Det går framåt...tror jag?

Jaa, hur ska man säkert veta egentligen?

Jag menar, veta VAD som orskade Ronjas hälta.

I min värld så betyder "OFULLSTÄNDIG SKADA" ingenting.

Det enda jag vet säkert är, att Ronja var helt blockhalt, men efter natten blev det bättre.

Efter alla undersökningar skulle jag velat ha ett glasklart svar på VAD som var ofullständigt skadat.

Var det en muskelsträckning, eller en ledbandsskada?

Blev korsbandet skadat?

Det sistnämnda är nog inte troligt, men jag vill ändå veta säkert.

"Ja ja, jag vet, Ronja...det ÄR skittrist att vara stilla"!!   

Det bästa av allt i den här historien, det är ju att hon INTE har ont!

En hund som skriker av smärta får mig att "gå i taket".

Alla minnen kommer tillbaka som ett brev på posten.

Minnena av Quila, och hennes hemska, svåra smärta den sista tiden i livet.

Minns nätterna med fasa, när hon väckte oss varje natt runt 1-snåret, genom att stå i hallen,

med ryggen i en båge, och bara skrika rakt ut.

Det var sååå fruktansvärt, den tiden glömmer jag aldrig.

Varje natt övertygades jag om att i morgon, då måste vi låta henne få sluta sitt liv.

Varje besök hos veterinären gav ytterligare info,

och ett nytt hopp tändes....."Vi provar den här medicinen också" och ser...

Som ni säkert vet så hjälpte till slut ingenting.

Så jaa, jag är så glad att Ronja inte har ont.

Skorpan då, jaa, hon är glad över att få ligga bredvid sin bästa vän och käka smarriga ben!

Vi, dvs Skorpan och jag var och spårade i dag.

Hon är en riktig stjärna i mina ögon...(om man nu får säga så om sin hund) tog i dag det första dygnsspåret för i år,

utan några som helst problem.

Bra fart och noga, faktiskt snabbare än Ronja, som spårar mera systematiskt.

Kul att dom är så olika, fast ändå lika.

Skorpan liiite trött i skallen efter en spårdag....men bara lite lite   

Vet ingen som kan se så himla uttråkad ut som en hund!!

Ronja demonstrerar....

Och Skorpan likaså!

Koppelpromenader, ramp ner för lilla trappan (störtlöjligt om man frågar "studs-Ronja")

Men här lämnas inget åt slumpen nu minsann.

Har läst och läst om sträckning/stukning,

och det finns hur mycket olika "behandlingstankar" som helst.

Var och en är så klart övertygad om att deras tankar är dom bästa, och enda rätta.

Det är väl bara för mig att välja vem jag litar/tror mest på.

Ska ta kontakt med några olika på måndag, som kanske kan hjälpa mig tänka rätt.

Hjälpa mig förstå VAD som hänt med Ronja bakben?

Egentligen kan det kanske tyckas att det inte spelar någon roll VAD som hänt, men för mig ÄR det viktigt!

Jätteviktigt!

Det handlar om framtiden....Ronjas framtid.

Skulle aldrig riskera något, nej nej.

En dag i taget....

På en av våra koppelpromenader i   dag, såg vi årets första orm,, utan att jag blev helt skogstokig!

Min träning har verkligen gjort susen.

Vad som överaskade mig väldigt, det var hundarnas reaktion.

Vi kom väldigt nära innan vi upptäckte den ihopringlade huggormen.

Båda hundarna reagerade först av oss, dom gick inte fram och nosade, utan backade direkt....långt bakåt!!!

BRAAAVO vovvarna!

"Skönt man kan ligga ute på alltanen".....som nu är tvättad och på G att bli färdig inför sommaren.

Dumma dumma tankar som surrar i en mattes huvud!

Blir så arg på mig själv när oron gör sig påmind

Glad, jaa, det är jag!

Glad över alla fina vänner här i cyberrymden, som stöttar och bryr sig om.

Tack snälla ni, ni är så rara....(ingen nämnd ingen glömd)

Kram

Susanne

 

Liza Hansson

19 april 2015 07:51

Lider med dig. Det kanske är värt att söka vidare angående Ronjas ben, Strömsholm kanske. Underbara bilder, som vanligt. Kram

Susanne

20 april 2015 00:12

Tack snälla du, visst är det tråkigt när dom skadas. Men att sätta dom i en "glasbur", det skulle jag aldrig göra. Dom måste få lov att vara hundar fullt ut.
Så glad jag blir, tack för dom orden, Liza.
Kramar

 

Anna

20 april 2015 01:46

Huggorm :O fy fanken. Klart att man vill veta vad som blivit skadat. Det hade jag inte kunnat släppa. Man vill ha svar på allt. Så är det. ♡

http://annaslantligaliv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...