quilaoronja

Alla inlägg under oktober 2014

Av Susanne - 23 oktober 2014 20:13

Hur är det möjligt?

Jaa, det har jag frågat många gånger senaste dygnet.

       

     Så här var det!

I söndagskväll, då fick Skorpan den sista tabletten antibiotika för denna gång, trodde jag.

Det var TREDJE kuren sedan hon opererade bort den där majskolven, den 11 september!

(Märkligt, att det var just 11 september)

     


Ën envis infektion, som inte alls hade lust att ge med sig.

I tisdags, när jag kollade Skorpans mage, då höll jag på att få hjärtinfarkt, tror jag.

Ännu en gång, välde det ut var från flera ställen i ärret.

Det luktade inte heller hallon precis.


Jag var såå himla ARG, ni anar inte.....(Eller det gör ni nog)

Klockan var för mycket för att ringa VALLA då, men i går morse, då kastade jag mig på telefon!




Först ringde jag till Norsholms Djursjukhus, dit vi i normala fall vänder oss med hundarna.

(Men iom att majshistorien hände under jourtid, så hade vi inget annat val,

än att vända oss till Valla i Linköping, när det hände)

Fick prata med en veterinär, och berättade historien, frågade om vi kunde komma dit istället nu,

för mitt förtroende var NOLL och inget för Valla.

Måste tillägga att jag bad Valla ta en odling senast vi var där, (onödigt tyckte dom) som dom lovade ringa om,

så fort svaret kom, oavsett vad det stod.

Ingen har hört av sig?



Fick en tid i går em, och jag skulle också ringa Valla

och begära att dom faxade över journalerna på Skorpan.


Jag bad dom "snällt", (först) men dom skulle väl se om dom hann?

Ni fattar säkert  vad jag sa då!!!

Jag sa även att jag tyckte det var såå dåligt att inte svaret kommit på odlingen...

...Oj, säger dom då, den kom precis nu!!

Troligen!



För att korta ner denna historia lite (så ni inte "tröttnar") så fick jag INTE reda på svaret!!!

Nix, det var jag tvungen att boka en tid för att få? Har ni gört något så idiotiskt?

Skit i det, sa jag, faxa nu bara journalerna, så får jag svaret i eftermiddag.

Gissa att jag kokade.....


Det dröjde en stund.....så ringde Valla!?!?!

Chefen på Valla t o m!

"Det här var ju tråkigt", sa han......"att vi ännu en gång pratas vid när vi gjort fel"

Joo, för dom har gjort bort sig tidigare, i samband med att Skorpan fick operera bort en tand.

Men det är en annan historia......"Tandhistorien"


Han bad tusen ggr om ursäkt, för att, som han sa, Skorpan blivit felbehandlad.

Hon skulle givetvis fått nytt antibiotika för länge sedan.

Och ang. provsvaret från odlingen, joo, det kom för en vecka sedan,

så jag hade återigen fått en lögn slängd rakt i ansiktet. (eller i örat var det ju)

JAG HATAR LÖGNER!!!!



Jag orkade inte/hade ingen lust att prata med honom mera just då.

Och hur mycket han än bad, så ville jag verkligen inte befatta mig med dom mera, vilket jag sa.

Han lovade iaf skicka journalerna.


Så träffade vi då ytterligare en veterinär i går.

Han var trevlig och gullig mot Skorpan (viktigt för mig)

och gjorde en grundlig undersökning på henne.

Allt såg bra ut, förutom att hennes sår läcker äckligt var.

Odlingsvaret löd; Stafylokocker...+ något mera namn, som jag har glömt???

Det var just det namnet, som tydligen gjorde att det inte fanns så många valmöjligheter på antibiotika.

Ett antibiotika som tog död på alla bakterier en gång för alla.

Den bästa tänkbara sorten startade vi med i går.



Skönt........trodde jag ja!

