Direktlänk till inlägg 13 september 2014
Nu är hon hemma igen!
Skorpan är det jag pratar om så klart
När dom ringde från djursjukhuset på eftermiddagen,
trodde jag bara att dom ville rapportera läget
Men nej då, hon hade repat sig så otroligt snabbt,
så hon kunde lika gärna få vara hemma med oss.
"Men vi har henne mer än gärna kvar hos oss.......!!"
Aldrig....jag kommer, sa jag!
Ronja blev lite smått tokig när jag sa att vi skulle hämta Skorpan,
och studsade in i bilen.
Så kom jag alltså dit, och jag var helt knas av förväntan.
(Jag är dessutom "gräsänka" hela helgen, så jag kunde inte dela detta med någon.
Joo, Ronja så klart.)
Veterinären, en underbar kvinna!!! som berättade om ALLT.
Operation, hur hon mått, restriktioner, mediciner.....
Och, hon hade inte ens bråttom.
Jag sa till henne också, att jag aldrig tänkt sätta min fot på det här stället mera,
men nu har allt detta ändrats.
(Mycket personal var utbytt)
Så var det då dags!!!
Hahaha, jag hörde henne hela vägen, från det att personalen sa till henne,
att nu ska du få träffa matte.
Hon formligen kastade sig över mig.....skrek av glädje.....Men, sa jag, du får ju inte hoppa o skutta....
Du kan absolut inte stoppa henne, sa veterinären......underbart att se denna glädje.
Där och då, startade Skorpan sitt pratande...och jag kan tala om att hon har fortsatt!!!
I princip hela kvällen!!
Ujujuj, hon har massor att berätta.
Som ni ser, inget bandage över huvud taget.
Nej, det ser så torrt och fint ut, så det ska hållas öppet.
Avföring, det kommer nog dröja några dagar, tills tarmen fyllts på igen, sa dom.
Men när den väl kommer, då kan du andas ut, för det är ett tecken på att allt fungerar som det ska.
Det första hon gjorde när vi kom ut till bilen, joo, det var att bajsa.
Ringde in till personalen, som kom ut och kollade....dom trodde knappt det var sant.
Så skulle hon då in i bilen.
Ronja stod och viftade på hela kroppen av glädje...."ÖPPNA DÅ!!!"
Tog ut Ronja, så dom fick hälsa utanför.....och att se hur försiktigt Ronja hälsade, det är helt otroligt.
Jag menar, om man jämför med hur dom hälsar i normala fall.
VÄNNER!
Resan hem gick bra (förutom allt snackande från Skorpan)
DAgens veterinär, hon sa samma sak som alla dom andra vi haft kontakt med nu.
Det var på håret, att hon klarade sig.....ett mycket snabbt förlopp,
där hennes tillstånd blev riktigt kritiskt.
Usch, vad hemskt!
Söta.....trots den suddiga bilden
Personalen lovordade Skorpan!
Varje gång en personal passerade buren hon befann sig i,
så ställde hon sig upp och viftade på svansen, och sa
"Hej, kom in till mig en stund, vi kan väl mysa lite?" (tror jag i alla fall)
Hon hade haft fullt sjå att hålla koll på personalen,
så hon lär nog sova i två dygn nu, sa dom, hahaha!
Sömnen startade ganska snabbt......bara jag höll mig unden.
(För såg hon mig, då skulle hon bara berätta mera)
Skorpan låg så skönt i bilen hem, med Ronja som huvudkudde.....älskade hundar
Kan man fatta det här???
I torsdags kväll, efter bara ett par timmar,
helt utan förvarning.....PANG!!! så var Skorpan dödsjuk!
Hon hälsade inte på någon, kröp in på det mest krångliga ställe....
Precis exakt i det rum, på den plats som Quila fick somna in.
Det kändes otäckt, men ändå väldigt tryggt.
Quila är med oss där hon behövs,
och håller ett vakande öga över oss.....Det finns så mycket av henne i Skorpan.
En mycket sjuk Skorpa, i torsdags kväll.
Bara någon minut efter att den här bilden togs, sprang dom iväg med henne på en bår....mot operation.
Kvar stod jag, fattade väl inte riktigt, med ett koppel i handen.
Det här var Quilas absoluta favoritplats.
Skorpan ligger ALDRIG här annars.
Nyss gick jag för att kolla till henne....hittade henne inte???
Jo, här!
Hopkurad i Quilas soffhörn.
OCH hon är så lugn nu.
Tror t o m att jag kan få till lite sömn i natt.
Massor av kramar, och stort TACK till er alla igen,
som tänkt så mycket på oss, och hållt era tummar för Skorpan.
Är så glad.
KRAMAR
Susanne