Tredje dagen....redan förbi.

Norge, det var vad som gällde i dag.

Det ligger ju bara ett stenkast från vårt lilla hus,

så då är det väl bara att passa på.

Fäbovallar, det är vackert det!

 (Och Ronja likaså)      

Den gamla fjällgården Valdalsbygget ligger alldeles intill Norska gränsen.

Hit flyttade norrmannen Per Perssen Lillebo och hans hustru Dordi på 1830-talet.

Familjen bestod år 1865 av nio personer, en häst, nio kor, tio får och fyra getter.

Vinterfoder till djuren slogs vid Gammeldalen och Valdalsbygget och på de vidsträckta myrarna i söder.

Familjen var bofast på Valdalbygget i tre generationer fram till 1922.

Valdalsbygget användes som fäbodvall fram till 1958.

Om Valdalsbygget berättas många spännande historier.

Inristat på boningshusets ytterdörr finns namnen på de soldater

som vistades i området under andra världskriget.

Gården ägs numera av Statens Fastighetsverk och utarrenderas till värdfolket (som är från Gotland)

och driver fäbodbruket på traditionellt sätt.

De har sina djur här på sommarbete och sköter en liten servering med egentillverkade produkter.

Här finns också en raststuga som är öppen året runt.

Så traskar vi då in i gränslandet.....

Åldrande står de där!

 Fähus (fjös), eldhus, (störrösen), bustugor, hölador och stall,

alla dessa byggnader som minner om gamla tider då fäbodbruket intog fjällvärlden.

Att sitta här och lyssna på tystnaden,

bara vi......nästan känna alla minnen som finns i marken och i husens väggar.

Tänk alla dom människors livsöden som utspelats just här!

Att få uppleva detta, det är speciellt, att få göra det med våra TVÅ hundar,

det är nästan ännu mera speciellt.....trodde nästan inte det skulle bli möjligt just i år.

Men den här tjejen, vår Lilla Skorpunge, hon är en stark tjej hon......

Kände oss som en del av historien, när vi satt där på varsin stubbe.....

Det fanns ingen utmärkt led, mer än den tillbaka, samma väg som vi  kom.

Tur för mig att maken har en inbyggd GPS!!!

Jag hade aldrig vågat chansa ensam, men nu gick jag så snällt med så   

    Visserligen gick vi på en stig, men var skulle den ta oss, det undrade jag nog allt.

Utsikten var fantastisk, över den Norska fjällvärlden.       

Stannade en stund då o då, för lite vätskepaus, matsäcksätande, och bara mys.

Husses tjej!

Inga fjällvandringar i dag alltså, men ändå massor av fina, minnesvärda intryck.

En sista fikapaus.......

"Finns det något kvar till oss, kanske?"

Finaste     

Plötsligt fick Skorpan syn på något!?

Det var Lavskrikan som kom!

Eller, dom var flera!

HAr hört, att om man sätter sig och fikar i fjällvärlden,

då får man ofta sällskap av den här söta, ganska orädda fågeln.

Inte ens hundarna skrämde undan dom....

Måste ännu en gång berätta om vår Tok-hund, Ronja.

Hon skulle säkert kunnat tjäna sig en hacka som cirkushund!!

Alltid redo för att göra konster, gärna på hög höjd.

Just den här stubben fick utstå en hel del olika berner-konster,

och till slut gav den vika.

Stubben finns inte mera......bara en hög med spån......

Men Ronja, hon hittar straxt en ny.....

Snälla Ronja, det kommer inte gå!!!

Den är alldeles för hög!

Det krävdes en hel del övertalning från husse,

för att hon skulle lägga ner den idén om att ta sig opp på toppen!!!

På väg hem igen, efter vår dags äventyr i Norge,

hittade vi ett ställe där det serverades våffel-buffé.

Gott gott, med varm choklad till.

Dagarna går fort när man har roligt.

Och man blir ganska trött.

Men det är en skön känsla......

Kramar

Susanne

 

Inger Hansson Jarskaveln

24 september 2014 08:44

Så vackra bilder och bra text,vackra hundar!

Susanne

25 september 2014 00:02

Tack så väldigt mycket!
/Susanne

 

Solveig

24 september 2014 09:55

Vad härligt ni har det! Underbart vackert och du är otroligt duktig med kameran. Njuter av alla fina bilder och längtar dit! Det är en härlig känsla att 'höra tystnaden'.
Ha en fortsatt bra vecka!

Susanne

25 september 2014 00:01

Stort tack snälla du. Blir så glad av dina ord.
Kram Susanne

 

Annelie

24 september 2014 10:54

Mycket trevligt att få följa er vecka i fjällen. Tänk om alla hundar (och djur) hade det så bra......

http://fjderpennaochkladdkakor.blogg.se

Susanne

25 september 2014 00:00

Stort tack Anneli!
/Susanne

 

Eva H

25 september 2014 09:57

Nu bidde jag än mer avundsjuk!
Jag har ju sett på TV hur Martin Emtenäs och andra fått sällskap av lavskrikor och suttit här och suckat.....
Mycket söt fågel som verkar väldigt sympatiskt! Underbart att du fick så fina bilder på dem.
Och angående dagens historie-del - jag tänkte på norska motståndsmän och dito kvinnor och deras svenska hjälpare. Tror mig ha förstått att de där gamla fäbodarna var dem till stor hjälp ibland, båda som skydd för väder o vind som gömsle av meddelanden mm.

http://fyrfotingar.blogspot.com

Susanne

25 september 2014 22:43

Historierna är många, och gripande....mycket intressant att läsa om. Vilka öden! Vilket liv dom levde. Men det fanns nog mycket lycka också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...