quilaoronja

Direktlänk till inlägg 3 april 2015

Försöker.....

Av Susanne - 3 april 2015 22:57


Inte ett ord...för det hade fyllt alla rader här,

                    om jag skulle skrivit ner allt helsike som hänt.                      

Och jag lovar, det är inte upplyftande över huvud taget.

Bara eländigt.


Men en sak ska jag banne mig skriva ner här,

och det handlar om ett viktigt ämne, nämligen vänskap.

Jag vet inte om jag haft otur, men jag har träffat på ena riktiga rötägg.

Som dessutom har mage att kalla sig mina vänner, och är så lena i truten att man mår illa...

Allt är bara ett fult spel.


Det här däremot, det är minsann inget spel, bara på riktigt!

  



När jag berättat den här "historien" för några "riktiga" vänner,

så är alla eniga, det är ett fult och hemskt sätt.

Man gör inte så mot någon annan människa,

då vill jag inte ha med "den/dom" att göra mera.

Jag vet, jag kan inte förändra någon, men jag kan ju göra ett val,

så jag slipper utsättas för det igen.

Det kändes kränkande, och det är inte ok.





Man bestämmer tid och plats där man ska träffa sk vänner......

INGEN säger HEJ?

Man undrar, "Har jag kommit fel??"

Att stå där och vinka, "Hej hej, på er!!" utan att få svar, av människor jag trodde jag kände?

Inte ens på 1 meters håll? Ha, så fel jag haft!

Första tanken var nog att vända direkt, men det fanns en anledning till att jag var där,

så jag fullföljde mitt ärende.

Vissa är så upptagna av sitt ego, att dom inte har förmågan att känna av någon annan.

Det finns bara ett ord som är viktigt för dom. J A G JAG!


Att hälsa fick jag lära mig som väldigt väldigt liten.

Tänk att vissa helt gått miste om det?


Inte många som är så ärliga, så otroligt äkta, så sanna vänner,

som just våra hundar, eller hur?!

Det finns inga som helst oärliga baktankar.




Nog om det nu, bara skönt att skriva ner, kände jag, och det jag skriver här,

det är så JAG känner, och ingen annan.


Hon släpptes lös.....ojojoj, vad hon gillade det!!

Pratar så klart om Skorpungen.




Rensade bland alla leksaker, vilket jag fick hjälp med.

Dom hittade då en gammal favorit (fråga mig inte varför just den här är så bra)

En hel back med "roliga" leksaker, men det var anbart den här som var kul i dag.


"Se upp Skorpan, nu hoppar jag rakt på den!!! Då kommer det pipa av bara sjutton!!"

  


"Jag fick tag i den en liten stund!"




"Bäst att sticka och gömma den!!"




"Piper gör den också!!"

"En gammal raritet, säkert 20 år på nacken, men lika kul ändå!"




"Ojoj, nu kommer Ronja som ett ånglok där borta!!"




En härlig promenad, tillsammans med två bra lekkompisar, på två ben!

Och så en matte som är tokig i att fota....




Tog igen i dag, det jag "missade" i går, kan man säga.

För mig blev liksom gårdagens ALLA händelser droppen.

Droppen som fick den berömda bägaren att rinna över.

Tog inte en endaste liten bild, vilket inte hör till vanligheterna precis.




Jag har försökt "bena" ut allting i dag.

Få lite "överblick" kan man säga.

Inte är det roligt precis, men allting lugnar sig säkert så småningom.


Hahaha, dom här tjejerna, dom får mig m.fl att le, om och om igen, hur dåligt man än mår.

Dom gör allt för att man ska få en bra bild (tror jag i alla fall)

Hoppar upp på vad dom än ser, sitter där och liksom poserar (ser det ut som)


Man blir GLAD!




Den här, den blev jag också väldigt väldigt glad över i dag.

Fick den av sonen med sambo, och den kunde inte "komma in i huset" mera lägligt.

Beställd av en tecknare som är så himla duktig.

Tänk att kunna rita så, att få till alla drag på hundarna.

Den kommer pryda sin plats.

  



Usch ja, vilken tid det varit....den vill jag inte ha tillbaka.

För när man varit längst ner på botten, då måste det väl/kan det väl, bara gå uppåt igen?

Med hjälp av dom riktiga, ska det gå!

Även om det tar sin tid, så vill jag att det går åt rätt håll igen.



Dragtränat då!?

Joorå, det har vi gjort, men inte ett ord kommer yppas om det....det ställer bara till ett  o annat.


Duktiga Skorpungen....Nej för sjutton, visst ja, inte säga något var det ju   




Kram

Susanne

 
 
Ingen bild

Liza Hansson

4 april 2015 08:23

Försök att glömma det som hände med dina så kallade vänner, dom är inte värda att ödsla energi på. Gläd dig åt dina riktiga vänner och så har du ju dina härliga hundar. Det du skriver om dom och alla fina bilder du visar hjälper mig när jag känner mig nere. Glad Påsk!

