Direktlänk till inlägg 2 september 2014
Jo, visst är vissa dagar lite jobbigare än andra,
men tar man tag i sig själv, och gör något som vi älskar att göra, då går det an.
Det är det här med skogen!
Den har någon som får mig att må så himla bra.
Att gå där på lederna, utan att veta vad som döljer sig bakom nästa krön, bara insupa ALLT.
Jaa, det gör att man orkar......
Våra tokstollar, som älskar att fara runt och jaga varandra över stock o sten.
Bara att se denna natur framför sig,
och så klart våra fyrbenta vänner som lunkar fram på stigarna,
Det är livskvalitet.
Lite varmt var det i dag, men det fanns sjöar att svalka sig i.
Och när man svalkat sig, då får man lite tokryck igen.
Fikastunden, den är också viktig!
Ben till ALLA vovvar.
Skorpan!
Mammut!
Ronja!
Spännade.....
"Kom, vi måste bara gå in o kolla....!"
Tre vänner
En bild till uppe på stenen bara....
Måste bara ställa en fråga.
Vad är det för fel på folk?
Joo, jag kan förstå att "nöden inte har någon lag"
Om man får panik, och måste uträtta sina behov när man är i skogen,
går man inte undan då?
Jag vet inte hur många "toaletter" vi gick förbi i dag?
Folk hade satt sig precis överallt.
Var som helst där man stod, helt enkelt.
Det är sååå vidrigt!!!!!
Och har man då hund, så hittar dom alla dessa ställen, som iofs var precis där vi gick.
Vid ett obevakat ögonblick, då hade Skorpan letat upp "en hög" och kastat sig ner o rullat i ....Ja, SKITEN!
Jag är inte så värst pipplig av mig, men det här, det kräks jag nästan av!!!
Tur det fanns sjöar där vi gick.
Några simturer, så var det värsta borta.....(inte doften förstås)
"Jag hämtar, jag hämtar!"
Så fin du är Skorpan, när du står och sträcker på dig så där.....
och tror att kompisen leker kurragömma med dig, hahaha.
Inväntar Mammut och hans matte!
Tänk vad mycket fina leder det finns i Sverige!
Och varje gång man går en led, så slås man av att man ALDRIG ser en endaste liten människa?
Var är alla?
Jobbar, det förstår jag, men det spelar ingen roll vilken dag i veckan man går,
inte vilken tid heller, för den delen.
Vi är helt ensamma.
Ännu ett litet stopp på vägen, för vätskepåfyllning och lite vila.
"Jag vaktar ryggsäcken, matte, så ingen tar din matsäck!"
Så omtänksamt, Skorpan
Mammuts matte, som tycker han liknar Dumbo, med sina stora öron.
Tur dom inte står rakt upp av sig självt
Söt hund!!!
Det var en litet smakprov av dagens vandring.
Det är vackert, och det är skönt!
Nähe, bäst att göra klart inför morgonens lasarettsbesök.
Okristligt tidigt, i mina öron...men det måste gå det också.
Skulle ligga kvar ett tag, ville dom, och jag gör ju som dom säger......ALLTID (nästan)
Huvudsaken är att jag blir hjälpt av alla dessa injektioner, och det blir jag.
Sitter väl inte i så särskillt länge, men man bryter liksom den onda cirkeln,
om ni förstår hur jag menar.
Kram
Susanne