Direktlänk till inlägg 22 juli 2015
Hämtade upp barnbarn + dotter i morse, för dagens utflykt!
Olidligt spännande, när man inte har en aning om var man ska, tyckte Milton och Meya.
"Kan ni inte ge oss en ledtråd i alla fall?"
Nix....det kunde vi ju inte!
Stannade för lite fika och bensträck på en mysig skogsväg.
"Åh, så pirrigt", tyckte Meya! (och även Mille) Man kan bara inte riktigt stå stilla, hahaha!
Eh....näe, som vanligt tigger INTE Ronja o Skorpan,
vill bara kolla lite, vad dom har i händerna, hehe
"Och OM ni inte orkar äta upp hela bullen, ja då, då kan vi gärna hjälpa till!"
Framme!
Målet var Karlsborgs fästning.
Vi har varit här förr när våra barn var små, och ni ville vi även visa barnbarnen.
Ni som varit här, vet hur spännande det är att se och uppleva allt här.
När man guidas genom alla underjordiska smala gångar,
medan en röst leder oss genom allt, det är såå spännande...och lite läskigt.
Det smäller ordentligt och gångarna fylls av krutrök....allt för att få det så verkligt som möjligt.
Gångarna blir nästan helt kolsvarta ibland, man ser nästan ingenting,
hör bara alla autentiska ljud som ekar.....
Verkligen en upplevelse för alla.
Nej, hundarna var INTE med där nere bland krutrök och knallskott, dom fick vänta i bilen.
Det var helt mulet när vi kom dit och parkerade,
men jag vet hur det brukar vara.....lämnar man bilen så kan man ge sig sjutton på att solentittar fram!
Kollade lite olika möjligheter att gardera sig mot sol på bilen,
och hittade ett bra ställe bakom ett hus.
Just i det huset var en glass-cafe' .....
Gick in och pratade med personalen,
berättade att vi hade hundar, och frågade om vi kunde ställa bilen där bakom.
Personalen blev så glad att jag frågade, och det gick såå bra....dom erbjöd sig t o m att kolla till hundarna
och bilen, fylla på vatten om det behövdes,
och vi kunde lämna hela bakluckan öppen.
Dessutom fick jag lämna mitt telefonnummer, så skulle dom ringa om något inte var ok.
Så himla snällt, och vi kunde alla känna oss lugna över att hundarna hade det bra.
Det märkliga är, sa personalen, att det var första gången någon frågade om detta,
vilket är konstigt....det var massor av hundar i bilarna!!!!!
Det var så svalt och skönt i bilen när vi återvände
Vi käkade mat intill Göta Kanal,
tittade på alla båtar som passerade.....och solen lyste.
Så mycket skratt, så roligt vi haft!
Så klart blev det stopp och paus även på hemvägen.
Massor av lek och bus.......
....men också en hel del uppletande av Milton, som gömde sig hela tiden.
Bland det roligaste som finns, att leta upp någon som saknas i "flocken",
och snabbt gick det också, att hitta rätt.
Vilken tur va?!
"Du var jätteduktig, Skorpan!"
Milton belönar!
Säger som i går....en "Manblirvarmihjärtatdag"
Det är dom här dagarna, med dom som betyder allra mest i våra liv, det är dom som räknas.
Vänner kommer och sk. vänner försvinner (ibland förstår jag verkligen ingenting) men dom nära,
familjen, dom vet man alltid finns där.
Aldrig långt borta.
Det är ett givande och tagande oavsett vem det gäller....finns inte det, då finns ingenting kvar.
Får man aldrig något tillbaka, då känns det verkligen skit, och kan lika gärna va.
Vår underbara lilla familj, där även Ronja och Skorpungen ingår, så klart,
vi finns alltid där för varandra...
Kram
Susanne