Direktlänk till inlägg 11 maj 2015
Nu har vi gått in i nästa fas.
Ta hand om allt det som är kvar.
Ett helt hem, efter ett helt liv, då har man lyckats samla på sig ett o annat,
kära ägodelar som kanske ingen vill ha av dom som står kvar här på jorden.
Kan väl ibland känna att det är ganska hemskt, men å andra sidan börjar man själv få det rätt fullt.
Man har det man vill ha, helt enkelt.
Och det finns dessutom så många man kan hjälpa,
genom att skänka diverse saker man inte själv vill/kan ha.
Men nu är ju det här en hundblogg och inte så mycket annat,
och som vanligt har vi varit på "turné",
dom här två vännerna jag har, och så jag.
Först uträtta det där nödvändiga, dom där "måstena" som måste göras.
Och sedan....ut i skogen.
Sol, fika i "ryggan", det återställer liksom balansen, i alla fall min balans.
Ronja, ALLTID där jag är.
Och så den där "lilla" Skorpungen, som ALLTID spårar efter något.
Det är också så att hon alltid hittar något, som hon själv tycker är av värde.
"Sch.....stör inte nu,
jag har fått upp ett riktigt viktigt spår......befinner mig mitt i spårkärnan, hahaha!!"
Det blev två skogsbesök på vägen hem,
för på det första stället överraskades vi av en skogsmaskin, som plöjde fram över stock och sten.
Det var ett himla liv, så vi drog vidare....
Jag menar, i skogen vill jag njuta av tystnaden, inte av motorljud.
"Om jag är sugen på Go-Fika???"
"Näääe, hur kan du tro det?"
Det droppar visst lite ur munnen när man är riktigt sugen....
Hon har blivit skadad!
Hon har sett den där kameran sedan första dagen hon kom.
Så fort jag stannar, jaa, då gör hon något kul, för att vi ska få till en rolig bild.
Ronja, fotogenic personifierad.
"Hoj hoj, ser du mig...här bakom Skorpans gigantiska yviga svans, här är jag!"
"Vadå, yviga svans?"
"Jaa, jag ÄR så stolt över min svans, för den är mycket snyggare än din, Ronja!"
"Jag har minsann doppat den ordentligt i vit snö,
för att få den vita svanstippen, och det har inte du, haha!"
För det är så texten säger, i en sång om just berner.
"Snowdipped tail (and paws)"
Dom är väldigt speciella i sin teckning dom här berner sennenhundarna,
som vi tycker så mycket om.
Det finns liksom en mening med att dom ser ut som dom gör.
Alltså inte bara för att just jag älskar deras utseende.
Har i övrigt påbörjat lite packning, (eller tänkt över VAD som ska packas)
Snart är det dags för den årliga och helt underbara träninghelgen i Gävle.
I fyra dagar handlar allt om drag.
Min plan var så klart att träna mera innan vi åkte dit,
men så blev det nu inte alls, av många olika anledningar.
Endast ett fåtal ggr har Ronja och Skorpan kört igenom sina respektive klasser.
Men vad gör väl det?
Just det, INGENTING alls.
Vi ska träna och ha roligt tillsammans, resten är bonus.
Hundarna snarkar sedan länge, vilket är smart av dom, för i morgon blir det full fart igen.
Den farten kommer vi ha tillsammans med kära vänner, både två och fyrbenta.
Kul ska det bli för oss alla.
Ha en bra månd...jag menar tisdag, det ska vi försöka ha.
Kram
Susanne