Inte får man mycket gjort inte!

Kan väl inte påstå att min oro för Skorpan är över precis.

Men nu är ju mitt mellannamn just ORO!

Blir så trött på mig själv.....

En som är överlycklig, eller två faktiskt, det är just Skorpan och Ronja.

Helst av allt önskar dom säkert att dom fick rasa runt som dom brukar,

men det lär ju dröja ett tag.

Små små korta koppelpromenader.....gissa att det är tufft,

för en tjej som har ett överflöd av spring i benen!

Glad Ronja.

Skorpan fortsätter att berätta för alla vad som hänt.

Det är otroligt vad den här hunden kan prata!

Och hennes syster, Donna, hon är precis likadan.

Ingen lek, bara titta på när Ronja busar.....

Men inte är det samma sak att leka utan en Skorpa inte.

Ronja och jag tog en ordentlig sväng i skogen i kväll när husse kommit hem.

Nu fick han ta över lyssnandet en stund, tyckte vi.

"Det är allt bra tyst i skogen du matte!"

"Skulle varit väldigt kul att få följa med till skogen....."

Ronja är det tack o lov inget fel på.

Lika sprallig som hon alltid varit, lika knasig, med massor av hyss för sig.

Joo, jag är som jag sa OROLIG!

Allt verkar ju bara bra, men jag kan ändå inte släppa den känslan, vilket är otroligt dumt, jag vet.

Men det här pratandet, det har i dag ändrat karaktär.

Kom just på, att hon låter exakt som när hon var så där in i hoppsan skendräktig sist.

Fram med kalendern......räkna dagar.....och joodå, visst kan det vara så.

OM Skorpan blivit parad, så skule hon haft valpar typ i går.

Hoppas det är svaret.

En kompis skrev just, "Stackars Skorpungen, nyopererad OCH med nyfödda valpar!"

Det är mycket att stå i för henne.

OM nu mitt tänk är rätt, då är jag så glad över att hon är skendräktig.

I alla fall den här gången.

Sötaste Skorpungen   

Nej nej, den här bilden är inte tagen i dag...vi får nog vänta någon dag till,

innan vi går tillsammans igen.

Men till helgen har vi börjat, det är jag säker på.

För då åker vi.......

Och så ett STORT STORT TACK, igen, (tjatig) för att ni finns där ute i cyber rymden.

Det betyder så otroligt mycket för mig.

I kväll har vi löst några problem med hjälp av "nätvänner" och även riktiga vänner.

Känns tryggt att ni finns

Kram

Susanne

Nu är hon hemma igen!

Skorpan är det jag pratar om så klart

När dom ringde från djursjukhuset på eftermiddagen,

trodde jag bara att dom ville rapportera läget

  Men nej då, hon hade repat sig så otroligt snabbt,

          så hon kunde lika gärna få vara hemma med oss.      

"Men vi har henne mer än gärna  kvar hos oss.......!!"

Aldrig....jag kommer, sa jag!

Ronja blev lite smått tokig när jag sa att vi skulle hämta Skorpan,

och studsade in i bilen.

Så kom jag alltså dit, och jag var helt knas av förväntan.

(Jag är dessutom "gräsänka" hela helgen, så jag kunde inte dela detta med någon.

Joo, Ronja så klart.)

Veterinären, en underbar kvinna!!! som berättade om ALLT.

Operation, hur hon mått, restriktioner, mediciner.....

Och, hon hade inte ens bråttom.

Jag sa till henne också, att jag aldrig tänkt sätta min fot på det här stället mera,

men nu har allt detta ändrats.

(Mycket personal var utbytt)

Så var det då dags!!!

Hahaha, jag hörde henne hela vägen, från det att personalen sa till henne,

att nu ska du få träffa matte.

Hon formligen kastade sig över mig.....skrek av glädje.....Men, sa jag, du får ju inte hoppa o skutta....

