Och det blev som jag hade önskat....S O L!                       

Packade ryggsäcken och drog iväg......

Vi hade så klart trevligt sällskap, vilka bestod av Mammut med matte.

I dag var dom mer än lovligt galna, alla tre, men kanske mest Mammut.

Man kan skratta ihjäl sig åt honom.

Att jag kallar honom för Scooby Doo, det finns en god anledning till det.

Mammut ÄR Scooby Doo!!!

Att jaga varandra är såå kul!

Dom turas hela tiden om vem som jagar, och vem som blir jagad.

Det syntes tydligt att det regnat under några dagar!!!

Oj oj, vad lerigt det var, men dessto roligare, tyckte hundarna, tror jag.

Skorpan och hennes bästa lek.....kurragömma.

"Här är jag väl helt osynnlig va??"

Dagens promenad gick på gammal historisk mark,

där människor arbetat och levt för flera hundara år sedan.

Ännu en gång gick vi och fantiserade om hur det hade varit på den tiden,

hur slitsamt det måste varit.

Man går med en stor portion vördnad.

Just när vi startade vår vandring, jaa, då hade solen försvunnit,

och jag hade inte rätt objektiv med mig (Blev smått irriterad ja   )

Men straxt innan fikapaus, så tittade den efterlängtade fram   

Mammut i motljus.

Ronja med solen i ögonen!

Jag tjatar och tjatar om det, men jag älskar dagar som i dag.

Idyllisk fikaplats, med en spegelblank sjö i bakgrunden.

Och JAA DÅ, Ronja och Skorpan badae och simmade i dag OCKSÅ!

Försök till en fin bild med fina hundar.....gick väl så där, kan jag säga   

Alla tre var en smula "bångstyriga", men vi är ju väldigt envisa av oss,

så till slut blev det en bild, men jag kan väl inte påstå att någon av dom ser så värst glad ut.

Mammut blev så trött på oss att han lade sig ner.....och jag tyckte jag hörde en djup suck   

Lägger ytterligare en fin, lagom, promenad på minnet, dom här slingorna är guld värda.

"Tok-Mammut" som var så "sprallig" i dag.

Han råkade t o m springa in i ett träd.....AJ!

Vi hoppas han inte får känningar av det i morgon   

Vi säger tack för sällskapet, och lägger dagen i "minnesbanken"

Så ett ord (några) om Skorpan då.

Jag är överväldigad, och så tacksam, av alla rara människor, vänner och andra,

som är så engagerade i "Majs-Historien".

Men, jag tycker det är hemskt tråkigt att det finns dom som för en sekund tror att jag "missköter" Skorpan.

Det gör mig otroligt ledsen, så klart. (och arg)

Jag tror IOFS att dom som känner mig vet hur mycket hundarna betyder för mig,

och att jag aldrig någonsin skulle göra något som äventyrade deras hälsa.

Jag kanske får skylla mig själv, som skriver om det här i bloggen, men å andra sidan är den MIN,

och jag skriver vad jag vill.

Dom flesta skriver öppet om deras tankar, om dom varit med om något liknande,

om ideer som jag kanske inte tänkt på.

Det är bara trevligt.

Men att känna sig påhoppad, att jag skulle gjort fel i denna långa historia, det känns inget vidare.

Att dessutom inte våga skriva det öppet, så att alla kan läsa det, 

det tycker jag är hemskt dåligt.

Sådana skuldkänslor behöver jag inte ha, tycker jag.

 Vill i alla fall berätta, att jag gjorde det som jag själv trodde på.

Hade inte rört/klämt på såret på flera dagar.

I går kände jag att jag bara måste kolla på det, om det fyllt på sig med var.

Det såg ganska ok ut, och det såg inte ut som det fyllt sig så mycket alls.

Tvättade ordentligt med Väteperoxid och torkade torrt.

Klämde lite lite, men inget var kom ut alls, bara sårvätska.

Fick ett infall i morse, att jag var tvungen att kolla igen.....och där var den!!!

Suturen hade krypit ut under natten!!!

Fortfarande inget var alls!

Förstod att det var något som retat där inne, och nu är frågan? Ska det fortsätta?

Jag känner massor av suturer där inne,

och jag hoppas verkligen att inte kroppen tänkt sig att stöta ut dom alla.

För då!!! Då har dom gjort en tabbe!

Jag vet att det görs missar ibland,

även den bästa kan missa.....men OM nu någon tagit fel sorts suturer,

sytt med fel tråd, helt enkelt. Tråd som inte absorberas? Vad händer då?

En vän gjorde mig i går medveten om att sådana missar faktiskt sker.

OM så skulle vara fallet, då måste hon öppnas, men hur vet man det?

Joo, det är klart, jag har sparat den, suturen, som mest liknar fiskelina.

