Kompisträff i dag!

Alltid lika kul tycker vi alla.

Vad som också är kul, det är att promenera på nya marker.

Innan vi åkte iväg, var jag i garaget för att plocka fram alla grejer som ska packas i morgon.

"Vad sjutton var det som luktade så jäkla illa???"

Gick omkring som en spårhund med näsan påkopplad, men nääe, jag hittade inget konstigt.

Lät garageporten stå lite öppen när vi åkte, för att liksom vädra ut stanken lite......

(jag vet, låter jättekorkat)

Så blev det en härlig promenad, med härliga, och lite galna hundar.

Ibland räknar vi in hundarna, bara för att se så alla är med....och joorå, 

för det mesta är i alla fall nästan alla med.

Det är en liten svart galning som saknas ibland.

SKOPRPAN!

Men går man och tittar rakt fram på stigarna, då kan man ana en svart skugga som liksom susar förbi...

Ibland på höger sida, ibland på vänster sida, där inne i skogen.

"Här är jag nu!!"

Det fanns underbara djupa spår, fyllda med fint lerigt vatten!!

Finns inget mysigare.....

Ronja är ALLTID den som lyckas skita ner sig allra mest!!!

Det borde vara Skorpan, kan jag tycka,

men å andra sidan har hon inte fått tillbaka pälsen på magen ännu,

så det finns inte mycket som kan fastna där.

"Kicken" är också en kille som älskar att skita ner sig, med det rinner liksom av honom...

Förutom att han ser helt prickig ut i ansiktet då.

Alltid samma tidning som ska läsas, senaste nytt i skogen!

"Men Skorpan, man får inte springa in på andras tomter, så där!!!"

"Kom hit nu......lång väntan......"

JAG KOOOOMMER!!

En trevlig "runda", som jag aldrig skulle hitta tillbaka till....

Det fanns nämligen inga pluppar!!

Tillbaka på hemmafronten, där vi blev bjudna på fika!

Väntan.....

Hahaha, Chicko älskar bollar!

Undrar hur länge han kan stå och vänta på att någon vill kasta den??

Såå skitiga dom blev.....bara att gilla läget, och ligga ute 

(vilket dom egentligen inte alls har något emot)

Eller joo, Skorpan gillar inte att vara en bit ifrån, om ni förstår hur jag menar.

Hon vill hemskt gärna vara där det händer, vid fikabordet med andra ord.

Vi säger tack för en mysig stund med härliga vänner.

Så var det då den där lukten i garaget.

När vi kom hem frågade maken varför jag lämnat garaget öppet.

Jag förklarade vad som hänt.....Konstigt, sa jag, vad sjutton kan det vara som luktar?

"Dina klövar, som du lade in på ett smart ställe, kanske", sa maken?

JAMEN!!! JUST DET!!! HADE JAG HELT GLÖMT BORT!!!!

Jag kommer nog aldrig glömma den synen, synen i påsen med mina klövar.

Ska inte heller gå in närmare på hur det såg ut.

Kan säga att det fanns mycket som krälade där i....

Hur kunde jag glömma dom??

Törs knappt tänka på hur länge dom legat där,

men så länge det inte varit så varmt så har dom klarat sig...men nu, nu var det dött!!

Det var inte kul alls, och stanken ska vi inte tala om.

Nu mot sängen, i morgon åker vi...

Kram

Susanne

 Nu har vi gått in i nästa fas.

    Ta hand om allt det som är kvar.  

     Ett helt hem, efter ett helt liv, då har man lyckats samla på sig ett o annat,

kära ägodelar som kanske ingen vill ha av dom som står kvar här på jorden.

Kan väl ibland känna att det är ganska hemskt, men å andra sidan börjar man själv få det rätt fullt.

Man har det man vill ha, helt enkelt.   

Och det finns dessutom så många man kan hjälpa,

genom att skänka diverse saker man inte själv vill/kan ha.

Men nu är ju det här en hundblogg och inte så mycket annat, 

och som vanligt har vi varit på "turné", 

dom här två vännerna jag har, och så jag.

Först uträtta det där nödvändiga, dom där "måstena" som måste göras.

