#fästingmedel

Nix, säkert inte, bara ännu mera beslutsam att jag vill veta mera.

Jag har inte släppt fästingpreparaten, snarare tvärtom.

Jag måste få veta mera.

 Det finns en uppsjö av information att läsa, och har man börjat,

    så blir allt ännu mera viktigt att "bena ut" för mig.     

   Det är toppenbra, med ett medel som tar död på fästingarna i ett nafs, jag älskar den tanken.

Men......tar det verkligen BARA död på fästingen (joo, loppor o löss också)

Vad är det för fantastiskt medel som inte ger en enda biverkning på våra hundar,

men dödar alla dom små vidriga krypen?  

Skorpan i dag!

Rätt ok....

Gårdagens fråga handlade om Bravecto!

Nu finns ännu ett väldigt bra medel på marknaden, Nexgard.

Verkar på samma sätt, fästingen MÅSTE i båda fallen bita sig fast för att medlet ska "göra sitt"

Dvs döda fästingen med hjälp av ett nervgift. (förenklat sagt)

Och där lät det otäckt, tyckte jag.

Hur kan det komma sig att medlen enbart påverkar insekter/kvalster,

och inte däggdjur?

Jo, det handlar om deras olika känslighet för GABA -receptorer......

Blev jag klokare nu då?

NIX!

Ronja i dag!

Jag kommer fortsätta undra och läsa,

och framförallt ha en pratstund i ämnet med veterinär.

Man ska vara försiktig OM hunden är känslig mot någon av medlens innehåll!?

Och hur vet man det?

Provar, så klart....Men OM det skulle visa sig, vad gör man då?

Man kan ju inte gärna tvätta av något?

JAG VET INTE!   

Det jag vet är att jag inte medvetet vill utsätta hundarna för gifter, så klart.

Jag vill heller inte att mina hundar ska få en fästingsjukdom, så klart!

Skopans status i dag då:

Ingen feber...tack för det!

Såret ser fint ut, ingen vätska eller svullnad....bra helt enkelt.

Jag räknar kallt med att hon snart är på "banan" igen,

och är sitt vanliga, tokiga, galna JAG.

Det finns dock ett litet problem!

Skorpan har fått valpar!!

Det trodde man ju inte skulle hända, att valpar ploppar ut, trots förlusten av livmodern.

Det hade varit bra om även mamma-hormonerna tagits bort i samband med livmodern, kan jag tycka.

Men nej då, nu har hon nedkommit med en salig blandning av små godingar.

Det är allt från änder, fotbollar, kampleksaker, till igelkottar och tomtar!

Puh, vad jobbigt.

Haffade henne just med att försöka få igång mjölkproduktionen också, till alla dom små.

Sorry Skorpan, men nu försvinner varenda liten "valp" för ett tag framöver.

Så här kan vi inte ha det....

(självklart plockar vi alltid bort alla "stimuli" när det här sätter in!! Vill bara förtydliga)

Får se vad hon säger om det, när hon kommer in igen.

Joorå, Ronja har också "barn"......men den har hon haft under många många år,

och den får hon behålla.

För att göra något "annat", så tankarna skingras lite för Skorpan, fick dom arbeta i dag en stund.

Nej då, inte fysiskt, bara psykiskt.

Vårdhundsjobbet kallade..... och om man då är nyopererad,

och hälsar på gamla snälla "tanter" som älskar hundar,

då lovar jag att man får allas uppmärksamhet....

I alla fall om man heter Skorpan.

Kram

Susanne

Först....Skorpan!

Varje morgon har vi genomgång av hennes "status".

Temtagning, sårkontroll, allmänstatus.....

Hon har inte haft någon temp alls, tack o lov, och inte fått smärtstillande det senaste dygnet.

Såret ser så himla fint ut!!! Inte vätskat sig alls.

Måtte det nu bara förbli så.

 Ronja fortsätter att visa hur mycket hon bryr sig om sin vän,

precis så som vi nog alla önskar att våra medmänniskor skulle göra.

Visa empati och omtänksamhet.

Jag lovar, busenkelt. 

 Har plockat dom första fästingar(förstås) och nu funderar jag så hjärnan kokar!!     

Är en stor motståndare till allt vad gifter heter, men......

Så här är det!

Quila, och alla hundar jag haft före henne, har ALLA fått någon form av fästingmedel.

(så länge det nu funnits på marknaden)

Det vi senast använde med väldigt bra effekt, det var Scalibor, fästinghalsband.

Gaston, (som fanns hos oss när Quila "flyttade hit)

Han hade alltid haft detta halsband, och han hade aldrig några färstingar.

Så klart satte vi även ett på Quila.

Ska inte dra hela den historien, men hon blev sakta men säkert helt förlamad från halva ryggen och bakåt.

Benen släpade hon efter sig, hade ingen kontroll över sin kropp.

Det var såå hemskt att se.

Alla tänkbara undersökningar gjordes, även MR.....men INGET visade några fel?

Hon fick träning.....mediciner....vi gjorde allt.

Men så en dag hamnade vi hos en fysioterapeut, en vän, Tina Krulle, som gick igenom henne grundligt.

Vi blev väl inte så mycket klokare......tills hon upptäckte att hon hade fästinghalsband.

INGEN hade brytt sig om det, ingen hade ens hört talas om att det kunde ge nervskador.

Joo, Tina visste!!

Vi plockade av halsbandet, badae, tvättade, badade igen.....redan dagen efter var hon bättre.

Efter en vecka var hon "normal" igen, förutom att hennes muskler tagit "vila" efter tiden med förlamningen.

Hur hemskt är inte det här??

Lovade mig själv...ALDRIG ALDRIG mera gift!!

Har efter det använt oss av homeopatmedel, men det gör inte att färre fästingar suger sig fast.

Jag plockar säkert minst 20 fästingar/ DAG, på varje hund!!!

Det är inte ok!!! Inte ok alls!!!

Det här går inte, och vi har provat allt tidigare.

Frontline och Xspot har vi testat = ingen effekt, lika mycket fästingar ändå.

Strö pulver på maten, duscha pälsen med diverse preparat, koka egna små lösningar....

INGET har fungerat på våra hundar.

Jag är sååå trött på detta plockande av vidriga äckliga kryp,

hela somrarna och långt in på hösten.

Man kan säga från februari till november!!!

Inte ok! 

Men jag vill inte heller att mina hundar ska få någon fästingburen sjukdom,

för det är inte heller ok! 

Nu då, nu vill jag därför veta ALLT om Bravecto!!

Har läst och läst, bara positiva ord, har inte sett ett enda negativt ord om det?

Eftersom mina hundar är badtokiga, ska dom ha möjlighet att få bada, tycker jag,

Det var inte heller ok med alla andra preparat, men med Bravecto ska det fungera. 

#bravecto

Skulle bli så tacksam om jag fick veta vad ni tycker, ni som provat.

Och ni som inte vill prova....varför?

Ingen vill väl utsätta sina vänner för fara, men denna hemska vidriga individ, kan verkligen ställa till det.

Lite av att välja mellan pest eller kolera?

Skulle bli så tacksam för svar!

Skorpan (en fästing i dag)

Cykel, det har aldrig Ronja testat!

Nej då, hon skulle inte cykla själv, hahaha (även om hon är smart)

Eftersom sonen var här i dag, så passade jag på att prova på (vill inte gärna lämna Skorpan) 

Ronja tyckte nog att det var skitkul, hon sprang för glatta livet, hela varvet runt där vi bor.

Knappt 5 km, men det var inga problem för en vältränad hund som springer varje dag.

Självklart stannade vi ibland, och bara njöt av vädret.

Innan vi startade gick vi också en bit, så hon fick "nosa av sig" och vänja sig att ha cykeln bredvid sig.

     Hon var så duktig, och det fungerade bra, så det kommer vi göra om.

 Nej Skorpungen fick ingen cykeltur, hon fick nöja sig med att gå till brevlådan,

och sedan vara på tomten.

 Käka ben och må gott.

I dag har hon varit rätt trött och sovit mycket,  

men det är väl inte så värst konstigt.

 "Jag är redo för att fortsätta....är du, matte?" 

Ännu en solig vårdag, när tvätten hängdes ute, och luktade så där gott.

Nu vill man bara få ordning på allt utomhus, så man kan njuta av årstiden som kommer. 

Kram

   Susanne 

Är det nån' som känner igen den här lilla tjejen??

Så klart!

För precis två år sedan var hon bara en lite Skrutt, jaa, den lilla Skorpungen alltså.

Söt som socker

I dag.....en tjej, som trots två stora bukoperationer på rad, mår rätt ok.

Hon pratar ju rätt mycket i vanliga fall, och det är väl inte mindre nu, så att säga.

Kanske något mildare i tonen, hehe

Hon älskar när man bara sitter/ligger hos henne,

Bernermyser med andra ord, då mår hon som allra bäst.

Lite ont i magen har hon, så klart, men jag är rätt övertygad om att hon snart är igång igen.

Den 11 september, då gjorde hon den där omtalade majsborttagningen.

Majskolven som legat i magsäcket i fem veckor,

bestämde sig den där dagen för att börja sin "resa" ut igen.

Vilket var ganska dömt att misslyckas.....den fastnade efter en halv meter, och man fick öppna allt.

Endast 14 dagar efter, den 25 september, då släppte vi henne för första gången efter op lös en stund.

Då befann vi oss i fjällvärlden, på vår "årliga" fjällvandring.

Då var Skorpan i betydligt sämre skick, nedgången helt enkelt.

Den operationen var ju också betydligt mera komplicerad, än den hon nu gjort.

Jag har gott hopp, med andra ord.

Det finns inget annat i min värld, än att det SKA gå bra även den här gången.

Tänk va, att hon var så duktig och stark då.

Visserligen tog vi det lugnt, och hon gick för det mesta i koppel, men ändå.....

En vecka fjällvistelse!!!

Skorpan har haft massor av "otur", men hon har verkligen klarat av allt bra, och snabbt återhämtat sig.

I dag har dom båda legat ute på alltanen i solen och käkat ben.

Sämre kan man väl ha det.

Som vanligt håller Ronja koll på sin allra bästa vän, och "hojtar" på mig om något händer.

Henne kan man minsann lita på!

(synd att säga om vissa i människovärlden)

Ang. operationen i går, så hade jag ett långt samtal med den opererande veterinären.

Skorpans livmoder var väldigt ful, hade väl inte hunnit bli så stor,

tack vare den tidiga upptäckten, men den var FYLLD med var!!!

ILLA!!

Hade även bett honom kika lite extra "därinne" i buken,

kolla om allt såg bra ut efter den senaste "öppningen av buken"

Han sa att allt såg jättefint ut!!!   

Gissa att jag blev glad!

Tarmen var så fint sydd, hade läkt ihop så "snyggt"!!

"Skorpstatus"!

Ingen feber, inget mera smärtstillande, enbart antiinflammatorisk medicin.

Förbandet som täcker såret har inte fyllts på av mera blod eller annan vätska,

så det får sitta åtminstonde till i morgon.

Matte nöjd!

En kär vän kom och hälsade på oss i dag, och då får man nästa trycka ner Skorpan,

som blir så glad att träffa kära vänner.

Hon glömmer liksom av att hon har lite ont....

Kommer bli samma sak i morgon.

Glad är bara förnamnet då.

Jösses ja, hon kommer liksom krypa ur skinnet av glädje   

Och jag, jag ska stå redo med kameran då, för det är så härligt att se.

Kram

Susanne

Jaha!

Då var det gjort....också...

Tredje tiken, tredje Pyometran......känns som vi börjar kunna det här nu.

Klart det är tråkigt, framförallt att Skorpan blev sjuk ännu en gång, och behövde opereras.