(Tycker egentligen den är väldigt grov för att klara av att smälta ner)

Fortsättning följer........(igen)

Två badgalna flickor, och deras badvakt   

Jag resonerar mer än gärna olika förslag och behandlings metoder,

men hoppa inte på mig, tack!

Kram

Susanne

 

SytantenSytanten

12 november 2014 06:33

Oj den ser jättetjock ut. Jag hoppas som du att dom för guds skull gjort rätt och att Skorpan inte behöver ha "tok" nåt ner efter en så jobbig grej. Håller fortfarande tummarna för att det ska bli bra fort.Kram Syatnten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

Susanne

13 november 2014 01:09

Tack snälla! Din stackare....tummarna har väl snart domnat av helt ;-)
Kram Susanne

 

Anette

12 november 2014 10:04

Nämen oj vilken tråd ???? Hoppas verkligen att dom visste vad dom gjorde när dom op😠. Fina bilder från en härlig prommis som vanligt ❤️. Kram

http://www.afdragon. se

Susanne

13 november 2014 01:07

Tack rara du

 

Eva H

12 november 2014 10:07

DET var ju verkligen en intressant tanke! Nu vore det ju för hmhm om de behöver öppna ngt igen, men ändå vore det ju underbart om gåtan får sin lösning. Du får be en veterinär kolla den där biten helt enkelt (vilket du ju redan tänkt själv givetvis..... ;) )
Härliga bushundar!
Och den där Mammut.... Berätta inte för honom att jag fortfarande tycker han ser ut som en liten plutt! SÅ söt!

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

13 november 2014 01:06

"Tråden" hoppas jag få hjälp med att kolla i morgon, det måste få ett slut nu!
Lovar att inget säga till honom ;-)

 

Felicia

12 november 2014 10:34

Nu känner ju inte jag till historien och vet vad det är för sår. Men jag tycker inte det ser ut att vara fel tråd, de som inte löser upp sig brukar oftast vara lila till färgen. :) Men även om det är rätt tråd så händer det att en del hundar reagerar på tråden ändå, det är inte jätteovanligt. Bara otur helt enkelt. Så det kan vara bra att kolla upp det, så att inte samma sorts tråd används till henne igen om hon är känslig mot den. :) I en del fall behöver såren sys om med en tråd av en annan typ som de förhoppningsvis inte reagerar på. Lycka till!

http://bordercollienila.blogg.se

Susanne

13 november 2014 01:03

Historien är lång, och startade med majskolv.
Det jag inte tycker om i allt det här, det är att det får gå så här lång tid. Oavsett vad orsaken är, så vill jag hemskt gärna att buken ska läka....NU!
Tack
Susanne

 

Christina

12 november 2014 10:49

Det finns alltid gnälliga människor som hittar fel hur man än gör. Du om någon bryr dig verkligen om dina hundar. Och den där tråden ser riktigt tjock ut. Tur att naturen finns att fylla på med energi.

http://socialahundar.blogspot.com

Susanne

13 november 2014 00:58

Ska kolla upp den här tråden i morgon....
Tack snälla Christina :-)

 

Maria

12 november 2014 22:37

Hej! Har läst din blogg länge och tycker den är så härlig, både hundarna och du verkar fantastiska. Har aldrig kommenterat men nu så, när min hane blev kastrerad så blev han enligt uppgift sydd med tråd som skulle försvinna av sig själv, såret läkte dåligt och jag var inne med honom några gånger men de sa bara att det kom till att läka. Jag kollade såret varje dag och jag fick känslan av att det var tråden som bråkade. Så en dag kollade jag över såret super noga för att se om jag kunde känna tråden någonstans, och i ena kanten stack den upp lite lite jag tog en pincett och drog ut en ca 10 cm lång tråd som såg exakt ut som den på din bild. Sen läkte det fint. Hoppas det ordnar sig för Skorpan också! Vi håller tummarna!

Susanne

21 november 2014 00:36

Hej Maria! Vad kul att skriver och berättar! Gissa att jag blev ganska glad faktiskt. Tänk va, det är lite så jag tror att det hänger ihop också. Det värsta av allt är att så många veterinärer bagatelliserar vår oro för våra hundar. Tar det inte så alvarligt.
Nu hoppas jag såå att Skorpan har lite av samma problematik som din hane......
Tack snälla du
Susanne

 

Carina

14 november 2014 10:41

Det verkar ju konstigt om det använt rätt stygn borde de ju nästan vara borta nu. Man vill ju lita på att veterinärerna gör rätt med våra älsklingar!

http://carinaduvefjord.blogg.se

Susanne

15 november 2014 00:53

Visst är det väl lite märkligt! Kan väl inte vara någon skillnad på suturer till djur och människor, förmodar jag. Från den 11 september är det mer än länge tycker jag också. :-/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...