Susanne

5 april 2015 00:09

Tack, Liza, jag försöker verkligen mitt bästa. Och lyckas säkert en dag ;-) Dina fina ord gör mig verkligen så glad, du anar inte. Hoppas din påsk är bra och fortsätter så :-)
Kramar från mig
Susanne

 
Anette

Anette

4 april 2015 09:22

Snälla fina ❤️Sådana sk vänner är inget att sörja men visst blir man besviken o arg. Försök stoppa dom långt ner i en låda så dom aldrig kommer upp igen😠. Härlig läsning o fina bilder dock på hundarna som vanligt 😉. Kommer vi att träffas i Degerfors kanske??. Kram på er 🐣

http://www.afdragon.se

Susanne

5 april 2015 00:23

Frågar mig hur det är möjligt? Hur kan vuxna människor bära sig så illa åt? Det får jag säkert aldrig svar på, trycker ner det i en låda istället ;-)
Om jag ska till Degernäs, så blir det för AP, och hoppas ni är kvar då? Inte värt att ställa ut.....Du skulle bara veta vilka kommentarer jag fått om det!!! T.ex Måste du ställa Ronja i Bruksklass?? Det skulle ju snällt om du lät bli, så vi andra har en chans att vinna?! Har väl aldrig hört något så idiotiskt. Och det är inte det enda korkade jag fått höra.....det finns mycket mycket mera. Som sagt, vi är icke önskvärda, och det är inte sagt på skämt!!
Kram på er
Susanne

 
Annas lantliga liv

Annas lantliga liv

4 april 2015 11:33

Men usch vilken historia. Jag hade åkt hem direkt i alla fall. Hade inte velat vara i deras sällskap. Usch ... fy för sådana människor. KRAM

http://www.annaslantligaliv.blogg.se

Susanne

5 april 2015 00:16

Hej Anna, det var just så jag kände, men "stretade emot" den känslan och stannade en stund. Inte kul alls, och jag begriper inte hur man överhuvud taget kan behandla andra människor så? Det kan nog inte kallas vänskap i alla fall.
Kramar tillbaka till dig

 
christina

christina

4 april 2015 17:40

Förstår verkligen hur du känner. Jag har ngt av ett omvänt problem och har dålig simultanförmåga. Om jag är fokuserad på ngt eller bara tänker på ngt finns inte världen utanför. Mina vänner o familj vet ju om det o behöver ibland knuffa till mig för att få en reaktion. Så du anar inte hur många som tyckt att jag varit dryg, ego och allmänt otrevlig. Särskilt på hund utställningar. Det är lite läskigt att få höra om människor som hälsat och vinkat och jag inte sett dem :(

http://socialahundar.se

Susanne

5 april 2015 00:13

När det t.ex gäller utställning, eller kanske tävling, då är även jag fullt koncentrerad på min uppgift, och inte alls speciellt pratglad. Detta gäller nog för oss alla som håller på med en sport. Just detta tillfälle hade inget med det att göra, det handlade inte om något annat än några "vänner" som skulle träffas. Ingen direkt koncentration krävdes för det. Jag kände mig i alla fall väldigt illa till mods, en obehaglig känsla, som jag inte gillade.....
Susanne

 
Lillian

Lillian

4 april 2015 18:56

Nei,det er stadig noen som overrasker, men man får heve seg over dem. Så utrolig flott tegning du hadde fått!

http://www.sognafaret.no

Susanne

5 april 2015 00:18

Ja, visst var den fin, Lillian! Jag "jobbar på" att rensa bort och ställa mig över allt detta ;-)
Tack för din kommentar
Susanne

 
Ingen bild

Anette

5 april 2015 09:09

Men snälla !! Är det allvar?? Va är det för folk som säger o tycker så?men herre Gud va vi skulle va sura på en massa människor hahaha . Nä vi ser det som En trevlig grej och för att träffa en massa trevliga människor med samma intresse som vi har. Hundarna❤️❤️Men visst finns det alla sorter. Vi råkade också ut för tråkigheter förra året. Bernerfolk som vi alltid sett som våra vänner sedan vi skaffade Malte 2001. Tråkigt men sant!! Kram på dig o vovvarna ❤️

 
Ingen bild

Liza Hansson

5 april 2015 09:30

Susanne,du vet väl att den mycket svåra sjukdomen, svenska avundsjukan, inte har något botemedel. De drabbade brukar täras hårt och så småningom blir de ganska ensamma, ingen orkar med dom.
Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - 30 december 2022 22:30

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Av Susanne - 13 december 2022 19:04

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

Av Susanne - 30 november 2022 20:30

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

Av Susanne - 8 november 2022 22:16

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

Av Susanne - 30 april 2022 23:35

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards