Tänk va.....livet går liksom bara vidare.            

En riktigt sorglig dag i går, man tror världen ska stanna,

men, nej då, det går bara vidare,

precis som vanligt....bara en ängel till bland alla dom andra.

Därför, eller just därför, känns det så viktigt att vi njuter av dom,

tar vara på den tiden vi har med dom, våra fyrbenta, älskade vänner.

"Jag kommer inte klara av att leva", tänker man, det kommer inte gå.

Men så går tiden, minnena bleknar inte alls, sorgen finns för alltid kvar, saknaden är hemsk...

Sakta sakta, blir såret i hjärtat till ärr, och ärr försvinner aldrig.

Jag får ofta höra,

"Jösses, har du alltid hundarna med dig?"

"Du är ju med dom jämt!"

"Dom klarar sig väl utan dig ett tag?"

OSV...

Joorå, visst gör dom det.

Men nu är det så, att jag har valt att ha hundar i mitt liv,

och det av en anledning.

Dom har hjälpt mig så mycket, hade aldrig varit där jag är i dag,

om inte hundar funnits genom mitt liv.

Så varför skulle jag inte ha dom med mig jämt?

Jag har den möjligheten, att alltid ha dom med mig, precis överallt,

så varför skulle jag inte ha det??

Allt kan förändras i ett nafs, jag vill njuta var dag som jag har med dom.

Som Ronja t.ex

Hon är en riktig "tok-fia".

Hittar på den ena tokigheten efter den andra.

Alltid något nytt!

Nyfiken är hon också......"Undrar om det bor någon här inne???"

Eller, när hon ställer sig högst opp på en trappa, och startar en show, (på två ben)

så att alla som vill får sig ett gott skratt.

Det är underbart!

"Klok som en bok"

Alla hundar har sina egenheter.

Det är så roligt att se deras olika personligheter.

Så har vi då Skorpungen, en liten "Spellivink" som älskar livet!

Det syns verkligen på hela henne, att hon älskar allt och alla.

Tuffast i stan, tror hon själv   

"Öh, vad går du där borta för.....?!"

Ronja är ganska bra på att "ta ner Skorpungar på jorden igen",

så jag har god hjälp där.

"Vad sa du??"

"Vill du ta en bild??"

"Jaa, men ta då.....jag är ju här....!"

"MOAHAHAHAHA!!"

Promenad i stan', "vårdhundsarbete" hos min mamma,

lite mera promenad med tillhörande fotografering.....osv.

Nu laddar vi inför morgondagens pepparkaksbak med barnbarnen, Mille och Meya.

Allt ska dekoreras och pyntas, med både kristyr och små figurer, mini marshmallows och nonstop.

Allt i en sarlig röra...men fint blir det med all säkerhet.

Och hundarna då?

Joo, dom är så klart med dom också   

Kram

Susanne

      Ska försöka skriva lite......det känns rätt tungt faktiskt.

Ännu en berner lämnade i dag det här livet, och ännu en fin stjärna tändes på himlen.

Vi kände honom ganska väl, det var många år sedan vi träffades första gången.

Han var dessutom halvbror med vår Quila, och dom var så lika varandra.

Han var en så härlig äldre herre, som alltid var så full av bus.

En underbar hund, helt enkelt.

GAZTON   

När detta händer, med en väns hund, då kommer liksom allt tillbaka, för oss som är hundtokiga.

Vi vet oftast hur hemskt det är, hur ont det gör....man går sönder helt.

Inga ord, ingenting kan trösta, man ser bara på när en kär vän mår dåligt.

          Man kan bara finnas.....finnas där.              

Allt förändras på en sekund, det går så fort, man hinner inte med.....

Då måste dom tuffa besluten fattas,

dom där besluten som är bland det värsta och tuffaste som finns.

Och det är bara vi som kan fatta dom.

Hur vet vi???

När är det rätt?

Joo, enligt min mening, så VET VI...vi bara vet.

För bara några dagar sedan var vi på utflukt med fyra pigga och glada hundar.

Vi fotade våra hundar i Gamla Linköping, bland alla gamla fina byggnader.

Vi hade så trevligt....

I ett nafs kan det ändra sig....det gjorde det i dag..

Gazton har fått somna, med sin älskade matte tätt intill.

Men jag vet, att han för alltid kommer vandra vid sin mattes sida....alltid.

En sommardag, med fyra varma, trötta vänner.

Fr.vä Skorpan, som ligger på Ronja, som ligger på Imexx, som ligger på Gazton.  

SOV I RO, Gazton   

Vi kommer alltid minnas dig.

Tag vara på livet.....

Kram

Susanne

Jojomensann, ni ser helt rätt, den där underbara solen fick vi se även i dag!!!

Happy happy!

I dag stod det DRAG-träning på vårt schema,

och det var tillsammans med några av våra dragkompisar.

