Direktlänk till inlägg 27 september 2014
Som vän och medmänniska, tycker jag det är viktigt att lyssna.
Lyssna om någon mår dåligt...eller bra också, för den delen.
Kanske har jag inte några svar, eller lösningar, men jag lyssnar.....tröstar.....finns.
Jag är nog ganska positiv, ser lösningar hellre än problem.
Vissa saker är självskrivna i min värld.
Ibland tar jag nog på mig för mycket, vill hitta lösningar åt andra, men så klart kan jag inte det.
Det är sådan jag är, inget jag tänker på......MEN....
Ibland, då kanske jag också behöver ett ord på vägen.
Jag är ingen supermänniska!!
Jag har väl mig själv att skylla, uppfattas nog som stark?!
Men det är väl ingen som är så fullkomlig!
I dag sköljde det över mig, när vi gick där i skogen, hundarna och jag.
Först kom ett minne fram.......sedan ett till.....tankarna for iväg.
Helt plötsligt var allt bara jobbigt.
Det är då det händer!
Då kommer dom, dom mest underbara varelser, och slår sig ner på varsin sida om mig.
Jag sitter i en "pöl", med tårar som droppar......då är dom där.
Ronja och Skorpan!
Det behövs inga ord, bara deras närvaro.....det vet dom.
Ögonen som tittar på mig betyder ALLT.
"Hur är det, Matte?"
Så startar dom en uppvisning, jaa, det ser ut som en uppvisning,
när dom springer och spelar "apa" bägge två.
Dom vet säkert att är det något som får mig att le igen, då är det dom två tillsammans.
Springandes som små tokar....
Straxt är dom tillbaka vid min sida igen.
"Puss på dig matte, är du glad igen nu?"
Vad vill jag då ha sagt med det här?
Joo, alla behöver nog ha någon som bryr sig.
En vän som lyssnar, och inte bara pratar om sig själv och sitt.
Omtänksamhet, inte glömma bort att ge, inte bara ta.
Jag kommer aldrig att sluta krama om och bry mig om hundarna,
för jag vet, att dom ALLTID är där för mig.
Ge OCH ta, en balans som är viktig, men som jag tror många glömt bort.
Jag var nere i "pölen" en sväng i dag, men tack vare så många fina, omtänksamma vänner,
som betyder så mycket för mig (ni vet nog vilka ni är) så känner jag mig ok igen.
Det är vid tillfällen som dessa, som man kan skilja "agnarna från vetet".
Jag kommer inte gå in på anledningar och orsaker, för det här är ju en hundblogg.
Men en hundblogg med känslor....
Nämnas bör också, att Skorpan är näst intill helt ok nu.
Kom just på i dag, vilket datum hon blev så sjuk och opererades.
Den 11 september!!!
Detta hemska datum, med allt fruktansvärt som hänt tidigare.
Känner mig så tacksam över att hon faktiskt klarade sig.
Kramar
Susanne