quilaoronja

Alla inlägg under september 2014

Av Susanne - 22 september 2014 19:34

Jaa, faktiskt!

Har ni möjlighet, så åk hit!

Åk en tur till fjällen, vandra i tystnaden.....må gott, tag vara på livet.

Det går inte i repris

    

I går var det Salsfjället, i dag den motsatta sidan, Långfjället, som fick besök av oss.
Stigen uppåt var perfekt för oss.

Den gick i sidled, om ni förstår hur jag menar.

Kändes inte som man tog sig uppåt så högt, för det var så lättgånget.



Det här med att Ronja ska hoppa opp på alla höjder,

det har så klart smittat av sig till Skorpan.
Men nu får hon ju inte hoppa alls, så vi får kolla så att det finns en "lätt" väg upp till henne.

För vad gör man inte för sina hundar, för att dom ska må bra.

Klart Skorpan blir glad att få vara lite som vanligt.


   


Finns inga ord för vad jag tycker om den här utsikten....och alla färger.

    


Ronja fick "gå in" sin klövjeväska i dag.
Först ställa in "underlägget"/vojlocken riktigt ordentligt.

Det är den som är det viktiga.


Lite småsaker bara i väskorna i dag.

Såg nästan ut som om hon blev stolt över att få bära, och hjälpa till.



Den satt riktigt stadigt, och tålde t o m ett och annat "tokryck".

Betyg, 5 av 5, och rekommenderas varmt.

Gott om plats i väskorna, som är lätta att ta på och av.

Den jag har kommer härifrån!

http://www.csigora.com/produkter/klovjevaskor/148655__kyjen_backpack_-_klovjevaska_till_hund/


Hopp o skutt, väskan sitter kvar!


 

Det här är sommarviste för Anders och Maria Olsson och deras 10 barn.

Dom flyttade till kåtorna vid Grövelsjön före midsommar varje år,

och stannade till slutet av september.

VARJE ÅR!!


Det här är en lagård av "kåta-typ" som dom lät uppföra år 1941, till sina två kor!!

En fantastisk känsla att stå här i dag......

  


"Lilla Skrutt-Unge"
Hon blir verkligen mer o mer sitt vanliga, tossiga jag.

Hon vill så gärna springa lös, och bara rasa av sig massor av energi.

Jag blir så glad av att se hennes vilja, men ännu ett tag får hon vänta.....

Men snaaart....


      Skorpan får annan "gympa", i form av klurigheter som hon löser ganska lätt.



Naturen är ganska fantastisk!


Man ser så tydligt i hennes ögon hur hon mår.

       



Vi blev rätt snopna i dag, eftersom vi kikat på väderprognosen i går.

Där stod REGN REGN i dag.

Men, inte blev det regn inte.....nej, en strålande dag, med den härliga solen.



Ronja springer en bit i förväg, för att  leta rätt på stenar som är roliga att hoppa opp på.

Så väntar hon, och väntar....på att jag ska fota henne   


Utsikt till andra sidan vattnet, och Linnéstigen.

Där färdades Carl von Linné på sin väg till Röros 1734.

Bättre fikapaus kunde man nog inte haft.



En hel del hundar träffade vi på.

Det är hundläger denna veckan, med massor av olika aktiviteter.

Roligt att dom anordnar sådana saker ända här uppe i norr.


    


 

   Vi befinner oss väldigt nära Norska gränsen här, endast någon/några km.

Så vi tog bilen, efter avslutad  vandring, och begav oss dit.



Jaha.....nu tar vi sats in i Norge..... 



Gränsgrind!

        



Straxt tillbaka igen.....


I morgon skulle vi åkt med M/S Sylöra, över hela Grövelsjön och in i Norge.
Det är en fin färd, med mycket minnen att se från andra världskriget.

Tyvärr har Sylöra fått tekniska problem, så den går inte över huvud taget.

Synd!

Men vi har hittat andra leder som är minst lika intressanta.

Dessutom har vi ju redan gjort den resan med båten för några år sedan.



När man återvänder till stugan, efter en dag i den här luften (det ÄR stor skillnad)
Då känner man sig så tillfreds med livet.