Trodde ni det var slut här.......NÄÄHÄÄE DÅ!

En stund efter att hon fått dom första tabletterna i går, så kräktes hon upp all mat!

Hon mådde jätte-illa!

  

Gav henne probiotika, och så fick hon en dos till i morse.

Då kräktes hon inte, men hon mådde inte ok alls.

Hon mår illa helt enkelt.




Blir man tokig, eller blir man tokig?

Ringde igen till Norsholm.....skulle hon verkligen må så här i TVÅ VECKOR?

(så länge ska hon äta denna sort)


Veterinären jag pratade med, bad att få diskutera med sina kollegor, och sedan återkomma.

Det gillar jag, att dom verkligen erkänner att dom inte riktigt vet.

När dom senare ringde tillbaka, hade dom kommit fram till att vi ska prova att ge henne halv dos,

tillsammans då med mat OCH probiotika, så ska vi se hur hon "gillar" det.

OCH, så ska jag RINGA imorrn igen!



SUCK!



Bilderna är från i dag, när vi åkte långt ut i skogen, gick och strosade,

satt och fikade på en stubbe, plockade massor av "trattisar".

Njöt av varandra och tystnaden.




Och som sagt, Skorpan mår bara bra, som ni ser.

Hon är pigg och glad, (tack för det) har god aptit både på mat och livet.


Här funderar hon på hur sjutton hon ska kunna leka med den stora pippin

som kretsar runt våra huvuden.


"HALLÅÅÅÅ, kom ner vettja, jag vill ju bara leka lite med dig, lilla pippin!!"



Ang. Valla då.

Jag säger som jag sa sist, jag kommer inte vända mig dit igen......

Men när olyckan är framme, och det är bråttom, tiden på dygnet är JOUR, vad gör man?

Valla ligger närmast, då är det bara att gilla läget.

Hade vi inte kommit in när vi gjorde med Skorpan, då hade det varit för sent.

Den 11 september!

Helt otroligt!




Skönt att dom inte behövde öppna magen i går igen.

För tanken var att öppna, "spola rent", och sätta in dränage.

I stället ska jag "tömma" och gärna hålla öppet, spola o skölja, så länge det finns var kvar.



Akta er för majskolvar, och sprid kunskap om detta!


Tack igen för allt ert engagemang som värmer mitt oroliga hjärta.

Det rusar iväg lite väl mycket ibland.


Kram

Susanne


Av Susanne - 21 oktober 2014 18:29


     Alltså, jag är helt enkelt "SKIT-TRÖTT" på det här eviga regnandet!               

I dag var det nästan så det inte regnade....ni vet säkert hur jag menar.

Fint fint äckligt regn, som man knappt ser....men det känns.

Man blir dyngsur!


Blött blött blött!


Det bekommer inte Ronja o Skorpan alls, bara MIG!

Varför då?

Det går inget bra att ta med kameran ut!

Jättelöjlig anledning, men helt sann.

Och tar man några bilder, med en regnskyddad kamera, då blir bilderna ändå inget bra.

  



Efter mysig träff med kompis, med babbel och "go-fika" i stan',

for vi iväg till skogs i alla fall.

Dom blev allt ganska trötta på mig, hundarna, för jag var på dom som en hök,

när dom försökte äta "smaskiga" saker i skogen.

Inte så mycket som en liten kotte skulle in i munnen på dom,

det hade jag gett mig sjutton på.



Till slut fick dom bara sitta där bredvid mig,

när jag "länsade" skogen på trattkantareller.

Nej då, ingen risk att man tar slut på dom, det finns hur mycket som helst nu.


"Men, jag gillar ju tallkottar, dom smakar ju jättegott!!"



Jaa ja......som jag höll på?!

För en tid sedan inhandlades ett stativ till kameran. (billigt)

Kan väl vara bra att ha kanske, tänkte jag nog?

Har haft det liggande i bilen, och hade tänkt prova under helgens tävling.

