Direktlänk till inlägg 9 januari 2015
Den 11 september, ett datum vi aldrig glömmer,
av så många olika tragiska, hemska händelser.
Den senaste i raden av hemskheter, var den 11 september 2014.
Kommer för alltid minnas vad som hände, det spelas upp gång på gång, liksom i slow motion.
Var och hälsade på kompisar, ute på hundpromenad, hundarna badade och simmade, allt var så kul!
Då plötsligt ser jag hur Skorpan ställer sig i vattnet och sträcker på sig.
Så där som lite äldre hundar kan göra efter att dom legat länge, t.ex
Minns att jag tänkte, "KONSTIGT"?
Hon sprang sedan upp ur vattnet, och lade sig i gräset, en bit bort från oss andra.
Kände det direkt!!!
Kände att något var väldigt galet!
Vad sjutton hände?
Gjorde hon sig illa i allt bus med dom andra tre hundarna?
Haltade hon....näe.....gick som vanligt, men ändå inte.
Vände tillbaka hem till kompisen.....tog en ordentlig koll.....
Då helt plötsligt kräks hon, rakt ut bara.....
Vatten!
Massor av vatten!!!
Ringer djursjukhus, dom säger, gör som du vill.....
På dom 8 milen vi hade hem, passerade vi djursjukhuset,
och jag bara kände att JAG MÅSTE ÅKA DIT!
På bara en timma blev Skorpan jättedålig. Tog sig knappt ur bilen själv.
Personalen tog henne direkt, in på rtg.....och där fanns svaret!
Den där majskolven, som skvalpat omkring i magsäcken i över 5 veckor,
och sedan bestämde sig för att ta sig ut genom tarmen....Där blev det tvärstopp!!!
Jag vet att hon hittade majs vid en grillplats i skogen 5 veckor tidigare,
och visst såg jag att hon åt, innan jag fick stopp på ätandet.
Plockade ut massor ur munnen på henne, hon bajsade majs i många många dagar, sedan var hon precis som vanligt.
Så klart att jag inte misstänkte något då!
Kunde väl aldrig tro att det var möjligt.
Men det var det.
Efter rtg-bilderna, gick det i ilfart till operation,
och en stor majskolv plockades ut ur tarmen.
Det hängde på sekunder......om jag inte svängt in till djursjukhuset,
då hade vi nog inte ens hunnit hem, sa veterinärerna, så illa var det.
Alla vet nog resten av denna långa historia, hur dålig hon blev, infektioner i såret,
buken som läckte, feber, ett flertal olika antibiotikakurer, stort viktras...Listan kan göras lång.
Men Skorpan klarade det....sakta men säkert har hon jobbat sig tillbaka.
En som varit till stor hjälp, det är så klart Ronja, den bästa vän man kan ha.
Och visst vet jag att Skorpan var dålig, visst såg jag occh visste att hon tappat massor i vikt.
Nu har vi sakta försökt få henne på "tassar" igen, och att gå upp i vikt.
Kikade som så ofta på bilder......och höll på att få en chock i kväll, när jag fick se den här!!!
Den är tagen när Skorpan var som sämst.....tappat all päls, alla muskler,
massor av fett, jaa, det var inget kvar av henne.
Jag grät floder när jag såg den.....Men jösses????
Lilla lilla gumman.
Tunn.....ser inte frisk ut...
Och nu gråter jag ännu mera....när jag ser den här bilden från i dag!!!
ORD ÄR ÖVERFLÖDIGA tror jag.
Vilken tjej!
Vilken skillnad!
Nu som först ser jag.....
Underbaraste Skorpunge
Pälsen är blank (nej, visserligen inte på långa vägar utväxkt helt, men på god väg)
Jag ser hur bra hon mår nu.
Muskelmassan börjar återvända....
På sista veterinärbesöket fick jag så mycket "lovord" att hon var i så god kondition när det hände,
annars hade hon inte orkat med denna pärs.
Visst är det fantastiskt!
Jag är såå glad o lycklig!
"Jag mår bra nu matte, du behöver inte oroa dig längre"
Ronja Ronja, du har också varit till stor hjälp och stöd uder den här tiden.
Skulle berättat något annat tokigt som hände mig i dag. Ganska skrattretande faktiskt,
men nu blev jag helt uppslukad av den här bilden på Skorpan.
Och det var kanske lika bra det.......eller, näe, det var så komiskt att jag nog måste skriva ner det,
men det får bli i morgon det....
"Jaa, men jag sa ju att det var någon som kom, matte!!"
"Du har ju sagt att det är bra om jag skvallrar?!"
"Du skulle lyssnat på oss, matte....då hade det aldrig hänt!!"
Söta, kloka flickor.......
Kram
Susanne