quilaoronja

Direktlänk till inlägg 28 september 2014

En hypotes.......tyck till.....

Av Susanne - 28 september 2014 21:46


Anta att det händer en olycka......anta att du har en vän med dig när det händer.

Det gör ont...det gör för jäkligt ont, men din "vän" säger,

att det där, det är inget farligt, jag har varit med om värre saker.

         Hade det varit stor skada, hade det varit mycket ondare.              

Och förresten, det var ju bestämt att det skulle göras andra saker....inte  fanns väl tid med skador nu!!!



Äsch, den "skadade" är kanske bara pipplig!? Gnällig......vännen visst ju av egen erfarenhet....

Det går några timmar.....den skadade blir bara sämre och sämre......Till slut....

"Det här går inte längre, måste nog till läkare!" säger den skadade.


Tar sig dit ENSAM, blir skickad vidare till lasarett för röntgen....ENSAM.



Den skadade får frågan, "Varför så sen hit?"

Reultatet av röntgen blir "gipsinslagning"......skelettskada


Var tog vännen vägen?

Det kan man undra......BORTA.


 


Dagarna går......liksom veckorna......så kommer konfrontationen.

Den skadade ställer frågan, talar om sin besvikelse.....som man väl gör, vänner emellan?

"Var var du?"

"Trodde du skulle titta förbi?!"

Besviken, snopen, ledsen......skadad.


Så det lägsta av allt i denna hypotetiska berättelse.....

Vännen TÄNKTE komma....tänkte....? (Jamen då så)

Det hade t o m inhandlats blommor?, som vännen inte "vågade" överlämna???

I stället satt vännen hemma, tänkte och tittade på den skadades blommor,

och tyckte mest synd om sig själv, (förmodar man),

som inte vågade överlämna en blomkvast till en skadad vän?


VEM skulle tro på denna otroliga historia?

Den är visserligen hypotetisk, men skulle kunna ha hänt.


Vad skulle man lära sig av denna hypotes?

ATT MAN INTE KAN LITA PÅ ALLA, HUR GULLIGT DET ÄN ÄR PÅ YTAN!

Skenet bedrar, jag lovar. Och när man upptäcker det, då känner man sig nog rätt grundlurad.

Alltså, i vuxen ålder ska man väl inte behöva bli utsatt av liknande saker?


Det här har jag funderat på......och jag kände ett tvång att skriva ner det.


Under tiden....susade några höstbilder förbi...


Hopp i handlingen!!!

Barnbarn, vi har två....världens finaste gullungar, det bästa som finns.

Och om bara ett kort kort tag.....då ska vi välkomna det tredje lilla miraklet till familjen.

När våra egna barn kom till världen, då var det helt naturligt,

inte så otroligt, (om ni förstår hur jag menar).


Mille, en riktig klätter-kille.


Men dessa små barnbarn......finner inga ord.

Meya och Ronja.



Stoltaste tjejen i dag!

Meya, som har full koll på kopplen i sin hand.

Tror hon känner sig mäkta stolt, när hon går där på promenad,

med en stor hund i vardera hand.

När någon frågar...."Är det dina hundar?", då svarar hon glatt.....JAAA!! Det är det!



Dom heter Ronja o Skorpan

     


Kram

Susanne

 
ANNONS
 
Sofia

Sofia

29 september 2014 16:10

Vilka härliga bilder och härliga barn :-) Djur och barn är så kloka ihop oftast, om inte vuxna lägger sig i. Många barn har en sån naturlig hantering av djur.

http://www.echosierra.se

Susanne

29 september 2014 19:06

Ja, Sofia, det är riktigt härligt att se dom tillsammans. Hundarna tycks veta vad som gäller med små barn. Inget hoppande och studsande, utan dom tar det så lugnt och försiktigt.

 
Christina

Christina

29 september 2014 20:03

Låter som en rätt trist hypotes och vem blir glad på vad någon tänkte göra. Nej, det är inte tanken som räknas...

http://socialahundar.blogspot.se

Susanne

2 oktober 2014 01:55

Näe, inte i det här fallet. Snarare mera ledsen av att berätta det här. Jättemärkligt i mina öron. Men men, vi är alla olika, och i dag har jag gått vidare...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - Fredag 13 april 23:00

  Mycket i livet är mycket smärtsamt. Att få reservdelar insatta i ryggen för att kunna gå o stå, att få en knäprotes insatt efter ett trauma, Det gör ont som tusan!   Men det är ingenting i jämförelse med smärtan när hjärtat brister, o...

Av Susanne - Söndag 4 mars 21:56

  Tjorven Ronja Skorpan.....Härligt med snö!!     Så mycket som hänt, och så mycket som händer. Samtidigt rusar tiden i en rasande fart.       Snart har det gått ett helt år sedan jag skrev här, det har verkligen inte funnit...

Av Susanne - 24 april 2017 19:18

  Joorå......det börjar arta sig i flocken!!Ingen är lyckligare än jag, så klart......(Joo, kanske några till)   Skorpan mår bra, Tjorven mår BRA, (äntligen) och vi kan börja leva det där hundlivet vi älskar, med sköna promenader. Utforska ...

Av Susanne - 7 april 2017 22:03

Det har gått lång tid nu, men så kände jag att det var dags igen! Dags att försöka låta livet gå vidare, trots att jag för ett tag kände det som omöjligt. Det kommer inte alls bli massor av tråkiga ord om mig (det är ju faktiskt en hundblogg) ...

Av Susanne - 14 januari 2017 20:16

Visst fick vi snö! Alldeles lagom  mycket! Härligt, tänkte jag, och njöt av att se hundarna busa i snön,  utan att bli det minsta skitiga. Så klart varade inte det här under någon längre tid, men vi roade oss så länge vi kunde.   Det ä...

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se