Tänk va, vilka enorma spår dom sätter i våra liv.

Helt otroligt att det snart gått 3 år sedan Quila somnade in i mitt knä.

Jag kan bara inte få den sista månaden i hennes liv ur mitt huvud.

Det var så fruktansvärt hemskt.....jag kan även förebrå mig själv, att jag inte lät henne slippa tidigare.

Men hur skulle jag veta?

Varje gång vi träffade en veterinär (och det var många ggr)

så hade han/hon en ny diagnos,  och nya behandlingar.

   Det fanns ju hela tiden hopp.

Men inget hjälpte....jag kan fortfarande höra hennes skrik på nätterna.

Det var så otäckt....ingen smärtlindring hjälpte tillfredsställande.

Vid årsdagen kommer allt sköljandes över mig, och på sätt o vis vill jag ju inte glömma.

Men visst tänker jag även på att någon annan kan drabbas av samma hemska sjukdom...

Måtte det inte hända!

        

Som tur är har vi två älskvärda vänner, som alltid finns vid vår sidan,.

Min önskan är att dom får vara just där, vid vår sida, en lång lång tid framöver.

Kamningen fortsätter.....Har fått för min att skinnet/huden/pälsen stimuleras och mår bara bra av det.

Dessutom tycker dom det är så skönt!

Det blev en sväng till skogen under dagen, värmen gillas ju inte så mycket av berner, men det var tvunget.

(Även om dom båda fick "simma av sig"  även i dag)

Men hur varm man än är, så finns alltid den där längtan efter ett rejält "berner-bus"

"CHICKENRACE"!!

 

Godisträdet.....som var påfyllt även i dag!

Ronja   

Lite poolhäng innan bilfärden i kväll!

"Undrar var vi ska egentligen?"

"Vet du, Ronja??"

Vi skulle träffa goda vänner!
Ut och äta gott, babbla så som bara vi kan, planera lite   

Vad härligt det är med vänner som man känner utan och innan.

Vi har gått igenom så mycket tillsammans,

både med och motgångar, under alla dessa år...snart 30!!

Sådana vänner växer minsann inte på några träd, dom är man särskillt mycket rädd om!!

Kvällen avslutades med stadspromenad för vår del.

Vilket väder, vilken värme!!

Tog även några spår.......Hahaha!!

En riktig sommardag på många sätt, som nu övergått i natt.

Kram

Susanne

                                

Det hör inte alls till vanligheterna att jag hamnar på stadens gator,

i synnerhet inte, om det inte är för att gå en promenad med hundarna!

Men ibland, då är det helt enkelt nödvändigt!

Garderobens hyllor gapar tomma.....joo, skogsmullekläder, det finns självfallet,

men det kan ibland hända att jag bör ha något annat att hänga på mig.

Att det nu råkade bli årets absolut varmaste dag, tjaa, det är inget att gråta över.

Att jag dessutom fick chansen att umgås med vår äldsta dotter

(som oftast arbetar på annat håll) 

det gjorde stadsbesöket helt ok.

 Hundarna då, tänker säkert många....vad gör hon med hundarna då?  

Joorå, dom är med....som alltid!

Vi har många bra parkeringshus, där temperaturen inte är en grad varmare än hemma.

Med låsta grindar, öppen bagagelucka och vatten, så går det absolut ingen nöd på dom.

Och så var det då det här med tiden!

Jag är ingen "på-stan-springare", så tiden jag är borta från bilen är inte särskilt lång.

Hittade väl inte det jag hade tänkt, men det var nog egentligen inte det viktigaste av allt...

Det vi båda såg mest fram mot, det var väl fikat kanske, hahaha!

Tillbaka till bilen, där det var svalt och skönt, och Ronja o Skorpan sov så gott.

Vi vände hemåt igen, och även i dag fick hundarna simma i poolen.

Jaa, vad sjutton, Skorpan har inget kvar att fälla, och Ronja....Ja ja ja....

Men så här tråkig såg Skorpans päls ut efter simturen!

Rena rama risbusken!!

Måste fixa lite, tänkte jag.

Men såå söt man kan vara då   

Joorå, lite tunn kanske, men väldigt välvårdad blev hon, den lilla Skorpungen, hehe

Tänk vad lite omvårdnad kan göra på en risbuske!

Kamma kamma kamma, det kan aldrig bli för mycket av det.

Och det är bland det bästa dom vet, att bli ompysslade.

Då är det ju inget besvärligt alls, bara mysigt.

Så var det då den där kameran, som alltid är med.....Jag själv tänker inte så mycket på det,

fotar lite hit och lite dit bara....mest hela tiden faktiskt.

Ibland händer det att några bilder blir riktigt ok, och då blir jag så glad.

Undrar vad man kan jämföra den känslan med?

Som att göra ett snyggt mål i en fotbollsmatch kanske....?

Ibland kan glädjen infinna sig när man lyckas fånga en rolig min.

Den här t.ex....den säger "Vet jag väl då, att jag är helt galet snygg och söt!!!"

Rätt dryg min om ni frågar mig, hahaha.

Två rena hundar, det får mig att må så bra.

Trött blir man också av all omvårdnad, det kan jag lova.

Tänka sig, att jag ordnade så vi fick simma riktigt ordentligt i dag!!

Förra året var Skorpan lite försiktig med att gå i poolen,

men i år kom hon nog ihåg hur himla skönt det var,

så när hon hörde ordet varsågod, hoppade hon glatt i vattnet och simmade lugnt  och fint.

"Ja jag, jag simmar alltid lugnt och fint!"

           

Såå mycket bilder det blev i dag då, trots att vi inte var på äventyr...

Men jag tycker det är kul att kunna spara bilderna här, då får alla bilder en mening på något sätt.

Siesta i kvällsolen.

  

Åh, vad jag tycker om våra hundar.....

Kram

Susanne

                             Otroligt!                        

     Tycker inte det var så väldigt länge sedan som vårt första barnbarn kom till världen,

och i dag hade han sin första skolavslutning.

Första klass avklarad!?

Hur gick det här till?

Att vi dessutom hade tur med vädret, det gör ju att dagen blev ännu bättre.

Vi åkte sedan till vår "grannstad", för att äta glass.

Kändes nästan som den första riktiga sommardagen, med alla sommarklädda barn.

Men det som stod högst upp på listan i dag, det var så klart att bada!

Ronja och Skorpan surade lite, för bad är ju det bästa dom vet också.

"Men snälla snälla snällaaaa....kan jag inte få bada, bara lite lite?!"

Till slut ylade Ronja, bad till oss....."Jag kan väl få doppa mig i alla fall?"

Han är ganska snäll, den där hussen.....Ok då....en liten stund...

Lycklig Ronja, som till slut fick simma en sväng...

Men bara en sväng....eller?

"Bara en gång till, husse?!"

  Näe, inte mera bad för hundarna, nu var det barnen som hade det skoj!

Hon som visar tydligt vad hon tyckte om badförbudet resten av dagen.!

Som tur är vet dom båda om att man INTE får hoppa i poolen utan ett klartecken från oss.

Bara att passa på, en dag som i dag, om man gillar att bli ompysslad. 

Just för tillfället är det framförallt Meya som pysslar med hundarna.

"Mina fina hundar", säger hon...."Jag tror dom älskar mig" 

Och så klart gör dom det!

Barn och hundar.....det är något speciellt med det.

  

  

Soffhunden Skorpan!

Meya och Ronja....

 

Långpromenaden fick vänta till kvällen, 

pga värmen.

Så himla vackert i kvällssolen.

Och tänka sig!

Inte en endaste lerpöl, eller något annat äckel, besöktes i kväll.

  

   Hej hej, älgen...!

Den verkade inte bli det minsta störd av att vi gick förbi mitt i måltiden, 

utan stod lugnt kvar och käkade vidare.

Den här är mindre vacker!

En stor bålgeting som länge stört oss.