Hundarna är nog också rätt nöjda, skulle jag tro.




Löv som glittrar som guld i solen.


Massor av bilder är så klart tagna, det här är en liten bråkdel bara.

Kände nog att det blev rätt många ändå......


I  morgon blir det säkert flera.


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 21 september 2014 19:56


Dag 1 på fjällveckan började ganska bra!

Jaa, allt var bra, bara vädret som kanske kunde varit något bättre.

  Tog det lite extra lugnt på förmiddagen, och kollade lite leder.

Vi ville ju inte traska i väg allt för långt, med tanke på Skorpungen.


Tre i rad på Skorpan (bilder alltså)


        


Vi startade vi fjällstationen i Grövelsjön.



I dag tittade vi bara upp mot Sylarna.

Alldeles för långt för oss den här veckan, men otroligt vackert.


 Hundarna trivdes som fiskar i vatten.

 Var bara Ronja som tyckte vi var rätt taskiga, som inte lät Skorpan springa lös.....      

  

Den första biten av promenaden, då var vädret rätt vidrigt faktiskt.

Joo, jag vet, "finns inget dåligt väder....."

Men det regnade OCH blåste, i sidled, så inte ens kameran fick komma ut ur sin väska.



Men hux flux, så skingrade sig molnen, och himlen blev BLÅ!

DET gillar jag.


      



Vackert!

  

Så kom dom då....renarna!

Massor!!!

Man hörde verkligen hur det började "dundra" i marken.

Renar har också ett lite roligt läte....faktiskt ganska likt Skorpans ljud, hahaha




Lukten av ren är lockande...... 

          

Dom kom faktiskt väldigt nära, renarna.

Renar har alltid företräde i fjällen

Alltså, bara att stanna och vänta, tills alla passerat.



    Renarna följde efter oss ett bra stycke på vår väg.

Verkade väldigt intresserade av hundarna.

   "Ja jag, jag hade mer än gärna sprungit och lekt med dom alla" 



"Eh, det blåser visst!!" 

  

 Skorpan klarade av dagen utan problem.

Hon får fortfarande mat X flera, hon får inte hoppa o skutta.

Vi gör allt i hennes takt, helt enkelt.


Ganska mycket människor ute "på tur" i dag, och jag tror inte vi gått förbi någon,

som inte velat hälsa på hundarna och ställa frågor om rasen.

Vid ett av alla våra små stopp på vägen, träffade vi ett trevligt par, som hade berner på nära håll.

Mycket gemensamt att prata om med andra ord.


  

Bär i massor, det finns det.

Vi åt av det goda, alla fyra. 

  

Nu sitter vi och planerar en lagom runda för morgondagen.

Allt hänger lite på vad vi får för väder,

men tanken är att vi ska ta oss med båt in i Norge.

     


Summa av dagen =

Härligt att vara här!


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 20 september 2014 23:15


Ja, det blir bara en kort kort blogg, lite text och mera kort/bilder         

Att åka hit, till Grövelsjön, det tar lite tid.....framförallt om man som vi måste stanna ganska ofta,

för att sträcka ut våra kroppsdelar.



Ju längre uppåt i landet vi kom, dessto blåare  blev himlen.

Man såg också stor skillnad på hur långt hösten kommit här,

jämfört med hos oss.

Våra löv har knappt börjat att gulna.

Men den här luften!!!!

SÅ OTROLIGT UNDERBART!

(Det blir många ord som är synonymt med orden ovan i veckan tror jag)



Ett av stoppen var vid en gammal gruvort.

Är visst lite svag för just gruvor.


Skorpan blev piggare o piggare för varje stopp, tyckte jag.



Och Ronja, henne går inte att stoppa från att hoppa upp på allt hon ser.     

     


"Åt vilket håll ska vi gå nu då??"

      


Sötnos, tur du fixade det här otrevliga som hände.

Annars vet jag inte vad jag gjort......



En mycket gladare och "roligare" Skorpunge, det syns på henne.




Dreglet rinner ständigt nu......hungrig hungrig, matte!



Det här är inte stugan vi bor i....det var kolsvart när vi kom fram,

så bilder på hur vi bor kommer i veckan.