Just den lilla detaljenn att hon inte kan få valpar,

den betyder rätt lite i det stora hela, i alla fall för vår del.

      Det finns bara en sak som betyder något, det är självklart att ha friska glada hundar.        

Ronja och jag var ju tvugna att hitta på något medan vi väntade i dag.

Gamla byggnader, tja, varför inte.

"Ska vi gå in här, matte?"

"Här då....här kan vi väl gå in...!?"

"Jag sticker upp för trappen nu!!"

"Kom vetja, det är jättespännande!!"

Näe, matte vågade inte ge sig upp för trappen,

kändes inte så stadigt precis.

"FEEEEGIS!!"

Skorp-Status!!

Op har gått bra, och var absolut nödvändig.

Livmoder full av var...Hade vi väntat kunde det ha gått riktigt galet.

Jag tackar den där känslan jag får, och naturligtvis Ronja,

som påvisar när något är galet.

Skorpan är ju inte riktigt sig själv ännu, gnäller, beklagar sig, lite orolig....

Vi hoppas det lättar snabbt, precis som det gjort tidigare, och att hon snart är sitt vanliga galna jag igen.

Vi saknar just det, det som ÄR Skorpan personifierat.

Mera detaljer följer i morgon, nu är man lite som en urvriden disktrasa....

Det blev ett kärt återseende mellan hundarna i dag, vilket är så rörande att se.

Skönt att det är över nu....igen....för denna gång?!

Tack och kram till er alla för tumhållning och stöttande.

Åh, vad det känns tryggt att ni finns där ute.

Kram

Susanne

 Nästan så jag börjar undra över en sak?

  Hur mycket kan man drabbas av egentligen?

  När ska det ta slut, när ska man få lite lugn?

Det här som nu hänt, det kan jag väl erkänna att jag oroat mig för.

Quila drabbades, Ronja drabbades....inte skulle det vara möjligt att en trdje tik drabbades?

Eller?

Pyometra, livmoderinflammation, denna så vanliga åkomma.

Det har gnagt lite i mig.....jag brukar få för mig, eller känna att något inte är helt som det ska.

Jag tror väl inte riktigt på mina egna känslor kanske, vill inte att jag ska ha rätt.

Nu hade jag tyckt att jag sett att Skorpan var lite "låg"

Visserligen skulle hon väl vara på väg in i skendräktighet, kanske,

men lite tidigt för det var det nog allt.

Ronja o Skorpan brukar ju springa o leka med varandra som galna,

men inte nu, inte alls som vanligt.

Hade bokat simning i dag, så dom skulle få lite ordentlig motion, nu när jag inte kan gå så långt.

Frågade mig gång på gång, var det något med Skorpan, eller fick jag bara för mig??

Hm....?

Ronja först ut, som vanligt, enbart för att få lite lugn.....

Hon blir vild när hon inser att det är simning på G.

Ronja kunde inte släppa Skorpan med blicken....som för att tala om något för mig?

Även Skorpan fick simma en väldigt kort stund,

eftersom jag då blev ännu mera medveten om att det var "NÅGOT" som var galet.

Hon var inte alls ok...

Helt säker blev jag nästan, när Ronja i princip visade mig Skorpans bakdel.

"Här matte, titta här får du se"

Joodå, mycket riktigt, Skorpan hade en ful flytning!

Ronja fick simma färdigt, och Skorpan sköljdes av ordentligt och torkades.

Ronja "städade" poolen......

"Jag lägger badleksakerna här på katen, Matte!!"

"Åååhej!"

Under tiden som hon jobbar med att få upp sakerna på kanten, trampar hon vatten!!!

"Här kommer en till leksak!"

Medan Skorpungen tittar på, och ser mer o mer trött ut....

När allt var klart, simmat färdigt och städat,

var jag bara tvungen att prata med någon om Skorpan.

Vi befann oss ju på en djurklinik, så jag gick in och pratade med personalen om min oro.

