Duktig Ronja, som verkligen fått tillbaka glädjen i draget.

Det är en enorm skillnad.  

(Mm....just på den här bilden ser hon ju inte så väldigt lycklig o glad ut)   

   Selen åkte på Skorpan i dag också!

Bäst att "hänga i" nu, så vi inte backar tillbaka igen.

Nemas Problemas!       

Jösses, vilka trötta hundar vi hade i kväll!!

Tycker det känns ganska tillfredställande när

man ser dom ligga helt utslagna på kvällarna.

Zzznaaark!
  

Kram

Susanne

              Tillbaka igen.              

Jag vet, det finns inget som tvingar mig att skriva här,

det finns inget som tvingar mig att fota heller....

Ändå känner jag ett litet behov av att göra det.

Men, har man en son, som råkar fylla år....då går det liksom före, tro't eller ej    

Nu ska ni få höra....Som ni säkert sett o hört, håller jag på med sennendrag.

Eller, det är ju hundarna som drar, förstås.

Det är ingen lätt hundsport, en stor utmaning, men åh, så roligt.

Skorpan har kommit igång riktigt bra, och har gjort det sk allmändraget,

som hon klarade galant.

Vi har tränat ganska mycket under hösten, men sedan Skorpans "majs-historia",

så har hon inte ens haft selen på sig.

(Så klart)

Min lilla naken-Skorpa!

Vilken skillnad, mot Ronja som är fullpälsad!

Men vänta ni bara, säger Skorpan, snart så har jag klätt på mig igen.

I alla fall....selen på Skorpan.....

Härom veckan när jag skulle sätta på Skorpan selen, så var hon rädd??

Rädd för selen??

Vad sjutton är det som har hänt, tänkte jag.

Har pratat och diskutterad med många kunniga hundmänniskor,

för jag förstod ingenting?

VARFÖR, Skorpan??

Jag kan bara tänka mig en anledning, och återigen handlar den om Vallas djurklinik,

där hon låg inlagd efter operationen.

Där satt dom på henne den där gigantiska plastkragen, ni vet, trots att jag har en skön,

uppblåsbar krage, som hon dessutom är van vid. (Den ville dom absolut inte använda sig av)

Jag tror, att dom tvingat på henne "tratten", satt fast den riktigt ordentligt,

och sedan in med Skorpungen i en bur.

Där har hon slagit i burgallret med tratten gång, på gång, på gång!!

Nu förknippar hon selen, som också liksom träs över halsen, med den där hemska tratten.

Det här är MIN teori, den enda som jag kan se som möjlig till hennes plötsliga rädsla.

Klart jag inte vet säkert.

Ett är dock säkert, att ska man köra drag, då måste man ha sele på sig.

Satte därför igång med träning.

Eller snarare försökte få henne att gilla selen.

Har haft den liggandes på golvet, bredvid henne, och lockat/mutat med godis av alla möjliga slag.

Har väl gått si så där.....

I dag skulle vi träna igen, med våra dragvänner, och jag tog upp mitt problem med dom.

Tre personer, som lockade, var roliga, lekte, peppade Skorpan!!!

Och vet ni vad!? Till slut var det helt ok att ha sele på sig igen, tyckte Skorpungen.

(Först, när jag lade mig i deras "träning", så blev hon tveksam igen, och jag blev såå konfunderad)

Men, då tröstades jag av min vänner.

Att lura en hund, att låtsas vara sprudlande glad (trots att man inte är det) det går helt enkelt inte.

Skorpan har genomskådat mig, för visst var jag ganska orolig.

Jag förstod verkligen inte varför hon var så tveksam?

Är såå himla glad, och tacksam för all hjälp jag fick i dag.

Ibland kan det vara bra att låta någon annan "kliva in".

Mina vänner övertygade Skorpan att det här med sele,

det var ingenting som man behövde oroas av.

När jag sedan tog Skorpan igen, och min sinnestämning var bara glädje, på riktigt,

då gick allt som en dans igen.

Duktiga Skorpungen, som nog mindes att hon faktiskt gjort det här många ggr förr,

och tyckt det var kul.

Ronja!

Då kör vi!!!

"Jag är redo!" sa Ronja

Kan hundar se på en annan hund, och registrera vad som görs??

Kan Skorpan se på Ronja när hon drar med sådan glädje, och förstå att det inte är otäckt alls?

Någon som vet?

Kluriga frågor det där, som vi kanske aldrig får svar på.

Jag är i alla fall gladast i Sverige, över dagens lyckosamma träning.

Har filmat flera av Ronjas moment i dag,

så nu gäller det bara att "klistra" ihop alla små filmer till en!

Kommer inom kort (eller långt)

"Nu ser jag ju, matte....att du är glad på riktigt"

Skorpan fick köra slalom, prova bron, och i övrigt bara gå till hö/vä med vagnen,

för att känna sig trygg med den igen.

En riktigt kall/blåsig dag, men vad gör det när den blev så bra!

Skönt att se hur Skorpan helt kunde släppa tanken på att den där selen satt på henne.

Nu kommer vi fortsätta att jobba med selen, minst en stund varje dag,

så att den blir vardag för henne igen.

Jag är övertygad om att det kommer bli så bra, så bra.

Jag tackar mina vänner igen för hjälpen, när det kändes lite tråkigt ett tag.

Förmiddagens skogspromenad, i grått grått väder.....kan lika gärna ta svart-vita bilder ju,

man ser knappt någon skillnad ändå...

Men, en dag.......då kommer vi nog få se den där gula igen.

Den jag längtar efter.

Uj uj uj, ibland finns ingen hejd på  mig, jag bara öser ur mig en massa ord   

Kram

Susanne

#bernervalpar #bernersennen

                  Måndag = Kurs!                

Jag tror jag har tjatat om det varje måndag en tid...men jag säger det igen nu....

Så himla roligt det är att gå på kurs, i synnerhet den här kursen.

Jag fattar inte att jag ändrat hela min inställning, till det här med tävlingslydnad.

Hur kunde jag INTE tycka det här var kul???

Eller hur, Skorpan, visst är det kul???

Klart Skorpan tycker det är roligt, hon tycker ju allt är roligt....hela livet är roligt.

Och det är inte alls dumt att se den där livsgnistan hos henne.

"Här.....här är jag...här bakom....kommer jag med på bilden nu....syns jag ordentligt???"

Vad är det då som gör att det är så roligt med lydnadsträningen?

Joo, att se hur ens hund vill jobba, att få den där fantastiska kontaketn med dom.

Att se ett ekipage, som är så där superduktiga, det är underbart.

Jag får rysningar i hela kroppen.

Vi, Skorpan och jag, vi har lång väg dit, (innan rysningarna kommer) men vägen på dit har vi så kul.

Dom där små små stegen vi tar, när vi lyckas med dom stegen,

då är det ren o skär lycka jag känner.

Vad gör vi då?

Hur långt har vi kommit?

Joo, vi jobbar mycket med kontakt, ingångar och fritt följ.

I dfag t.ex, blev jag visad en ny övning, som vi kunde träna på.

(För att få till en snygg ingång och sättande)

"Det går aldrig med Skorpan, sa jag!!"

"Hon kommer inte förstå v ad jag vill att hon ska göra!"

"Johoo då, sa vår kursledare, Ingela......hon förstår visst!!"

Jag provade....nix, svårt, sa Skorpan.

Ingela gjorde då precis samma sak med Skorpan.....och visst,

små små steg i taget.....så till slut satt övningen som en smäck!

Vem är det kursen gör mest nytta för, tror ni?

Joo, för mig, så klart, massor av nytta.

Det är som en AHAAA-upplevelse varje måndag!!!

Man får dessutom en rejäl spark i baken, och känner sig så glad och nöjd när man åker hem.

Väl hemma, så får sig även Ronja en dos av måndagsträning.

Jag har valt att bara gå kurs med Skorpan, av den enkal anledningen att allt kostar pengar.

Och så som vi gör nu, tycker jag fungerar mycket bra.

Eftersom det är dåligt med fotograferingsväder, så får jag annat välbehövligt gjort.

Som att gå igenom bilder på datorn....

Det är välbehövligt, och tidsödande,

för jag fastnar lätt i minnen av alla roliga gamla bilder.

Nu ska ni få se något som jag tycker är bland det sötaste som finns.....

Dom här bilderna är tagna för precis två år sedan....sista gången vi hälsade på Skorpan och hennes syskon,

innan hon skulle flytta hem till oss.

Tänk va, att dom var så här små då?!?!

En riktig liten Skorpunge, som förmodligen kommer bli kallad det namnet hela sitt liv.

Det här är en av hennes bröder.....

Under tiden som husse låg på golvet med alla valparna,

fick Ronja en härlig bernerpromenad, med Skorpans "flock"

Harmoniska, underbara hundar.

Och  några bilder till.....på Skorpan!

Mamma Jolanta......

Jaa du, Ronja, vilken tur vi fann en Skorpunge till dig,

så du fick bli en glad hund igen.

Söt som socker var hon då, och är fortfarande.

Hon stal mitt hjärta utan att jag visste om det själv först.

En riktig liten Skorpunge

Kram på er.....jag vet att många med mig minns denna tid.

Det var bara glädje, och är så än i dag.

Susanne

#bernersennen

      Ingen överansträngning i dag.

     Ingen lång tur alltså, med Ronja o Skorpan.

Efter en IR-behandling SKA man inte överanstränga sig,

då är liksom allt ganska bortkastat, och vill det sig riktigt illa kan dom råka ut för skador.

        Och det vill vi ju inte, inga som helst mera skador nu, TACK!

Vi tog i stället en tur till Ekenäs Slott för att titta på årets Julmarknad.        

Måste väl erkänna att julkänslan lyste med sin frånvaro, den infann sig inte heller.

Trots alla tomtar, julgranar, hemslöjd, brända mandlar och musikanter.

♫♪"Nu är det jul igen, o nu är det jul igen...."♪♪♫♫

Nix, kände inget!!

SNÖ!!

Det är snö vi saknar!

En tur in på slottet, det är dock aldrig fel.

 Spännande, mysigt, att fantisera om dåtidens människor

som sprang omkring bland dessa valv, långt nere i alla gångar i källararen. 

På gammaldags vis!

Den här lilla familjen, Bergatrollet med fru och barn,

dom var så söta så..... INTE gratis alls.

Men vad/var skulle man ha dom???

Provsmakat klart på allt, så packade vi in oss i bilen igen.

En liten sväng ville vi ju ändå ta med hundarna, så vi letade, och fann ett perfekt ställe....

Att röra på sig är aldrig fel.

Mossbeklädda stenar   

På stenarna sätter sig Ronja tillrätta, och inväntar kamera-klicket.

Klicket betyder klart, i hennes värld.

Vilket så klart är helt fel, i min värld!!!

Gör om.....

Medan Ronja får göra om, jaa, då sitter den här lilla ängeln så fint och stilla...  

som att hon verkligen ska visa oss andra att hon är världsmästare på det här!

Jaa då, du är såå duktig, Skorpan  

Så hände det....

Gick med rasande fart!!!

Vi bara MÅSTE springa av oss all energi nu, måste!

Och jaa, jag förstår dom, så klart.

En Skorpunge har så mycket energi, så mycket motor i sig, att vi var tvugna att släppa ut lite.

Tillsammans......

Gissa att Skorpan ville leka med Ronja.

Knuffar till henne i sidan, som för att göra Ronja uppmärksam på att hon är här nu!

Vem kan missa en Skorpa?

Just det, ingen!!

Ronja är duktig, säger ifrån så bra...

Meeen......det är inte alltid som Skorpan förstår riktigt.

TOKHUND!   

"Nej nej, måste ut med mera...inte färdig-sprunget ännu"

Ronja är egentligen lika full av energi hon också,

men hon är en aning vuxnare i sättet bara.

Kopplena åkte straxt på igen, och promenaden fortsatte på små fina vägar.

Mycket jägare och rådjur i rörelse i skogarna i dag,

och det märktes minsann tydliget på Skorpan

Hon hade nog helst sett att hon fått spåra upp något vilt,

som hon sedan kunde leka lite med.

Helgen snart till ända, och det känns som jag fått massor gjort.

Målningen går framåt, många möbler ska ändras om, det går inte med blixtens hastighet precis.

Jag tycker allt förarbete är grymt tråkigt   men så fort den biten är avklarad,

ja, då är det skoj igen!   

Nu ska vi träna lite till på "läxan", för i morgon är det lydnadskurs igen.

KUL!!  Fastnat helt i det här...lite märkligt faktiskt.

Kram till er alla

Susanne

                  Mjukgörande                    

Förbättrar muskler och rörelseförmågan

Ökar mootståndskraften

Återställer prestandaförmågan

Ökar genomströmningen i muskler och vävnad

Päskyndar läkningsprocessen

m.m, m.m

Vad är nu allt detta?

Joo, IR-terapi. (Frekvensmedicin)

IR-terapi verkar på cellnivå och förbättrar kroppens egen självläkande förmåga.

DET har vi varit på i kväll!

Helt ofarligt, kan inte skada, bara göra gott.

Anledningen till att jag ville göra detta på hundarna,

det var i första hand för Skorpans skull.

Tog väl fasta på "Påskyndar läkning"

Samtidigt ville jag få dom båda genomgångna,

bara som en "friskvårdsåtgärd"

Jag simmar med hundarna, och det är också enbart friskvård.

IR-terapi utförs av en diplomerad terapeut.

Behandlingen tog ca 1 timma, och då är varenda liten del av hunden "synad" (nästan)

Varken Ronja eller Skorpan har några större "krämpor".....

Det var några typiska ställen som vi skulle "hålla efter" här hemma.

Det här går att massera bort, om man bara vet hur, och det fick jag lära mig.

Skorpan fick behandling först.

Måste säga att jag absolut INTE trodde hon skulle lägga sig och ligga stilla....

Men, hon gillade behandlingen, och somnade nästan in där på golvet.

Tror även det här kan vara bra för små  "MAJS-MAGAR"!

Ökar genomströmningen.....

Ut med Skorpan, in med Ronja.

Samma sak med henne....hon lade sig ner......

Föll snart i någon slags dvala.....

"Det gick bara inte att hålla ögonen öppna!!"

Skööönt!

Summa sumarum då.

Både Ronja och Skorpan är mycket väl musklade!!!

På Skorpan kändes det att hon fått lite mera vila under en period,

men ändå en jäkla tur, att hon var i så god kondition innan operationen

Jag  har fått goda insruktioner i hur jag ska gå till väga med det här,

och det ska jag nog klara av...

Så var det då den där tanken som jag går omkring med.

Ingen olycksbådande tanke alls, tvärtom.

Jag TROR att det fula stygnet jag tog bort häromdagen, det som satt precis under huden,

jag misstänker att det varit just det som förhalat läkningsprocessen.

Det låg ju precis under huden, och vasst var det också.

För att stöta bort det, krävdes det en hel del.

Jag tror, och hoppas att den här tråkiga historien kan läggas till handlingarna nu,

och att läkningen fortskrider precis som den ska.

Som ni säkert märkt vid det här laget, så har jag fotat lite...i dag också, hahahaha!!

Ska bli intressant och se hur Ronja o Skorpan reagerar på IR-massagen.

Finns ingen regel för det alls, så vad som helst kan hönda

Trötta blev dom i varje fall.....jättetrötta!

(och det blev visst jag också)

Kram

Susanne

     ....men det där kanske, det vidareutvecklar jag nog i morgon.

Törs inte riktigt lita på den där känslan.

Vilket jag kanske borde.....

   I dag, ytterligare en grå grå dag,

då var vi "ett gäng" som gjorde vårt bästa för att pigga upp oss själva lite.

 Och gissa att vi lyckades väldigt bra.

Härliga hundar, "mattar", fina vandringsleder......det är allt som behövs!

Ronja med en ny bekantskap....Zeus!

En Briard-kille, som var lite försiktig i början, men straxt förändrades han,

och sprang tillsammans med dom andra.

Så var det den här killen då!!!

Alltså, titta bara!!

Hur söt får man va?

En Dogge Bordeaux, snart 7 månader.

 Många sjöar som var tvungna att testas.

Tjejerna tog sig som vanligt några simturer, och jag tror alla sjöar fick godkänt.

Det hade varit riktigt roligt om vädret tillåtit mig att få till några bra bilder,

men i detta mörker, är det näst intill omöjligt.

Och jaa, suddiga bilder åker i soppåsen direkt. 

Men nu ska ni få se.....när man träffas så här, med nya vänner,

då bara måste det förevigas, så klart! 

Och det vill jag lova, det är allt annat än lätt,

att få fem hundar att sitta på samma plats, samtidigt.

Det är inte alla som har en fotogalen matte, som Ronja o Skorpan.

Dom har en viss vana, och vet vad som gäller när kameran kommer fram

"Eh, vad ska vi göra nu?" undrade Zeus, medan vi föresökte få alla på plats....

"Men, det fattas väl någon, va??" 

Jaa, så blev det lite kaos igen för en stund....

"Nej, jag vill inte....!" 

Ja, jag stod ju bakom kameran, och kunde bara njuta av allt. 

Nu nu nu!!!

Nu är det rikitgt nära!!! 

Stilla stilla.....rör er inte nu!! 

HEPP!!

Så där då.....Gruppbild i gråväder    

Fr.vä Goffe, Mammut, Zeus, Skorpan och Ronja!

Duktiga vovvar, hela bunten. 

 En bild till på Goffe!

Vilket litet charmtroll han var! 

Gofika vid strandkanten, härligt sällskap, underbara hundar.

Det var allt som behövdes för att den här dagen skulle bli en riktigt perfekt dag.

Det gör vi snart om (och bokar då in solen också, tack)

Jag hoppas jag kan berätta om min tanke i morgon...... Ni vet när man inte rikitgt törs ropa "HEJ".

Just det ja, i morgon ska vi, Ronja o Skorpan och jag till en tjej för att få.......hehe!!

Det tar vi också i morgon   

Nu måste jag skynda mig, håller på med projekt målning.....måste bli klar!!!

Kram

Susanne

         Skitväder är jag såå trött på!        

 När vänder det?

Iofs är det väl bara jag som ogillar det här gråvädret,

hundarna bryr sig väl inte nämnvärt.   

Återigen blev det promenad här i vår skog i dag, vilket  inte alls är fy skam,

men det är TRÅKIGT!!!

För att få någon ändring på eländet, bestämde jag då att i morgon,

då MÅSTE vi helt enkelt hitta på något "annat".

"Vi hjälps åt med ALLT!"

"Haha, jag lurade Ronja, och nu drar jag iväg!!"

Jaa, i alla fall....går igenom massor av bilder, och fastnar förstås i det.

Hittar massor av kul platser vi varit på,

nu ska vi bara bestämma oss för var vi ska i morgon.

Får vi sällskap så är det himla kul, så känner någon sig sugen så.....

Annars ska jag nog hitta själv också...bara det är "pluppar" på träden

Inte så att det är något fel på den här skogen, men har man gått här i snart 30 år,

då känner man till varenda stubbe.

Eller hur, flickor?

Blött blött....tur att jag investerade i den där hundfönen.

Vet inte hur jag klarade mig innan den fanns.

Eller, joo, det var helt enkelt så att hundarna som fanns på den tiden fick ligga "på tork",

innan dom fick beträda huset   

Skorpan ser nybadad ut efter skogvandringen.

Nu går väl inte hundarna på stigarna direkt.

Snarare håller dom sig i den snårigaste delen av skogen.

Där gräset är som blötast   

"Lekte" lite med en del bilder,

för inte blir det något bra att fota i mörker och regn inte.

Tjejerna väntar på att mjukosten ska kletas ut på träden,

därefter följer stora "mjukostletartävlingen!

Alla träd kollas noggrant,

man vet ju aldrig, det KAN finnas ost på dom alla....eller?

"Finns det mera ost, eller? Matte?!"

Vi var "till skogs" i nästan tre timmar,

och var allt annat än torra när vi kom hem igen.

Men nu är det avhjälpt, och jag tror vissa brudar är lite trötta "i mössan"

"Eh, joo du, matte......jag tror jag somnar nu,

så du får nog sluta prata med mig"

Ronja tog kväll för en bra stund sedan!!!

Nähe, lite morgonplanering......och sedan i säng.

Måste ju starta skapligt hemifrån, dagarna är såå himla korta nu.

Blir nästa aldrig riktigt ljust förresten.....

"Väder-gnälligt" inlägg så in i hoppsan!!!

Kram kram

Susanne

           Klart man ska vara glad åt det goda i livet!             

Nu pratar jag om mat.....Joo, det är sant.

Har väl aldrig hänt att jag skrivit om det tidigare, hahaha!!

Anledningen till detta var att.......(ett ögonblick bara...)

Vi rörde oss i trakterna kring hamnen och Motala Ström, mitt i City.

Och som vanligt är Ronja helt tvungen att leka "cirkusarbetare"!

(Hon tror att hennes jobb är att vara akrobat, och banne mig, jag tror hon hade fixat det galant)

....nu fortsätter det!!   

Anledningen till dagens lunch, och att jag fick möjlighet att följa med,

det är att sonen blivit utsänd att "spionera" lite. 

(OBS! Allt jag skriver är med glimten i ögat nu)

Sonen, som är kock sedan många år tillbaka, arbetar på Grand Hotell, eller, Bishop Arms som det heter,

Han hade en uppgift, som var att "kolla läget" lite på denna,

ganska nyöppnade restaurang här i stan'.

Se om man kunde få några nya infallsvinklar, lite inspiration, och så klart, smaka på maten.

Och där kom jag in i bilden....och även en av systrarna + Leon.

Klart man ställer upp på det, eller hur.

Min åsikt efter lunchen var;

Mycket snygg miljö!

Mycket god mat!

Mycket trevlig över lag!

Extra plus för poolen, som en designdetalj, i havsgrön glasmosaik    (jösses)

Efter maten, måste man  bara röra lite på sig!

Promenad med väntande vovvar, bland alla änderna.

I dag höll kopplet, och Skorpan höll sig också....ganska lugn    (notera ganska)

"Men lite lite kan jag väl få leka med dom i alla fall, matte?!"

"Hoj-hoj!! Här nere är jag!!"

"Jag står på vattnet.....NÄÄÄE, jag skojar bara"

(Ronja, din tok!)

Kan hundar vara skämtsamma?

Kan dom ha humor?

Vet dom skillnaden mellan GLAD/LEDSEN/ARG.....?

Vissa är i alla fall mycket väl medvetna om när man har roligt åt dom, DET är jag säker på.

Ronja är en av dom!!

Skorpan är ännu en!!

Dessutom kan ju Skorpan SKRATTA, på riktigt....jag har bara inte lyckats få till den där

perfekta bilden på henne när hon gör det  Tur jag har en gnutta envishet...

"ÅÅÅH!! Berner.....För det är väl berner??? Får man klappa?

Det är den finaste hundrasen! Min favoritras!"

Så låter det ofta, och jag, jag håller bara med   

Två Prinsessor, på Tre Prinsars Gränd.

Suturen jag tog bort i går på Skorpan, den kommer jag i morgon att "visa upp" för veterinär.

Jag skulle vilja ha ett svar på om dom tror det är den sortens "tråd" som det ska vara?

Jag känner så väl resten av alla stygn, precis under huden.

Skulle kunna jämföra det med ett "ormbo"....jaa, lite mindre format så klart.

Och OM OM OM det nu skulle vara så att det verkar FEL material, hm....då bara MÅSTE hon öppnas igen.

Hur ogärna jag än vill det.

Känner mig faktiskt ganska dum...dum som inte försökt mera.

Men hur ska jag veta? Veta vad som är fel?

Veta varför hon inte svarade på någon av alla fyra penicillinkurer?

Jag är inte utbildad att veta!

Kan bara gå på min känsla.

Tycker så synd om henne, trots att hon mår ganska helt ok.

Faktum kvarstår, hon har tappat i vikt, det verkar ta tid att få henne rätt igen.

Hon är vild som en....Äh, jag vet inte vad jag skulle jämföra henne med   

Skulle inte byta bort henne mot allt smör i Småland, oavsett hur tokig hon är!!!!!

Finns bara en Skorpa, och hon är bäst   

Kram

Susanne