Direktlänk till inlägg 18 maj 2015
Nu så, nu har vi landat på hemmaplan igen.
Summan av helgen = Toppen!
Allting, som vanligt, välordnat.
Det är mycket arbete som ligger bakom, ingenting som sköter sig självt,
och dessutom är det bara några få eldsjälar som jobbat med det.
Stort tack till er, ni vet vilka ni är.
Om man nu ska önska något litet....då får det väl bli ett lite varmare väder.
Iofs perfekt för våra hundar, men jag tror vi var många som frös,
och fick plocka på oss allt vi hade med oss i klädväg.
En liten vy över planen, där det rådde full aktivitet hela dagarna.
Ronja har verkligen visat sig från sin bästa sida.
Visat att hon faktiskt gillar det här med drag.
När Skorpan skulle träna, och Ronja skulle vila, jaa, då ylande hon och skällde i protest.
"Jag kan, jag kan......!"
Det gör mig så glad!
Söndagens tävling gick bra den också, dock hade vi några futtiga poäng "för lite",
och det var enbart mattes fel.
Vet inte varför, men helt plötsligt gav dom där tävlingsnerverna sig tillkänna.
Så dumt...
Vagnsparkering!
Och den här godingen då, hon slår mig med häpnad.
Skorpan hon kan hon, även om man tycker hela hennes liv enbart verkar innehålla lek.
Men söndagens tävlingsresultat blev betydligt bättre än fredagens,
och jag är supernöjd med henne.
Hon har inte fått träna alls efter sina operationer,
och jag är livrädd att något ska hände om hon belastas för tungt.
Vi tar en liten bit i taget.
Att dra och tävla i det, det är verkligen inte alls lätt, och det krävs mycket träning för att lyckas.
Många har sagt att det där, det ser ju så lätt ut, bara att dra liksom.
Men jösses så fel dom har.
Ibland sliter man sitt hår,
tänker och tänker på hur man ska få just den här hunden att förstå vad man menar.
Första gången jag såg en dragtävling, då tänkte jag att det var nog omöjligt för oss,
men ingenting är omöjligt, om man bara vill tillräckligt mycket, och tränar.
Många stopp på vägen hem i går blev det, vi hade ju ingen brådska.
I dag är vi hemma och njuter av det.
Hundarna leker och busar, preciiiis som vanligt.
Jag har just pratat med min underbara läkare, och beklagat mig lite.
Resor som denna är tuff på många sätt.
Men å andra sidan gör det så gott i själen att komma iväg lite.
Det har ju hänt så mycket tråkigheter den senaste tiden, att man ser allt i svart.
En liten trip bort från allt gör gott också.
Nu ska jag tack o lov få smärtlindring, bara att komma in.
Den här gången kommer jag få vara kvar under em, dom ville ha lite koll på hjärtat också.
Lätt att det rusar iväg i situationer som i dag.
Är så tacksam.
Tänka sig, Ronja fixade det!!
Vilken tjej hon är.
Mot lasarettet......
Kram och tack för alla grattis och gulliga ord från Er.
Susanne