Självklart ville dom titta på henne, om inte annat så för att lugna mig.

En "gammal" bekant veterinär, (som vi tycker om) undersökte henne,

tog blodprover, röntgade livmodern....

Svar!

Blodstatus bra, förutom vita blodkroppar, som låg i "gränslandet.....

Rtg visade en begynnande förstoring av livmodern.....

Deesutom då, den fula flytningen.

Men det han tog mest fasta på, det var ändå kompisen Ronjas tydlighet.

Något är på tok med min vän, sa hon.

Allt klart för operation i morgonbitti, nål satt, rtg gjord,

prover tagna, så det är bara att sätta igång.

Hon är så duktig, den här Skorpan,

hon accepterar att det sitter en kanyl i benet, bryr sig inte om den alls.

Jag tror och hoppas att hon grejar även detta.

Vi kom i ett tidigt stadie, vilket är perfekt.

Sötaste flickorna

Jag vet att ni håller tummarna för att Skorpan fixar ännu en operation, och snart är frisk igen.

Hoppas jag kan leverera goda nyheter i morgon.

Kram

Susanne

#livmoderinflammation #pyometra

Gissa hur frustrerande det är!!!

Jag som älskar att gå i skogen.....

Joorå, gemensamt för alla doktorer jag träffat den senaste veckan,

det har ju varit att jag får röra mig utan begränsningar,

bara det inte gör för ont.

Trasslade mig efter maken i dag, när han skulle gå ut med hundarna.

Nej nej, stanna hemma du, sa han!

Ha? Aldrig, svarade jag!

Men hallå....jag har inte fotat ordentligt på flera dagar juuu!!

Mår verkligen inte bra av detta....

Hittade en citronfjäril som förföljde oss under större delen av promenaden.

Men så fort jag skulle fota den, så flög den i väg.....för att sedan sitta där framför fötterna på mig igen.

"Got you, butterfly!!"

Men så himla skönt det var i dag!

Gå en stund, vila benet en stund, och det gjorde ju ingenting att det inte gick med fart i dag.

Tänk så underbart det är med en ny årstid.

Intervallträning!!

Jaa, det hade vi också.

Skickade iväg maken uppför berget, och stannade själv kvar nedanför (så klart)

Hundarna fick sedan turas om att leverera saker mellan oss, som bud liksom.

Uppskatat, och det tog på krafterna tror jag.

"Ska jag leverera något mera???"

Kameran gick varm, åh, vad kul, tyckte jag.

Till slut tyckte Skorpungen så här!

"Jag orkar inte mera nu!!!"

"En till bara, Ronja.....Ok?"

"Och här då....titta hit.....jag lovar, sista nu!"

"Snälla, bara lite lite......?"

NIX, det gick inte   

Nu ser jag fram mot en ny vecka, utan att det tillstöter massor av "onödiga" händelser.

Har litte utflyktsmål inplanerat, ställen jag hittat som ännu inte är helt utforskade.

Och har dom nu sagt att det är ok att röra på sig, då tänker jag röra på mig.

För stilla, det är inte min melodi.

Kram till er alla

Susanne

                   En ganska vanlig dag igen.            

Kanske ett lite annorlunda inslag, och det är väl min "gångstil" just nu.

Inte går det med blixten hastighet heller.

Men vad gör väl det.....iiiingenting!

Fick besök av lite barn och barnbarn på fm. Jag fick så fina blommor.

Alla är vi ganska överrens om en sak, det ÄR märkligt det här med att menisken skulle gått sönder,

bara så där PANG!!!

Vi är inga doktorer...nej då, men varför är vissa blodvärden stegrande???

DET ska jag ta reda på på måndag!!

Visst är det bra märkligt att man inte får svar på den frågan,

från en läkare som ställer en diagnos?

Tur att det finns så många glädjeämnen i mitt liv, som får mig att må bra.

Som den här tokiga "brunnshunden"

"BRUNNAR!!"

"Tjohooo!!!"

"Må-Bra-Medicin!!"

En lite suddig "high five"   

Skorpan!

Lite annorlunda emellan varven.....hon påverkas mycket av sina hormoner, den tjejen!!

"Det gör INTE jaaag!!" (påverkas av hormoner alltså)

Ronja hittat en handske.....som snart var i många många små delar....

"Jaa, jag vet, men det är en del att tänka på vet du, matte...ska ju snart ha valpar juuu!!!"

"Tror jag, kanske, ELLER??"

För det mesta är nog även Skorpan som vanligt, trots allt.

I dag var det så extra kul, när det kom så många "kändisar" på besök.

"Klart man har lite mera att göra också,

när vi nu måste titta till våran matte lite mera än vanligt."

Tur man har dom alla!

Ytterligare nya mediciner i dag, får mig lite trött i knoppen.....

Kram

Susanne

Vi börjar där vi slutade.
I onsdags var det dragträning med hela vårt lilla gäng.
Det är väl så att vi alla börjat inse att tävlingen närmar sig med stormsteg.

Jaja, inget man kan skylla på, mer än sig själv.

Och att solen lyste gjorde inte dagen sämre precis   

Här ligger Chili och Skorpan och väntar på något nytt kommando?!

Slalomen, det där hemskaste momentet för oss, det gick väl inte lika bra som sist,

men jag KAN få henne att göra det jag vill, med lite smart övertalning.
Det svåraste kommer som vanligt bli, att hålla mina egna nerver i styr.

Platsligg, helt ok....

Skorpan fick prova att köra med "tung" last.

Hon ska köra med 80 kg + vagnen, som väger 20 kg, med andra ord 100 kg totalt.

Nu "lånade" vi en kompis, som inte väger i närheten ens av den vikten,

men bara för att prova på lite, och jag behöver nog inte oroa mig för den biten heller.

Skorpan körde lite slalom också, men vi behöver mera träning!!!
Jag ska ju hålla mig bakom vagnen, och det tycker hon är lite jobbigt.

"Matte ska ju vara bredvid mig ju!!"

Trottoaren, eller plankan, det gick över förväntan med Ronja!
  

"Har du något till mig, eller??"

En bra träningsdag!!

Så kom kvällen, och som en blixt från klar himmel, fick jag så hemskt ont i ett knä?

Riktigt j...la ont!!!

Det fanns inget annat än att bege sig till akuten.

Trodde väl aldrig att jag skulle bli kvar så otroligt länge bara.

Som väl är rätt vanligt, var jag där måååånga låååånga timmar, och det blev morgon igen.

Jag hade fortfarande inte träffat på någon läkare,

och tänkte väl, att ansåg dom att jag var riktigt dålig, då hade dom väl inte lämnat mig i 7 timmar!!!

För vad som först misstänktes, det var propp.

Jag tog då på mig jackan och lämnade stället.....  

Hur eller hur, så har jag nu fått en diagnos, efter mycket om och men.

Septisk artrit var det inte heller, utan nu är menisken rupterad???

Bara så där???

Ja, jag är ju ingen doktor......

Knät är fortfarande svullet, varmt och rött, innehåller vätska, och gör ont.

Ska ha det hårt lindat i två veckor, därefter tillbaka.

Dessutom mera smärtlindrande mediciner.

Om just dessa mediciner tvista dom lärda.....alla tabletter går inte ihop, liksom.

Som sagt, jag är ingen doktor.

Har sovit, nästan ett helt dygn, känns det som,

och fick i dag besök av en vän, och hennes grabbar.

Vi tog oss upp i skogen, så dom alla kunde "härja fritt", vilket var uppskattat. 

Därefter fick dom leka vidare på tomten..... i lervällingen!!

För vi skulle ju FIKA!!
Och jag blev så glad, när min vän hade med sig en favorit...."Jappchoklad".

Mmm....gott gott.

Tack så jättemycket för den och saltängsbulle, Sanna   

Även stort tack för alla rara ord från er mina vänner, det värmer så otroligt mycket.

Kramar

Susanne