En lördag passerade i ett nafs......

Vad hände?

Joo, barnbarnen, Mille o Meya "tittade förbi", och då rusade visst tiden mera än vanligt.

För så är det ju......tiden går fort när man har roligt, eller hur?

Vi har grillat och fikat, och fikat och fikat, och så blev det visst en och annan glass också.

Är man hos mormor och morfar, då kan det bli så här, hehe!!!

Trötta hundar......Det finns olika sorters trötthet märker man.

Trötthet, som fås vid fysisk ansträngning, då är man trött precis efteråt,

pustar ut en liten strund, och är snabbt tillbaka och vill springa mera.

Så har vi den psykiska ansträngningen, som pågår hela tiden!

Då är hundarna med varje sekund.

Kollar maten på bordet, kollar om något kanske ramlar ner från bordet???

Framförallt där Meya sitter...

När huset blev tomt från barn i kväll, då sa det "PANG",

så slog hundarna ihop som små korthus!

Och sover fortfarande...

I dag blev det en salig blandning av alla bilder.

Den enda gemensamma nämnaren, det är väl just HUNDAR!

Eller, jaa, Ronja och Skorpan då, förstås.

Som ni vet, så älskar jag det här med att fota.

Går inte många meter utan min kamera.

Vet inte hur många bilder det blir varje dag, och dom flesta åker i "soptunnan" 

(äsch, det vet jag visst det!!! Men ni skulle få slaget om jag sa det)

Men ibland, då lyckas jag bli super-duper-nöjd med bilden.

(Nu vet jag vad ni tänker....!!!)

Med nöjd nöjd, då menar jag alla dom där små detaljerna.

Dom som nästan inte syns......(guud vad jag ska förklara hela tiden..)

I alla fall....den här bilden, den tycker jag jättemycket om!

Klart att det också handlar mycket om hur, i mitt fall, hundarna ser ut i fotoögonblicket.

Blundar, tittar hit, tittar dit......(Jag säger då det, petig är jag!!)

Vackraste Ronja   

Och så lite mera bilder....bilder bilder bilder.......

Behövs väl inte skrivas vem som är vem längre?

    Sötaste Skorpungen, i en av sina favoritpositioner    

Ronja kan hon....hon kan vara en riktig clown också,

och det ser ut som om hon vet när man skrattar åt henne.....

för då gör hon ännu mera tokigheter   

Jaa, har jag sagt det här med att jag tycker såå mycket om våra hundar någon gång?

Ifall någon missat det, så upprepar jag det ännu en gång.

Å, så himla mycket jag tycker om Ronja o Skorpan!

Dom gör mitt liv lite härligare, jag vet inte hur det sett ut,

om jag inte hade haft dom omkring mig  varje dag.

Förmodligen hade livsgnistan falnat efter allt elände....

Men, tack o lov, så finns dom här, och jag hoppas det blir länge länge till.

Kramar till er, mina vänner

Susanne

 

Monica & Caspian

10 augusti 2014 06:57

Godmorgon! du kan verkligen fånga det "där" i dina bilder:)Hundarna är det bäst man har här, alltid lika glad fast jag kanske har en "dålig dag" med världens jäkla värk.. Vilket inträffar ofta, för ofta. Caspian har då ett extra vakande öga på matte och släpper mig inte många steg utan att ha koll på vad jag gör :)Zephir ser till att jag håller mig stilla och vilar, för då kommer han och vill ligga i min famn typ:) livet är bra gött med dessa goa 4-benta vänner <3 ingen falskhet, skitprat där inte utan bara äkta kärlek <3 Kram

 

Carina

10 augusti 2014 11:54

Krita och Nova är lika dana när Robin är här, måste ha koll på allt och när han går somnar de nästan på en gång!
En anledning till att jag startade min blogg var att jag ville lägga mina bilder någonstans. Annars låg de bara där i kameran och ingen såg dem. Fast nu för tiden använder jag mera mobilen och tar kort med, den har jag ju alltid med mig och den tar inte så stor plats.
Ha det bra

http://carinaduvefjord.blogg.se

 

Nina Bless / kennel Fanaberner'n

10 augusti 2014 11:59

Hei
Du tar mange flott bilder av dine skjønne hunder. Ronja har så masse likheter med en tispe jeg hadde som ble over ti år. Hun het Mathea. Så vemodig å se.....
Ha det bra!

Susanne

12 augusti 2014 16:00

Tack, Nina.
Tänk vad man saknar dom, våra kära vänner. Det är baksidan av hundägandet, att vi måste ta farväl ....
Allt gott
Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...