Direktlänk till inlägg 17 november 2014
Måndag = Kurs!
Jag tror jag har tjatat om det varje måndag en tid...men jag säger det igen nu....
Så himla roligt det är att gå på kurs, i synnerhet den här kursen.
Jag fattar inte att jag ändrat hela min inställning, till det här med tävlingslydnad.
Hur kunde jag INTE tycka det här var kul???
Eller hur, Skorpan, visst är det kul???
Klart Skorpan tycker det är roligt, hon tycker ju allt är roligt....hela livet är roligt.
Och det är inte alls dumt att se den där livsgnistan hos henne.
"Här.....här är jag...här bakom....kommer jag med på bilden nu....syns jag ordentligt???"
Vad är det då som gör att det är så roligt med lydnadsträningen?
Joo, att se hur ens hund vill jobba, att få den där fantastiska kontaketn med dom.
Att se ett ekipage, som är så där superduktiga, det är underbart.
Jag får rysningar i hela kroppen.
Vi, Skorpan och jag, vi har lång väg dit, (innan rysningarna kommer) men vägen på dit har vi så kul.
Dom där små små stegen vi tar, när vi lyckas med dom stegen,
då är det ren o skär lycka jag känner.
Vad gör vi då?
Hur långt har vi kommit?
Joo, vi jobbar mycket med kontakt, ingångar och fritt följ.
I dfag t.ex, blev jag visad en ny övning, som vi kunde träna på.
(För att få till en snygg ingång och sättande)
"Det går aldrig med Skorpan, sa jag!!"
"Hon kommer inte förstå v ad jag vill att hon ska göra!"
"Johoo då, sa vår kursledare, Ingela......hon förstår visst!!"
Jag provade....nix, svårt, sa Skorpan.
Ingela gjorde då precis samma sak med Skorpan.....och visst,
små små steg i taget.....så till slut satt övningen som en smäck!
Vem är det kursen gör mest nytta för, tror ni?
Joo, för mig, så klart, massor av nytta.
Det är som en AHAAA-upplevelse varje måndag!!!
Man får dessutom en rejäl spark i baken, och känner sig så glad och nöjd när man åker hem.
Väl hemma, så får sig även Ronja en dos av måndagsträning.
Jag har valt att bara gå kurs med Skorpan, av den enkal anledningen att allt kostar pengar.
Och så som vi gör nu, tycker jag fungerar mycket bra.
Eftersom det är dåligt med fotograferingsväder, så får jag annat välbehövligt gjort.
Som att gå igenom bilder på datorn....
Det är välbehövligt, och tidsödande,
för jag fastnar lätt i minnen av alla roliga gamla bilder.
Nu ska ni få se något som jag tycker är bland det sötaste som finns.....
Dom här bilderna är tagna för precis två år sedan....sista gången vi hälsade på Skorpan och hennes syskon,
innan hon skulle flytta hem till oss.
Tänk va, att dom var så här små då?!?!
En riktig liten Skorpunge, som förmodligen kommer bli kallad det namnet hela sitt liv.
Det här är en av hennes bröder.....
Under tiden som husse låg på golvet med alla valparna,
fick Ronja en härlig bernerpromenad, med Skorpans "flock"
Harmoniska, underbara hundar.
Och några bilder till.....på Skorpan!
Mamma Jolanta......
Jaa du, Ronja, vilken tur vi fann en Skorpunge till dig,
så du fick bli en glad hund igen.
Söt som socker var hon då, och är fortfarande.
Hon stal mitt hjärta utan att jag visste om det själv först.
En riktig liten Skorpunge
Kram på er.....jag vet att många med mig minns denna tid.
Det var bara glädje, och är så än i dag.
Susanne