Direktlänk till inlägg 12 december 2014
Frågan är nu bara, VAR SKA JAG?
Nej, jag har faktiskt inte den blekaste aning?
Men, det är inte första gången det här händer,
och det har hittills alltid varit något riktigt roligt.
Det är min man, för övrigt den bästa jag kan tänka mig, som älskar att överraska.
Här är en som älskar att springa...fort fort.
RONJA! (lite ont gör det nog, att få den hårda bollen "dongad" i huvudet)
Packa var det ja!
Så här var det....
Det låg en lapp på bordet,
där stod det att jag ska sitta klar i bilen vid ett visst klockslag i morgonbitti.
Inte så mycket mera alls i informationsväg faktiskt?
Jaha???
Klart jag är supernyfiken, funderat och försökt luska ut VAR, hela dan'....
Näe, jag har verkligen ingen aning?
MEEEN!!!
Hundarna då???
Hur blir det med hundarna?
Joo, dom ska så klart med, sa maken!
(Och det är INTE på hundutställningen i Stockholm)
"ROOOONJA!!"
"Kan du ge mig bollen nu då!!"
"Snälla, snälla!"
"NEJ, sa jag ju!!"
"HAHAHAHA, nu blev du allt bra rädd va, Skorpan!"
"Och jag har fortfarande bollen...."
"Snyft.....vill ju också ha bollen....just den bollen, förstås"
"Ok, ta den då, lilla Skorpunge!"
"Du får den"
"Är man stor, ska man vara snäll"
Just det ja....packa var det ju.....
Men VAD?
Äh, det ordnar sig.
En sak är i alla fall helt säkert....Den mannen jag gifte mig med, för si-så-där drygt 32 år sedan,
han är fortfarande den rätta och den bästa för mig
Men jag är allt bra nyfiken, jag erkänner.....
Dom här två då, vad säger man om dom?
Ser ut som två fnittriga småtjejer,
som springer och viskar hemligheter till varandra, som matten inte får höra....
Åh, vad jag är spänd inför morgondagen....vad ska vi göra?
Och VAR?
Just det...kommer inte hem igen förrän söndagkväll.....men inte blev jag klokare för det?
I morgon vet jag, som tur är.
Kram
Susanne