quilaoronja

Direktlänk till inlägg 6 juli 2014

Den 6 Juli 2012........

Av Susanne - 6 juli 2014 21:53



Minns den här dagen så tydligt.......den 6 Juli 2012

Quila, vår första berner, hade varit sjuk en ganska kort tid,

och ingen trodde väl att det var så illa, som det visade sig vara.

  Det var drygt 1 månad tidigare, som jag första gången "kände" att något var fel.

En magkänsla bara......

Alla sa åt mig att sluta oroa mig hela tiden (vilket jag tyvärr ofta gör),

men jag kunde inte släppa det.

Några dagar senare, var allt i full gång!!!

Quila hade fruktansvärda smärtor, vi åkte till Strömsholms djursjukhus,

jaa, jag vet inte hur många gånger, mitt i natten.

  INGEN kunde hjälpa henne...

Jag vet inte heller hur många olika diagnoser hon hann få under den här månaden.

Borrelia, så klart...diskbråck, huggormsbett.....m.m, m.m

Första rätta diagnosen var hjärnhinneinflammation.

Åh, så ont hon måste haft i huvudet....det syntes på hela henne.

Hon genomgick en helvetesmånad, med alla undersökningar och olika medicineringar.

Hon låg även inlagd för smärtlindring.

HAde jag vetat då, vad jag senare fick veta, hade jag självklart inte låtit henne lida en endaste sekund.

Men veterinärerna var hoppfulla...medicinen ska bara ställas in ordentligt.

Hon fick bl.a cellgifter, kortison, antibiotika, och mängder av smärtstillande.

  

Den 6 juli, var vi åter på djursjukhuset, för att återigen ta prover,

för att se om blodvärdena ändrats något.

All personal som vid det här laget kände Quila,

tyckte hon såg piggare ut......men när provsvaren kom, jaa, då rasade ALLT.

Dom frågade sig hur hon över huvud taget kunde stå på benen.

Det var riktigt illa.

Kunde det vara fel på provet??

Ett ultraljud togs nu.........det visade CANCER!!

I lever och mjälte.


För att göra en lång hisoria kort, så tog vi med oss Quila hem.....hon var ändå rätt ok just då.

"Ta med henne hem, och när hon blir sämre, så kom bara", sa vår underbara vet.


1 timma senare var jag på väg tillbaka till djursjukhuset.

Quila hade kämpat så.....inte visat oss hur illa det faktiskt var.

Nu visste vi, och hon kunde slappna av.

Ronja låg och puffade på Quila, slickade henne i öronen......


Det här är så hemskt jobbigt att skriva om....men jag vill det ändå.

Hela historien, och mycket mycket mera, fanns på en blogg jag hade tidigare,

som tyvärr blev "stulen", så jag skriver det igen, för jag vill minnas.......


Vi satt på golvet i ett rum, fyllt av tända ljus.......bara Quila och jag....

Hon satte sig upp, lade tassarna på mina axlar......slickade mig i  ansiktet......

(som var helt blött av mina tårar, precis som det är nu.)

Så lade hon sig ner i bädden, med en tass i min hand......

När hon fick sprutan, behövde veterinären knappt börja trycka,

förrän hon slappnade av i varje muskel, och somnade så skönt.

Ifrån all smärta, som fått henne att skrika om nätterna......jag kan fortfarande höra henne,

det hemskaste som finns, detta skrik.

Nu var hennes kamp över.



  

Ronja, Ronja...hon hade misst sin käraste vän, och hennes ledare.

Nu blev Ronja sjuk....sjuk av sorg.

Hon åt inte, rasade i vikt......hon var så bedrövad och ledsen.

Magsår!

Man kan dö av sorg.

Som tur är, fick vi bra hjälp och medicin för henne, så hon kom tillbaka till livet igen.

Den som gjorde stor skillnad i hennes tillfrisknande, det var......



...så klart Skorpan!

Hon kom in i vår familj som en liten virvelvind.

Och hon har såå mycket av Quila i sig, den här lilla damen.

  



I dag, 2 år senare, har dessa två flickor blivit dom allra bästaste vänner.

I vått o torrt.



Vi ser ofta beteenden hos Skorpan,

som påminner så mycket om Quila.



  



Skorpan åker ofta i backen med ett nacksving av Ronja....



...men lika ofta är det tvärtom också!

Skorpan har växt till sig, och nu är dom båda rätt jämna när dom har brottning.



Måste även nämna lite om helgen som varit.

Våra vänner, tog alltså med oss på en överraskningtripp.

Vi visste absolut ingenting, vilket är så galet roligt.


Platsen vi hamnade på tillslut, där vi också övernattde i en stuga, den var så otroligt fin.

I skärgården, bland kobbar o skär......ett underbart väder, med alla våra hundar med....

Det kan väl inte bli bättre.




Vår vänskap går tillbaka över 35 år, så vi känner varandra utan o innan.

DET är vänskap.




Att även våra hundar är bra kompisar, det är också kul.




Nova, som sitter till vänster, hon blev helt galet kär i Skorpan,

vilket syns tydligt på den här bilden.

Hon riktigt trycker sig mot sin vän.

  



Tack våra vänner, för en, som vanligt härlig helg.



Och Quila....hon kommer för alltid finnas i våra hjärtan.

Sorgen är hemsk....den gör så ont, så  ont.

Just i dag var det extra jobbigt igen.....men  det känns också skönt att få gråta, och minnas.

Nu, efter 2 år, så gråter jag inte varje dag......men hon finns där inom mig,

är med mig...ALLTID.

Den alltid leende Quila, du fattas mig



Kramar

Susanne

 
 
Kim & Hera

Kim & Hera

7 juli 2014 02:17

Så tunga minnen, grät när jag läste. Kram. Hon har det bra nu <3

http://www.herak.se

 
siriosmilla

siriosmilla

7 juli 2014 05:58

Kram!!!

http://siriosmilla.blogspot.se

 
Ingen bild

Monica & Caspian

7 juli 2014 07:50

Sitter här och läser och minns om hur jag läste din förra blogg och följde Quilas kamp. Tårarna rinner... Om en vecka (13 Juli) är det 3 år sen som min förta Berner fick somna in,5 år gammal.
Vet hur du känner dig och många kramar från mig <3

 
SytantenSytanten

SytantenSytanten

7 juli 2014 10:06

Kram! Mina kinder blev oxå våta när jag läste, jag följde eran kamp i den gamla bloggen och vet hur tufft ni alla hade det . Men alla bilderna är så vackra och gör mej glad. Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

 
Eva H

Eva H

7 juli 2014 10:19

Så många fler ord än STOR KRAM hittas inte <3

http://fyrfotingar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - 30 december 2022 22:30

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Av Susanne - 13 december 2022 19:04

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

Av Susanne - 30 november 2022 20:30

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

Av Susanne - 8 november 2022 22:16

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

Av Susanne - 30 april 2022 23:35

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...

Ovido - Quiz & Flashcards