Jaha, då kan jag meddela att i dag har varit en toppendag!

På alla sätt o vis, och det känns så himla skönt.

2015....då jäklar ska det bli en del ändringar, i första hand på mig själv.

INGEN ska längre bara ta och ta av mig. Får jag inget tillbaka, då kan det va, helt enkelt.

          Det handlar ju om att jag vill absolut inte göra någon annan människa illa, eller såra någon någonsin.

Hur kommer det sig då att andra kan göra det med mig?

Nu så, slutpratat om det!

I dag hände något mycket ovanligt.

En av mina allra äldsta vänner, vi pratar med varandra på tfn, näst intill var dag,

och har så gjort under lång lång tid.

Men vi ses näst intill aldrig, konstigt nog, men i dag skulle det bli av.

Det blev så klart jättetrevligt, och kul att se hur hon bor nu för tiden, hehe.

Jag vet att hon blev lite besviken på mig, att inte Ronja o Skorpan fick följa med,

men det har sin naturliga förklaring.

1. Det var regnigt och skitigt ute, och du vet alla med hund hur en berner ser ut,

bara av att gå några steg på en skitig gata.

2. Ronja o Skorpan är som berner är, GLADA! Väldigt glada hundar.

Deras svansar går i hundratio, och ALLT som råkar stå i "fel" höjd,

det åker i golvet med ett ordentligt PANG!!!

Visst, jag ska väl ha sådan koll på dom att det inte händer något,

så lite handlar det ju om min egen bekvämlighet kanske.

Hur gör ni?

Tar ni alltid med era hundar till vänner?

Visst, hade jag haft en mindre ras, då hade det inte varit någon "Big Deal"

Vi hade i alla fall en trevlig stund med massor av gapskrat, som känns så himla gott.

Hemma väntade sedan hussen och flickorna på en lång härlig promenad.

Härlig och härlig vet jag inte om jag kan kalla det om man ser till vädret,

det blåste halv storm, så skogen, med alla träd som föll, det vågade vi inte.

I stället blev det åkrar och gärden, som nu är helt snölösa, och leriga!!

Ronja, INNAN det hände......ren och fin.

Och en Skorpa, som inte hunnit få en endaste lerkocka i pälsen.

Vi gick och pratade om Quila, som hade en förkärlek till just leråkrar.

Man kunde se på henne hur hon tog sats, och rusade ut i leran,

och blev som förbytt, lite halvtokig faktiskt.

Under tiden som hon sprang, kunde man se hur hon växte och växte,

och blev högre av all lera under tassarna.

Men nej då, varken Ronja eller Skorpan har ju dom ideerna....eller?

Att ta sig upp på balar som inte är inplastade, det går lätt det,

och att springa på dom funkar det också.

När dom båda helt plötsligt fick syn på dom stora, springvänliga åkrarna,

satte dom fart med sitt "tokspring", som man bara älskar att se på.

Man såg verkligen hur dom älskade det.....och jaa, jag fotade så klart,

men man ser bara suddiga streck på bilderna.....

Härligt!

Ronja halkade och gjorde världens vurpa i all leran. Hon såg så snopen  ut, nästan lite skämsig...

När hon reste sig var hon nog den lerigaste bernern jag sett!

"Vadå?"

"Lerig?"

"Jag?"

Konstigt, Skorpan klarade sig riktigt bra,

men hon har ju å andra sidan inte lika stor pälsvolym som Ronja.

Hm.....Hade nog lite annat att göra i kväll än att skrapa bort lera.

Men vad gör det....huvudsaken att dom har roligt, för det är så kul att se.

Det var allt från oss för i dag.

Kram

Susanne

 

Susanne P

3 januari 2015 00:24

På din undran om jag tar med hundarna till vänner; NEJ det gör jag inte. Av samma anledning som din.

Sen förstår jag att de fick spring i benen på lägdorna! Det är ju där man kan springa och få "retriever-ryck". ;)

Kram

http://www.susannep.blogspot.se

 

Katrine

3 januari 2015 08:56

till vänner utan hund får de inte följa med. Till vänner med hund följer de med. Men jag har väldigt få vänner utan hund, så ogtast är de med.

 

Eva H

3 januari 2015 09:55

För det första - lägg inte energi på energitjuvar! Ibland identifierar man dem inte direkt men när man gör så minimerar man kontakt. Hårt o svårt ofta men där FÅR man faktiskt vara slite egoistisk. Om inte annat så för att ha ork till dem som verkligen behöver!

Tar med? Njaa..... Med Jesper gick det utmärkt, han var en gentleman ut i klospetsarna! Tiggde möjligen lite.
Flertalet av de tidigare har också gått bra. Men Assar..... Inte alla som gillar en virvelvind som störtar in och startar värsta undersökningen faktiskt.....Känns kanske liiiiite konstigt att utsättas för någon sorts krimteknisk undersökning så där helt apropå :D (Priset togs nog när han var på väg in under badkaret hos en vän, tack o lov en hundägare :) )

http://fyrfotingar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...