Direktlänk till inlägg 10 maj 2015
Äsch, vet ni vad!?!?!
Jag kommer fortsätta med det jag gillar bäst!
Jag kommer fortsätta skriva på mitt sätt!
Jag kommer fortsätta att ibland skriva i gåtor, bara för att....(tids nog kommer ju svaret)
Jag kommer fortsätta skriva i en positiv anda!
Jag kommer fortsätta skriva om känslor, mina känslor!
OCH!!!
Jag kommer göra det på MITT sätt!
(tillsammans med mina fyrbenta vänner, så klart)
Gick o gick, tankarna rusade runt, det kändes helt hopplöst, verkligen hopplöst.
Jag var såå ledsen, kände mig så maktlös.....det ville liksom inte släppa.
Vid dom tillfällena, när det känns så där tokigt, då vänder man blicken liiite åt höger,
eller kanske lite vänster....
Jaa, då är dom ju där!!
Alltid intill!
"Hej matte...här är vi....hos dig.....ALLTID!"
Vi satt/låg i gräset, tätt intill, joorå, (kaffet var med också)
Såå slog det mig!!
Det är ju för sjutton det här som är viktigt!!
Hur kunde jag för en sekund glömma det?
Jag vet, jag har inte skrivit om enbart positiva saker den senaste tiden.
Men det beror helt enkelt på att det hänt oss så mycket tråkigt, just den senaste tiden.
Egentligen startade allt med Skorpans jäkla majskolv.
Sedan har det liksom fortsatt.....och än är det långt ifrån över.
Nära anhörigas dödsfall, vakande dagar och nätter, det är bland det tyngsta man kan tänka sig.
Att vara där, men ingenting kunna göra.
Att vänta, att trösta....och så det ofrånkomliga slutet.
Slutet på allt lidande.
Vad är väl då t.ex en värmepump som slutar fungera?
Eller något annat som strulat för oss....just det, INGENTING!
Materiella saker, döda ting, helt utan betydelse vid en jämförelse med LIVET.
Som kungen så fyndigt sa;
"Nu vänder vi blad och går vidare"
Har bara en liten detalj kvar att ordna, eller, den går nog inte ordna, men jag ska avsluta den.
Tack till er alla som stöttat mig i denna fruktansvärda tid.
Och vad ni än tänker eller tror, så är mina ord mina ord, och dom är helt på riktigt.
För lögner, det är det hemskaste som finns, jag är allergisk mot det, helt enkelt
I dag har en stjärna tänds på himlen.
I dag har ett fruktansvärt lidande fått sitt slut.
I dag har varit en sorgens dag.
Vi satt här och pratade (min älskade make o jag).....visst är det väl ändå märkligt,
märkligt att livet/tiden går vidare?
Skulle vilja skrika, "Men så stanna världen en stund då!!"
Inget händer, allt fortsätter....precis som vanligt.
Så gör även vi, bara vi får "landa lite".
Det får ta den tid det vill, sorg har ingen tid.
Vi har våra älskade barn, våra älskade barnbarn, och sist, men inte mins, våra underbara hundar.
RONJA OCH SKORPAN
Nu lite att skratta åt, för skrattet är också viktigt i mitt liv, har stor betydelse.
Utan skratt klarar jag mig inte....heller!
Skorpan, och några av hennes alla miner.
Det skrattar jag åt!
Hoppas ni får er ett skratt också.
Många varma kramar till Er därute i cybervärlden.
Ni är bäst!
Susanne