Fy, vad stora dom är.....låter som ett stort flygplan när dom kommer o hälsar på.

Men nu stör inte just denna oss mera.

Nu är det väl sommar, va?

Lite mera värme under kvällstid kanske, då är allt frid och fröjd.

Å andra sidan tror jag inte hundarna håller med mig om den saken.

Många av alla tråkigheter som vi utsatts för den senaste tiden, börjar ordna upp sig.

Kan väl inte räkna med att ALLT blir bra igen, för vissa saker har gjort alldeles för ont.

I svårigheter sätts mycket på prov, det har vi fått känna av. 

Kram på er, mina vänner

Susanne

Det är så viktigt, anser jag, att få skratta.

När man dessutom har människor omkring sig som tycker samma sak, skrattar åt samma saker,

då blir allt så mycket enklare.

Man behöver ju inte ta allt i livet på så blodigt allvar,

om det inte blir precis som man tänkt sig, så är väl inte det hela världen.

                       

Dom här är mycket viktigare....hundarna!

Och i dag blev det visst extra många bilder till bloggen?

      

För att komma dit vi skulle i dag, måste man använda sig av en flotte!

Nu blev det lite problem i dag,

för "någon" hade fifflat lite med repet som man drar sig över vattnet med.

Men en sådan liten bagatell stoppar ju inte oss.

Vi fick flotten så pass nära land att en av oss, dvs kompisen,

fick skutta över till flotten för att lösgöra repet.

Det var då det höll på att hända!!!

Jaa, ni kanske sett filmer på liknande förr,

när ett ben står på land, och det andra, i det här fallet, på flotten......!!

Hahaha, såå himla nära det var, att kompisen föll i vattnet!

Som tur var fick hon tag i en av hundarna, så balansen kom åter.

  

Det var så roligt!!!

Såå synd jag inte fick upp kameran,

men i mitt huvud fanns också en känsla av att det ju faktiskt kunde gått illa.

Slutet gott allting gott.....så var vi över på andra sidan,

ALLA hundar valde också att "åka flotte"

      

Total lycka att man fick bada så mycket man ville i dag!

    "Kasta ni bara....jag hämtar!"     

 

Till saken hör att jag tränat lite med Skorpan, att också hon ska kunna hämta saker åt mig.

På torra land går det ju bra, men i vattnet, där härskar "den stora Ronja"....tror hon!!!

Allt som hamnar i vattnet är hennes, och ingen annan får hämta det.

Inte ok tycker jag....

  

Men jag lyckades lura Ronja, och då gick det bra för Skorpan.

Hon hämtade pinnen så duktigt, och var också jättestolt!!

Vad händer??

Ronja hade fått syn på vad som höll på att hända....

"NEEEJ" skrek hon (tror jag) "Det är ju mina pinnar!!"

"Ge hit min pinne, Skorpan!"

 

        

Men nu tänkte inte Skorpan ge sig!!

"Näpp....den är min, det var jag som hämtade den!"

 

     Envisa brudar.....skogen är full av dom, pinnarna!

Och se där....Ronja övertalade visst Skorpan.....där traskar hon i väg med den perfekta pinnen!

Ännu en nykomling i gänget....Miranda, den lilla vita hunden.

En tuff tjej, som skällde ut Ronja o Skorpan direkt när dom sågs.

Det hade hon ingenting för...gissa att hon blev snopen när dom träffades!

Söt :-)

Naken-bad, skulle man nästan kunna säga!

Så in i vassen.....

Mycket simtid blev det i dag.

Tjejerna simmade ut rätt långt, och på tillbakavägen väntar dom alltid på varandra.

"Öh, vad är du för en lattjo liten pryl??"

...och vad här det här för en lattjo liten pryl???

Snyggt jobbat, Ronja!!

  

Mysigt   

"Ska bara kolla så inte flotten sliter sig, matte!"

"Åååhej!"

Kicken väntar så troget på Skorpan!

Samma väg tillbaka....flotten till andra sidan.

Så duktiga vovvar som alla sitter stilla på sjön   

Fr vä. Miranda, Chicko och Kicken!

Våra egna små   

Alla samlade!

Inte lätt alls det där med att hålla sig stilla...samtidigt   

En dag med mycket skratt med andra ord.......

Och med hundar som får vara just hundar och känner väl till hundspråket.

Kram

Susanne

#viltspår

#älgklöv

#såglad

          Jaaa, hurraaaa, för duktiga Skorpan!!          

Man skulle kanske lätt kunna tro att vår Skorpunge är en tjej som bara är busig.

En tjej som tror att livet helt enkelt består av enbart lek...men ack så man bedrar sig.

Hon är en riktigt klipsk tös, med alla besticken i rätt låda, hehe.

I dag var det dags för henne att avlägga ett prov i viltspår, öppet spår.

Som vanligt kom dom där förbaskade tävlingsnerverna farande på matten, SKIT!!

Men jag lyckades övertala mig själv att Skorpan, hon kan!

Det är nu ganska många år sedan vi började med viltspår, det var Quila som var först ut.

Då hade inte ens Ronja åldern riktigt inne.

Att se hundarna älska detta med spårning, det är total lycka.

Som vanligt trodde Ronja att hon skulle få leta efter den där klöven i dag,

och att se hennes min, när hon insåg att det var Skorpans dag i dag....nja, den sa allt!

"VA? Hur menar du nu, matte...ska inte jag spåra??"

Hörde vår "kursledares" röst i mitt huvud innan staren.....LITA PÅ DIN HUND!!!

Hm...hur svårt ska det va?

Där och då bestämde jag mig....Klart jag litar på Skorpan.

Så bar det av....in i skogen....

Efter ett stycke, hörde vi ljud/prassel.....Älg? Råjur?

Nej då, en hund kom springandes mot oss.....hon hade lyckats med konststycket att "bryta sig" ut ur bilen!

Jag satte ner Skorpan, som inte tog notis alls över hunden,

så väntade vi tills "problemet" var tillbaka i sin bil.

Under tiden gnällde Skorpan, jaa, hon ville verkligen hitta sin klöv nu, inte sitta här och vänta!

Hon var såå himla duktig...och när domaren bad mig sätta ner henne för skottprov,

så trodde jag knappt mina öron?

Hon hade fixat det.....för efter skottet får hon alltid en himla fart,

vet att det är nära spårslut, och där väntar klöv och beröm.....och lite godis.

(Glömde fota henne på plats så bilden fick vi ta när vi kom hem.

Skulle haft en älgklöv i munnen, men mina var slut, därav rådjur)

Om jag är stolt?

Ja, ganska......väldigt mycket!

Men så har vi tränat en hel del i vår skog, för vi tycker det är så himla roligt.

Dagens fina protokoll

  

Vilken dag!

Firade efteråt med "go-fika", och njöt av.....jaa, skogen.

Tog sedan hundarna på promenad, och plockade härliga liljekonvaljer till min lilla mamma, 

vilket blev mycket uppskattat i kväll.

Det minsta jag kan göra för henne nu....usch ja, det är lite tungt....hon vill inte vara med längre...

luften går liksom ur mig.   

Vi tar en dag i taget nu, och tar ingenting för givet längre.

"Jag blev skittrött faktiskt!!!"

"Matte säger att min hjärna fick jobba som tusan i dag, men roligt hade vi!"

 

Underbara hundar   

  

Lite roligt var det också, att Skorpans fina, härliga mamma Jolanta, fyllde år just i dag!

Hon fanns säkert med på ett litet hörn där i skogen. 

 

Grattis säger vi till Jolanta

  

Kram

Susanne

    Största överraskningen ever!!       

Tänkte först låta bli, kanske jag fått ett beroende?

För det gick inte...vara bara tvungen att ta med kameran ut.

Det kan ju dyka upp något som man skulle kunna

få för sig att fota....och då vill man ju inte stå där som ett fån, utan kameran!

Vore ju jättedumt!

Här låg jag på gräset bara.....så helt plötsligt låg Ronja och Skorpan bredvid.

Klart man vill fota det!

Att fota Skorpan, som för tillfället valt att klä av sig helt och hållet, det är inte lätt.

Joo, fota går ju, men att lura ögat att tro det finns päls, det är svårt.

Hon kallas numera för vår älskade "RUGG-UGGLA".

Kunde dock konstatera, att i dag lossnade inte ett endaste hårstrå på henne.....så nu väntar vi bara lite,

och hon kommer bli som ny igen, hahaha! 

En endaste gång har Ronja fällt av så där helt, men det var många år sedan.

Jag tror det har med kastreringen att göra....

Har säkert fel om man frågar experterna, men det är min tro.

Även denna dag åkte koner och vagn fram...det gäller att ligga i,

så ingen glömmer bort vad det egentligen är man sysslar med på plan!

Slalom t.ex, eller plankan....för Ronjas del.

Skorpan tränar på med extra allt.

Slalom, eller dra matte till brevlådan.....helst på vägen och inte ner i alla diken!!! Oops!

 "Om man håller sig till det höga gräset,

då kan ingen ana att jag är helt naken här bakom!"

"Vad sitter jag här för då??"

"I det höga gräset?"

"Så klart man vill vara hos sin bästa vän....inte ska väl hon sitta där helt själv?"

Best Friends Forever!

    

"Over and out" för i dag! 

(Jättekonstigt....klockan är ju inte så fasligt mycket än?)

Kram

Susanne

OM det mot förmodan skulle vara så att man en dag inte hade någon lust att fota....jag säger bara OM!

Då går man ut och lägger sig på gräsmattan, det behövs bara en liten kort stund,

så vips, så är den tanken som bortblåst.

Varför då?

Joo, för då blir man anfallen av två "björnar"....ja jösses vad mysigt det är.

Frågan dom ställer är;

"Ska vi leka, leka?"

                                        

     

Kameran hämtas, och så är vi i gång.

Jag tror dom stylar lite extra ibland, som om dom visste att dom kommer med på bild?

Skorpan blir såå glad när Ronja vill leka (vilket hon ju faktiskt ofta vill)

Men innan vi hamnade hemma på gräsmattan,

så var vi i spårskogen och gick en del spår.

Ronja fick i dag gå TVÅ andraspår

(vilket betyder att hon går ett spår som en annan hund redan gått,

men självklart ligger det klövar i spårslut)

Lite svårare kanske, eftersom hon får störning från den tidigare hunden.

Men att se Ronja spåra, det är nästan så att jag får "ståpäls".

Hon går lugnt och systematiskt tillväga, stannar och kollar ibland så vi  "där bak är med ordentligt"

Ser nästan ut som om hon frågar oss: "Hur går det? Går jag för fort?"

(Jag och min fantasi!!)

Enda gången hon får ett helt annat tempo,

det är om hon hör ett skott på nära håll, vilket hon gjorde i dag.

Då ser hon jätteglad ut, och halvspringer till slutet....

"Bråttom bråttom, nu har dom skjutit en älg eller så! Måste kolla!!"

Skorpan gjorde också precis det hon skulle....tänk att hon också blev så duktig på att spåra,

och att hon gillar det så.

En mysig söndag med ett härligt gäng.

Man måste väl vara lite knasig, som går upp i ottan, trots att man mår skit,

genomförkyld och kände mig febrig....

Näe, att stanna hemma för en sådan orsak finns inte i min värld.

Skorpan....hon är nog en av dom gladaste hundar jag haft äran att lära känna.

Det vilar aldrig några ledsamheter hos henne inte.

Så är hon väldigt söt också....trots sin nakenhet!

Tjatar och tjatar, om o om igen.....vad gjorde man utan hundar???

En sak är säker, jag hade aldrig varit så fotogalen som jag blivit!

"Se opp....här kommer vi!!"

  

  

"Snäääälla Ronja, kan vi inte leka lite till...? Bara lite??"

"Måste du köra upp spengummit i skallen på mig, Skorpan?"

"Ok ok, vi leker väl en stund till då!!"

  

"Öh....jag tror jag hör ett ljud jag känner igen??"

"Sch....tyst lite....det kommer någon nu!"

"Jaa, HURRAAA....våran husse kommer hem nu!!"

"Då ska vi göra det han gillar allra mest.....hoppa på honom,

tvätta hela ansiktet på honom, och allt det där som vi är så bra på med våra människor!"

 

  Kram på er

Susanne

Är det verkligen så att en fästing inte "lämnar ifrån sig" sitt gift förrän efter 48 timmar?

                  Kan man vara säker på det?               

Vi har enormt mycket fästingar här, det har vi redan konstaterat.

Visst har antalet fästingar som sätter sig på hundarna minskat markant sedan dom fått Bravecto,

men det bara en enda är en för mycket, tycker jag.

5 fästingar enbart i Ronjas ena ögonbryn i dag, det gillar jag inte.

Visst är dom döda, men lite blod har dom fått i sig,

och kan jag vara säker på att inget gift lämnas kvar??

Det här med fästingar är ett stort problem,

och ska jag nu ge mina hundar ett gift,

så vill jag vara så gott som säker på att dom klarar sig från någon fästingburen sjukdom.

INTE DET OCKSÅ, tänker jag!!

Vad har ni för tankar om det här med Bravecto?

Båda två åkte i badkaret i dag!

Skorpan har nu klätt av sig helt o hållet,

så hon såg ut som en liten "rugguggla" som behövde lite omvårdnad.

Det bästa med ingen päls, det är att torktiden är lika med noll.

Swish, så är hela hon torr....och fluffig.

Och Ronja då, jaa, hon älskar att parfymera sig,

men vi är inte alls överens om vad som luktar gott.

Hon stank verkligen vidrigt i dag!

Nu är även det åtgärdat, och efter bad infinner sig ett glatt humör.

Dom blir som valpar på nytt, båda två.

   

Det gör mig inte så mycket att bada hundar, tycker det är ganska rogivande faktiskt.

Men varje vecka....det känns väl inte helt ok.

För att vara på den säkra sidan, skulle det behövas koppel på,

men det är väl inget alternativ, tycker jag.

Vi chansar helt enkelt!

I dag klarade vi oss, fortfarande ren och fin......och luktar gott.

Ska man springa fort, då får man ta i med hela ansiktet!

Lite träning i skogen i kväll.

Under tiden som Ronja arbetade, fick Skorpan ligga stilla och titta på,

vilket hon blivit jätteduktig på.

Hon vet ju att det blir hennes tur också, och det älskar hon!

"JAG ÄR REDO!!"

Även Ronja får träning i att ligga stilla (och inte lägga sig i)!

"Jag kan visa hur man gör....ALLT", säger Ronja 

Vet inte om vi någonsin kommer tävla i lydnad, även om det säkert inte är omöjligt.

Det är dom där tävlingsnerverna som jag har, (eller inte har)

Dom förstör så mycket, tyvärr....

Hur som helst så kör vi litelydnadsmoment, bara för att det är kul,

och vi håller oss ajour med det vi lärt oss.

Leker gör vi så klart också!

Skorpans favorit....KURRAGÖMMA!!

Här är hon på väg in under granen, för att gömma sig för Ronja, hahaha.

Så står hon där under, helt tyst och stilla....länge.

Och jag ger mig sjutton på att Ronja är helt med på leken.....tror hon låtsas leta efter Skorpan,

och säger; "Näe, var kan Skorpungen vara?"

En bra dag!

Mycket samtal om det som varit.....vi kommer igenom det här också, det är jag säker på.

Men det måste få ta sin tid.

Två som luktar gott i dag....i morgon kan jag inte svara för hur det kommer bli???

Sista spårningen i morgon...alltid lika tråkigt när det är slut.

Kram

Susanne