quilaoronja

Alla inlägg under november 2014

Av Susanne - 11 november 2014 21:41


                          Och det blev som jag hade önskat....S O L!                       

Packade ryggsäcken och drog iväg......

Vi hade så klart trevligt sällskap, vilka bestod av Mammut med matte.

I dag var dom mer än lovligt galna, alla tre, men kanske mest Mammut.

Man kan skratta ihjäl sig åt honom.

Att jag kallar honom för Scooby Doo, det finns en god anledning till det.

Mammut ÄR Scooby Doo!!!


Att jaga varandra är såå kul!



Dom turas hela tiden om vem som jagar, och vem som blir jagad.




Det syntes tydligt att det regnat under några dagar!!!

Oj oj, vad lerigt det var, men dessto roligare, tyckte hundarna, tror jag.


Skorpan och hennes bästa lek.....kurragömma.

"Här är jag väl helt osynnlig va??"




Dagens promenad gick på gammal historisk mark,

där människor arbetat och levt för flera hundara år sedan.

Ännu en gång gick vi och fantiserade om hur det hade varit på den tiden,

hur slitsamt det måste varit.

Man går med en stor portion vördnad.



Just när vi startade vår vandring, jaa, då hade solen försvunnit,

och jag hade inte rätt objektiv med mig (Blev smått irriterad ja   )


Men straxt innan fikapaus, så tittade den efterlängtade fram   

Mammut i motljus.



Ronja med solen i ögonen!




Jag tjatar och tjatar om det, men jag älskar dagar som i dag.



Idyllisk fikaplats, med en spegelblank sjö i bakgrunden.




Och JAA DÅ, Ronja och Skorpan badae och simmade i dag OCKSÅ!




Försök till en fin bild med fina hundar.....gick väl så där, kan jag säga   

Alla tre var en smula "bångstyriga", men vi är ju väldigt envisa av oss,

så till slut blev det en bild, men jag kan väl inte påstå att någon av dom ser så värst glad ut.

Mammut blev så trött på oss att han lade sig ner.....och jag tyckte jag hörde en djup suck   



Lägger ytterligare en fin, lagom, promenad på minnet, dom här slingorna är guld värda.



"Tok-Mammut" som var så "sprallig" i dag.

Han råkade t o m springa in i ett träd.....AJ!

Vi hoppas han inte får känningar av det i morgon   



Vi säger tack för sällskapet, och lägger dagen i "minnesbanken"


Så ett ord (några) om Skorpan då.

Jag är överväldigad, och så tacksam, av alla rara människor, vänner och andra,

som är så engagerade i "Majs-Historien".


Men, jag tycker det är hemskt tråkigt att det finns dom som för en sekund tror att jag "missköter" Skorpan.

Det gör mig otroligt ledsen, så klart. (och arg)

Jag tror IOFS att dom som känner mig vet hur mycket hundarna betyder för mig,

och att jag aldrig någonsin skulle göra något som äventyrade deras hälsa.

Jag kanske får skylla mig själv, som skriver om det här i bloggen, men å andra sidan är den MIN,

och jag skriver vad jag vill.

Dom flesta skriver öppet om deras tankar, om dom varit med om något liknande,

om ideer som jag kanske inte tänkt på.

Det är bara trevligt.

Men att känna sig påhoppad, att jag skulle gjort fel i denna långa historia, det känns inget vidare.

Att dessutom inte våga skriva det öppet, så att alla kan läsa det, 

det tycker jag är hemskt dåligt.

Sådana skuldkänslor behöver jag inte ha, tycker jag.




 Vill i alla fall berätta, att jag gjorde det som jag själv trodde på.

Hade inte rört/klämt på såret på flera dagar.

I går kände jag att jag bara måste kolla på det, om det fyllt på sig med var.

Det såg ganska ok ut, och det såg inte ut som det fyllt sig så mycket alls.

Tvättade ordentligt med Väteperoxid och torkade torrt.

