quilaoronja

Alla inlägg under januari 2015

Av Susanne - 6 januari 2015 20:43


Nu är alla helger över, så nu måste vi ta tag i allt!

  Låter som det vore besvärligt, men det är det absolut inte.

Snarare tvärtom.

Jag älskar att ha saker att göra, ha en plan, träna hundar......      



Denna veckan blir lite mjukstart, för det är ju redan onsdag i morgon.

Det får bli lite planering, helt enkelt.


Började lite lätt i dag, med träning här hemma.

Vi gick igenom många delar av lydnaden, men även lite dragmoment.



Lycka?

Det är när hundarna är lika taggade som sin matte....

Och matte var riktigt taggad, hahaha.



Lycka, det är när något man tränat på en hel del, börjar "sätta sig" ordentligt.

Så kändes det bitvis i dag, vilket gjorde mig så glad.



Skrattade gott åt den här Brunnstorpshunden, hon är så himla rolig

(jag vet, jag har sagt det massor av gånger)

Men ibland tror jag verkligen att hon är medvetet rolig,

hon ser nog hur hon lockar alla till skratt.



Kastade repbollar till dom båda, samtidigt, vilket fungerade jättebra.

Jag sa deras namn, och vilken boll dom skulle hämta,

för att sedan komma och lägga dom i min hand.

Perfekt, dom var så duktiga.....men så kommer då Ronja på att hon ska busa till det lite,

och ska ta Skorpans boll också......Skorpan stannar upp och kollar....."Vad händer nu?"

Då trycker Ronja in båda bollarna i munnen,

och kommer glatt springande, med repen hängandes ur mungiporna.

Jaa, kanske inte så roligt att läsa om det, men det såg så kul ut.


Och Skorpan ser ut som om hon bara skakar på huvudet åt henne.....

"Knaskompis" tror jag hon sa!



Vad har jag då för plan framöver?



  Kurs?

Jaa, om det dyker upp något som passar, så gärna kurs, det gillar jag...också.

Draget kommer vi lägga många timmar på. och blir det inga stora snömängder, då är det bara att köra på.

OM det nu blir ordentligt med snö, då blir jag också glad,

för då kan vi träna på att dubbelköra med våra fina segebaden pulkor.

Dom är jag såå glad över!     



Och sist, men inte minst, simningen!!!

Nu är Skorpan helt återställd, och vi tränar upp hennes kondition för fullt.

Otroligt vad snabbt dom tacklar av, vid en så omständig händelse som hon var med om.

Och minst lika lång tid tar det att bygga upp allt igen.



Att simma, det är både nyttigt och kul.

Men när Skorpan inte fick simma, då åkte jag inte dit med Ronja heller.

Kändes inget roligt med någonting då.

Men nu så, nu sparkar vi igång igen.

Och man tror knappt det är sant, men även jag har nog tappat "lite muskler"...

Man kan väl kalla det vad man vill.....det här med att man ätit för

mycket godsaker under helgerna, va?



En sak till.....vända tillbaka dygnstiderna!

Dom ligger helt fel nu.....



Kram

Susanne

  

ANNONS
Av Susanne - 5 januari 2015 21:45


             Väntar på Milton o Meya (med mamma o pappa), för i dag skulle det åkas skridskor!                      

"Nu så, nu kommer dom visst!"


Joorå, Mille, han är riktigt duktig på att åka,

trots att han inte tränat så värst mycket.

Och framförallt, han tycker det är kul!!



Meya, njaa, hon var inte så pigg på att prova alls först...

"Men mormor, vi kan väl gå en sväng med hundarna, du och jag va?"



Så klart vi kunde det.....

Stora fält, med plats för "spring-i-benen-hundar"



"Jag hämtar bollen!!"



Och så var det då Ronjas tur att hämta boll......

Så här blev hon stående!

Hon råkade höra sin älskade husses röst, långt där borta på skridskobanan.


"Va? Jag vet att jag hörde honom....helt säker!"



Kom nu Ronja.....

"Ok, jag kommer....se upp!!"



En endaste bild på en Ronja som tittar in i kameran!

I övrigt var det bara husse hon spanade efter.....



Som sagt.....Hm.....RONJA! Titta hit!



"Ok, kan vi fortsätta leka nu, kanske?"

"Nu har du ju fotat massor!"



Så helt plötsligt ändrade sig Meya och kände, att skridskor, det skulle  hon nog åka i alla fall.

   Vi vände tillbaka till bilen, installerade hundarna, och så åkte skridskorna på.


"Titta, vad jag är duktig va?"

"Ser du mormor?! Du fotar väl, va?"


Jag tycker morfar är rätt duktig, på att hålla Meya helt upprätt!

Skridskor är ju "plätt-lätt", bara man har lite stöd!



Efter en lyckad åkning, såg det ut så här.....

Mycket enklare att göra änglar på isen, tyckte Meya.

  



Och jag lovar, till slut blev flickorna återförenade med husse......TUR!



Otroligt, vi klarade pälsarna från illaluktande sörja även i dag!

"Gilla"


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 4 januari 2015 20:35

                    
       "Tjohoo, vad kul!"

Utflykt i skogen, med allt vad det innebär...


Vensbrinksberget, det är Sörmlands högsta berg, med sina 123 möh.

Där har ideella föreningar och organisationer dessutom byggt ett utkikstorn.

12 meter högt, med en fantastiskt utsikt över Kolmårdens väldighet.




Mycket skog är det......


Vi var på väg uppför allihop, men dom sista "trapporna" var mera som stegar,

så jag valde att vända ner igen med hundarna.

Dom har ju en förmåga att INTE ta det lugnt, utan hoppar gärna och tar trappor i ett skutt.

 Vi ville inte riskera att någon skadade sig, hade tänkt gå en bit......



Vilka skogar vi har!
Och vad roligt hundarna har,

när dom får "tokryck" och bara springer som galna i mossan och jagar varandra.



"Kom får ni se!!"



Historisk mark!



Det här är alltså en "Minikanjon".

Inte alls i samma stora skala som Grand Canyon,

men principen hur den bildats är densamma.

Det är den senaste istidens vattenmassor som slipat djupa kanaler i ett kalkstensstråk.

Grottforskare har undersökt dessa, men vi kände väl att vi inte hade där nere att göra.

På sina ställen är kanalerna endast 3 dm höga.....trångt!



Så kom vi fram till denna vackra plats, med alla förnödenheter man kan tänka sig.
Vi hade tänkt ta med pannkakssmet, och gräddat pannkakor över öppen eld,

men, av en och annan anledning skippade vi det, och tog med äggmackor istället.

Det smakade lika bra det, tillsammans med kaffe, så klart.



Vi fick sällskap på rastplatsen, av ett gäng vandrare, 12 stycken,

som faktiskt skulle grädda pannkakor,

så det var kanske bra att inte vi börjat också, då hade det blivit trångt.
Alla slängde sig ner på marken, för att hälsa på Ronja o Skorpan.

För, så klart charmar alltid bernrar alla människor.

"Åh, dom är ju precis som nallebjörnar!"

Några små flickor blev sittande med varsin berner i knät....för har man börjat kela med berner,

då får man vackert fortsätta.....så det så.


Vacker sjö med spegelblank is, som dock INTE höll att gå på.



"Ska vi fortsätta gå nu??"


I Kolmården finns MÅNGA berg och höga stenar.
Då tar det lite tid att ta sig framåt, när hundarna gärna vill hoppa upp på dom alla.

(Eller, så här är det nog....från att dom var små, så fick dom hoppa upp på höjder,

sitta ner, och blev då belönade.)

Ett invant mönster, som verkligen sitter "som en smäck".



Vackert......trollskog i ordets rätta bemärkelse.
Fattas bara en lite Vätte som tittar upp bakom en sten.



Och mera stenar......


Jag brukar gå i skogarna runt i Kolmården, och andra ställen också, ganska ofta.
Jag förundras över att vi sällan, eller aldrig möter en endaste människa.

Men idag, då slog vi nog rekord!!!

Vi träffade säkert på ett tjugotal likasinnade, som njöt av naturen.

Kul.....för man vill ju att alla ska få uppleva detta vackra.




"Tok-Skorpan!"
Mera vild än tam.....men hon klarar ut alla besvärligheter utan problem.



Vi stannade faktiskt på ett ställe till på hemvägen.
Hade kaffe kvar ju!!     och solen lyste.....



Så, då var det dags att ta färjan hemåt igen......
Och vad gör man under tiden som man väntar på att färjan ska gå från andra sidan???
Exakt!

Man fotar lite till......sol på väg ner, det ger ett så fint ljus, tycker jag.



Våra fina     


"Här känner vi igen oss....vi brukar sitta här inne i lusthuset och äta glass.....på somrarna."
"Ska vi inte göra det nu också??"
"Äta glass???"   

(lite kallt kanske)



Så kom färjan.....körde ombord.....solen gick ner  i horisonten.
Vilken dag, fylld med "MÅ-BRA"   



Hemma, solen utbytt mot måne.....det är ju inte fy skam det heller....




OM vi inte haft hundar i våra liv, då tror jag inte vi gjort allt det här.

I alla fall inte så ofta som vi gör det nu, flera ggr i veckan.

Vilken tur va, att vi har förmånen att få ha dessa underbara varelser i våra liv.


Kram

Susanne

Av Susanne - 3 januari 2015 20:32

     SKITHUNDAR, i ordets rätta bemärkelse!

Jag förstår inte att ALLA hundar jag haft har denna förkärlek till skit?!

        Vidrigt! Det är vad det är!!

   Skorpan har inte riktigt kommit på vad hela grejen handlar om.....ännu,

men jag är säker på att hon kommer på det, för hon har den bästa läromästaren, minsann. Hon heter Ronja!


Här har det ännu inte inträffat.....


Som jag skrivit om tidigare, så har vi ett litet gäng med kossor, som driver omkring i omgivningarna.

Ägaren är inte det minsta intresserad av att "fånga in dom", så dom är är nu rätt förvildade.

Men, dom kommer närmare och närmare där vi bor.

Det ser man på alla färska gröna komockor i skogen. 



Och fina flickor, jaa, dom älskar skit!



Ronja har en fantastisk förmåga att hitta dessa "mockor",

och har vi inte sett dom före henne, då är det liksom kört.

Hon välter ner sig, och riktigt gnor in den gröna sörjan i pälsen.

GAAAH!!!


Skvattram, det är ett bra sätt att få bort lukten snabbt.

Men nu finns ingen skvattram hos oss, så det fick bli  mossa, för att få bort det värsta i alla fall.

Skithund!!!


Det blev en rätt, eller, det blev en härlig promenad trots allt.

Vad gör väl lite skit, egentligen....?

Skorpan fick inte riktigt till bajs-rullningen i dag, tack för det, säger jag!



Bad, det var nödvändigt i dag, det gick inte att göra en "fuskgrej", skiten måste bort, och stanken.



Eftersom det var så himla kallt, så fick det bli dusch inomhus.

Och jag fuskade lite lite....orkade inte ta hela kroppen, men det räckte.

Nu doftar dom gott igen.



Och är nog lite trötta......Zzzz..



Finaste indiantassen ever!

(Ronjas uppfödare gav Ronja namnet Indianen, pga hennes fina tass, som hon kallade mockasinen)

Lite gulligt, tycker jag.

Jaa, jag önskar så att hon kunde fått vara med och se Ronja som vuxen.

Se hur hon blev, för hon trodde verkligen på henne.

Hon hade lång lång erfarenhet av berner, och visste nog vad hon pratade om.

Jag saknar henne mycket......

  


Nu ska jag ta med mina väldoftande små flickor ut på sista rundan.....

Packat har jag redan gjort, bara mackorna kvar, för i morgon beger vi oss iväg på utflykt,

ska visa hussen våra fina "ställen".



Hoppas det inte finns någonting att rulla i,

så hundarna kan hålla sig skapligt rena en dag eller så i alla fall.


Kram

Susanne

Av Susanne - 2 januari 2015 18:43


Jaha, då kan jag meddela att i dag har varit en toppendag!

På alla sätt o vis, och det känns så himla skönt.

2015....då jäklar ska det bli en del ändringar, i första hand på mig själv.

INGEN ska längre bara ta och ta av mig. Får jag inget tillbaka, då kan det va, helt enkelt.

          Det handlar ju om att jag vill absolut inte göra någon annan människa illa, eller såra någon någonsin.

Hur kommer det sig då att andra kan göra det med mig?

          

Nu så, slutpratat om det!


I dag hände något mycket ovanligt.

En av mina allra äldsta vänner, vi pratar med varandra på tfn, näst intill var dag,

och har så gjort under lång lång tid.

Men vi ses näst intill aldrig, konstigt nog, men i dag skulle det bli av.

Det blev så klart jättetrevligt, och kul att se hur hon bor nu för tiden, hehe.

Jag vet att hon blev lite besviken på mig, att inte Ronja o Skorpan fick följa med,

men det har sin naturliga förklaring.



1. Det var regnigt och skitigt ute, och du vet alla med hund hur en berner ser ut,

bara av att gå några steg på en skitig gata.

2. Ronja o Skorpan är som berner är, GLADA! Väldigt glada hundar.

Deras svansar går i hundratio, och ALLT som råkar stå i "fel" höjd,

det åker i golvet med ett ordentligt PANG!!!

Visst, jag ska väl ha sådan koll på dom att det inte händer något,

så lite handlar det ju om min egen bekvämlighet kanske.

Hur gör ni?

Tar ni alltid med era hundar till vänner?

Visst, hade jag haft en mindre ras, då hade det inte varit någon "Big Deal"


Vi hade i alla fall en trevlig stund med massor av gapskrat, som känns så himla gott.




Hemma väntade sedan hussen och flickorna på en lång härlig promenad.

Härlig och härlig vet jag inte om jag kan kalla det om man ser till vädret,

det blåste halv storm, så skogen, med alla träd som föll, det vågade vi inte.

I stället blev det åkrar och gärden, som nu är helt snölösa, och leriga!!


Ronja, INNAN det hände......ren och fin.




Och en Skorpa, som inte hunnit få en endaste lerkocka i pälsen.




Vi gick och pratade om Quila, som hade en förkärlek till just leråkrar.

Man kunde se på henne hur hon tog sats, och rusade ut i leran,

och blev som förbytt, lite halvtokig faktiskt.

Under tiden som hon sprang, kunde man se hur hon växte och växte,

och blev högre av all lera under tassarna.

Men nej då, varken Ronja eller Skorpan har ju dom ideerna....eller?



Att ta sig upp på balar som inte är inplastade, det går lätt det,

och att springa på dom funkar det också.



När dom båda helt plötsligt fick syn på dom stora, springvänliga åkrarna,

satte dom fart med sitt "tokspring", som man bara älskar att se på.

Man såg verkligen hur dom älskade det.....och jaa, jag fotade så klart,

men man ser bara suddiga streck på bilderna.....



Härligt!



Ronja halkade och gjorde världens vurpa i all leran. Hon såg så snopen  ut, nästan lite skämsig...

När hon reste sig var hon nog den lerigaste bernern jag sett!


"Vadå?"

"Lerig?"

"Jag?"


Konstigt, Skorpan klarade sig riktigt bra,

men hon har ju å andra sidan inte lika stor pälsvolym som Ronja.


Hm.....Hade nog lite annat att göra i kväll än att skrapa bort lera.

 


Men vad gör det....huvudsaken att dom har roligt, för det är så kul att se.

  



Det var allt från oss för i dag.


Kram

Susanne


Av Susanne - 1 januari 2015 17:54

   

Hade förberett så smart...skrivit ett inlägg under dagen i går....skulle bara publicera det!

Och råkade trycka på fel knapp!

Allt borta.


Jag gör om det.....

Nytt år, det fick mig att fundera, ska man ta en massa skit?

Ska man känna sig utnyttjad?

Självklart ska man inte det, blir svaret på den frågan.

Men jag är ingen jourhavande människa, som man kan ringa till mitt i natten om man mår dåligt.

Joo, förresten det kan man, om man är min vän.

Och att vara en vän, det innebär i min värld, att vara lojal, respektfull, och någon gång ge tillbaka.


Hittade några kloka ord;

"True frinds are always there for you.

Fake friends only appear when they need something from you".

DET är så sant, så sant.


Två av dom mest lojala varelserna jag känner!


Vi hade en lugn och skön nyårsafton, tillsammans med några av dom käraste vi har.


Men först en lång promenad i skogen.....


 


Att Ronja känner av hur man mår, det är jag ganska övertygad om.

Hon gör allt för att man ska bli glad, och glad, det blir man minsann av alla hennes påhitt.



"Så här kan jag också göra, ser ni?"

"Visst blir ni lite glada då, va?"



Hon spelar apa, kan man säga.....och visst blir man glad.

                 


Kvällen gick i rasande fart....och vips hade vi ett helt nytt år framför oss.

Att dela det med våra nära och kära, det är det som räknas allra mest.

Lära känna den här lilla nallen, det är också något att se fram mot.

Lilla goa Leon.



"Men, är du ledsen, matte?"

Ronja klättrar upp i mitt knä, ser mig i ögonen, slickar mig i ansiktet   


Men nej, nu måste jag ta tag i det här, jag avskyr att vara ledsen.

Och när orsakerna är sk vänner som är så hemskt "otänksamma".

Många älskar att få berätta om sina smärtor och sitt eländiga liv för mig,

om hur fruktansvärt jobbigt dom har det och att jag skulle bara veta......VA?


Jag skulle gladeligen lämna bort allt elände, om någon ville ha det,

jag väljer dock att inte tjata sönder andra om det.

Ingen blir gladare av det.



Att skratta, det är väl ändå det bästa som finns! Man mår så bra av skratt.
Gillar mina vänner som jag får skratta tillsammans med, och jag har genom bloggen och även fb fått så många underbara, roliga vänner.

Vänner som ger mig så mycket tillbaka.

Stort stort tack till er.

                 


Den här lilla tjejen fick i dag upp ett spår, så fort vi gick in i skogen.

Hon lade iväg som en kanon.......men hon har blivit så duktig, och kommer alldeles straxt tillbaka, som för att säga, "Här är jag, ska bara kolla den där (i detta fallet) katten först lite"

"Men Skorpan, inte får man väl jaga katter inte?"



Slitstark lekasak!
Har haft den i många år, och den är välanvänd vill jag lova.

Inte en skråma, trots denna ovarsamma hantering av kampvilliga hundar.

  


Hopp, väldigt många hopp i dagens text, men för att avsluta där jag började,

måste jag nog helt enkelt följa dom goda råd jag fått.
Kanske inte alltid i första hand tänka på andra, utan även på mig själv.


Men fy vilken urtråkig blogg det här blev...BLÄÄÄ!!



Vi återkommer helt enkelt i morgon, men nya friska tag.

Och, jag önskar ALLA fina vänner ett riktigt bra år 2015.


Kram

Susanne


Jag blir hellre sårad av sanningen än lycklig av en lögn,

så låtsas inte vara min vän.


Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se