     Milla, Chili och Skorpan.....Ronja hade inte tid?

Även Skorpan hade visst bråttom att börja, har redan lyft på baken......  

När banorna var byggda, fick hundarna en liten "bus-sväng".

Det var väl framförallt dom "små" som behövde rasa av sig lite.

(Dom små??? Trots att Skorpan faktiskt är över två år,

kommer hon nog alltid vara vår "Lilla Skorpunge")

Chili och Skorpan, väntar på klartecken att få leka...

Ronja först ut.

Tunneln, som nog är det momentet som alltid fungerar klockrent.

Men det fanns en tid som Ronja verkligen ogillade just tunneln.

Det prasslade i blåsten, och att ta sig igenom dom hängande banden, det var ganska vidrigt, tyckte hon.

Allt det här skedde när Quila precis lämnat oss, och hela Ronjas värld hade rasat samman.

Som tur är lättade hennes sorg så småningom,

hon fick tillbaka sin livsglädje och kom återigen att gilla det här med drag.

(Det var faktiskt Skorpans förtjänst, det är jag helt övertygad om,

men det är en helt annan historia)

Har nog ingenting att "klaga på" i dag, när det gäller Ronjas drag.

Finaste Ronja   

Så var det då "småbrudarnas" tur att visa opp sig på banan!

Jaa, ni ser ju själva Skorpans min!! Ganska stöddig, om ni frågar mig.

Chili däremot, hon ser mera ödmjuk ut i sin framtoning    

"Ska vi ta och börja nån' gång då??"

Även Skorpan fick prova på både tunnel och bro, och jag är faktiskt imponerad av henne,

att hon fixade det så himla bra.

För bara en tid sedan, när hon var så sjuk, då tyckte hon draget var skitläskigt.

(Inte undra på det)

Nu gäller det att inte slappna av med träningen, när man tycker det går så bra.

Det är långt kvar till nästa tävling,

och vi har ju ett mål som vi skulle vilja klara av en vacker dag.

"Snacka om att jag fick dra TUNG LAST i dag!!!"

"En hel grävmaskin!"

Så sporrande när träningen går så bra,

och det vet jag att det gjorde för alla fyra hundarna i dag.

Lite synd att vi är så få i Sverige som håller på med drag, och jag undrar vad det kan bero på?

Det är ju det här som sennenhundarna använts till i sitt hemland,

och man ser så tydligt att hundarna älskar det.

Det finns inget enkelt med drag, det finns inga genvägar att ta till,

det är bara träning träning och mera träning som gäller.

Samtidigt som allas motivation måste upprätthållas.

Vi tycker det är superkul!

"Men ska du stå där länge och bara babbla?

"Skulle vi inte träna nu???"

"Va va va!?!"

Ja, då kör vi.......  

Kramar

Susanne

   Japp! Det här är FUSK....(Kanske inte fusk direkt, bara tagna en annan dag än i dag)

Bilden alltså...jättefusk, men det måste få vara så, det känns liksom mycket bättre då.

    Dom där förbaskade "grågrågrå-bilderna", dom ser allt annat än roliga ut.

Jag blir rent av på skitdåligt humör av dom!!!  

(Jag skojar, så ta det inte så allvarligt)

Men hur eller hur, så passar Skorpungar bättre i sol, så det så   

I dag plockades den här "gamla" vagnen fram igen.

Det var inte i går vi använde den.

Tror nästan att det var Quila som drog den mest, för då var Ronja för ung.

Så har den blivit ståendes i garaget, som så mycket annat, men i dag var det dags för lite luftning.

Pumpade däcken, som höll, och så bar det iväg.

Satt mig i för att testa om Ronja ville dra mig, och så klart ville hon det.

  Riggade kameran och det blev så himla bra.....Jaha, så kan jag inte spela upp filmen i datorn?

Något har lagt av helt, så nu bara MÅSTE den in på service.    

Åh det kommer inte bli någon billig historia, har jag hört från säker källa....

Duktig var hon i alla fall, "Ronja-tjejen", och fort gick det emellanåt.

Det här skulle jag väl egentligen inte berätta för någon endaste levande varelse?

Men att byta en lampa, det KAN JAG faktiskt!!!

Jag fattar inte hur jag tänkte, och vet inte vad jag ska skylla på?

Så här ser dom ju ut.

En med stor sockel, E 27,  och en med liten sockel, vid namn E 14

Det vet nog alla.

Så skulle jag då byta lampa!

Tog bort den trasiga, kollade styrka OCH sockel......Hämtade ny lampa, skruvade i.....

och POFF!!!

Allt blev SVART, efter att det först blixtrat ordentligt!

Om jag blev rädd?

Gissa!

Vad maken sa?

Gissa!

Skiträdd, ujuju....maken fick ta över....Gissa vad jag hade gjort?
Trots att jag då hade kollat vad jag skulle ha för lampa, togjag INTE den rätta.

Liten sockeli stort hål, det fungerar INTE, det vet jag med all säkerhet nu.

Jordfelsbrytaren slog till och släckte ner hela huset.

(Jaa, en säkring eller två fick visst sätta livet till också)

Problemet snabbt löst, men hua vad jag blev rädd....
Hur dum kan man bli?   

Dagen i övrigt har ägnats åt hundar!

Och träning!

Att sitta den här pallen, det var ju löjligt busenkelt, tyckte Ronja.

Så hon hittar då på egna utmaningar...som att sitta fint...hålla fram tassen...

...glad under tiden.....

och avslutar med att stå på bara bakbenen.....

Cirkus, där skulle hon lätt få anställning.

NÄÄÄÄE, inte skulle jag lämna Ronja på en cirkus inte   

Joorå, Skorpan gör som Ronja gör!

Står och väntar på sin tur till pallen, samtidigt som hon noga,

mycket noga, tittar på hur/vad Ronja gör.

"Så, jag kan också, så det så!"

Skorpans matte (alltså jag) blev lite arg i dag!   

Den här lilla tjejen är MYCKET!

Mycket av ALLT!

Hon är den mest underbara, härliga Skorpungen jag kan tänka mig,

och jag skulle aldrig någonsin vilja vara utan henne....

Men, man kan inte göra precis som man vill pga den anledningen.

Livet är inte bara en lek, det försökte jag förklara för henne.

Och bara för att man inte har lust att göra som man måste,

kommer man inte alltid undan.

Efter lek och bus, promenad och vila, hade jag bestämt träning.

Nu tyckte Skorpan att vi kunde leka lite till i stället.....där var vi oense!

Det trevliga med det här, det var att vi kom fram till en förståelse.

Matte bestämmer......Skorpan bestämmer INTE!

"Söt-Skorpa"   

Den där soldagen vi hade, då gick kameran varm,

och just bilderna när Ronja ligger på brunnslocket tycker jag mycket om.

Än en gång passande med tanke på hennes namn.

Brunnstorps Relax-Me, namnet säger allt.

"Jag vet vad du menade, Matte.....Jag ska lyssna bättre...!"

"Men nu kan jag väl få en godis, va?"

Mera tränig i morgon, tillsammans med dragkompisar,

så då är det bäst Skorpan "kammar till sig"   

Kram på er alla

Susanne

Vi återvände till en trevlig vandringsled i dag,

och fick trevligt sällskap även denna gång.

Ni känner säkert igen honom vid det här laget.....Mammut!

Här tillsammans med Ronja o Skorpan, vid huset som är byggt av slaggprodukter från järnhantering.

Väggarna är helt gröna, och ser nästan ut som glas.

Fint!

Den här leden är så himla vacker, den har liksom allt.

Sjöar, (som jag lyckades hålla mina fröknar från att bada i idag), vackra stigar,

riktig gammelskog, samt många minnesmärken från förr.

Tror man skulle behöva ösa ekan, och kanske täta den lite......

Man blir fascinerad över alla dessa frivilliga människor,

som lägger ner så mycket fritid på att sköta dessa varndringsleder.
Måla "pluppar" på träden, t.ex, så att sådana som jag vet var jag ska gå.

Just här finns många valmöjligheter, om man vill gå kort eller långt, vid sjö eller inte.
Det finns massor kvar att se, men eftersom dagarna är så himla korta nu, hinner man inte allt.

(Om man nu inte vill starta i ottan....och det vill jag ju inte)

Halvvägs på sträckan, stannade vi för den nog så viktiga matsäcken.
Det här var en idealisk plats!

"Vi vet nog vad du har i ryggsäcken, matte!!"

"FIKA?"

Mammut tyckte det var lite konstigt att han skulle stå där på stocken.....

men till slut lyckades matten övertala honom.

Solen lyste med sin frånvaro, men vad gjorde väl det.....egentligen?

Vi hade det mysigt ändå   

På slutet hörde vi någon närma sig.....en hund kom springandes ensam.
Joorå, matten kom också så småningom, ropandes,

på en kille som inte alls hade lust att komma till henne.

Han hade ju just träffat nya kompisar!!!

Skönt att våra hundar stannar och kommer till oss när vi möter någon.

Blev lite full i skratt! Matten hade aldrig tidigare sett någon i "hennes" skog, så hon räknade ju inte alls med oss.

Vi kommer säkert tillbaka, sa vi, och nu känner ju hundarna varandra också!

Blev inte mycket gjort hemma i dag....heller.
Men så mycket roligare det var att vara i skogen en hel dag,

än att vara hemmavid och göra "måste-saker".

Dom där "måste-sakerna kommer ju finnas kvar.....även i morgon, förmodligen.

1 december, och jag tog återigen en fästing i dag!!!

DÖÖÖ nån' gång nu då, dumma äckliga kryp!!!

Kram kram

Susanne