Direktlänk till inlägg 12 september 2014
Jösses vad det gick snabbt!
Pratar om Skorpans insjuknande i går......från att ha varit helt ok, till att bli helt motsatsen,
på bara någon minut!!
Otäckt.
Dagen som började så bra, med att vi åkte och hälsade på kära vänner.
Gazton, Imexx och matte Lotta.
Hundarna busade en stund, innan vi satte igång med den inplanerade träningen.
Lek med gurka! Ganska gott!, tyckte Ronja.
(Tävlingslydnad)
Skorpan var kanske lite slö, men det var varmt,
så det vara egentligen inte så konstigt?
Skorpan tog sig friheten att knalla in i växthuset, och smaka lite på gurka, tomat.....
"Öh...kolla. det finns hundar här inne också!!!"
"Hej Hej!"
Som avslutning på träningen, gick vi ner till Vättern, så hundarna skulle få svalka av sig.
Fortfarande var Skorpan glad och lycklig...lycklig över att få närma sig vattnet.
Hundarna simmade i Vättern, lekte och jagade efter pinnar i vattnet.
Allt var bara bra.......
Helt plötsligt går Skorpan upp ur vattnet, går iväg en bit....och lägger sig???
Vet att jag reagerade på att hon inte rystade av sig.
Och att Skorpan skulle gå sin väg från oss andra, det stämmer inte alls.
Såg även att hon sträckte på sig, på ett märkligt sätt?
Lilla gumman
Vi vände hemåt, och under tiden kollade vi om hon haltade, eller verkade ha ont någonstans.
Nej, vi såg ingenting, mer än att hon var så "låg".
Torkade henne när vi kom tillbaka hem, och studerade henne....vad var det som hänt?
Hon fick svårt att lägga sig ner.....sa inte ett pip, men man såg tydligt att hon snabbt blev sämre.
Så kräktes hon....det sprutade rakt ut...massor!
Tog tempen, och lite feber hade hon.
Näe, jag var tvungen att ringa veterinär.....
Vi sa till varandra, att det är rätt märkligt, vi själva kan vara sjuka, våra barn kan vara sjuka,
men våra hundar, dom får absolut INTE vara sjuka!!!
Räknade ut att jag hade lika många mil att köra, oavsett om jag vände mig till Jönköping eller Linköping.
Visserligen hade jag sagt att jag aldrig skulle vända mig till Linköping igen,
men det var ju på vägen hem för mig.
Åt rätt håll, liksom.
Ringde upp, pratade med en veterinär (JOUR!)
som sa att det var bara att komma om jag var orolig.
Jag kommer!!!
På den knappa timman som det tog att ta sig dit,
var Skorpan mycket försämrad när vi kom fram.
Hon var helt enkelt SKITDÅLIG!!!
Först misstanke om livmoderinflammation!
Herregud, tänkte jag.....tredje berner som får det, tänkte jag???
Hon hade fortfarande inte jättehög temp.....men hon hade gått ner i vikt,
vilket jag tyckte var väldigt mystiskt?
Röntgen nästa!
Och där fick vi svaret!
Inga frågetecken längre.....Vet inte om ni ser den, på vänster sida, ganska långt ner, där ligger den,
fast som i ett skruvstäd, den hemska majskolven!!!
Alla mörka partier, det är hennes tarmar fulla av gas.
Gas som inte kom någonstans.
Nu blev det bråttom, vi måste operera med en gång, sa dom.
Satte nål, tog massor av prover, för att kolla enzymer, salter......och jag vet inte allt.
Jag fick hennes koppel i handen, sedan ilade dom iväg med vår lilla Skorpunge......
Hon opererades av en inkallad veterinär,
som sas vara väldigt duktig på detta.
Det gick inte att massera ut den, som man hoppats på, så man var tvungen att öppna tarmen.
Majsen satt 50 cm ner i tarmen, den var 3 cm i diameter, och 6-7 cm lång!
Fick telefonsamtal efter att operationen var klar i natt, och den hade gått bra.
På förmiddagen i dag, ringde dom och sa att hon mår oförskämt bra, efter ett så pass stort ingrepp.
Tack o lov!!!
Fick även ett sms i kväll, där dom berättade att hon fått lite mat under dagen, och allt går planenligt.
Hon mår efter omständigheterna bra, stod det.
Nu får helt enkelt inget tillstöta, som äventyrar hennes välmående.
Vet inte när hon får komma hem igen,
men dom vill självklart se så att allt fungerar som det ska först...och det kan jag säga, det vill jag också!
En som säkert undrade i går kväll, det var väl den här tjejen.
"Var är hon nu då??"
"Samma ställe som Quila försvann på...."
Men jag tror hon vet......
Hon spelade pajas i dag i alla fall, när sonen och jag var och fikade
Men Ronja....inte stå och tjuvkika in i förnstren!!!
Ronja, hon är allt en underbar tjej, med hjärtat på rätta stället
Nu väntar vi på nya bra uppgifter om hur Skorpan mår i morgon.....
Vi måste verkligen sprida detta om majskolvarnas faror.
I 5 veckor hade den här legat och skvalpat i Skorpans mage, och det syntes inte ens på den.
Helt oförändrad?!
Stort tack, för alla kramar och tankar från er alla.
Jag har varit jättedålig på att svara er och uppdatera, jag vet....förlåt
Kramar
Susanne