(Men det regnade visst lite då!)


I alla fall, i dag då.....kunde väl vara kul med en bild på hundarna och mig,

fast från lååångt håll då, så klart.

Regnet höll sig borta för en stund, nu skulle det testas.

Bland alla fina höstlöv, perfekt!   


Riggade, testade, riggade lite till....

Jag hade så en plan....Jag ställer in självutlösaren, "springer" bort, så långt jag nu kan hinna,

får med mig hundarna, och helt enkelt går lite sakta mot kameran!

Och så "KLICK", så är det klart!


Först lite taktik-snack.

"Ok, så här gör vi nu!"

"Om ni bara lyssnar på mig, så blir det så bra såå!"


På med kameran, trycker på knappen....

"springer" (försöker ta mig fram fortast möjligt) som en tok.....och vad händer då?

Hundarna tror förstås att vi ska leka!

"JIPPIIII, skriker dom båda, tjohooo, matte är på G och ska busa......"

"ANFALL matte!!"


"Nej nej, inte leka nu......gå bara lugnt och stilla här bredvid,

och försök se helt oberörda ut!"

(Det var inte helt lätt att hålla sig för skratt,

och jag hade ju ingen aning om när "klicket" skulle komma, hahaha)



Gissa hur många "omtagningar" vi gjorde!!

Och för varje gång, blev hundarna bara mer o mer uppspelta.

Av alla (massor) bilder blev det några i alla fall,

där inte mitt huvud var helt bort-kapat, eller halva benen för den delen.

För att inte tala om alla bilder där jag hade två berner

som hysteriskt försökte få sin matte på fall.

(och lyckades någon gång också)




Att säga, "Vi hade i alla fall tur med vädret" det funkar ju inte, men vi hade roligt!!

Jätteroligt!


Kram

Susanne

Av Susanne - 20 oktober 2014 20:27


             Helgen har till störst del ägnats åt Ronja.             

Det var väl inte mera än rätt att det i dag blev Skorpans dag!


Startade med lydnadskurs!

Gissa vad vi hade för väder??

*

*

*

Exakt!

R E G N           


Himla tur att vi har möjlighet att vara inomhus på kursen!

Lyxigt faktiskt.

Skorpan var mer än taggad i dag, det är underbart att se.

Jag däremot, jag har massor att lära.

Tror vår kursledare sliter sitt hår ibland,

för det verkar som att jag har lite svårt att komma ihåg allt hon säger till mig?

Ujujuj!


Vad gör vi då?

Joo, vi tränar små fina detaljer.

Som t.ex placering.

(av Skorpan alltså)   


Vi gör annat också, men jag kan inte riktigt alla termer....ännu,

så kanske bäst att vara tyst om det   

Hur som helst, Skorpan är en duktig tjej i mina ögon.




När jag började den här kursen, hade jag tidigare sagt att, nej, lydnad, det var ingenting för mig.

Alldeles för strikt och militäriskt.

Men det var förr det, nu är det annorlunda.

Och jag har ändrat mig.


Skorpan hon står o viftar hysteriskt på svansen.....

"SKYNDA DIG NU MATTE, TÄNK UT VAD VI SKA GÖRA.....JAG KAN VISA DIG ANNARS!!"

Hon är allt bra go, den hunden.

Mycket babbel blir det också på kursen.......med betoning på mycket!

En riktigt riktigt bra kurs, som aldrig får ta slut...


Men tiden rann ut i dag också, och nu är det bara hem och träna på det matte lärt sig i dag.

Jag får så otroligt många "AHAAA-upplevelser" att ta med hem.


Tänka sig, när kursen var slut, hade även regnet upphört.

Iväg till skogen när vi kom hem.

Att det regnat var det ingen tvekan om, vattnet stänkte all världens väg om hundarna.

PLASK!!



"Eh, om jag vore som du, Skorpan, skulle jag nog flytta på mig lite nu....!"