Du kan absolut inte stoppa henne, sa veterinären......underbart att se denna glädje.

Där och då, startade Skorpan sitt pratande...och jag kan tala om att hon har fortsatt!!!

I princip hela kvällen!!

Ujujuj, hon har massor att berätta.

Som ni ser, inget bandage över huvud taget.

Nej, det ser så torrt och fint ut, så det ska hållas öppet.

Avföring, det kommer nog dröja några dagar, tills tarmen fyllts på igen, sa dom.

Men när den väl kommer, då kan du andas ut, för det är ett tecken på att allt fungerar som det ska.

Det första hon gjorde när vi kom ut till bilen, joo, det var att bajsa.

Ringde in till personalen, som kom ut och kollade....dom trodde knappt det var sant.

Så skulle hon då in i bilen.

Ronja stod och viftade på hela kroppen av glädje...."ÖPPNA DÅ!!!"

Tog ut Ronja, så dom fick hälsa utanför.....och att se hur försiktigt Ronja hälsade, det är helt otroligt.

Jag menar, om man jämför med hur dom hälsar i normala fall.

VÄNNER!

Resan hem gick bra (förutom allt snackande från Skorpan)

DAgens veterinär, hon sa samma sak som alla dom andra vi haft kontakt med nu.

Det var på håret, att hon klarade sig.....ett mycket snabbt förlopp,

där hennes tillstånd blev riktigt kritiskt.

Usch, vad hemskt!

Söta.....trots den suddiga bilden    

Personalen lovordade Skorpan!

Varje gång en personal passerade buren hon befann sig i,

så ställde hon sig upp och viftade på svansen, och sa

"Hej, kom in till mig en stund, vi kan väl mysa lite?" (tror jag i alla fall)

Hon hade haft fullt sjå att hålla koll på personalen,

så hon lär nog sova i två dygn nu, sa dom, hahaha!

Sömnen startade ganska snabbt......bara jag höll mig unden.

(För såg hon mig, då skulle hon bara berätta mera)

Skorpan låg så skönt i bilen hem, med Ronja som huvudkudde.....älskade hundar   

Kan man fatta det här???

I torsdags kväll, efter bara ett par timmar,

helt utan förvarning.....PANG!!! så var Skorpan dödsjuk!

Hon hälsade inte på någon, kröp in på det mest krångliga ställe....

Precis exakt i det rum, på den plats som Quila fick somna in.

Det kändes otäckt, men ändå väldigt tryggt.

Quila är med oss där hon behövs,

och håller ett vakande öga över oss.....Det finns så mycket av henne i Skorpan.

En mycket sjuk Skorpa, i torsdags kväll.

Bara någon minut efter att den här bilden togs, sprang dom iväg med henne på en bår....mot operation.

Kvar stod jag, fattade väl inte riktigt, med ett koppel i handen.

   Det här var Quilas absoluta favoritplats.

Skorpan ligger ALDRIG här annars.

Nyss gick jag för att kolla till henne....hittade henne inte???

Jo, här!

Hopkurad i Quilas soffhörn.

OCH hon är så lugn nu.

Tror t o m att jag kan få till lite sömn i natt.

Massor av kramar, och stort TACK till er alla igen,

som tänkt så mycket på oss, och hållt era tummar för Skorpan.

Är så glad.

KRAMAR

Susanne

Jösses vad det gick snabbt!

Pratar om Skorpans insjuknande i går......från att ha varit helt ok, till att bli helt motsatsen,

på bara någon minut!!

Otäckt.

Dagen som började så bra, med att vi åkte och hälsade på kära vänner.

Gazton, Imexx och matte Lotta.

Hundarna busade en stund, innan vi satte igång med den inplanerade träningen.

Lek med gurka! Ganska gott!, tyckte Ronja.

 (Tävlingslydnad)   

Skorpan var kanske lite slö, men det var varmt,

så det vara egentligen inte så konstigt?