Precis utanför stugknuten, rakt över tomten, rinner Grövlan!

(Den är ett biflöde till Storån, som i sin tur är biflöde till Österdalälven)

Sticker man näsan utanför dörren, hör man ett härligt porlande.


I övrigt är det i princip helt tyst här.

Vi gillar't!


Kramar från oss, som tagit oss en bit norrut.


Susanne

Av Susanne - 19 september 2014 21:03


                Vilken otrolig oro det varit senaste veckan.                 

Från att ha varit en glad, sprallig, helt frisk hund,

förvandlades Skorpan till en dödsjuk liten individ.

På bara en timma var hon helt förändrad.

Jag vet inte vad det var, som gjorde att jag trots allt tog vägen förbi djursjukhuset,

på vår väg hem från en vän.

Skorpan mådde lite illa.....kräktes lite....men så sjuk? Nej nej, det trodde jag väl aldrig.

Men något sa mig, ÅK INTE HEM!!!


På den timma det tog för oss att komma fram,

var jag faktiskt rädd att vi skulle missta henne.


Jag ska inte tjata om allt det som hände igen, men bara som en liten upplysning....

Lita alltid på magkänslan.

När dom tog Skorpan på en bår, och rusade iväg med henne, stod jag nog bara och gapade.

Fattade ingenting?


Vi hade tur!

Tur som hann i tid.

Hennes liv hängde på en tråd, sa veterinären som snabbt öppnade henne,

för att plocka ut majskolven.


I dag har hon ännu en gång berättat sin historia för min mamma, som snällt lyssnade.

Och man blir rätt trött av att prata så mycket som Skorpan gör.

För att inte tala om att hälsa på alla dom boende på avdelningen,

som bara älskar när hundarna kommer på besök.



Under tiden satt Ronja på "sin" stol,

och tyckte nog inte att vi skulle behöva höra hela historien igen.




I dag märks det stor skillnad på Skorpan.

Visst är hon trött.

Man vet ju själv hur man mår efter en stor operation.


Det som oroat/oroar mig nu, det är att hon tappat så pass mycket i vikt, sedan hon svalde majskolven.

Sammanlagt nästan 5 kg!!!

Hon har inte kunnat tillgodogöra sig någonting av maten hon fått,

allt har gått åt till att "driva ut" majskolven

Och dygnen med dropp blir man inte heller fet av direkt.



Men nu har vi sakta men säkeret kommit igång ordentligt med "riktig" mat.

Det tar några dagar till innan vi är på full ranson igen....sakta men säkert.


Vi var faktiskt hos veterinär i dag också, med båda hundarna.

Men denna gång hos distriktsveterinärerna,

för att få hjälp med pass till Ronja, och avmaskning till dom båda.

Jag är så glad över detta besök!

Vi träffade en såå trevlig veterinär...en som man gillar från första stund.


Vi sjka ju åka till fjällen i morgon, och gissa att vi velat hit o dit.

Ska vi, eller ska vi inte åka, med tanke på Skorpan?


Alla veterinärer vi träffat, har sag att vi självklart ska åka, det kan vi behöva.

Det blir så klart inga milslånga vandringar, men bara att få komma upp till detta otroligt vackra landskap,

det kan bara göra gott.

Koppelpromenader är det som gäller för Skorpan, men i övrigt,

låt henne leva som vanligt, sa dagens veterinär.

Tarmen är helt läkt, och buken är efter 8 dagar näst intill återställd.

Lite försiktighet och sunt förnuft, med andra ord.

En hund läker snabbt, vet du, sa han!

Trevlig kille, det där!!!

Det ska vi nog klara.


Skorpan på en av dagens promenader, med lilla nakna magen på sniskan.


Fick tips av både uppfödaren och veterinären, på hur vi ska få Skorpan att bli lite piggare.

Hon äter bra, inga problem där, men lite goda tillsatser i maten,

det har fått henne att leva upp nu, bara i kväll.


Vi håller alltså på att packa inför resan nu.

Ronja kommer få hjälpa till att bära lite på promenaderna, bara för att få jobba lite.

