Direktlänk till inlägg 1 september 2015
Joorå, det blev betydligt bättre i dag
Gillar inte dom där skit-dagarna, men antar att det kommer en då o då.
Det viktiga är att dom inte stannar!
Den här platsen bara måste jag tillbaka till snarast.
Det var verkligen väldigt fint, hade allt jag gillar.
Skog, berg, vatten, stigar.
Vad mer behöver man på en utflykt? Joo, fikat så klart.
Veterinärsamtal, det var vad jag väntade på i dag.
Hade inte direkt någon telefontid, men han hade ju lovat ringa.....
Ocvh visst ringde han, den senaste i raden av veterinärer som vi träffat på.
Måste säga att jag gillar när dom bryr sig, OCH tänker lite!
Det blev ett långt långt samtal, med genomgång av det mesta som rör Skorpan.
När han började med att ge råd om hur jag ska utfodra henne, då sa jag faktiskt stopp
Nääe, man får inte magkatarr av en rågåker, där går min gräns.
Och man får inte heller var i lungan av magkatarr!!
Nu får du allt tänka om, sa jag.
Då kom vi in på den här undwersökningen som vi pratat om tidigare.
CT-Scan!
Men i min värld gör man inte en stor, kostsam undersökning,
om det inte finns klara belägg för att det skulle behövas.
Det kostar inte bara mig pengar, näe, det drabbar alla i det långa loppet.
OCH, för att inte tala om Skorpans "lidande"....att låta henne genomgå allt detta.
HAde dom från början pratat om det här, INNAN dom gjorde allt annat,
då kanske jag gjort en datortomografi, vad vet jag.
Men, nu bestämde jag mig....nu får det vara bra med alla restriktioner,
som hon ändå inte blivit bättre av.
Då menar jag bättre som i "inga symtom alls".
Hon borde ha dåliga värden, hon borde visa flera symtom, hon borde må mycket sämre i så fall.
Jag släpper henne lös, helt enkelt.
"Toppen, matte!!" tycker Ronja med all säkerhet.
Så här tråkigt kan man inte låta en Skorpunge ha det, det ser man ju lång väg.
OM det senare skulle visa sig att det var ett dumt steg att ta, jaa, då får vi ta tag i det då.
Det jag närmast tänker på då, det är "stövar-sjuka"
Men återigen, hon skulle må så mycket sämre
Är så vansinnigt trött på att behöva brottas med alla dessa tankar hela tiden.
Oroliga tankar.
Inte blir det bättre av att veterinärerna liksom förstorar allt ännu mera.
En Skorpa mår verkligen skitdåligt av att vara stilla, ta det lugnt, vara försiktigt.
Det är liksom inte hennes melodi.
Hon har varit stilla på tok för mycket det senaste året, helt klart.
Tänk va....En majskolv i buken i 5 veckor,
som bestämde sig för att lämna buken och vandra ut genom tarmen.
Där blev det tvärstopp efter 50 cm, varpå allt gick i rasande fart.
På 1 timma var hon så fruktansvärt dålig att hon fick köras på bår från bilen in till kliniken,
och operationsbordet.
VI SPRANG!!!
DET var nära ögat det....
Det hängde på det berömda håret
Kära nån....blir helt matt bara av tanken på den där dagen.
En lång återhämtning, rehab....så kom nästa slag.
Livmoderinflammation!
Gick ju bra o så, men......dom "råkade" sy med fel suturer!!!!
Infektion i buken, mera antibiotika, mera mediciner.....
Plockade suturer under massor av veckor från hennes buk.
Rehab......återhämning......stackars underbara hund.
Och nu detta.....som ingen kan svara på VAD det är.
Det har inte ens gått ett år....
Snacka om att vara stark, vårt lilla yrväder, med såå mycket spring i benen.
Tror hon älskar livet trots allt.
Hon har så mycket glädje i sig,
som hon mer än gärna delar med alla hon möter på sin väg.
Hon är så trygg.....och jag vet så väl var den tryggheten kommer från.
Hennes underbara uppfödare, som gett henne,
och ALLA andra hundar som passerat, en så fin start i livet.
Är rätt övertygad om att dom där första 8 veckorna i deras liv hos sin uppfödare är jätteviktiga.
Dom får en grundtrygghet, helt enkelt.
HAr nog sagt det massor av gånger förr, men det tål att upprepas,
tack ännu en gång, Tjofselinas Kennel, för denna underbara speciella hund.
SKulle gärna skriva detsamma till Ronjas uppfödare, Brunnstorps Kennel, men det tror jag inte behövs.
Hon finns säkert med oss varje dag, sitter i sin himmel (hon dog tyvärr för ett antal år sedan)
och håller koll på alla "sina" underbara valpar, och hur dom sköter sig.
Så...nu ska jag inte skriva flera ord i dag....
Kram till er
Susanne