Skorpan tog sig friheten att knalla in i växthuset, och smaka lite på gurka, tomat.....

"Öh...kolla. det finns hundar här inne också!!!"

"Hej Hej!"

Som avslutning på träningen, gick vi ner till Vättern, så hundarna skulle få svalka av sig.

Fortfarande var Skorpan glad och lycklig...lycklig över att få närma sig vattnet.

         Hundarna simmade i Vättern, lekte och jagade efter pinnar i vattnet.      

Allt var bara bra.......

Helt plötsligt går Skorpan upp ur vattnet, går iväg en bit....och lägger sig???

Vet att jag reagerade på att hon inte rystade av sig.

 Och att Skorpan skulle gå sin väg från oss andra, det stämmer inte alls.

            Såg även att hon sträckte på sig, på ett märkligt sätt?

Lilla gumman                

Vi vände hemåt, och under tiden kollade vi om hon haltade, eller verkade ha ont någonstans.

Nej, vi såg ingenting, mer än att hon var så "låg".

Torkade henne när vi kom tillbaka hem, och studerade henne....vad var det som hänt?

Hon fick svårt att lägga sig ner.....sa inte ett pip, men man såg tydligt att hon snabbt blev sämre.

Så kräktes hon....det sprutade rakt ut...massor!

Tog tempen, och lite feber hade hon.

Näe, jag var tvungen att ringa veterinär.....

Vi sa till varandra, att det är rätt märkligt, vi själva kan vara sjuka, våra barn kan vara sjuka,

men våra hundar, dom får absolut INTE vara sjuka!!!

Räknade ut att jag hade lika många mil att köra, oavsett om jag vände mig till Jönköping eller Linköping.

Visserligen hade jag sagt att jag aldrig skulle vända mig till Linköping igen,

men det var ju på vägen hem för mig.

Åt rätt håll, liksom.

Ringde upp, pratade med en veterinär (JOUR!)

som sa att det var bara att komma om jag var orolig.

Jag kommer!!!

På den knappa timman som det tog att ta sig dit,

var Skorpan mycket försämrad när vi kom fram.

Hon var helt enkelt SKITDÅLIG!!!

Först misstanke om livmoderinflammation!

Herregud, tänkte jag.....tredje berner som får det, tänkte jag???

Hon hade fortfarande inte jättehög temp.....men hon hade gått ner i vikt,

vilket jag tyckte var väldigt mystiskt?

Röntgen nästa!

Och där fick vi svaret!

Inga frågetecken längre.....Vet inte om ni ser den, på vänster sida, ganska långt ner, där ligger den,

fast som i ett skruvstäd, den hemska majskolven!!!

Alla mörka partier, det är hennes tarmar fulla av gas.

Gas som inte kom någonstans.

Nu blev det bråttom, vi måste operera med en gång, sa dom.

Satte nål, tog massor av prover, för att kolla enzymer, salter......och jag vet inte allt.

Jag fick hennes koppel i handen, sedan ilade dom iväg med vår lilla Skorpunge......

Hon opererades av en inkallad veterinär,

som sas vara väldigt duktig på detta.

Det gick inte att massera ut den, som man hoppats på, så man var tvungen att öppna tarmen.

Majsen satt 50 cm ner i tarmen, den var 3 cm i diameter, och 6-7 cm lång!

Fick telefonsamtal efter att operationen var klar i natt, och den hade gått bra.

På förmiddagen i dag, ringde dom och sa att hon mår oförskämt bra, efter ett så pass stort ingrepp.

Tack o lov!!!

Fick även ett sms i kväll, där dom berättade att hon fått lite mat under dagen, och allt går planenligt.

Hon mår efter omständigheterna bra, stod det.

Nu får helt enkelt inget tillstöta, som äventyrar hennes välmående.

Vet inte när hon får komma hem igen,

men dom vill självklart se så att allt fungerar som det ska först...och det kan jag säga, det vill jag också!

