Direktlänk till inlägg 5 december 2014
Tänk va.....livet går liksom bara vidare.
En riktigt sorglig dag i går, man tror världen ska stanna,
men, nej då, det går bara vidare,
precis som vanligt....bara en ängel till bland alla dom andra.
Därför, eller just därför, känns det så viktigt att vi njuter av dom,
tar vara på den tiden vi har med dom, våra fyrbenta, älskade vänner.
"Jag kommer inte klara av att leva", tänker man, det kommer inte gå.
Men så går tiden, minnena bleknar inte alls, sorgen finns för alltid kvar, saknaden är hemsk...
Sakta sakta, blir såret i hjärtat till ärr, och ärr försvinner aldrig.
Jag får ofta höra,
"Jösses, har du alltid hundarna med dig?"
"Du är ju med dom jämt!"
"Dom klarar sig väl utan dig ett tag?"
OSV...
Joorå, visst gör dom det.
Men nu är det så, att jag har valt att ha hundar i mitt liv,
och det av en anledning.
Dom har hjälpt mig så mycket, hade aldrig varit där jag är i dag,
om inte hundar funnits genom mitt liv.
Så varför skulle jag inte ha dom med mig jämt?
Jag har den möjligheten, att alltid ha dom med mig, precis överallt,
så varför skulle jag inte ha det??
Allt kan förändras i ett nafs, jag vill njuta var dag som jag har med dom.
Som Ronja t.ex
Hon är en riktig "tok-fia".
Hittar på den ena tokigheten efter den andra.
Alltid något nytt!
Nyfiken är hon också......"Undrar om det bor någon här inne???"
Eller, när hon ställer sig högst opp på en trappa, och startar en show, (på två ben)
så att alla som vill får sig ett gott skratt.
Det är underbart!
"Klok som en bok"
Alla hundar har sina egenheter.
Det är så roligt att se deras olika personligheter.
Så har vi då Skorpungen, en liten "Spellivink" som älskar livet!
Det syns verkligen på hela henne, att hon älskar allt och alla.
Tuffast i stan, tror hon själv
"Öh, vad går du där borta för.....?!"
Ronja är ganska bra på att "ta ner Skorpungar på jorden igen",
så jag har god hjälp där.
"Vad sa du??"
"Vill du ta en bild??"
"Jaa, men ta då.....jag är ju här....!"
"MOAHAHAHAHA!!"
Promenad i stan', "vårdhundsarbete" hos min mamma,
lite mera promenad med tillhörande fotografering.....osv.
Nu laddar vi inför morgondagens pepparkaksbak med barnbarnen, Mille och Meya.
Allt ska dekoreras och pyntas, med både kristyr och små figurer, mini marshmallows och nonstop.
Allt i en sarlig röra...men fint blir det med all säkerhet.
Och hundarna då?
Joo, dom är så klart med dom också
Kram
Susanne