Direktlänk till inlägg 5 april 2015
Det är lite som att ha en häst, som stått stilla väldigt länge, t.ex pga skada eller så.
Skillnaden är att vi har hund!
En liten hund som "stått stilla" för länge, och blivit vild..
"Det spritter i kroppen", och i knoppen också för all del.
Men det händer ibland att hon sitter stilla, för en liten stund.
"Är det sant??"
"Helt knasigt ju, matte, får vi springa överallt, liksom?"
Japp, så är det...spring ni bara......
Vilken tur för Skorpan att hon har världens snällaste kompis!
Det går rätt hett till emellanåt....
"Aj som tusan dig, Skorpan!"
Och Ronja ger mig en blick som säger:
"Det gör inget matte, det är bara roligt att hon är sig själv igen.
Samma gamla vanliga, galna Skorpunge"
Att hon är söt och go, det gör inget det heller
Utställning?
Ska vi, eller ska vi inte?
Ja, det är frågan.
Har fått så många konstiga kommentarer i ämnet, att jag tappat lusten.
"Måste du ställa ut Ronja? Kan du inte låta bli så får jag större chans att ta mig vidare"
Är inte det en rätt korkad fråga?
Det finns ännu knepigare frågor, men det är nog inte värt att jag skriver dom här.
Jag måste erkänna att jag inte förstår några av alla märkliga frågor jag fått.
Hunden man har, den ser väl ut som den gör,
oavsett vilka andra hundar som deltar...eller, har jag fel kanske?
Platsligg på landningsbanan....
Gott om plats, det kan man lugnt säga.
Trots allt, så blev den här dagen rätt ok.
Fick ett roligt telefonsamtal, från en vän jag bara "träffat" här i cybervärlden.
Det kändes som vi inte gjort något annat än pratat med varandra.
Riktigt skoj, ibland bara klickar det, liksom.
Så kom det en transport med andra roligheter.
Tröjor, med Skorpan på ryggen så klart, och den här fina ryggsäcken, också med Skorpan på.
Allt var jättefint!
Ryggsäcken står nu packad, i väntan på morgondagen, bara kaffet och mackan som ska ner.
Då bär det av för ännu en termin i spårskogen.
Åh, vad kul det ska bli!
Det är något vi längtar efter varje säsong, där trivs vi kanon hundarna och jag,
mitt i skogen, bland skanker och granar
Nu lite sova...
Kram
Susanne