quilaoronja

Alla inlägg under oktober 2014

Av Susanne - 5 oktober 2014 20:09


Vilken helg.......

                                         

"Vi har en plan!

En plan i att få tag på det där goda som ligger där borta,

utan att någon märker det!?"


När Skorpan mår bra, då är hon svår att stoppa.

"Japp, nu har jag bestämt mig!!!"

"Kom nu Ronja, nu SKA vi leka!!"



"Hepp hepp hepp!"



Vet inte om Ronja förstår att Skorpan ska ta det lite lugnt, för hon är på henne direkt,

och säger åt henne att vara lugn.


I går.....det är dagen som jag tänkt gräva ner.

Stryka den från almanackan, ta bort den bara!

Fredagen, det var första dagen efter operationen, som jag sa,

"NU, nu är Skorpan precis sitt vanliga jag igen".

Puh, så skönt!




Lördag morgon!

Märker direkt att det är något som itne är ok med Skorpan?

Ser att svansen har ett märkligt utseende....OK, vattensvans?

Men det var något mera!



Den där magkänslan....ska man lita på den?

Gick ut med henne, och kollade än det ena, än det andra.

Hon hade problem att bajsa!!!

Efter en snabb titt, kunde jag konstatera att hon hade en skog i ändtarmen.

Joo, hon är en ätare av rang

Skorpan äter ALLT! och lite till.

Jag visste att hon hade ätit gräs, och tuggat på pinnar....

Hjälpte henne att få ut en hög med skogsprodukter.





Men hon mådde inte bra!

Ringde djursjukhuset, som, så klart ville träffa Skorpan.

Hon hade ju faktiskt gjort en stor bukoperation för ett tag sedan.

Jaha, bara att sätta sig i bilen och åka.



Träffade även denna gången en trevlig och bra veterinär, som undersökte Skorpan noggrant.

Vattensvans, jo, det hade hon, men det som bekymrade mest, det var tarmen.

Veterinären plockade ut ännu mera skog, medan jag höll i och Skorpan skrek.

Gillar inte skrik!!!

Lilla lilla Skorpan, mitt hjärta blöder när hundar har ont.




BAd även veterinären kolla magen och op-såret ordentligt.

Jag har sett att det är en liten rodnad på en liten bit av ärret, men ingen större fara.

Såg rent o fint ut, kanske att det kom lite vätska ur såret, men ingen fara.

Håll bara rent......ha det bart, även utomhus...

Smärtstillande några dagar för svansen, och hålla koll på magen/tarmen. tvätta av såret vid behov.


Pust!

Inget jätte allvarligt, men skönt och bra att vi fick det kollat.

Nu vände vi hemåt igen, hundarna och jag.



Men det skulle inte sluta där med elände.

Halvägs hem, stannade jag för att hämta telefonen  i baksätet..

...då ser jag att det är skit-lite luft i ett däck!

GRRRR!!!

Men vad i.....

Där stod jag, på en liten väg, nästan utan trafik.......i skogen!

Klart jag kan byta däck, men jag klarar inte att ta i för att lossa bultarna, det fixar inte min rygg.

Då stannar det en bil, med en barnfamilj, som frågar om jag behöver hjälp.

Tack, säger jag, men med lite  luft kvar i däcket,

skulle jag chansa på att ta mig till en mack som ligger i närheten.



Körde sakta sakta, och hade tur att klara mig, utan att förstöra fälgen.

Där stegade jag in på macken, och sa högt!

"Finns det någon stark och snäll människa, som kan hjälpa mig att byta däck???"

NIX!

Alla försvann!!!

Två tjejer jobbade på macken, och vi bestämde,

att med gemensamma krafter, skulle vi nog fixa det här själva....så det så!


Ut med hundarna, satt fast dom i en stolpe, bort med grindarna, bort med mattor på golvet,

för att till slut komma fram till reservdäcket. (otroligt krångligt)

Så var vi igång......men det gick inte! Bultarna satt som berget.

Det kom en kille och provade, men utan att lyckas.

Tjejer är envisa, och till slut, lossnade dom jäkla bultarna.



Då ser jag en tjänstebil rulla in för att tanka....en bil jag kände igen.