Och sedan....ut i skogen.

Sol, fika i "ryggan", det återställer liksom balansen, i alla fall min balans.

Ronja, ALLTID där jag är.

Och så den där "lilla" Skorpungen, som ALLTID spårar efter något.

Det är också så att hon alltid hittar något, som hon själv tycker är av värde.

"Sch.....stör inte nu,

jag har fått upp ett riktigt viktigt spår......befinner mig mitt i spårkärnan, hahaha!!"

Det blev två skogsbesök på vägen hem,

för på det första stället överraskades vi av en skogsmaskin, som plöjde fram över stock och sten.

Det var ett himla liv, så vi drog vidare....

Jag menar, i skogen vill jag njuta av tystnaden, inte av motorljud.

"Om jag är sugen på Go-Fika???"

"Näääe, hur kan du tro det?"

Det droppar visst lite ur munnen när man är riktigt sugen....

Hon har blivit skadad!

Hon har sett den där kameran sedan första dagen hon kom.

Så fort jag stannar, jaa, då gör hon något kul, för att vi ska få till en rolig bild.

Ronja, fotogenic personifierad.

"Hoj hoj, ser du mig...här bakom Skorpans gigantiska yviga svans, här är jag!"

"Vadå, yviga svans?"

"Jaa, jag ÄR så stolt över min svans, för den är mycket snyggare än din, Ronja!"

"Jag har minsann doppat den ordentligt i vit snö,

för att få den vita svanstippen, och det har inte du, haha!"

För det är så texten säger, i en sång om just berner.

"Snowdipped tail (and paws)"

Dom är väldigt speciella i sin teckning dom här berner sennenhundarna,

som vi tycker så mycket om.

Det finns liksom en mening med att dom ser ut som dom gör.

Alltså inte bara för att just jag älskar deras utseende.

Har i övrigt påbörjat lite packning, (eller tänkt över VAD som ska packas)

Snart är det dags för den årliga och helt underbara träninghelgen i Gävle.

I fyra dagar handlar allt om drag.

Min plan var så klart att träna mera innan vi åkte dit,

men så blev det nu inte alls, av många olika anledningar.

Endast ett fåtal ggr har Ronja och Skorpan kört igenom sina respektive klasser.

Men vad gör väl det?

Just det, INGENTING alls.

Vi ska träna och ha roligt tillsammans, resten är bonus.

Hundarna snarkar sedan länge, vilket är smart av dom, för i morgon blir det full fart igen.

Den farten kommer vi ha tillsammans med kära vänner, både två och fyrbenta.

Kul ska det bli för oss alla.

Ha en bra månd...jag menar tisdag, det ska vi försöka ha.

Kram

Susanne

                           Äsch, vet ni vad!?!?!                         

Jag kommer fortsätta med det jag gillar bäst!

Jag kommer fortsätta skriva på mitt sätt!

Jag kommer fortsätta att ibland skriva i gåtor, bara för att....(tids nog kommer ju svaret)

Jag kommer fortsätta skriva i en positiv anda!

Jag kommer fortsätta skriva om känslor, mina känslor!

OCH!!!

Jag kommer göra det på MITT sätt!

(tillsammans med mina fyrbenta vänner, så klart)

Gick o gick, tankarna rusade runt, det kändes helt hopplöst, verkligen hopplöst.

Jag var såå ledsen, kände mig så maktlös.....det ville liksom inte släppa.

Vid dom tillfällena, när det känns så där tokigt, då vänder man blicken liiite åt höger,

eller kanske  lite vänster....

Jaa, då är dom ju där!!

Alltid intill!

"Hej matte...här är vi....hos dig.....ALLTID!"

Vi satt/låg i gräset, tätt intill, joorå, (kaffet var med också)

Såå slog det mig!!

Det är ju för sjutton det här som är viktigt!!

Hur kunde jag för en sekund glömma det?

Jag vet, jag har inte skrivit om enbart positiva saker den senaste tiden.

Men det beror helt enkelt på att det hänt oss så mycket tråkigt, just den senaste tiden.