Dom här bilderna är inget kul längre!

Tycker nog varken hundarna eller jag.....



Det här är lite roligare!

Galen Ronja   



Full fart, det gillar vi!




Skorpan har fått tillsägelse av Ronja, att den här bollen, den ger du sjutton i.

Så kan vi ju inte ha det?!

Så Ronja får "order" om att sitta stilla och bara titta (urjobbigt, om ni frågar henne)

Och Skorpungen blir superglad över att få hämta bollen heeelt själv.




Att Skorpan fyllt 2 år, joo, det vet jag ju.

Men att hon blivit så "vuxen", det blev jag påmind om i dag igen.

Jösses då?! Vad och när hände det?




Sötaste lilla Skorpa   



Det var i dag det, och vad som händer i morgon, det får vi se då.


Kramar

Susanne

Av Susanne - 19 oktober 2014 20:08


 Det var just det här som inte ville sig riktigt i dag

Ligg!

      Lilla gumman, som jag vet gör sitt bästa...Men i dag var inte vädrets makter på vår sida alls.

Jösses vad det regnade....och regnade och regnáde.

           Det tog aldrig slut.        


Ronja brukar ALLTID göra helt rätt här.

Men visst, det är ju inte så att vi tränat platsligg i vatten direkt.

För vatten, det var det!



Två små futtiga poäng, det var vad som fattades i dag.

Men på något sätt kände jag det på mig...vet inte varför,

men jag blev inte alls snopen av det som hände.

Ronja skulle alltså ligga ner en viss tid.

Hon kom ner såå tokigt, och jag stod där och hoppades att hon skulle stå ut.

Men när det var 7 små ynka sekunder kvar av tiden, då gick det inte mera.

Hon bestämde sig för att nu fick det vara nog!

Vattnet rann om henne, under magen.......inte mysigt alls, tyckte födelsdagshunden.


  


Tycker inte det var så länge sedan som

den där lilla underbara valpen flyttade in här?

I dag blev hon 6 år!     

Jag har en önskan, och det är att hon får vara med oss under många år till.....



Så var det dags att vända hemmåt igen, 40 mil tillbaka.

Man är kanske lite smått tokig,

som åker så långt, när jag vet hur jag mår efter en sådan resa.

Dessutom tävlar vi i detta hemska väder, står där som dränkta katter....men vi har ALLTID roligt.

Vi är bara några få "dårar" som sysslar med det här i Sverige, och alla är nog lika galna.

Det ÄR så roligt med sennendrag!


Regnandet fortsatte.....och fortsatte!

Ett tag körde "vi alla" som befann oss på motorvägen i 60KM/H.

Vi kröp fram mao. Risken för vattenplaning var överhängande.

Att stana, och gå ur bilen, det var inte att tänka på.


Men så, när vi kom fram till Brahehus, då tyckte jag att regnet lättade lite,

och vi var bara tvugna att räta på oss, både Ronja o jag.




Tog en ordentlig promenad, och gick även över/under till sidan där borgen ligger.

Då öppnade sig himlen igen, och vinden ökade i styrka.....BURR!!

Slängde på mig en gigantisk regncape, vilket skyddade mig bra.

Människorna som satt i restaurangen, med utsikt över borgområdet,

dom trodde säkert att det var en vålnad som smög omkring på borggården.




Här är vackert, man ser Vättern i bakgrunden




"För en stund trodde jag matte skulle kasta in mig i fängelsehålan!!"




Det blåser om öronen!



"Jaa du matte, visst är det vackert!"   




Regnandet avtog igen för en stund.....och Ronja passade på att hoppa upp på...jaa, allt!



Hemresan gick bra trots allt.

Återseendet mellan Ronja o Skorpan blev våldsamt.

Ronja var absolut tvungen att tala om för Skorpan,

att det är faktiskt forfarande är hon som är chefen här.