(En av makens kompisar....Hoppade fram till honom, ropade HEJ!,

och sa att han kom som en räddande ängel.

Klart han hjälpte oss.....snabbt och relativt lätt byttes däcket, till ett litet minidäck,

där hastigheten är väldigt begränsad.

Men vad gör det, huvudsaken att jag kom hem.

Tackade alla inblandade så jättemycket, och skulle börja packa in allt i bilen igen.


Då säger tjejerna på macken...."Du kör ingenstans nu, plocka in allt, så kommer du in till oss"

Jaha???

Gjorde som dom sa......alltså, det finns änglar...

Får ännu en tår i ögat nu.....

När jag kom in på macken, hade dom gjort iordning en varm bulle och en god kopp kaffe till mig.

Du behöver sätta dig ner en stund, och bara koppla av, sa dom.

Vilka underbara människor det finns.

  



Några timmar senare var jag hemma igen......SUCK.


I dag, då mådde Skorpan redan bättre, och konstigt nog, syns inte mycket av någon vattensvans,

trots att hon inte fått någon mera smärtlindring sedan igår em.

Avföring ok......MEN!!!

Ni trodde väl inte det var slut här va???

Nej då, inte alls   


Såret!

Tittade till det som vanligt.....och såg att det var mera rött i dag.

Trycket lite, och joodå, ur såret rann var!!!

Gult fult var!

Vet inte om man ska skratta eller gråta.


Hade lovat höra av mig till veterinären, om det blev någon förändring,

så ja, det var bara att ringa igen.

Jag kan verkligen inte komma idag, sa jag, men det kan väl inte vara nödvändigt.

Det är infekterat, och behöver hon antibiotika, så kan ni väl bara skriva ut det?

Joorå, klart dom kunde det.


Så nu kör vi en kur, och hoppas infektionen lägger sig snart.



Är det konstigt att man tappar "sugen".

Ibland blir det nog lite för mycket på en gång, även för mig.

Man skulle nästan kunna tro att "någon" vill mig riktigt illa   


Bilderna som susade förbi i dag, visar bara en super glad hund(tack o lov)

som inte känner sig alls sjuk nu.


Men oj oj, en sak till ja......Skorpan fyllde ju TVÅ ÅR I GÅR!!!

Det var väl inte världens bästa födelsedag,  men lite extra gott att äta (havregrynsgröt) fick hon.

Firandet får vi ta igen när allt är över och som vanligt igen.


Ska ta och försöka sova.....NU!


Kramar

Susanne

Av Susanne - 4 oktober 2014 22:57


Skorpan....hon ÄR en speciell hund.

Hon är MYCKET hund

Hon hittar på väldigt mycket hyss.

Man har ALDRIG långtråkigt i sällskap med Skorpan,

för det händer alltid någonting.

Den senaste tidens veterinärbesök är väl inte det man önskar precis,

men nu har det löst sig och gått bra till slut.


En virvelvind, som alltid rör sig med språng.




Blogg och bilder får vänta till i morgon,

för av någon konstig anledning är jag så himla trött. 😳


Skorpan höll på att skrämmas i dag igen, hon skrek av smärta, och såg allt annat än ok ut.

Nu hoppas och tror vi att det "bara" är vattensvans, pga av överansträngning (svansviftande)

Och magen blir nog bra nu när skogen är bortplockad.



Tack för era tankar (igen) 

När jag fick punktering på bilen i skogen, många mil hemifrån, då trodde jag att

hjärtinfarkten var nära


Fy, vad det dunkade och slog i bröstet.

Men, slutet gott, allting gott


 


Kram till er alla

Susanne 


❤️

Av Susanne - 3 oktober 2014 21:45

Nu vet man säkert!

Vilken otroligt skillnad på Skorpan.

(Kanske tjatar jag om och om igen, men jag är bara så himla glad)

                Nu känner man igen den där hunden med såå mycket energi.

Tänk va, så ont hon måste haft, så dåligt hon måste ha mått,

i 5 veckor med en stor majskolv i magen!     

      

Syntes inte ett spår av det i dag.....

BAAAAD!



En helt fantastiskt slinga gick vi i dag.

Och att solen lyste på oss, det gjorde ju inte saken sämre precis.


En gammal boningsplats.



Härliga stigar........



Härliga små sjöar, med fint vatten.....



Höga berg....



Och lite dalar.


Som jag sa.....Skorpan är som vanligt igen....galen, tokig, lycklig.

Och det är vi alla, bara av att se henne.

"AKTAAA, se opp.....här kommer jaaaaag!!!"



Tänkte att det skulle kännas lite kallt på den rakade lilla magen....

Men nej då, inte alls.



Träning, träning, träning!

Bara sitta stilla   




"Hoppe-Tossan"!




  Mammut blänker i solen. 




Vem törs doppa sig först?

Tävling!



Inte många torra fläckar på oss.....mycket vatten i en bernerpäls.



Åh, vad roligt dom här tre hundarna har det!




Mycket bad och simning i dag.

Ronja har en uppgift i livet, att ta hand om Skorpan.

Hon har full koll på henne, hela tiden.

Framförallt när hon simmar.


Tycker hon att Skorpan kommer för långt ut från land,

då är hon genast där och tar tag i nacken.


Ronja har hjälpt Skorpan några gånger,

när hon faktiskt kommit för långt ut från land, och kunde inte vända.

Simmade ifatt henne, bet tag i nacken, och puffade in henne mot land.

Söta, omtänksamma Ronja.



Vila, det måste man ibland.

Ett fint, ganska nybyggt vindskydd.



Lite tjurigt blir det, men jag hade bestämt mig för att träna detta.

När vi sitter och fikar, då kan hundarna gott ligga och ta igen sig lite.



Välordnad led, som trots branta stigar upp för berg, inte kändes alls så jobbig,

eftersom det fans fina trappor att gå i.


"Ja ja, jag ska ta det försiktigt!"



Hundarna är alltid först....och väntar troget tills vi  kommer ifatt.

  


  Det går inte riktigt att beskriva hur vackert  det var,

och bilderna, ja, dom säger ju bara en del.


Skönt skönt.

Tack för en härlig dag


Kram

Susanne

Av Susanne - 2 oktober 2014 22:46



      Efter att ha gjort en del ändringar i mitt liv, så mår jag så oförskämt bra.

Och det har jag så många fina vänner att tacka för.

Vad härligt det känns!!!        



I dag var det dags att vara lite "vårdhundar" igen.

Nej nej, vi är inte utbildade eller så, men hundar gör såå stor skillnad,

som ni säkert alla vet.

Att få chansen att göra någon annan glad, det är nog bland det bästa som finns.

Det ÄR roligare att ge, än att ta emot.


"Ok, vi är på plats nu....var ska vi i dag, matte???"



Hade en liten önskan om att få med min mamma ut i den härliga hösten,

Men icke!

Hon vill verkligen inte gå utanför sin dörr, och är man 91 år fyllda, och närmar sig 92,

joo, då får man väl bestämma själv.

"En dag ska jag följa med, säger hon, när jag mår lite bättre"


Hade i alla fall med mig lite höstbilder, som hon njöt av   



Så var det då flickorna!

"Tanterna" på våningen, (på mammas boende) dom som befinner sig i dagrummet,

dom jublar verkligen när vi kommer.

Alla lockar på Ronja o Skorpan, som mer än gärna går fram och hälsar på var och en.

Om någon dessutom råkar börja klappa lite extra, då trycker dom ner baken tätt tätt intill.

Så där på bernervis, liksom backar in.....




       När vi hundarna tycer att vi hälsat färdigt, då är det bråttom iväg,

mot dörren där "mormor" bor.

Dom vet precis var dom ska, och drar verkligen dit.

Tror min mamma blir lite stollt att hundarna känner henne så väl.

Hon visar gärna dom andra tanterna att dom kan sitta fint och så.

Och "grannarna" blir nog imponerade,

och tycker lilla mamma är en tuffing, med så stora hundar 

  


Efter "arbetspasset" var det hög tid för skoj!

Benen behövde sträckas ordentligt.

Nu hade dom ju varit såå stillsamma ett tag.



Skön promenad, som på slutet innehöll en lite regnskur.




Vad ska man säga om det här då?

Berner äter opp berner!!!

Fick se det först när jag tömde kameran på bilder,

och jag hade inte en tanke på hur det såg ut när jag fotade.

Skrattade gott.....Skorpan slukar Ronja.

Hela skallen i munnen    



"Det var skönt det där, älskar när vi får springa och leka"




   Tänkte berätta en, jaa, för mig jättekul sak.

För en tid sedan blev jag kontaktad av en "tjej" på nätet.

Hon hade sett en bild på Skorpan som hon tyckte om,

och frågade nu om hon fick "låna" den.

Javisst, sa jag, så gärna.

(Klart jag blev glad, och ännu gladare skulle jag bli)


Hon ville använda bilden som tryck på ryggen på en tröja.

WOW, vad skojigt, tyckte jag!

Så nu har många fått frågan om dessa tröjor, och flera har nappat.

Om jag ska köpa en tröja?

Så klart!


Den här bilden är det som kommer sitta på en del ryggtavlor framöver.



Redan fredag?

Var tar tiden vägen?

I morgon väntas utflykt/äventyr med vänner.

Alltid lika roligt.


Höstigt!



Kram

Susanne


Av Susanne - 1 oktober 2014 22:15


Vad var det nu då!

Vad hade jag gjort, som jag absolut aldrig någonsin skulle göra......   

           


    Får  nog skaffa solglasögon till Ronja, som inte gillar starkt solljus.       



Snyggt, Ronja!



Tjat tjat tjat!!

Men jag kan inte rå för att jag blir så himla glad över att se glada hundar.

Tror dom skulle kunna få den mest sura människan, att dra på smilbanden.

Jag kan i alla fall inte låta bli.....



Det är ju första dagarna som dom får leka ganska fritt.

Skorpan använder ofta sin tass, och slår till Ronja i sidan....


"Öh, kompis....kom igen nu då, vi leker!!!"



Vet inte riktigt vad som sägs här......  

Två damer med meningsskiljaktigheter kanske.



Skorpan tuffar till sig...  


Trassla inte ihop er nu!




Nu då!!!

Så här är det.....

En berner ska ju aldrig klippas.

Jag skulle heller aldrig göra det, för jag vill ju ha en långhårig hund.

Jo, lite fix av öron, och tassar, det är det enda jag gjort ibland.




Men har man en kastrerad tik, så får dom ofta en enorm päls.

Den ser också ganska ofta lite tråkig ut.

Ronja, hon är ju kastrerad, OCH har en enorm päls.

Tycker nog den hållt sig rätt fin....blank och så....



Utom på vissa ställen då!



Litet hopp här.......

Försökte mig på några bilder med stående berner, MED hals!

Svårt när man är ensam.....



Samma sak med Ronja så klart.......men henne gick inte att lura på samma sätt som Skorpan.

Jag sa att husse kommer.......Skorpan spanade som en tok, men Ronja....

"Äh, jag vet att du luras"

Här ser ni då kanske vad jag gjort!

Fram på bröstet, och dom enorma fanorna, där ha jag jämnat till det.

Eller, jag har effilerat bort den päls som var "DÖD".

Joo, den såg faktiskt helt död ut.

Har försökt med balsam och andra husmorsknep som jag hört talas om.

Men inget fungerar på henne.



Nej då, Skorpan har jag inte tagit en endaste millimeter på...

..snarare limmat på lite av Ronjas päls. (OBS! SKOJ)




Det blev verkligen en enorm skillnad på pälsen.

Den ser "hel" ut, om ni förstår hur jag menar.

Ser att det inte blev några direkta bilder på skillnaden,

men det kan ju hända att jag fotar någon annan dag   




Den lilla rävungen!

  


Klart man måste ta i med hela ansiktet,

om man ska springa det fortaste man kan!



Som sagt.....jag vet att man INTE ska göra något så drastiskt som att effilera i en hel bernerpäls,

men det var nödvändigt.

Den slitna, frissiga pälsen hade dessutom en förmåga att riktigt dra åt sig smuts,

trassla ihop sig.

Nu är det gjort, ett bad återstår, så hoppas jag det ser ok ut.

Jag vill verkligen inte att det ska se klippt ut.

Å andra sidan, Ronja ska inte ställas ut på lääääänge länge, så det gör absolut ingenting.




TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards