Vi börjar där vi slutade.
I onsdags var det dragträning med hela vårt lilla gäng.
Det är väl så att vi alla börjat inse att tävlingen närmar sig med stormsteg.

Jaja, inget man kan skylla på, mer än sig själv.

Och att solen lyste gjorde inte dagen sämre precis   

Här ligger Chili och Skorpan och väntar på något nytt kommando?!

Slalomen, det där hemskaste momentet för oss, det gick väl inte lika bra som sist,

men jag KAN få henne att göra det jag vill, med lite smart övertalning.
Det svåraste kommer som vanligt bli, att hålla mina egna nerver i styr.

Platsligg, helt ok....

Skorpan fick prova att köra med "tung" last.

Hon ska köra med 80 kg + vagnen, som väger 20 kg, med andra ord 100 kg totalt.

Nu "lånade" vi en kompis, som inte väger i närheten ens av den vikten,

men bara för att prova på lite, och jag behöver nog inte oroa mig för den biten heller.

Skorpan körde lite slalom också, men vi behöver mera träning!!!
Jag ska ju hålla mig bakom vagnen, och det tycker hon är lite jobbigt.

"Matte ska ju vara bredvid mig ju!!"

Trottoaren, eller plankan, det gick över förväntan med Ronja!
  

"Har du något till mig, eller??"

En bra träningsdag!!

Så kom kvällen, och som en blixt från klar himmel, fick jag så hemskt ont i ett knä?

Riktigt j...la ont!!!

Det fanns inget annat än att bege sig till akuten.

Trodde väl aldrig att jag skulle bli kvar så otroligt länge bara.

Som väl är rätt vanligt, var jag där måååånga låååånga timmar, och det blev morgon igen.

Jag hade fortfarande inte träffat på någon läkare,

och tänkte väl, att ansåg dom att jag var riktigt dålig, då hade dom väl inte lämnat mig i 7 timmar!!!

För vad som först misstänktes, det var propp.

Jag tog då på mig jackan och lämnade stället.....  

Hur eller hur, så har jag nu fått en diagnos, efter mycket om och men.

Septisk artrit var det inte heller, utan nu är menisken rupterad???

Bara så där???

Ja, jag är ju ingen doktor......

Knät är fortfarande svullet, varmt och rött, innehåller vätska, och gör ont.

Ska ha det hårt lindat i två veckor, därefter tillbaka.

Dessutom mera smärtlindrande mediciner.

Om just dessa mediciner tvista dom lärda.....alla tabletter går inte ihop, liksom.

Som sagt, jag är ingen doktor.

Har sovit, nästan ett helt dygn, känns det som,

och fick i dag besök av en vän, och hennes grabbar.

Vi tog oss upp i skogen, så dom alla kunde "härja fritt", vilket var uppskattat. 

Därefter fick dom leka vidare på tomten..... i lervällingen!!

För vi skulle ju FIKA!!
Och jag blev så glad, när min vän hade med sig en favorit...."Jappchoklad".

Mmm....gott gott.

Tack så jättemycket för den och saltängsbulle, Sanna   

Även stort tack för alla rara ord från er mina vänner, det värmer så otroligt mycket.

Kramar

Susanne

 

Eva H

6 mars 2015 19:50

Och jag som missat :(
Är lite sämre på dator för tillfället, av flera skäl men fastan är ett.
NU kan jag i alla fall sända en massa kramar o hoppas verkligen de där som kan har rätt o du får fason på knät.
Har sluppit sådan värk men tycker den jag har är tillräcklig. Attans fräckt ställa till det för promenader liksom!

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

7 mars 2015 10:28

Jag tar tacksamt emot kramarna, det värmer!
Precis, utan promenader stannar allt liksom av ;-)
Tack Eva
/Susanne

 

Liza Hansson

7 mars 2015 08:17

Låter inte kul med knät, krya på dig!

Susanne

7 mars 2015 10:27

Näe, det var inte kul alls :-( Tack snälla Liza :-)
/Susanne

 

Joy Cowles

7 mars 2015 19:17

I am glad to here that the training for the competition went well.
Healing thoughts that your knee gets better very soon!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...