Direktlänk till inlägg 21 juli 2015
Även om man bara varit hemifrån några dagar,
innebär det ändå en del pyssel vid hemkomsten.
Skönt att vara hemma, tyckte hundarna, och njöt med ben på tomten
(när det inte regnade förstås)
Pälsvård ägnade vi oss åt också,
vilket är en sysselsättning som för mig är så avkopplande.
Njutbart för alla inblandade....
Så fick vi kärt besök!!
Barnbarnet Leon med familj dök upp för en fika.
Han var lite skeptisk till hundarna i början,
framförallt när han hörde Skorpans "JAG-VILL-LEKA-SKALL"!!
Det ekar över hela skogen, så det var väl inte konstigt att Leon blev lite rädd.
Men nu känner han hundarna väl, och tittar efter dom, försöker klappa dom.
Och det är bara för honom att sträcka ut händerna åt varsitt håll,
för där sitter dom båda för det mesta.
Det kan ju tänkas att den lilla människovalpen tappar något?!
"Nej för sjutton, jag tigger i nte alls....håller bara Leon sällskap lite"
(Ronjas förklaring till placering)
"Öh, kolla mormor, fotar du nu?"
"Nu är Ronja helt plötsligt på andra sidan??"'
"Vill du smaka, Ronja??"
"Smultron!"
Jag smälter!!
Den finaste och gladaste lilla Leon.
Blir helt varm i hjärtat
Efter en fixardag, med allt vad det innebär,
avslutades kvällen med god mat på nyöppnad restaurang inne i stan',
tillsammans med sonen och hans sambo.
Gott, trevligt, mysigt...jaa, ALLT!
SE VCH Tjofselinas Z Diezma....vår egen lilla härliga Skorpunge.
Och SE UCH SE VCH SE(Ap)CH Brunnstorps Relax-Me....Ronja rätt o slätt!
Ryggen har fått tagit en hel del stryk, det vill jag inte veta av.....svårt att acceptera,
trots alla år som gått sedan olyckan.
Det är när det känns så här urjävligt som jag blir påmind om allt,
och liksom ramlar ner några hack på stegen igen.
Säkert snart på väg upp igen, det får ta sin tid helt enkelt.
SKit! Man vill bara skrika....AJ SOM......!
(men det hjälper ju inte)
Ska försöka lösa den värsta smärtan nu, med hjälp av lite specialmedicin jag fått.
I morgon blir det träff (liten resa) med dom andra två underbara barnbarnen, Mille och Meya.
Det kan få den värsta smärtan i världen att bli som bortblåst för en dag.
Tänka sig....tre barnbarn har vi fått!
Vi känner oss verkligen lyckliga, maken och jag.
Att ha Ronja och Skorpan hos oss ger också en sådan känsla.
"Varmihjärtatkänsla"
Kram
Susanne