En som säkert undrade i går kväll, det var väl den här tjejen.

"Var är hon nu då??"

"Samma ställe som Quila försvann på...."

Men jag tror hon vet......

Hon spelade pajas i dag i alla fall, när sonen och jag var och fikade   

Men Ronja....inte stå och tjuvkika in i förnstren!!!

Ronja, hon är allt en underbar tjej, med hjärtat på rätta stället   

Nu väntar vi på nya bra uppgifter om hur Skorpan mår i morgon.....

Vi måste verkligen sprida detta om majskolvarnas faror.

I 5 veckor hade den här legat och skvalpat i Skorpans mage, och det syntes inte ens på den.

Helt oförändrad?!

Stort tack, för alla kramar och tankar från er alla.

Jag har varit jättedålig på att svara er och uppdatera, jag vet....förlåt   

Kramar

Susanne

Det blev lite väl mycket, för en matte i kväll.

Ingen blogg alls.....

Det som hände i dag var riktigt otäckt. Skorpan försämrades snabbt.

Nu avvaktar vi natten, det första kritiska dygnet, och hoppas att hon repar sig bra.

Ser ni?

Kramar

Susanne

Här var väldigt länge sedan vi var!

Hade nästan glömt bort dom fina promenadslingorna vid Lövstad Slott.

Här finns massor av historia att "gotta sig i", och det gillar jag.

Mystisk blodfläck på golvet? (som INTE går bort)

Den finns i rum nr 13!, där det bodde en ung man, som duellerade med sin bästa vän om en flicka.

Han bars svårt blödande till sitt rum, där han förblödde,

och det sägs att det är hans blod på golvet än i dag.

Den här killen, Crendo,  

       och hans matte gjorde oss sällskap i dag.        

Även Crendo blev smått förälskad i Skorpan.

Vi försökte få Skorpan att säga ifrån ordentligt när Crendå blev lite väl närgången,

i sin iver att uppvakta den här tjejen.

Ibland lyckades hon riktigt bra!

Näe, Ronja är det ingen som helst idé att någon ens försöker uppvakta.

Hon älskar att leka, och då menar hon ENBART LEKA!

Men det blir ingenting mera än så, då säger hon ifrån på ett mycket effektivt sätt.

Inte alls högljud, hon ger bara en blick, och man ser hur det drar i mungipan på henne.

Ronja har fått någon tanke om att hon ska kasta sig på Skorpan,

när hanarna blir för närgångna???

Varför gör hon så, tro?

I övrigt är hon ju så mån om Skorpan, verkar skydda henne...

Men jag tänkte på en sak.....hon kanske talar om för Skorpungen,

att det är dags att hon lär sig sätta "gossarna" på plats!?

Vad tror ni om den teorin?

Fina Crendo, som blev ganska ordentligt utskälld av "töserna"

"Men vem bryr sig", sa han   

"Fika...var det någon som sa fika??"

"Vi är alltid på plats, när någon säger fika!"

En härlig promenad, som bjöd på både regn och lite lite sol.

Kaffe intogs på en bergknalle....så där perfekt, ni vet...

Bara några bilder till först.......

Slottets gamla vaktstuga!

Gissa vad jag just såg?!

Att Skorpan och Ronja ser/är nästa exakt samma storlek!

Bara massor av kläder som saknas på Skorpan.

Det är nu hög tid IGEN, för mig att inta vågrätt läge.

Morgondagen kommer bli såå rolig.....och dom har lovat SOOOL!!!

Kram på er alla

Susanne

                                  Vilken dag vi haft i dag (igen)                                       

T o m vädret var bra när vi startade.

Jaa, och då blev det så klart bad.

ÄLSKAR BAD!!!

Ronja kan bara stå där i vattnet och njuta.

"Men hallåååå!!! Är det ingen mera som vill bada med mig??"

Joorå, Skorpan badade också......men "lilla Mammut-Killen",

han gillar det inte, så är det med det!