"Bara så du vet!"




Nu är det inga flera tävlingar förrän nästa år, och jag vet exakt vad jag ska göra innan dess.....

Regnträna   



Jag är inte besviken, inte bitter....men visst är det lite snöpligt att missa med så få poäng.

Det var andra gången det hände.

En vacker dag kanske vi är på andra sidan det där strecket   


Stort tack till er alla som skrivit till mig, och som höll tummarna.

Det känns skönt!


Kram

Susanne

Av Susanne - 18 oktober 2014 19:32

Vi har startat....och kommit fram!!

Resan ner gick bra, heeelt utan GPS!!! Galet va?

Dagens planering blev lite ändrad i sista stund,

och iofs blev det rätt bra.

Vi hade gott om tid på oss, kunde göra långa stopp (måste måste)....Ronja och Jag.


Inte så mycket att säga om bilresa i 40 mil....


       Så kom vi då till Ängelholm, där morgondagens tävling går av stapeln.

Vi åkte dit, helt enkelt.

Har varit på samma plats många ggr förut, men jag tänkte bara visa Ronja,

att här, här är det vi ska köra AP III i morgon....så hon vet, liksom.  


"Ok, jag fattar....och känner igen mig"


Men innan vi kopplade på vagnen, fick hon sträcka på benen ordentligt,

och så klart LEKA, som hon älskar.



Nu....nu kör vi!!

Det var bara några små delar jag ville köra,

testa en tanke jag hade fått i bilen på väg hit.




"Ska jag backa nu??"

"Va?"

"Men ska du stå där då??"

    

Ronja var verkligen "taggad"....och den känslan ville jag så klart inte förstöra.

          


  



Därför.....blev stunden på parkeringen mest en lek o bus stund   




Vi fick ett välkomnande som var varmt på hotellet.

Ronja blev igenkänd, och hoppade som vanligt upp med framtassarna på receptionsdisken.

"NU ÄR JAG HÄR!!", sa hon (kanske)

Tror faktiskt hon "smörar" lite för personalen    


 Nu fått lite i magen, och varit ute en sista gång.

Ska inte göra någonting mera alls...bara vila och medicinera.



Hur det går i morgon, det vet ingen......men vi tackar så mycket för alla "lycka till"!!


Kram

Susanne

Av Susanne - 17 oktober 2014 20:15



   Men först, dagens största, och framförallt viktigaste händelse!!!

Morfar o mormors "lilla" Meya, fyllde 4 år i dag!

Var har dom åren tagit vägen, det frågar jag mig.

Stora damen        

Det skulle så klart firas,

och vad passar väl bättre än att hämta både henne och storebror Mille på dagis resp. skola.


Vi tänkte åka och äta...Och då är man ju lite smart, som fråga "Var vill ni äta i dag då???"

Hahaha, gissa att jag visste svaret innan det sas.

En hamburgerkedja....som inte mormor hade något som helst emot att besöka   


"Tre trallande jäntor"

      



Glada barn och hundar,

                  det gör väl vem som helst glad.                   


 Att dessutom se dom "skutta" omkring i ekbackarna

en solig höstdag, det är riktigt härligt.



 Att Skorpan haft koppel på sig under en rätt lång tid,

det går inte att ta misste på....

WROOOOM.......   


 Jaha, så kom vi till den punkten, när mormor då skulle ta en liten bild.

En bild på barn och hundar i en fin backe....

Jag kan säga att vi alla skrattade så vi tjööööt!!!

Ingen ordning på någonting, och det lyser bus i ALLAS ögon.

   



Men...slutet gott, allting gott.....efter mycket om och men, blev det en bild till slut.

Ärligt talat så gillar jag den första bilden allra mest.

Totalt KAOS!

  Det här blir mest stelt.... 



Skorpan då....får många meddelande med frågor.....

"Hur mår Skorpan?" Och det är så fint med folk som bryr sig.