Egentligen startade allt med Skorpans jäkla majskolv.

Sedan har det liksom fortsatt.....och än är det långt ifrån över.

Nära anhörigas dödsfall, vakande dagar och nätter, det är bland det tyngsta man kan tänka sig.

Att vara där, men ingenting kunna göra.

Att vänta, att trösta....och så det ofrånkomliga slutet.

Slutet på allt lidande.

Vad är väl då t.ex en värmepump som slutar fungera?

Eller något annat som strulat för oss....just det, INGENTING!

Materiella saker, döda ting, helt utan betydelse vid en jämförelse med LIVET.

Som kungen så fyndigt sa;

"Nu vänder vi blad och går vidare"

Har bara en liten detalj kvar att ordna, eller, den går nog inte ordna, men jag ska avsluta den. 

Tack till er alla som stöttat mig i denna fruktansvärda tid.

Och vad ni än tänker eller tror, så är mina ord mina ord, och dom är helt på riktigt.

För lögner, det är det hemskaste som finns, jag är allergisk mot det, helt enkelt

I dag har en stjärna tänds på himlen.

I dag har ett fruktansvärt lidande fått sitt slut.

I dag har varit en sorgens dag.

Vi satt här och pratade (min älskade make o jag).....visst är det väl ändå märkligt, 

märkligt att livet/tiden går vidare?

Skulle vilja skrika, "Men så stanna världen en stund då!!" 

Inget händer, allt fortsätter....precis som vanligt.

Så gör även vi, bara vi får "landa lite".

Det får ta den tid det vill, sorg har ingen tid.

Vi har våra älskade barn, våra älskade barnbarn, och sist, men inte mins, våra underbara hundar.

  RONJA OCH SKORPAN   

Nu lite att skratta åt, för skrattet är också viktigt i  mitt liv, har stor betydelse.

Utan skratt klarar jag mig inte....heller!

Skorpan, och några av hennes alla miner.

Det skrattar jag åt!

Hoppas ni får er ett skratt också.

Många varma kramar till Er därute i cybervärlden.

Ni är bäst!

Susanne

              TACK!            

Alla rara ord från er där ute, nu när livet är lite tyngre än det borde.

Kanske är det så att man blir prövad, som någon sa?

Men just nu tycker jag kanske att det får räcka med prövning.

Man frågar sig hur det är möjligt,

när allt verkligen händer på en och samma gång.

En av dom absolut roligaste sysselsättningar för mig,

det är att fota, och att sedan skriva några ord här.

Det blir någon slags avkoppling, och något annat att lägga tankarna på för en stund.

Men ibland, när man får ett riktigt "slag i magen",  då känns det meningslöst det också.

Trots det där "slaget", så kan jag inte låta bli!!

Känslan av att inte kunna skriva vad jag vill, den måste jag helt enkelt slå bort.

Nu har jag gjort det......nästan.

I dag har Skorpan fått en "helkroppsgenomgång".

Massage m.m Om vi nu kommer iväg till draglägret i Gävle,

så vill jag vara säker på att hon är helt ok.

(Hon har ju varit med om en hel del elände även hon.)

Tung last på 100 kg, det förutsätter en helt ok hund, tycker jag,

och i dag fick hon den där OK-stämpeln i baken!

"Råkade" på hemvägen passera ett träd MED PLUPP.

Himla bra, då hittar jag tillbaka, tänkte jag, och knallade in i skogen.

En mysig lagom runda med glada hundar.

Skön sval sten

Har så mycket jag skulle vilja skriva ner här, men det går bara inte just nu.

Tänker inte spela martyr, tänker istället ta ordentlig ställning, och därefter skriva...

"Ronja-Tok"

Mycket har hänt i dag, besök både här och där....Då blir man allt lite tlött!

"Men så klart har jag full koll på vad du gör, matte!"

"HELA TIDEN!"

Trötta hundar på kvällen....jaa, då har dom haft en riktigt bra dag (tror jag)

Trots allt.....

Tack mina underbara vänner, ingen nämnd, ingen glömd, som stöttar och bara finns där.

Kram

Susanne

Det är lite tufft i livet fortfarande,

inte så väldigt upplyftande att skriva om våra dagar.

Visst gör vi allt det där precis som vi brukar, men vi går omkring som i en bubbla för tillfället,

maken och jag.

Otroligt vad människan kan orka med?

Så härligt att vi har varandra, och faktiskt, hur banalt det än må låta,

så betyder hundarna så otroligt mycket när man drabbas av en stor sorg.

Nej visst, dom säger ingenting, men tystnad och närhet räcker ganska bra

Och sorg, det har vi drabbats av.

Allt som hänt den senaste tiden, det är helt sjukt.

Alla materiella saker som beslutat sig för att inte fungera ok, dom struntar jag fullständigt i, 

det jag menar är människor, närstående, som drabbas av sjukdom.

Sjukdom som inte finns någon bot för.

Spelar ju inte någon roll, en far är alltid en far, en mor är alltid en mor, vilken ålder man än är i.

Vi har nog inte riktigt hunnit med allt som hänt.

Är så ledsen för min mans skull, det är så tufft.....

Att se någon ha smärta, det är bland det värsta, tycker jag.

Vissa klarar det bättre än andra

Önskar att det inte dröjer nu, innan kroppen stänger av helt.

Det är inte värdigt, detta lidande.

Bilderna får väl tala för sig själva i dag, det syns väl ganska tydligt vad damerna pysslar med.

Olika stilar har dom helt klart!

Ronja håller ett stadigt grepp med tassarna om sitt älskade ben,

medan Skorpan struntar i att hålla i benet över huvud taget.

"Äh, det är ju ändå snart slut", tycker Skorpungen

"Men aj då, bara en liten liten bit kvar!?"

"Är det slut, så är det slut, inget att gråta över...!"

Hur söt man än är!

I kväll var det spårdags igen.

En helt underbar kväll, med kanonväder, trevliga människor,

glada skratt och en mycket nöjd matte.

Blött som tusan i skogen, efter gårdagens regnande....tur man hade stövlar!

Skorpan först ut!

Hon verkligen HOPPADE iväg i spåret, glad som en tok.

Nästan så jag fick halvspringa för att hänga med henne!

Tjoff tjoff, så hade hon klöven i munnen....Heja Skorp.

Ronjas tur!

(Nu hade jag inga stövlar, för dom lånade jag ut till en vän.

För den som har blötast spår, behöver stövlarna mest, tyckte jag)

Även hon SPRANG iväg i sitt spår.

Har aldrig sett henne så taggad som i dag.

Och duktig var hon också.

Det märks så tydligt hennes säkerhet i spåret.

Bara för en matte att hänga på (så gott det går)

Inget bloggande i går......men i dag kunde jag inte låta bli,

tycker ju det är så roligt att skriva.

En dag, inom en inte allt för lång tid, hoppas jag att vi kan gå vidare i livet,

utan alla sorger som tynger oss just nu.

Gissa att vi är lyckliga över detta!!

Våra barn och barnbarn.

Det här är den minsta av dom, lilla Leon,

en som vet hur man får en morfar och mormor att le och känna värme i hjärtat.

"Nu äter jag upp dig mamma!!"

Tag vara på dagarna, innan det är för sent.

Kramar

Susanne

 Regn och kamera, det är ingen bra "kombo".

Men jag bryr mig ju inte om det.

Är man på äventyr så är man,

och då SKA ALLA hundar vara med på bild, så det så!

Eller bild och bild....det såg för det mesta ut så här, 

när man blickade ut i skogen, mellan träden.

"NU KOMMER VI!!"

Alla fyra på rad!

Oj, här har dom visst tappat en styck hund?

Linus lite intryckt under en gran....av dom båda brudarna   

Regn eller inte,

det är i alla fall väldigt härligt att se fyra kompisar leka och ha roligt.

"Jaha, vad säger ni....vad ska vi hitta på nu??"

Stannar en stannar alla   

"Måste du kommentera precis allt vi gör??"

"Jaa, vi pratar med dig, du med kameran!"

GRUPPBILD!

Blöt sådan   

Som vanligt, Ludde finns där Ronja finns.

Dom är så söta 

Det som skvätter omkring Skorpan är INTE bara vanligt vatten!

Nix, det är väldigt skitigt vatten....

Även om bilden säger något annat, så hade vi i alla fall väldigt roligt.

Och vi klarade oss rätt bra från ösregnet.....som kom först på slutet av leden.

Leden ja, den hade så fina, nymålade markeringar.

Men lik förbaskat höll det på att gå åt pipsvängen ett par gånger!!

Svårt det där, när man är två som inte har en aning.

Här sitter fr.hö

Lilla Ludde, Linus, Ronja och Skorpan.

Blöta, skitiga, goa hundar!

Så klart hade vi fika med oss, som vi delade med oss av (till den som ville ha, m a o ALLA)...förstås.

"Lite varm dryck är inte dumt", tycker Linus.

Vi säger tack för att ni följde med och irrade med oss   

En trevlig led som var helt nyanlagd, det var väl bara den lilla solen som lyste med sin frånvaro.

Men har man hund, då spelar ju lite regn inte den minsta roll.

Efter alla tråkigheter som drabbat oss den senaste tiden, så trodde jag nog att det var bra nu.

Sa det senast i går.

Men nej då, ännu några hemska saker har hänt oss.

Och jag säger det igen....och igen!

VAR RÄDDA OM ER SJÄLVA OCH VARANDRA

Tag vara på dagen, i morgon kan det vara för sent

Kram

Susanne

Hunnit med mycket i dag!

Kära "gamla" vänner kom och hälsade på i dag, och då fik jag ett ryck och bakade i morse?!?!

Jaa, jösses, plötsligt händer det!

En härlig förmiddag med som vanligt, massor av skratt och prat.

Vi känner varandra utan och innan, vilket gör allt så enkelt.

Nu har vi lite planering att göra, men det återkommer jag till framöver......

       "Men vad sjutton....vad är detta???"         

"Kolla kolla matte, Ronja går in här....hon är där inne!!!"

"Vadå tunnel???"

"Jaha...och nu är jag här inne också!"

"Kom ihåg att det var JAG som lärde henne det här OCKSÅ!!"

Nu följer ett antal bilder som skulle kunna skrämma slag på vem som helst....

Om man nu inte känner Ronja förstås!

Då VET man att hon helt enkelt bara gör så här när hon leker.

Och hittills har ingen hund blivit rädd för henne....nej då, bara hussar och mattar.

Det har faktiskt hänt att folk blir riktigt rädda, och trott att Ronja ska äta upp deras hund.

"Måste du bita i  mina ben hela tiden, Skorpunge?"

"Jaa, det måste jag, för det tycker jag är skojigt!!"

"Skojigt när du lyfter på benen hela tiden, hahaha!!"

"Hörrududu!!! Lägg av nu!!"

"Nä e....det tänker jag inte göra alls....din gamla TANT!!"

Så kom bollen fram....och med den blev det lite träning.

Skorpan har ett litet litet grepp i snöret med framtänderna,

såg så kul ut.....

"Snälla Skorpan....sluta klättra på mig nu!"

"Och du då matte, kan du vara så snäll och sluta fota och hjälpa till lite här!!"

"Äh...surtant!"

 "Men jag tycker om henne....massor." 

I kväll skulle vi titta lite närmare på ett hus,

och fann då en liten skogsväg som vi inte lagt märke till tidigare...

Först en bit genom en riktig "gammelskog", för att sedan komma ut på gammal åkermark

 Så helt plötsligt hittade vi ett gammalt torp, med tillhörande lada.

Tyvärr väldigt nerslitet, hade nog inte varit någon där på många många år.

Det låg så vackert, långt från allt!! 

I skogen var vi inte ensamma alls, nej då, en hel del av skogens djur visade sig för oss.

Vilken kväll det blev!

Även om huset vi kollade på inte alls var något för oss!

Vi hittade en annan fin plats i stället, där vi kommer gå flera gånger.

Nu är det natt!!

Kram

Susanne

Mot spårskogen även denna morgon, dock inte så tidigt denna dag.

Bestämt träff med en god vän för att lägga "ett gäng" spår till morgondagens spårekipage.

Vi på kursen hjälps helt enkelt åt med alla spår som ska läggas, och jag lovar, det är MÅNGA!

3 spår var, men vi bestämde oss för att göra det tillsammans, det blir liksom roligare då.

Och tänk om någon av oss skulle ramla eller så, då är det inte kul att vara helt ensam i skogen.

Det tog en bra stund av fm, men det är klart, vi babblade en stund också   

Hemåt igen, och ladda för nästa roliga händelse.

Vad h undarna gör på dessa bilder?

Joo, dom väntar så klart på att få ta det där godiset som ligger på golvet!

  "Mmm.....det var gott....när vi änltigen fick ta det!" 

För en tid sedan, skrev jag om en stor mur, liknade delar av en borg, som jag hittat i en skog.

Hur jag än letat, har jag inte lyckats hitta något svar på VAD det är.

Men, jag kom på att jag visste en tjej som är arkeolog!!!

Hon har dessutom en halvsyster till Skorpan, och bor inte så långt från mig.

Tog kontakt, och vi hade bestämt träff i dag, dels så hundarna fick träffas,

men också för att titta lite närmare på "borgen".

Här är dom, alla tre....Ronja, bredvid henne Lilla Smulan,

(som fått sitt namn efter SKorpan, Skorp-Smulan)

och Skorpan längst bort i bild.

"Men vänta på mig, det är faktiskt MIN syrra!!"

"Hej!"

"Tänka sig, vi är syskon, du och jag!"

"Ska vi leka!"

Full fart, från början till slut!!!

Men ibland stannade dom upp för en stunds nosande....och vila.

Just det, vi hade en till liten tjej med oss!

Taxfröken.

Hon var en "fena" på att jaga, så det var koppel på....och jösses vad spår hon fick upp.

"Men vad är det ni tittar på hela tiden?"

Det var så klart det här!?

Fortsättning följer.....

Det vore så himla kul att fåå reda på lite mera om detta. 

Att fota SKorpan och Smulan, det var inte det lättaste!

Mest svarta streck på bilderna.

Dom fann  varandra direkt!

Där Skorpan var, där var också Smulan.

Smulan är endast 6 månader ung.

Mycket äckliga saker fanns att hitta, så det gällde att hålla koll på damerna.

Ronja skvallertanten...."Tror dom hittat något äckligt där nere....!"

Som sagt, roligt hade dom verkligen, det syntes lång väg.

Men så helt plötsligt.......så var dom två systrarna borta!!!

Vips bara?

Var sjutton tog dom vägen????

Ropade, visslade......men vad.....

Vet att det finns en damm i närheten, men jag såg och hörde inget därifrån.

Ronja tittade dit, och ville springa, men jag stoppade henne......nej nej, inget bad i dag, tack!

Men Ronja gav sig inte.....rätt som det är kommer Skorpan springande, dyngsur!!!

NEJ! Då är säkert Smulan där vid vattnet trots allt?

Vi rusade dit, och joodå, där, i mitten av dammen, där låg hon, helt stilla,

tog sig inte varkenn framåt eller bakåt.

Som fastfrusen!

Ronja kastade sig ut i vattnet, som vanligt "räddaren i nöden".

Även Skorpan hoppade i igen, mendan vi med hejarop försökte få henne att röra sig.

Så klart var vi även redo att kasta oss i och "rädda henne".

Men så till slut så fick hon fart.....Vet inte om det var Ronja som sa åt henne? 

"Kom igen nu, du kan!"

Smulans simstil var exakt densamma som Skorpans, innan hon lärde sig simma ordentligt.

Smulan såg allt lite chockad ut när hon kom upp ur vattnet.

Hon gillar nämligen inte vatten, och har aldrig badat tidigare, inte i en damm i alla fall.

Hahaha, Ronjas min där bakom....."Tur ni har mig va....eller hur?"

I kväll hade vi två trötta hundar.....och hungriga!

"Blir det någon mat i dag, eller??"

En härlig lördag......som tar slut nu för min del   

Kram

Susanne