Klämde lite lite, men inget var kom ut alls, bara sårvätska.


Fick ett infall i morse, att jag var tvungen att kolla igen.....och där var den!!!

Suturen hade krypit ut under natten!!!


Fortfarande inget var alls!

Förstod att det var något som retat där inne, och nu är frågan? Ska det fortsätta?

Jag känner massor av suturer där inne,

och jag hoppas verkligen att inte kroppen tänkt sig att stöta ut dom alla.

För då!!! Då har dom gjort en tabbe!

Jag vet att det görs missar ibland,

även den bästa kan missa.....men OM nu någon tagit fel sorts suturer,

sytt med fel tråd, helt enkelt. Tråd som inte absorberas? Vad händer då?

En vän gjorde mig i går medveten om att sådana missar faktiskt sker.

OM så skulle vara fallet, då måste hon öppnas, men hur vet man det?

Joo, det är klart, jag har sparat den, suturen, som mest liknar fiskelina.

(Tycker egentligen den är väldigt grov för att klara av att smälta ner)


Fortsättning följer........(igen)



Två badgalna flickor, och deras badvakt   

      



Jag resonerar mer än gärna olika förslag och behandlings metoder,

men hoppa inte på mig, tack!


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 10 november 2014 21:39


    Kan man lita fullt ut på människor??

I det här fallet, ställer jag mig frågan,

efter Skorpans alla träffar med olika veterinärer.

     Om jag skulle ställa samma fråga till tio olika veterinärer,

så är jag nästan övertygad om att svaren skulle bli tio olika svar?

Allt hänger på hur mycket erfarenhet hon/han har,

både när det gäller utbildning, egna upplevelser, m.m, m.m.   


Men hur vet man säkert?




Man vet inte säkert helt enkelt, i alla fall inte jag.

Så mycket kunskap har jag inte.

Men jag har en känsla.....jag har också kunskap inom akutsjukvård, och en nypa sunt förnuft.


En mörk dag, mycket mörk.

Det blev inte riktigt ljust över huvudtaget.

Att fota då, det är inte mitt område.

Ronja o Skorpan har två änglars tålamod med sin matte,

när hon ska ställa in och ställa om kameran.

Men jag blev rätt nöjd med den här bilden.

Lite mystisk, lite dimmig.....som två älvor står dom i dimman,

och är världens bästa.


Åter till Skorpan och hennes mage.

Den är med andra ord fortfarande inte helt ok.

Det är helt otroligt.

Ska det verkligen behöva vara så här??

Var ligger felet?

Har någon gjort fel, eller är det här något jag skulle ha räknat med?

4 penicillinkurer, varav INGEN hjälpt alls....inte ens under pågående behandling.

Mängders mängder av veterinärbesök, undersökningar,

telefonsamtal, byte av veterinärer, jaa, jag kan fortsätta länge länge.....

VEM ska ge mig ett svar som jag känner jag kan lita på?


Jaa, inte vet jag, luften går liksom ur   



Det bästa av allt, joo, för det finns faktiskt en bra grej i allt elände....

Skorpan mår bra!!!

Hon är pigg och glad, har inte ont, älskar sin mat, magen "sköter sig" perfekt.

Större delen av hennes sår på magen är läkt och fint.....MEN!

Det är fortfarande några cm som inte vill läka, och innehåller var.

Och detta gör mig helt GALEN!!


Har provat det mesta nu, av alla tips jag fått, både från utbildae och icke utbildade.

Tvätta såret, inte tvätta såret?

Trycka ut varet, inte trycka ut varet?

Tvätta med vatten eller koksalt, tvätta med starkare saker, såsom sprit?

Ska man öppna buken igen, eller inte?


HUR SKA JAG VETA, OCH VAD SKA JAG GÖRA NU???



I dag fick jag höra om en berner som genomgått en liknande operation,

där dock en bit av tarmen fick tas bort,

pga att föremålet som satt fast suttit mycket längre än Skorpans majskolv.

Hoppas dom slipper allt elände med läkningen nu, för det här önskar jag ingen.


Törs knappt "undersöka" ärret på hennes mage längre, av rädsla att få se det förb..... varet.


Jag hoppas innerligt att det här ordnar sig, att Skorpungen blir helt bra snart,

att hon fortsätter återhämta sig efter allt hon varit med om.

Hon hade ju rasat i vikt när vi kom in med henne, den 11 september,

och visst har vikten ökat igen, men hon har en bit kvar.

Det gör mig så ont.....



Måndag innebär lydnadskurs, där Skorpan och jag jobbar på

och gör vårt bästa.

Matten har svårt att komma ihåg allt som sägs,

och jag glömde ju även helt bort att jag skulle filmat vår "fröken", när hon hade genomgång med mig.

När vi tränar hemma, då tycker jag det går ganska bra,

men så, precis som vanligt, när någon ska se hur det går för oss,

då kryper sig någon slags personlighetsförändring på mig.

?

Jag jobbar på det också     


Tiden drog iväg igen, och snart ska jag hoppa opp ur sängen....bäst att komma dit en stund.

Sol är lovat i morgon, för det har jag betställt.

Det är då äventyrsdax!


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 9 november 2014 19:56


            Jahapp!             

   Solen lyste så vackert.....

"Kom igen nu, sa jag till maken, vi måste UUUT!! Passa på nu när solen är här"!    

Skynda skynda, liksom.

   


Inte sjutton fick vi njuta någon längre stund inte, men nu vet vi i alla fall!

Vet att den finns där uppe, högt upp bakom molnen. (solen)


Kanske låter lite märkligt, när man bor på landet som vi gör, men det blev stadspromenad i dag.

Dels pga pågående jag i "våra" skogar, och dels för att det är nyttigt för våra "Lantis-hundar"

I dag är det inga som helst konstigheter, tycker dom båda brudarna.

Ganska kul med alla människor som vill hälsa, och deras hundar man kan hälsa på.


Ronja är en rätt cool dam, och bryr sig inte nämnvärt om så mycket alls......men så har vi då Skorpungen   

Hon är som hon är.

Det är så mycket hon måste hinna med här i livet.

Hon vill ALLT, och faktiskt lite till.

Ronja sitter här och begrundar sin bästa väns alla påhitt.



Fåglar!

Fåglar är såå himla kul.....helst om dom flyger sin väg, som ju fåglar brukar göra.

Då hänger Skorpan mer än gärna med dom.


Gissa att jag är tacksam över allt tränande på att komma,

även om det finns något mera lockande än matte straxt intill.

Hon vänder på en femöring, och kommer springandes i hundra...."Vad ville du, matte???"

PUH!

Har jag sagt att det finns en gigantisk motor i Skorpungens kropp!!!



"Vi hoppar upp på ALLA stenar, för det vill säkert matte.....GOOODIS!!"

ÖHP ÖHP, man måste väl göra något mera än bara hoppa upp på en sten va?

Därefter kanske man får godis.....   


"Nej nej, vi bryr oss väl inte om godis alls.....sitter bara här och spanar lite...."

  



Sten-tokiga!





Det här med kamera!

Man lär sig nya sätt att ställa in den hela tiden.

Jag kan inte kalla mig kunnig när det gäller inställningar, men jag är inte rädd för att prova mig fram.

Svårt!

I dag var en sådan dag...."kamera-inställnings-provar-dag"

Jag vet vad jag själv är ute efter, men att få det prcis som jag vill, det är svårt.

Har också fått den otroliga förmånen att få låna en fin kamera av en nära vän,

och jag är såå sugen på att börja......men det tar tid.

Det räcker inte bara att trycka på startknappen, inte för mig i alla fall.

Och så var det här med grå-vädret!!!

Det är så trist med grå-väder när man vill fota...




Lade mig på köksgolvet och provade en uppsjö av olika inställningar.

Skorpan fick agera försökskanin.

(Hon kan behöva träna på att vara stilla och vänta)  

Man blir allt lite trötter  



Oj vad sandigt det var på golvet då?    



I morgon = Kursdags igen! Längtar   


Kram

Susanne


Av Susanne - 8 november 2014 20:23


På förmiddagen fick jag ett telefonsamtal, som gjorde mig så glad.

Glad och tacksam, över att det finns så fina människor.

I det här fallet någon som bryr sig om Skorpan,

trots att vi egentligen inte känner varandra så väl.

Ett samtal som handlade om HUND, och kanske framförallt om Skorpan, men också om en del annat.

Det gav mig så mycket, och jag säger stort tack till dig (du vet vem du är)



             Dom galna flickorna var det full fart på i dag (också)           

Snön som kom är helt borta, men det går precis lika bra att springa på en leråker.

Springer man tillräckligt snabbt, då sjunker man inte ner så mycket i skiten.



Skorpan hon är överallt och ingenstans.

Det finns helt enkelt ingen som hon, det är jag säker på.

Här kommer hon som ofta med ett leende på läpparna.


Fin, men oj så ovårdad hon ser ut nu då!

Det måste vi åtgärda.....



Här är det inte så mycket päls att hålla ordning på för tillfället.

Det förvånar mig lika mycket varje gång det är dags för fällning.

Hur sjutton kan dom tappa så mycket päls, utan att dom blir helt nakna???



En lång och härlig promenad, som dock inte blev där den var tänkt.

Det blev ändrade planer pga av jakten.

Vet inte om alla rådjuren var skrämda av jägarna,

för dom cirkulerade runt oss hela tiden, kändes det som.

Ronja litar vi på, hon skulle aldrig springa på rådjur, om vi sa NEJ.

Inget annat heller, för den delen.



Den här tjejen däremot, henne litar vi väl inte fullt ut på!

Henne vet man inte riktigt med.....

I dag blev hon testad, eftersom hon fick syn på tre rådjur på ett gärde.

Hon for iväg som en oljad blixt......WROOOOM!!!

Men hoppsan, hon vände snabbt när vi ropade på henne,

och kom tillbaka i full fart.

Det tar sig!!!

Duktiga Skorpunge, det blir nog folk, jag menar Hund av dig också, haha



Här på landet träffar man för det mesta på några grannar så här på helgen.

Man känner alla, och det blir en del babbel, vilket är trevligt.

Att alla vill hälsa på Ronja o Skorpan, det är väl inte heller så konstigt.

Om någon råkar klappa dom, jaa, då får dom hålla på.

Flickorna sätter sig, på bernerns vis, på fötterna på folk, och "kräver" att bli klappade.

Och hitintills har ingen tyckt illa om det.



Förste "vantbärare" Ronja!

Hon bär mer än gärna husses vantar......Joo, lite fuktiga blir dom, men varma!



  



Ronja går i godan ro, nosar, undersöker lite......

Då plötsligt händer det!

Som skjuten ur en kanon kommer hon farande i luften!



"ATTACK"!!!!

    


Akta akta, Ronja........det kommer en Skorpa flygandes mot dig i luften!!

Joorå, hon landar rakt på Ronja, som vid det här laget är van,

hon bryr sig inte så värst mycket alls, faktiskt.

Jag säger ju det, hon är allt bra galen, vår Skorpunge!


"Vad gör du för något, Ronja??"


Men även om hon är lite galen, så är hon väldigt charmig.

Kanske just därför vi fått detta i dag.

           


Åh, så fint!!

Ett alldeles eget paraply, med vår Skorpunge på.

Inte många som har ett sådant inte.....joo, tre är vi visst hehe.

Stort tack, jag blev så glad!



För en tid sedan blev jag tillfrågad om man fick låna en bild som jag tagit av Skorpan.

Bilden skulle användas till baksidan på tröjor.

Självklart gick det bra.

Samtidigt beställde jag så klart ett par tröjor till mig själv, för det vill man ju ha.

I dag kom dessa tröjor till Norrköping med en lastbil, som passerade.


Så här såg den ena ut.

Den har vi som håller på med drag här i Östergötland beställt till oss alla.

Kul att ha likadana, tyckte vi.



Och så här har vi skrivit på bröstet!

  



När jag ändå fick chansen, beställde jag ytterligare en tröja....

Den blev liiite stor, men ack så skön.

En riktigt skön Skorpantröja.



Det var allt från i dag........skulle jag önska mig något mera, så skulle det väl i så fall vara lite sol.

Bara lite, så att bilderna blir lite bättre.

Gillar inte suddiga bilder, men men, inte mycket att göra något åt.

Jag är ju bara en glad amatör, som älskar att fota, i ur o skur.  

  


Kram

Susanne


Av Susanne - 7 november 2014 21:42


                 Det vill visst inte ta slut!!!            

Jag menar det här "tråkvädret".....känns som det varit här en evighet.

(så kollar man bakåt bland bilderna, och upptäcker att det inte alls var länge sedan solen var framme).


Mörkt mörkt!

Snön vi fick i går är så gott som helt bort,

och skogen får inte ensen liten strimma ljus.

Mitt på dagen!!



Snälla, kan vi inte få lite mera snö.....och lite minusgrader också vore bra.




Träning pågick i skogen.

Jag SKA vinna!!!

Vinna över hundarna.

Dom äter ALLT!!! Och jag blir tokig.

Allt och lite till.

Jag vet att dom förstår vad jag säger, utan gap och skrik....vägrar gap o skrik, det är inte min grej.


Behöver bara "harkla" mig lite, så spottar dom genast ut det dom har i munnen.

Men är dom tillräckligt långt borta från mig,

då skyndar dom sig och ser till att svälja i rasande fart.

Smart.....NOT!



Inte så farligt kanske, att äta en och annan barkbit, eller så, men nu är det slut med det!!

Helt slut och får aldrig mera hända!!!



Förstår ni inte att det är farligt?

Dom sätter sig och tittar på mig, ser så där otroligt söta ut, som bara en berner kan göra,

och deras ögon säger;

"Är du mycket arg på oss, matte?"



Förlåt....   



Men.....så rinner allt av dom, snabbt som bara den!



Nu är frågan?

Vem är envisast, dom eller jag??

Det får vi allt se.....



Det SKA GÅ!!



Måste bara lista ut det sätt som fungerar bäst för oss....

Tänk tänk tänk   



"Vad är det som händer i skogen?"

"Det luktar....ÄLG!"

Synd det var så mörkt, för jag såg bara baken på skogens konung,

och att fota bara den var ju inte så kul.

**************************************************
*******************

Det jag nu skriver hade jag tänkt strunta i,

men det är ju den här bloggen som jag har som en slags dagbok.

Och jag har många ggr haft användning av den, när jag behövt kolla upp något.


Skorpans mage!

Hade ju bestämt att det var bra nu.

Det enda jag skulle göra var ju att hålla lite koll på den delen av såret

som inte var helt ordentligt läkt.

VAR!

Det är fortfarande var som finns därinnanför.

Var tvungen att ringa och berätta det för veterinären, och ställa några frågor.

Dels, vad händer om jag struntar i att trycka ut varet? Fylls det då bara på mer o mer?

Var innehåller bakterier, och hur kan det vara möjligt,

att det fortfarande finns bakterier som bildar var, efter fyra penicillinkurer?

Skorpan mår toppen!

Inget ont, pigg och galen, precis som vanligt......men, hon har var i magen!


Har fått order om att enbart tvätta såret med vatten eller koksalt tidigare.

(trots att jag nog tyckt det var lite märkligt)

Nu ska jag tvätta med sprit och väteperoxid, och det låter väl som en bra idé.

Men hjälper det??

Inte vet jag?

Jag vet snart ingenting längre.....




Måste bara pigga upp det här inlägget lite, med något gladare bilder!!! 

  







Så det jag trodde närmade sig slutet, det var inte alls så.

Majs-magen fortsätter.....


Kram

Susanne


Av Susanne - 6 november 2014 20:41

Håll i er nu, för nu blev det många!!

Bilder alltså.

Men vad sjutton, den första snön kom i dag, och lyste opp tillvaron lite för oss.

Eller kanske framförallt för hundarna.

Jösses så glada dom blev, och vad roligt det var att se dom busa i snön.


Det varnades för att ge sig ut på vägarna, och joo, visst var det kanske lite dumt,

men vi trotsade, och tog oss över Bråviken, via färjan,

för att träffa Mammut-killen och hans matte.

Här på landet är det så otroligt lite trafik, så det är inte ofta man får möte.

Det känns lite lugnare då, tycker jag.

                                                  
  

Väl på plats, så stod där redan en bil, just där vi skulle parkera.

Det gjorde ju inget, men då kunde man räkna ut att vi skulle träffa på andra hundar i skogen.

När jag stod där och inväntade vårt sällskap, kom en man och hans hundar traskande.

(Jag hade då inte hunnit fått ut hundarna ur bilen ännu)

Hans hundar var av rasen Rhodesian Ridgeback,

två gossar som var mycket nyfikna på vad jag hade i bilen.

Jag är ju lite insnöad på allt vad hundar heter,

och nu har jag då läst lite om denna ras.

Den härstammar från södra Afrika, och har framförallt använts till lejonjakt. (spännande!)


Ronja, Skorpan och dom två grabbarna,

sprang och lekte en stund i den härliga snön, innan Mammut kom.


Och självklart var Ronja först ut och talade om "var skåpet skulle stå"




"Är det ok om jag bara går lite bakom dig, bruden?"

  


Skorpan provade att leka kurragömma med en av killarna....

Tror inte han förstod riktigt vad/hur hon menade   



Så anlände Mammut.....och eftersom det då blev tre hanar,

var det rätt intressant att se hur dom kommuniserade med varandra.

Dom gjorde så som hundar gör, kollade av varandra, snackade lite (tror jag)...

Och Skorpan studsade liksom mest omkring!!





"Måste ni hålla på så där", sa Skorpan?

"Kom så leker vi i stället!"



"Ok, vi kommer!"



Att se dessa fem hundar springa omkring och ha roligt, det kändes så gött!

Först åt det ena hållet.....allihopa tillsammans!


Vända!!

Och tillbaka, åt andra hållet!   

(Ronja har lättat från marken)   



Efter en stunds promenad, lämnade grabbarna "Ridgeback" oss, och vi fortsatte vår promenad själva.

Mammut med matte, Ronja, Skorpan och jag.



Snöööö!!!

Det är väl bland det bästa som finns.....om ni frågar hundarna alltså!



Full fart, från början till slut.



Lagom långt varv i snön, som var tung och blöt i dag.

Misstänker starkt att den är borta i morgon   




Uppställning!!!

(Uppsittning, haha)



Kanske tycks tjatigt, men det här var såå kul.

Och så vacker skogen blir med alla snötyngda träd.

Vi tackar för trevligt sällskap på dagens promenad, det gör vi snart om igen    


I väntan på färjan tillbaka till "rätt" sida, blev det några bilder till....bara några   



Hur mörkt och grått än vädret är, så lyser dom här två upp allt  

(det är min åsikt)   

     



Snaaaart slut!


I dag låg det paket i brevlådan igen.......????




Haha, toppen, vad mycket bajspåsar!!!

Nu klarar vi oss länge.

Vi säger stort tack till Lupus, det var både snabbt och väldigt snyggt gjort.

Det var ju trots allt bara en rulle som var defekt.

Mååånga rullar blev det.

(Dom skrev även och bad om ursäkt för Grizzlys beteende i frågan, så får det INTE gå till)

Slutet gott, allting gott!



Nu så, nu blir det vila av "scroll-fingret"    


Kram

Susanne

Av Susanne - 5 november 2014 17:13

Det här blir nog ett märkligt inlägg i mångas ögon,

men allting är ju inte alltid gjort efter regelboken .


Eftersom vädret är allt annat än kameravänligt,

så är dagens bilder INTE tagna i dag!

Vilken tur då, att jag fotat lite under några års tid.

                            

Det har verkligen regnat hela dagen, och sneglar man på prognosen för dom närmaste dagarna,

jaa, då ser man ingen som helst ljusnig.

Inget upplyftande precis.


"Men det struntar väl vi i!"


Skorpan Skorpan, om du bara visste hur glad jag är!

Glad över att äntligen se ett slut på denna följetong som varit.

Men en sak har jag lärt mig!!

Majskolvar, dom ska man inte äta, om man är en matglad hund.




Nu blickar vi bara framåt igen, och vill enbart se friska, krya hundar.

Eller hur, Ronja!?



Det här med att fotografera, och ha en tanke om hur man vill att bilden ska bli,

det kan vara rätt marigt ibland/ofta!

Jag hittade ett ganska typiskt senario för det,

när jag gick igenom bilder på datorn ikväll.

Ganska roligt......


Barnbarn och hundar, samling.......

Så typiskt Skorpan....kastar sig hit eller dit......


Joorå, Milton och Meya tycker också att det här är riktigt skoj!!

Ronja är väl den som har mest ordning på sig.....


Men det går inte hur länge som helst......
KAOS!!!


HAHAHA!
Så det kan bli......men roligt hade vi

  




Ohps!
Tänka sig, så många bilder jag hittade, som jag inte ens visste att jag hade....  


    

Mitt i allt skrivande, så bestämmer sig datorn för att börja krångla!!!   
Tangentbordet lever sitt egna liv, bestämmer själv vilka bokstäver som ska skrivas,

musen hoppar hit o dit (eller, det heter visst markör)

Men vad i.......

  

Letar efter en smart lösning.....går väl så där....




Bäst att snabba på med bokstäverna, innan hela skiten slocknar.....  


Måste bara berätta om det här också.


När man råkar vara i stan, och ska plocka upp efter sina hundar,

då är det en fördel om man har bajspåsar med sig.

Det har jag ALLTID!

Det är också trevligt om dom är hela.......senaste rullen innehöll väl inte så väldigt många utan hål.

Smått otrevligt!


Inga stora summor, så inget att gråta över.

Men, när jag nu skulle köpa nya, så tog jag så klart med den defekta rullen till butiken.

Visade rullen, det syntes tydligt att var och varannan påse var sprucken.
Brukar köpa tre rullar i taget, (bra pris) och trodde nog att personalen skulle säga,

"Ta en rulle extra du, eftersom den där var defekt"

Ha, nej då! Deras svar var enbart,

"JAHA? Bäst du undviker dom blå påsarna"

Dåligt!!


Men, jag tog i stället och mailade till leverantören av påsarna, LUPUS,

och beskrev vad som hänt samt skickade med bilder.

Efter bara en kort stund fick jag svar!

Dom ville ha min adress, så dom kunde skicka mig "Ett gäng rullar", som dom skrev!

Dom skulle även kontakta butiken, som agerat på ett märkligt sätt.

Jag ska väl inte behöva stå och förklara?

Självklart skulle om gett mig en ny rulle direkt.

Men vissa människor har inte det tänket, helt enkelt.

Dåligt, Grizzly!



Slutet gott, allting gott   


Har ögnat igenom texten,

och rättat till massor av ord där bokstäver inte var placerade där dom skulle, eller inte en fanns.

Ganska troligt att jag missat några fel, hoppas ni har överseende med det.....


Suck, vilken tid det tog, och jag blev arg!!

Alltid är det något......hela tiden   

Men nu är jag färdig.......för denna gång.


Kram

Susanne

Av Susanne - 4 november 2014 21:03


          Nu så, äntligen har jag kommit "till ro"!

Många telefonsamtal, många som hört av sig och undrat över den här lilla tjejen.

Man/jag blir rörd!

Så många fina vänner som tänker på henne. 


Då kan ja berätta......

Cesar, den mycket "sympatiska" veterinären som vi täffade senast vi var där,

han hade bestämt att i skulle träffas även i dag. Att just han ville ta hand om Skorpan

Skönt att för en gångs skull få träffa samma.


Han klämde och kände på Skorpans mage, vi diskutterade hitan o ditan,

vad trodde han nu då?


Joo, vi var ganska eniga om behandling.

INGEN BEHANDLING ALLS!!!

Nu får det vara bra.

Skorpan har haft det väldigt jobbigt, hennes mage har tagit mycket stryk.

Vi trodde nog båda två, att hennes "sträckningar",

dom beror nog helt enkelt på att hon mår "tjyvtjockt" i lilla maggen.

Som magkatarr, skulle man nog kunna säga.

Flera av veterinärerna hade haft "rådslag", och dom var eniga.

Stygnen so finns kvar i magen, dom känns tydligt på utsidan.

Så visst, man kanske kan tycka att man kunde öppna och plocka bort dom,

men problemet är då att man åter igen måste sy!!! 


   

                 

Skorpan röntgades i alla fall, för att se hur det såg ut i dag,

och om man kunde se något konstigt.

Allt såg bra ut, och Skorpan var sååå duktig,

låg så stilla på bordet.


Jag känner mig lättad!

Inga restriktioner längre, "Låt henne leva precis som vanligt!", sa Cesar!


Hade även bokat en simtid till Ronja, när vi nu ändå var i Norsholm.

Ronja älskar ju som bekant att simma.



En riktig favorit, det har den här fyren blivit.

Ronja vill knappt byta ut den mot godis!!!



  



Det gick så bra, Ronja hade absolut inte tappat orken....inte lusten att simma heller, för den delen   



"Men jag då?"

"Måste jag sitta här innanför och bara titta på?"

"TRÅKIGT TRÅKIGT"




 Som tur var, hade jag fått klartecken från veterinärerna,

att Skorpan fick göra som hon ville. 

Hoppa  du bara om du vill!!


Och det sa hon inte nej till.

Hon fick ha lina på sig, så jag hade lite kontroll




Det är allt lite svårare att fota eller filma Skorpan,

allting går liksom en aning snabbre i hennes värld.

Men hon är en duktig tjej   

(Tanken var så klart att filmen skulle in här NU! Men det gick ine!!!) Grr....!!!


Tvättade hundar....

Man är väl smart....Skorpan fäller så oerhört mycket,

så jag passade på att lämna av en hög med päls på "simmet".

  


Kammade, blåsta.......






Skrev om ett schampo jag hade fått möjlighet att prova, för vita pälsar.

Det passade ju bra i dag.


På den här bilden syns det tydligt vad jag menar med Ronjas färg inuti pälsen, liksom.

Ser mera rosa ut.

Har provat mängder av olika schampon, men helt utan effekt.

Det växer iofs bort, och redan ser man att dom två cm närmast skinnet,

där är det så där vitt, som på en valp!!



Testing testing!

  



   Joo!!! Jag är riktigt nöjd med resultatet!



VITT VITT VITT!!



Nu mår jag bra! Det känns som om det blir toppen nu.

Länge sedan jag sa dom orden.



Ah, just det ja.....Glömde berätta en väldigt trevlig grej som hände i dag.

Men nu håller jag på att tappa huvudet,

och det är kanske smart att förflytta sig innan det dunsar i bordet.


Kramar

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se