Direktlänk till inlägg 2 november 2014
Bergsgetterna!
På dagens utevistelse, där så klart även Mille o Meya deltog,
hittade vi några stora plaströr.
Ronja älskar spännande saker....men Skorpan, njae, hon är nog allt lite misstänksam.
Det som hände i dag är något som fascinerar mig mycket.
Ronja sprang fram och tillbaka genom "tunneln",
medan Skorpan istället sprang på utsidan, och så möttes dom båda i andra änden.
Men Ronja ville verkligen att Skorpan skulle prova att springa igenom,
så hon lockade och pockade på alla tänkbara vis.
Till slut måste hon nog sagt;
"Kom nu Skorpan, det här är jättekul, kom och gå bakom mig, så går det bra!"
Sakta tog dom sig genom tunneln tillsammans.
Ronja fortsatte med övertalningen, för att Skorpan skulle våga gå igenom helt ensam.....
"Kom igen nu, Skorpan, springa bara, så springer jag på utsidan....vi möts i andra änden!"
Efter det så tyckte även Skorpan att det här var riktigt roligt.
Det här med hundars språk!
Man (läs jag) kan titta på dom länge, och se hur smarta dom är.
Skorpans kroppsspråk visar rätt tydligt att nu jäklar,
kommer jag och "äter upp dig"
Stöddig ser hon allt ut här.
Ronja bryr sig ju inte nämnvärt om henne,
men är självklart med i leken, eftersom hon älskar att leka.
Kampen har börjat, och medan Skorpan kämpar förtvivlat med att få loss leksaken,
står Ronja och ser helt oberörd ut.
"Jobba på du, lilla Skorpunge"
"Haha, ta den då....om du törs!"
Och Skorpan, hon är ju inte så dum hon inte, och lyckas till slut "finta bort" Ronja helt,
snor åt sig den åtråvärda leksaken, och drar iväg så fort hon någonsin kan.
Åter till promenaden, som gick till hästarna, som "bor här" straxt intill oss.
"Hualigen, jag tycker nog allt att dom är rätt stora, så här på riktigt nära håll!!!"
När vi möter hästarna i skogen, då kan minsann Skorpan verka rätt tuff.......annat är det så här.
Tittade på gulliga katter i stallet.
En av dom hade en liten fotbollsmatch för sig själv
Det här måste väl vara en riktig Svensk ladugårdskatt?!
Väldigt söt, om ni frågar mig.
Skulle fota lite....Meya var genast där, och erbjöd sig att hålla hundarna,
så dom inte sprang sin väg.
Det tackar man ju inte nej till!!!
Full koncentration råder
Bästa vänner!
Skorpan och Milton
Ännu en bild på våra hjärtan.
(som för en gångs skull blev helt ok på ALLA fyra)
Meya, Skorpan, Ronja och Milton.
Vad är det nu då, som jag ska vara tyst om?
Så klart kan jag inte var helt tyst,
eftersom jag nu kommer på mig själv med att skriva det här?
Jag skulle inte oroa mig för den här tjejen mera, det hade jag ju sagt.
Men.....det ÄR INTE helt bra med magen.
Ska ringa veterinären direkt när dom öppnar i morgon.
Jag bara måste få veta, jag måste få känna mig övertygad om att allt är som det ska.
Efter FYRA antibiotikakurer borde det väl verkligen vara helt läkt
och utan några som helst bakterier, eller?
Men jag är inte övertygad!
Det är något som jag inte riktigt är ok med....
"Efter en helg med barnen här, är man allt lite trött",
säger hundarna...."Man måte ha stenkoll hela tiden,
leka med dom när dom vill, och kela med dom när dom vill,
så nu sover vi nog gott hela natten."
Puss på dig men allra bästa vän.
Och till er som just tittat in här...
Kram
Susanne