I kväll har vi provat in den nya klövjeväskan, som vi ska testa.


Först ställer man in som en vojlock, så att allt sitter stadigt, och inte halkar runt.



Därefter är det bara att fästa väskorna, enkelt och smidigt.



"Det blir toppen det här", säger Ronja medan hon räcker ut tungan.....



Hon kanske kan få bära passen?

Vi kommer bo i närheten av Norska gränsen, och säkerligen "kliva in" i Norge.

Då är det pass som gäller, OCH bevis på avmaskning.

Veterinären i dag, fick alltså sitta och titta noga när jag gav hundarna dom små pillren.

Därefter skrevs det in i deras pass. T o m klockslag.

Nu kan vi knalla in i Norge vilken dag vi vill, inom dom närmsta 5 dagarna/dygnen.




Tror det kommer bli så härligt, bara att få åka iväg och ta det riktigt lugnt.

Visst blir det lite annorlunda än vanligt, men ändå skönt.




Samma vecka varje år, vecka 39......då har vi hitills alltid haft riktigt härligt väder,

och det ser ut att kunna bli så även i år.



Kameran packad, nu lite kläder också kanske, sedan är det klart.

Just det.....tänkte att det kunde vara bra att veta var det finns någon veterinär,

i närheten av vart vi ska.

Distriktsveterinärer finns även där, så jag var i kontakt med dom i dag, och det var bara att ringa om jag undrade över något, eller om problem skulle uppstå.

Dom har jour dygnet om.

(Trevliga var dom också)



Vet att jag kanske tjatar,

men ännu en gång stort tack för alla era stöttande ord under den här hemska tiden.


Vi ses i morrn


Kram

Susanne


Av Susanne - 18 september 2014 19:45

  

   

Nu så.......nu hoppas jag att vi slipper flera komplikationer för Skorpans del.

Hon är nu hemma igen!!!

Veterinären ringde och meddelade att Skorpan i dag var MYCKET bättre.

Konstrasten hade passerat genom hela systemet, och hon hade röntgats med jämna mellanrum under tiden.,

Detta för att kunna följa kontrastens väg, och ev, hitta något stopp.

   

Dom såg ingenting som satt i varken tarm eller magsäck, tack o lov.

Vad var det då som hände med henne i går, när hon var så otroligt dålig igen???



Ronja fick vänta på sin kompis  i bilen.      

 



Så här förklarade dom:

Dels åt hon ett smärtstillande preparat, som kan ge irritation i magslemhinnan,

som förmodligen redan var inflammerad efter den förbaskade majskolven.

Och, efter en så pass stor bukoperation, ser man ibland att det blir "olag" i tarmarna, som ju plockats ut.

Detta leder i sin tur att luft samlas i tarmen, som inte tar sig ut, vilket då ger en kolikliknande smärta.

Eller, man skulle kunna kalla det kolik.

Det gör fruktansvärt ont, och kan jämföras med när vi människor har kolik.

Hon har fått ett starkare preparat mot smärtan under natten, men nu är alla mediciner utsatta.




Skorpan har även legat med dropp hela natten, och stora delar av dagen.

Allt för att vila magen.

Men nu behöver hon komma igång med mat, för att återfå sina krafter.

Hon har hunnit gå ner lite i vikt under tiden som gått.

Tarmen är helt läkt, så det vi ska vara lite försiktiga med är själva buken.

Man kan likställa det med en ovariohysterektomi, när man plockar bort livmodern.

Med andra ord, inte hoppa och skutta, endast koppelpromenader.

"Det gillar ja", sa Skorpan....NOT! 




En mycket mycket glad Skorpan stormade in i undersökningsrummet i dag,

där jag väntade på henne!

Jösses vilken liten "toka" hon är.

Hon hade även i dag hållit all personal sysselsatta med henne.

Hon dunkade "tratten" i gallret, för att dom skulle komma in och "tjitt-tjatta" lite med henne.

Och kanske sitta ner och kela lite.


Oj, vad hon kan prata mycket, sa personalen.....Mmm....sa jag!   


Bilderna är från Gamla Linköping, där vi tog en liten promenad innan vi gav oss hemåt.

Kände att framförallt Skorpan behövde "stressa av" lite.

Lite flanerande bara...och några bilder...




Ett kärt återseende även i dag, mellan Ronja o Skorpan.

Klart dom saknar varandra.




Bråttom bråttom in i bilen....."Skynda dig nu, matte!!

"Jag vill HEEEM!"



Lite pipigt är det fortfarande,

men jag är ganska säker på att det nu bara handlar om skendräktigheten.

Och efter att Skorpan ännu en gång fått berätta sin historia några gånger,

och fått massor av kel av oss, somnade hon sött.......och hon sover än


En fortsättning följer i morgon, då vi har ytterligare ett problem.......


  



Varma kramar till er alla även i dag.

För att ni orkat med att hålla era tummar så dom vitnat.

Det har hjälpt oss massor.

TACK!

      


Susanne

Av Susanne - 17 september 2014 23:01


Tänk att en liten Skorpunge kan göra oss såå oroliga.

Tror säkert att alla hundägaren har någon form av procedur,

varje morgon när vi kliver opp.

En härlig känsla!

I morse var det inte så här hemma.

Skorpan rörde sig inte ur fläcken, låg bara på rygg i sängen, helt orörlig.

Jag ropade på henne, men ingen reaktion?

Klappade henne, men ingen reaktion?

Hon rörde inte ens på svanstippen!!

Gissa att man blir orolig......

                  

Kollade temp = ua!

Såret = ua!

Verkade hon ha ont någonstans?

Ja....hon sträckte på sig så som hon gjort innan operationen.

Hon gick med krum rygg, såg mycket eländig ut.

Helt klart hade hon ont i magen.

Ringde!!!

Svaret blev självfallet att vi skulle komma till djursjukhuset.

Väl där, såg ju ALLA hur det var fatt, att hon inte alls mådde ok.

Skorpan som är så otroligt glad i ALLA människor,

och ALLTID viftar på svansen, jaa, hela sin kropp faktiskt.

Nu hängde hon liksom bara....


Ronja på kvällens promenad.

(Tur att sonen kom hit och följde med, då blev det massor av kul bus, som Ronja älskar.

Då fick hon också något annat att tänka på.)



Ok, så kom veterinären in, och började sin undersökning av Skorpan.

Sist kom hon till buken.....klämde sig igenom, och joo, hon ömmade på ett ställe i buken.

Vad kan det vara???

Då säger hon, att det skulle kunna vara en inflammation i bukspottkörteln!

Att majskolven, som legat så länge i magsäcken, orsakat en irritation där.


"Men så släng bollen nån' gång då!!!"



Man skulle kunna ta ett blodprov, för att få ett svar på den tanken...

..och så kanske skicka hem oss med mera smärtlindring.....MORFIN?!?!?!

Jag trodde jag hörde fel!!!

Skicka hem oss med morfin?

Utan att ha en aning om vad som var fel?

Jag "föreslog" rtg, men nej, det var vi inte överrens om.

Jag stod på  mig....sa att jag INTE tänkte åka hem med Skorpan,

utan att ha fått en förklaring till hennes onda besvär.

Veterinären försvann en stund.....


Jag ser tydligt på Ronja att hon inte är orolig för Skorpan, vilket känns skönt.

Ronja har varit med förr, när hennes vän var sjuk, Quila, och det kunde man se tydligt då.

Tror inte hon lekte och skuttade en enda gång, under den tiden.



Jag hoppar lite här......


När veterinären kom tillbaka; efter som jag tror ha rådgjort med kollegor,

så ville hon absolut röntga buken.

Sagt o gjort......4 bilder togs, Skorpan var så duktig och lugn, vilket ju underlättar massor.

Svaret av rtg blev, joo, det finns något därinne, men vi ser inte vad det är?

Dessutom var tarmarn fyllda med gas/luft.

Inte konstigt att det gjorde ont.


"Vem är starkast?"



Då blev det lite fart igen, nål sattes,

och dom kom snabbt och hämtade en Skorpa....IGEN!

Nu skulle hon få dropp och kontrast, så dom kunde följa det hela vägen i mage/tarm.

Tankarna snurrar i huvudet.

Jag sa också, att jag aldrig sagt att Skorpan bara ätit en majskolv, då för 5 veckor sedan.

Jag har verkligen ingen aning om hur många som låg där i skogen?

Vet bara att hon bajsade majs i 4-5 dagar efter det.

Verkligen massor av majs.

Vem vet, det kanske finns mera bitar kvar?


  



Men ni måste väl ha kollat hela tarmen och magsäcken,

när ni ändå hade öppnat henne, frågade jag?

Eh, joo, det borde dom ju gjort, fick jag till svar.

Men det var mitt i natten, en veterinär blev inringd,

dom kanske trodde att det bara fanns en majskolv?

Som ni ser, frågorna är MÅNGA.

Skorpan är nu inlagd igen, och jag har väntat och väntat på ett samtal eller sms.



Precis nu! kom ett sms från djursjukhuset!!!!!

Inte så uttömmande kanske, men det står;

Hej! Skorpan mår under omständigheterna bra.

Hon är pigg och glad ute på promenaderna.

Vi fortsätter röntga hennes mage.

Vi har fortsatt koll på henne under natten,

återkommer i morgon mellan 10-14 för mera info om hur Skorpan mår.


Det står nästan precis samma sak som sist hon låg inne, och dom skickade sms.

Men jag kan ändå konstatera att hon absolut inte mår sämre,

och det är bättre än ingen info alls.


Kanske man kan få en stunds sömn i natt?!


Skulle vilja krama om er alla,

och tacka var och en för all tumhållning och alla tankar ni sänt Skorpan.

TACK!

  


Kram

Susanne

Av Susanne - 16 september 2014 19:58


Tänk va, det har snart redan gått en hel vecka, sedan Skorpan råkade ut för det hemska,

med en fastkilad majskolv i tunntarmen!

I dag tror jag nog att jag kan säga att det går åt rätt håll.

Efter att alla tänkbara valpsubstitut togs bort i går, även spengummi,

så har hon inte "pipigt" så där väldigt mycket i dag.

(Tack för det)


Och Ronja, kloka underbara Ronja, hon tar det såå försiktigt med sin vän.

   



         Små korta promenader, det blir inte så mycket mera just nu, men det gör inget, säger Ronja.

Hon finner sig i det mesta.

Jo, hon och jag tränar en hel del, medan Skorpan får titta på.

         



Tillbaka till Skorpan!

Det hände en sak i dag, som gjorde mig ganska....ja, undrande?

Skrev till en "gammal bekant" och berättade vad som hänt Skorpan.

Människan i fråga känner både Ronja o Skorpan rätt väl.

Får då till svar, att det händer ganska ofta att hundar dör, EFTER  operation i tunntarmen.

Först blev jag rädd, men så har jag pratat med flera med erfarenhet av liknande operationer.

Klart att det händer att hundar dör, en operation är alltid en operation.

Det kändes som det sas mest för att skrämma mig.

Jag gör verkligen allt för Skorpan, allt för att det ska gå så bra som möjligt.




Det största orosmomentet är väl om tarmen inte skulle hålla tätt,

och/eller att hon får en infektion.

Vad tror ni andra med erfarenhet.

Orkar inte oroa mig mera nu.......  

Såret ser så torrt och fint ut, hon verkar inte ha det minsta ont.

Det är egentligen bara tröttheten, som är helt naturlig.




En liten promenad i stan tillsammans med husse, det är kul!!!

Här har Ronja fått syn på sin absoluta favoritsak.....

  

Skorpan får tyvärr inte hänga på Ronja,

även om hon hemskt gärna skulle vilja!

  


  

Ronja fick syn på en brunn!!!

Den stod en bra bit bort, men hon gav sig inte, hon skulle bara dit!!!

BRUNNSTORPS-HUNDEN!!!  


  

Lycka, det är att hitta en fin brunn!



Och så lite konster.......



"High Five" på re' husse!


  

Hittade en liten liten sten, som man inte behövde hoppa upp på,

den fick Skorpan kliva upp på......

Hon har givetvis lärt sig av Ronja hur roligt det här är.

"Så väntar man lite här bara, medan matte fotar!"

"Då blir hon sååå glad, min matte"



Lova att du blir bra nu, Skorpan, och INTE får några komplikationer!!!

  


Kram

Susanne

Av Susanne - 15 september 2014 22:54


Lite tråkigt är det allt, det tror jag vi alla tycker.

Inga långa härliga skogspromenader, inga äventyr alls.

Visst, tiden går fort, men hur föklara jag det för dom här tjejerna? 

     Och hon lever, det är absolut det bästa av allt.


"BLÄÄÄ!!"

"TRÅKIGT!"

Det positiva är, att nu har Skorpan berättat klart om ALLT som hänt henne....

Det negativa är, att hon nu är såå skendräktig!

Finns ingen som helst tvekan om den saken.



Hade helt glömt av hur hon var sist hon löpte.

Så himla pipigt, och detta letande efter valparna som ännu en gång försvunnit.

Hon tror väl att hon blivit snittad, vad skulle dom annars öppna hela buken för?

Men inte fick hon med sig några småttingar hem inte!

ALLT är bortplockat nu, allt som skulle kunna tänkas vara substitut för valpar.

För inte trodde jag att "SPENGUMMIN" skulle kunna föreställa valpar?

Men joodå, det går så bra så.

Hon klämde in dom under magen ordentligt, så dom båda kom åt att dia.

Stolliga hund....



  Jag tycker såå synd om henne, för allt måste kännas som kaos i kroppen.

Det bästa botemedlet är motion!

Vilket inte går nu, med en nyopererad Skorpa.

Moment 22!

Men det brukar inte vara så väldigt länge, så vi får stå ut, helt enkelt. 




Efter en "pyssel-med-hundarna-dag", ringde det på dörren.

Jag blev såå överraskad, när en kompis stod utanför, med "krya-på-dig-present" till Skorpan!

Ben, som är till en frisk Skorpa, och en anka, som hon faktiskt älskar.

Ankor är toppen.

Självklart fick även Ronja en anka, och blev sprudlande glad.

Tack snälla rara, Sussie, du är så gullig.

Vilka underbara vänner man har.......blir riktigt rörd   



Näe, nu tar vi och gör något, tyckte jag.

In i bilen, och åkte till ett ställe där det är så fint att traska omkring.

     Märktes direkt skillnad på Skorpan, att hon fick lite annat att tänka på,

och inte bara på valparna.  

     



        Det var skönt!

     Skorpan blev trött, och somnade sött i husses säng?! Jaha?


Mycket att tänka på, iom det som hänt.

För så här är det....

I helgen åker vi på vår årliga fjällvecka.



Det här är bokat sedan länge, och efter att ha rådslagit med veterinärerna,

så gör det absolut ingen skillnad, om vi är där eller här hemma, för Skorpans del.

Kanske att promenaderna kortas ner, men vi kan ha det underbart skönt ändå.

Så åk ni och bara njut, sa veterinärerna.

OK!

Men.........



Det finns ytterligare en lite hake....

Så här ligger det till;

Min make, han är en riktigt sportig kille han!

Han har sett massor av sport på tv´n i sina dar´

I helgen som gått, var det fotbollscup i en annan stad....där han skulle vara målvakt!!!



Gav många förmaningar!

Att kanske värma upp vore en bra idé!

Att kanske komma ihåg att man inte är 25 längre?

Inga problem.....



Maken kom hem-haltande i går.....med en rejäl muskelbristning och några "små" sträckningar.

Toppen!

Nej förresten, toppen kommer vi absolut inte till i år...jag menar toppen på ett fjäll   


Ronja då, joo hon mår så bra så!

Man kan inte styra över livet, bara göra det bästa av det, så länge man har det.

Jag är övertygad om att vi kommer ha en härlig vecka trots allt.

Ryggsäckar med "go-fika", och en skön plats att vara på.

Kanske vid en älv, eller på kalfjället.

Det är vackert oavsett var.

In i Norge ska vi också ta oss.....



Fortsättning följer i ämnet "JUSTERADE"


Var rädda om er och varandra


Kram

Susanne



Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se