Han älskar att studsa omkring vid vattenbrynet när flickorna badar,

men nej för sjutton, INTE gå i vattnet!

Vill man inte, så vill man inte   

Full fart efter badet....då får man liksom ännu mera spring i benen...

"SE OPP, HÄR KOMMER JAG!"

"Usch o fy vad dom stänker....."

Att simma efter saker i vattnet, det har Ronja snackat med Skorpan om.

Du, säger Ronja, här är det jag som hämtar det som slängs ut i vattnet.

Hon kan verkligen inte låta bli...

Så då får det bli så att Ronja får sitta på land,

så att även Skorpan får hämta grejer.

Inte alls kul, tycker Ronja, men Skorpan är mera än nöjd över det.

En helt underbar skog (det har jag visst sagt många gånger förr)

där hundarna kan rasa fritt, i full fart.

Hann inte med att få med någon av dom andra två på bild.

"Vi tar ett dopp till"

"Att ni bara kan tycka om det där med att bada, säger Mammut,

och håller sig på en bits avstånd"

Han är världens goaste Mammut-kille,

eller "Muppe" som hans matte brukar kalla honom....hahaha!

Här kan man säga, John Bauer!

En riktig sagoskog.

En Grand Danois ser oftast väldigt ståtlig ut, tycker jag.

Det kan man oftast inte säga om en Berner....dom är mera som underbara nallebjörnar.

"Är det ok att jag badar en gång till, eller??"

Just här spelades tv-programmet Wild Kids in, om ni känner till det.

Husen är numera rivna, och ALLT bortstädat, men jag gissar att alla barn som varit här,

måste tyckt att det var ett riktigt äventyr.

Vad/vem är det som lutar???

Sjön/bryggan/Ronja?   

"Nu dyker jag...är du med med kameran då??"

Kunde inte låta bli att ta med några badbilder till....snart är det vinter,

och sjöarna fryser till is, då blir det nog sparsamt med just dom bilderna.

Spruta vatten, det kan hon också!

"Kolla här då, kolla Skorpan....Vill du ha den?"

Duktiga Skorpan....äntligen fick även hon chansen att hämte pinnar.

HAr Ronja sagt att det är hon som ska hämta saker, så är det helt enkelt så.

Inga "ord" behövs, det räcker med en blick, så förstår Skorpaqn direkt vad som gäller.

"Är det riktigt säkert matte, att Ronja inte kommer och tar min  pinne nu?"

"Ska vi hoppa!!"

Jag/vi går väldigt ofta i skogar runt om i länet, och jag förundras alltid över samma sak.

Det finns så mycket fina, iordningställda leder att gå,

men vi möter ALDRIG en endaste människa?

Joo, i dag stötte vi på några fiskare, med det var allt.

Visst är det märkligt?

Det här var också ett lite märkligt sätt att växa, om man är en flugsvamp   

Men vackert var det!

Här någonstans, öppnade sig himlen, och regnet bara vräkte ner!

Då åkte kameran ner i skyddat läge, och regnkläderna åkte på.

Men vad gör väl lite/mycket vatten? Man blir blöt!

Så, det var allt, med betoning på ALLT!

Många bilder blir det ibland......

Allt gott till er alla

Kram

Susanne

Det här med hundars språk med varandra, det är så himla intressant.

Skulle vilja lära mig mycket mycket mera, och jag antar att man aldrig blir fullärd,

för den ena hunden är ju inte lik den andra.

Dessutom så kanske inte alla förstår varandra så där på en gång, vad vet jag?

Först var vi på Skorpans kurs.....i regn, vilket så klart inte gjorde så väldans mycket alls.

Som vanligt känner jag att jag tappar hakan,

får flera aha-upplevelser, vilket gör allt ännu mera kul.

Att se hunden/hundarna, se dom små små detaljerna i deras sätt att kommunicera.