 Vet inte om jag ens törs säga det....men hon mår bra!! *viskar*

Såret är fint, hon sträcker inte alls lika mycket på sig längre,

och jag håller mina tummar för att det fortsätter så här nu.

Inga mera bakslag tack!!!




 "Nej Nej, Mille....Inte högre upp nu!!!"

"KOM NER FRÅN TRÄDET!!!"

Ronja, som alltid har full koll på allt och alla,

blir lite orolig att Mille ska ramla ner.

  



Stolt fjällskivling?

 Jag tror det är en sådan?

Har aldrig smakat dom, men har hört att den ska vara otroligt god.

Hittade den, och många många flera i dagens hage.

Någon som provat, och tycker om smaken?

Man kanske skulle återvända och plocka dom i så fall   

          

Dagens födelsedag avslutades med Bamsetårta och paketöppning.

      Meya var så glad över alltsammans, och det är det bästa....att se någon bli glad.

Det behövdes i dag, kände jag.

  


Vad är det nu jag tänkt på?

Joo....FACEBOOK!

Jag var länge länge "motståndare" till detta sociala medium.

Men, jag "halkade dit", som så många många andra.

Och jag måste säga att jag har fått så otroligt många underbara vänner där.

Vänner som jag absolut inte hade fått träffa på, om jag inte haft just FB,

och som jag absolut inte vill förlora.

Dock, så har jag en längre tid känt att det nog inte riktigt "min grej".

Trots alla roliga fördelar, så finns det så mycket som gör mig ledsen.

All falskhet, alla elakheter som skrivs, alla lögner.....Människor tycks liksom gömma sig bakom en fasad.

Ingen kan ju veta riktigt riktigt säkert vem man är.


Jag har haft mycket roligt, men ändå.....lögn, svek, elakheter, skitsnack, påhopp på allt,

listan kan säkert göras lång.

Jag har min blogg, som jag tycker är så roligt.

Den har blivit en stor del av mitt liv,

och mest pga mitt ganska nypåkomna intresse för fotografering.


 


Men nu!!! Nu ligger fokus enbart på helgens roliga resa.

I morgon startar Ronja och jag vår "lilla trip" söder över.

Ser verkligen fram mot det, och även tävlingen på söndag.

Resultatet av den kan ingen sia om, det handlar ju om hundar.

Vad som helst kan hända.

Matte ska bara försöka jobba på att inte bli nervös och konstig.


Kram

Susanne

Av Susanne - 16 oktober 2014 21:10

Aldrig någonsin har jag varit med om det som hände i dag.

Det är vid dom här tillfällena, som man verkligen skulle vilja tränga in i hundarnas hjärna, och tjuvkika lite.

Eller snarare tjuvlyssna, kanske.

           Vi skulle traska in i hagen i dag, som vi gjort såå många gånger förut.

Bara genom grinden, som är precis bakom oss i bild.


Där innanför går det får, hela sommaren, och även nu.

         Vi brukar träffa på dom, och vi försöker att inte störa.

Ömsesidig respekt, liksom.

Ronja o Skorpan var väldigt nyfikna i början när dom träffade på får,

men numera brukar dom inte bry sig alls.


Det är mera, "HEJ HEJ, LÄGET MED ER DÅ, fåren??"



Men i dag var det annorlunda.

Skorpan startade det hela.....när vi var precis vid grinden,

blev hon helt stel, (som om hon sett ett spöke)



"Någonting var såå läskigt.....jag vet inte vad!"

Precis vid grindhålet låg en stor hög med ull.

Dom har sett både ull och får tidigare, men det här var något annat.

Skorpan tog ett jätteskutt över alltihopa....

"Puh, nu är jag innanför!!!"


Ronja blev så klart påverkad av Skorpans beteende,

och hon ville inte alls gå in genom grinden.

Men med lite övertalning gick hon in i alla fall.

