra, då blir man väldigt orolig, när man som Skorpan,

inte har så mycket livserfarenhet ännu.

Hon låg mest stilla, precis bredvid Ronja på gräsmattan......



Joo, lite ben att fördriva tiden med, det gick så klart ner.



Åkte så till veterinären, som gjorde en grundlig undersökning.

Gick igenom hela Ronja, från nos till svanstipp.

Och, precis som vanligt, blev Ronja en ganska ok hund när vi klev in genom dörrarna.

Det kunde dock konstateras att hon hade ont i nacken, ville ogärna böja ner huvudet.

Smärtan strålade ner över bogen.

Man vet ju själv hur jäkla ont det gör med ex.vis nackspärr.


Ingen temp har hon haft, fina slemhinnor, ätit och druckit bra.

Smärta!!

Fick även springa med henne, och hon haltar inte, men går orent fram,

vilket också stärker teorin.




Hon fick smärtlindring på plats, och ska fortsätta med det ett tag.

OCH.....hålla sig lugn, hahaha! Utmaning!

(skojar)


Nu är jag lugn igen, Ronja Ronja, du skräms.

Jag kanske överdriver, men jag mår så dåligt, blir så orolig, när hundarna inte är ok.

Så här, med huvudet nere i backen, så kunde hon inte ligga förut!


Jag är rörd till tårar, över Er alla, och alla fina, tröstande ord ni skrivit.

Det är verkligen helt otroligt.

Många av er har jag aldrig ens träffat på riktigt, men ändå känner jag äkta värme.

Det är jag såå tacksam över.

Skulle vilja krama om er alla, jag hoppas att ni känner det.

TACK!



Så lite om den där vandringen vi gjorde, till Rövarborgen!!!

Vi var alltså fyra "kärringar", och fyra hundar,

som drog iväg för att se den gamla borgen och sedan hitta till en sluss, som vi gärna ville se.



Det lär vara en kung, Gustav VI Adolf, (tror jag) som gjort utgrävningar här som ung.

Han var väl arkeolog (tror jag)

Vi var inte alls säkra på exakt var vi skulle.........

Men vacker skog var det på vägen dit.



Och så, till slut, så låg den där.

Stora Rövarborgen!

Ståtligt måste det varit, stort och magnifikt.

Vilket jobb!! Bara att tänka sig hur alla dessa stora stenar fraktades upp till toppen,

det går nästan inte att föreställa sig.



Självklart fanns även en ättestupa här.

Undrar hur många som fick sätta livet till här.....?

Att försöka sig på en bild som visar hur högt det var, det går inte.

Men inte ens Ronja vågade sig ner över kanten, det säger en del.



Så fortsatte vandringen, i jakten på Götra Kanal, och slussen som vi inte hört talas om.

Trots att jag faktiskt är uppvuxen i just dessa trakter.

Vi gick inte på några stigar precis, utan det var mera över stock o sten.

Ronja hittade ett jakttorn som ,så klart, måste utforskas närmare, tyckte hon.

Skitig hade hon också hunnit bli här, men inga tecken på smärta, eller något annat konstigt.


Vi hittade till slut både kanal och sluss, där vi intog matsäcken i solen, och hundarna simmade.

Det var livskvalitet, igen!

Här böjar vi närma oss bilarna, men ingen av hundarna visar väl tecken på trötthet,

eller något annat heller, för den delen.



Efter en kvart i bilen, stannade jag för att uträtta ett ärende,

och fick för mig, att jag måste bara kolla hundarna?

Då fick jag en känsla att det var NÅGOT?

Ronja låg på ett annorlunda sätt, tittade på mig på ett annorlunda sätt......

Äsch, hon är nog bara ordentligt trött, tänkte jag då.


Och, när hon sedan hoppade ur bilen hemma, skrek hon?

Så började det.


Nu hoppas jag att det går bra det här, och det gör det så klart.

Inga bakslag vill jag ha.

OM det skulle vara så att hon inte svarar på behandlingen, då kommer man röntga osv.


Jag är lugnad, och Ronja har inte ont.

Det är det enda viktiga i min värld just nu.


Kram till Er alla vänner där ute i etern.

Susanne

Av Susanne - 15 juni 2014 21:22


  

Det började som en helt vanlig, härlig dag.

Med en utflykt, tillsammans med likasinnade.

Vi skulle leta rätt på en rövarborg!!

Fyra hundar, och lika många tvåbenta, gav sig iväg genom skogen.

Varmt, men inte för varmt, för inne i djupa skogarna är det skuggigt och skönt.

Vatten, det hittar man ju alltid.


Fyra vänner vid ett "vattenhål"

(Lite lagom lerigt också)



Efter att vi hittat borgen!! och tagit oss igenom osnitslad, igenväxt terräng,

kom vi fram till Asplången.

Det är en sjö där Göta Kanal passerar i.

Där badade hundarna, och njöt av svalkan....

Det var absolut inget fel på Ronja då!!




Simning, sedan intog vi den medhavda matsäcken,

precis intill kanalen.




        Och vilken tur vi hade, kanalbåten, Wilhelm Tham, kom precis lagom när vi satt där,

så vi kunde följa dess slussning.




Det är precis så båten kommer in i slussarna.

Hulta heter den här första slussen, från Asplången sett.


Fortfarande märktes ingeting på Ronja.....

Vi kom till slut tiullbaka till bilarna, och gav oss hemåt igen.


  Men sedan.....Ronja hoppade ur bilen hemma, och skrek!

Så skrek hon, så fort hon rörde på sig......hon blev snabbt sämre och sämre???

Såg på henne att hon mådde såå dåligt, hade så ont.

VAR??


Har klämt och känt, och jag tror att hon har ont i nacken.

Rimligt att hon kanske sträckt sig?

Jag tänker så här:

 Ronja har sträckt sig någon gång under vandringen,

som ibland gick genom ganska eländig terräng.

Så länge hon h öll igång, så kände hon inte av det....men efter vila i bilen hem, så kom smärtan?

Jaa, inte vet jag......??

När hon låg här på sidan, och skrek vid minsta lilla rörelse, såg ut att ha det riktigt jobbigt...

då kom allt över mig.

Tänkte på när Quila stod här och skrek av smärta, utan att jag kunde hjälpa....jag går sönder...

Det gör verkligen ont i mig.


Mitt förnuftiga jag, ser det så här:

Hon har ont, JA. Hon blir rädd när det gör ont, JA.


.....men en hund som skriker, det är bland det värsta jag vet.




Bilder från dagen, joorå, det finns, men jag tappade helt lusten med allt nu.

Jag kan bara hoppas på att hon mår bättre i morgon.

Och är det en sträckning, så går det ju över.....eller hur?


Det blir alltså inte mera än så här i dag.

Hoppas ni håller några tummar för att det inte är något allvarligt med henne.

(Men inte kan det väl  vara det...som kommer så snabbt??)


Usch och fy, denna hemska oro....


Kram

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se