Vill bara veta mera och mera!!!

Så var kursen över, och vi styrde bilen mot andra äventyr!

Vi hade en "date" med den här killen och hans matte, Kaitaq.

Han är en Siberian Husky, och fulll av energi.

(Tyvärr hade fick jag inte med alla tre hundarna på en och samma bild....fel objektiv,

och orkade inte backa längre)   

Jag har nog aldrig träffat en "Husky" så nära tidigare,

och det är så kul att se hundarnas olikheter.

En Husky är en ganska tuff och envis hund, som är mycket olik våra berner.

Kaitaq är otroligt trevlig och söt, men det är mycket hund, om man säger så.

Till skillnad från en berner, som skulle finna sig i det mesta.

Ronja har ett litet "behov" av att ha koll på hundar runt henne, om dom är yngre vill säga.

Och visst, i det här fallet, så är hon bra mycket äldre än både Skorpan och Kaitaq.

Just det här pratade vi om på dagens kurs, så det var kul att studera dom.

Ronja "sa till honom att lugna ner sig", och han svarade upp mot henne,

vilket han så klart inte ska.

Det hände absolut ingenting, och Kaitaq´s matte har full koll och mycket hundvana.

Man lär sig mycket varje dag  med hundar....

Vi hade en jättemysig promenad, som vanligt, som innehöll.....precis, massor av hundprat   

Klockan gick, inte mycket bilder hade blivit tagna under dagen, pga allt regnande.....

Och vad gör jag då?

Joo, stannar på vägen hem, där jag såg ett "fint ställe",

enbart för att fota lite, när det nu äntligen slutat regna.   

Här ser väl spännande ut.....

Vi tog oss över och in i kohagen......

Vackert? Mm....jättevackert, med mossbeklädda berg....som visade sig vara stora gravhögar!

Men vad gjorde det...tror inte dom som låg där under misstyckte,

att vi njöt lite av platsen för deras sista vilan.

Gamal ekar, gamla grenar...vackert så det gör ont.

"Och ni då, mina kära hundar, ni är med på precis allt"

Här någonstans, blev jag medveten om dom där kossorna, som "bodde" i hagen....

Jag känner inga kor direkt, så allt jag tror skulle kunna hända, det är enbart hörsägen.

Men jag tog det säkra före det osäkra, och tog mig bort till stegen,

som tog oss över stängslet igen.

Tog en kort liten promenad utmed Göta Kanla, och kunde bara konstatera att det nu är höst.

Här brukar annars vara fullt av båtar, men nu var det helt öde.

"Jag vet nästan helt säkert, att matte tappade en godis för en stund sedan....DÄÄÄÄR!!"

"Ser du den, Skorpan?"

"Mm....vad gott det skulle vara om vi hoopade ner och tog  den, eller kanske delade lika"

Troligt, att ni skulle dela. Störst går först, hade nog gällt   

Så där ja!!

Kontakt....det har vi också pratat om i dag   

Åter igen, en "Jag-är-så-nöjd-med-dagen-dag"

Och jag vet, att morgondagen kommer bli preciiiis lika bra   

Kram kram

Susanne

I dag har varit en fullspäckad dag, men en bra sådan.

Vi startade dagen med att njuta av mellandotterns nybyggda hus.....

Jaa, tänk om man hade möjlighet att bygga ett nytt hus i dag.

Men, näe, det skulle vi inte orka med, inte en gång till.

Bara det att kliva in i ett hus, där allt är så nytt och fräscht,

och dessutom....så kommer deras första lilla bebis snart att se dagens ljus,

och vi får äntligen träffa vårt tredje lilla barnbarn.

Otrolig känsla, det här med barnbarn.

Dottern och jag gick en liten, med betong på liten, promenad med vovvarna.

Hennes mage är så klart enorm, så man går kanske inte den längsta slingan då   

En liten parentes, det är att dom byggt sitt hus på landet?

Det trodde jag väl aldrig.....men man ändrar sig kanske lite med åren   

   Hundarna blir som vanligt så där extra extra glada, när dom träffar någon ur familjen.

Dom blir jätteglada över att träffa alla egentligen, men  familjen, det är något speciellt.

Så hem en sväng, för att åter ge oss iväg......(det var snart det hände....)

"Tycker du jag ser bra ut så här, matte?"

Tok-Fian, dvs Ronja, hon har haft lite privatlektioner med Skorpan tror jag?

Joo, för Skorpan börjar uppföra sig exakt som Ronja.

Samma tok-ryck, samma galna blick....full fart framåt, för det mesta.

Heja Skorpan!!!

Det här är typskt Ronja-stil!

Men hon kan vara så där ordentlig också, som jag sett att berner är   

Lugn och trygg.

Jaha, så gav vi oss iväg igen, denna gång för att träffa sonen med sambo.

Vi ville fira hennes födelsedag, som just varit, och för att göra det enkelt,

och mysigt, så valde vi att gå ut och äta.

Otroligt att vi kunde sitta utomhus hela kvällen, det är ju faktiskt september.

God mat, och en trevlig kväll....som jag fick lust att avsluta med en god glass!

Åkte vidare till stans stora park, där det även finns god glass......

Tänkte, att vi går en sväng i parken med hundarna.

Det var ju trots allt en riktigt skön kväll.

Så plötsligt.......

"Öh, vad gör du?.....(tämkte Ronja, och drog iväg som skjuten ur en kanon!!!!!!!

Det kom en kille och sprang i parken,

han hade liknande kläder som sonen på sig (och sonen, alltså "lill-husse" han är en stoooor favorit)

Ronja måste fått för sig att det var sonen som sprang iväg,

för det brukar han ju göra när dom leker......

Och jag lovar, Ronja är snabb, riktigt snabb.

Man har inte en chans att komma undan henne......

(tyckte nog att killen som tränade försökte öka takten där ett tag)

När jag ropar på Ronja, när det är på allvar, jaa, då kommer hon...direkt!!!

Men INTE nu inte...."Herrejösses, det är ju min lill-husse som leker och försöker komma undan!!!"

Allt detta tog gick på bara några få sekunder, men man tycker det tar en enorm tid allting.

Ronja sprang inte hela vägen fram till "springaren",

men bra nära, och hon skällde inte eller så.

Så kom hon då tillbaka, med ett huvud som hängde ner till knäna,

och såg så där skyldig ut, som bara en hund kan göra.

R O N J A......hur tänkte du där?

Hon tittade på sonen, med en blick som sa, "Men....är du här???"

"Du sprang ju där borta nyss?"

(Hon brukar väl ALDRIG bry sig om människor?!)

"Jag var sååå duktig, visst var jag det, visst var jag det...va va va?"

Jaa då, Skorpunge, du var såå duktig     

Slutet gott, allting gott..och glass är ju sååå gott!!!

SLURP!   

"TOK-FIA"

Det är Ronja det!

Måndag igen......lydnadskurs för Skorpan.

I går körde vi genom ettans lydnad, med alla moment utom hoppet.

Jag kan som jag tidigare berättat inte ett smack i ämnet, men försöker "plugga" mig till mycket.

Så hittade jag flera bra filmer på "nätet" med hela lydnasprogram som jag använt mig av.

Ni skulle alla få er ett riktigt gott skratt, om ni kunde se mig "in action".

Maken hade i alla fall riktigt kul!

På med filmen, högt ljud (så jag hör tävlingsledaren ordentligt)  så kör vi  

Enligt mig (som inte vet något) så är hon självklart en stjärna, den här lilla Skorpungen.

Svåraste - platsligget, som iofs bara innefattade två hundar, som trodde det var lek på G

Trodde aldrig jag skulle säga det, men det är "skitkul"!

Kram på er

Susanne