Direktlänk till inlägg 12 januari 2015
En fundering, som jag tänkte skriva om i dag....
Halsband vs sele!
Kanske är det av tradition och iom att hundträningen blev mera allmän för många många år sedan,
som dom flesta hundägare använder halsband till sina hundar,
till hjälp att ha dem under kontroll?
När stryphalsbanden kom,
ansågs dom vara mycket effektivare när det gällde att TVINGA hunden till lydnad.
Ryck i kopplet blev en vanlig träningsmetod och var i bruk vid alla tillfällen man tränade.
Så fruktansvärt!!!
Men jag tror inte man förstod då, hur mycket skada det kunde orsaka?!
Skorpan på väg att anfalla....under lek med Ronja
Jag vet att Anders Hallgren (bl.a) gjort en undersökning om detta, i mitten av -90-talet,
och kunde då konstatera att en fjärdedel! av alla hundar (i undersökningen)
hade påverkan/skador på nacken.
Skorpan går till anfall på......BOLLEN!!
Luftstrupen på en hund är extremt känslig, och tänk så mycket otäcka skador det kan leda till,
om man utsätter det för hårt tryck.
Trakeal kollaps t.ex
Läser man om orsaker till den diagnosen står det; Upprepad påverkan, av t.ex halsband!
Trycker man på sin egen luftstrupe, kan man bara konstatera att det inte känns så skönt precis.
"Och hon har blommor i sitt hååår ♫♪♪....eller, jag menar fjäril...!" ♫♫♪♫♪♪
Det är inte slut än, det finns mera otäckheter som påverkas av halsband....
Om det uppstår ett tryck runt halsen hämmas självklart blodflödet, bl.a upp till hjärnan.
Det i sin tur påverkar ju ALLT!
Hunden kan få huvudvärk, pga att dom spänner nackmusklerna, för att skydda sin hals, helt enkelt.
När vi människor går omkring med spända nackmuskler får vi ju ofta spänningshuvudvärk.
I vissa fall har man även sett ögonskador på hundar som utsatts för tryck från halsband.
Ett jäkla mörker i dag, därav mycket "bild-lek", som jag iofs tycker är buskul
Och det fortsätter.....
Hundar är lika känsliga som vi människor, när det gäller våra halsar, vi är rätt lika anatomiskt.
Ett kraftigt ryck, oavsett vanligt halsband eller stryphalsband, kan faktiskt ge whiplashskador!!
Hm....att träna hund, genom att orsaka den svår smärta???
Det kan ALDRIG vara ok enligt mig, ALDRIG!!!
Ibland använder jag sele och ibland halsband på Ronja och Skorpan.
Det beror liksom på vad vi ska göra.
Jag kan tycka att sele är bra om man går i stan t.ex, bland mycket folk,
då är det enkelt att hålla i handtagen på selarna, för att ha dom nära mig.
Det finns massor av olika anledningar till det ena eller andra,
och jag förkastar varken selen eller halsbanden.
Men jag tycker man bör tänka till.....varken halsband eller sele är ett träningsredskap, jag menar,
det är inte det valet som är det viktiga för träningen.
Självklart är tanken att hunden inte ska dra oavsett sele eller halsband,
men vägen dit, då är det enbart träning träning och TRÄNING som gäller.
Finns inga genvägar där inte.
Och tro nu inte att jag sitter här och slår mig själv för bröstet, och säger att vi,
vi har ABSOLUT INTE NÅGRA SOM HELST BEKYMMER MED HUNDAR SOM DRAR!!!
För joorå, Ronja o Skorpan, dom kan dra dom
Men jag ger mig inte, vi tränar varje dag, på allt möjligt visserligen,
men framförallt startar våra promenader med "Anti-Drag-samtal" med flickorna.
Och nu skulle jag vilja säga en sak till.
Vi har mest använt halsband på Skorpan.....men så för någon vecka sedan,
så började vi använda hennes sele mera...och till saken hör att Skorpan är ibland hemsk med att dra,
och hon måste påminnas om att man INTE gör så.
När hon nu har selen på, så drar hon inte alls, inte en enda gång....och då mindes jag alla tidigare hundar.
Det har varit samma sak med dom.
Mycket dragande = sele på = inget dragande alls?
(Vi använder inga anti-dragselar, eller vad dom heter, utan helt vanliga selar, rätt o slätt.)
Jaa, jösses vad det blev mycket på pränt i dag då.
Men ett ämne som jag tycker är viktigt,
att vara medveten om att det inte finns någon "Quick-Fix",
inte i någonting som gäller hundträning,
den finns bara en sak....att träna med sin hund.
Och det är rätt kul faktiskt, eller snarare jättekul att träna!
När man till slut lyckas med det man eftersträvar....då är det,
Lycka!
Och det är en gemensam lycka, hos både hundar och förare.
Tjohoo, liksom, vad VI är bra.
Nu ska jag inte skriva mera....lovar
Kram
Susanne