Väl inne i hagen var allt som bortblåst.

Ingen oro kvar.



Strosade omkring en stund bland alla fina gamla ekar.

(som jag tycker är otroligt vackra)

Många bra klätterträd, tyckte Ronja.



Så skulle vi då ut ur hagen igen, genom samma grindhål.

Hade väl kanske en tanke att dom skulle glömt av allt nu.....men nej nej, nu var det ännu värre.

"NIX, vi går INTE ut där igenom!!" ?



Nu var det Skorpan som var lite enklare att locka ut.

Ronja hade bestämt sig!!!

Hon försökte t o m hoppa över stängslet, som så klart var el i,

men det gick att få henne på andra tankar.

Och till slut var även hon på rätt sida om grinden.

Och samma sak igen, all oro var som bortblåst.



Gick en sväng till, utanför hagen, och nej då,

hundarna betedde som om ingenting hänt alls.

Vad var det som luktade så himla otäckt......

Det enda jag kunde tänka på var att ett får var dödat just där?

Iofs har båda hundarna träffat på döda djur många gånger i skogen.

Även på vår viltspårsträning har dom fått möjlighet att nosa på både räv och vildsvin, bl.a

Och, som sagt, aldrig någonsin reagerat som i dag.



Har en vän som  kan allt om får OCH hundar.

Skickade iväg en fråga om det här till henne,

och hon sa direkt, att det kanske var ett får som blivit avlivat just där.

Det låter som en rimlig förklaring, tycker jag.

Men.....jag undrar ändå varför deras beteende blev så otroligt starkt???


Dom har fått lukta på ull tidigare, flera ggr, men aldrig reagerat över det.


"Klätter-damen" Ronja

Skorpan, jaa, hon är mera en som går på djupet, inte höjden.

Så dom gamla ihåliga ekstammarna var perfekta att krypa in i och undersöka.




I kväll fick sig Skorpan ett ordentligt bad, så nu är jag så nöjd, så nöjd.

Två rena, väldoftande (dock INTE parfymdoft, det gillar jag inte) kammade och torra nallebjörnar.

Perfekt!


Just det, skulle ju tala om vad vi gjorde tidigt i morse också.

Nu blev det liksom bara får och ull.

Det får väl bli morgondagens innehåll då kanske.


Ha de gott

Kram

Susanne

Av Susanne - 15 oktober 2014 20:30


"OJ!"

"Vad hittade jag här då?"

"Någon som tappat....?" 

                                      


"Undrar om jag kan smaka lite.....?"

"Ser ju fasktiskt ut som om påsen är öppen!"



"JAAA...HURRAAA....Det råkade visst ramla ut en bit...

...då måste det betyda att den är MIN...Eller??"



"Nähe.....klart att du skulle se det....ok, ok, jag kommer med påsen då"

"Om jag får smaka..?"



Under tiden har Skorpan hand om vakten av tomten....



"Japp, jag har full koll!!"



"Uhp uhp uhp....du där....får du gå där på vägen??"



För varje dag blir Skorpan mer och mer sitt vanliga galna jag!!!



Att Ronja ibland gör sin allra värsta min,

det bekommer inte Skorpan ett endaste dugg.

  



Det är inte snällt att hålla fast Ronja i svansen, Skorpan!!   



"Men jag är ju såå söt,

då får man väl göra nästan precis som man vill...eller?"



Klart man får   



Trots att leken ser ut som om dom skulle ha ihjäl varandra,

så är det ändå så att Ronja o Skorpan är dom allra bästa vänner.



Through thick and thin, liksom

     


Har även haft en underbar stund med vår lilla Leon i dag.

Han är helt underbar, framförallt när han somnade sött på mormors arm.

Vilken härlig känsla det är med barnbarn.

Fantastiskt, helt enkelt.


Oj oj, bäst att komma i säng!

I morgon har vi tidiga möten med.......  


Kram

Susanne

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards