Direktlänk till inlägg 4 september 2015
Ska jag skriva ner vad som händer med Skorpan?
Tänkte först att kanske är det bäst att låta bli....
Men NÄÄÄE, jag skriver om vad jag vill,
och är det nu en blogg om våra hundar, jaa, då skriver jag om just det.
Men jag vore tacksam om jag slapp höra åsikter om att jag borde gjort ditt eller datt,
du måste tänka på det här och det här,
för det är inte kul alls.
Jag gör så gott jag kan, eller vi ska jag säga.....Vi gör det vi tror eller tycker känns rätt för Skorpan.
(först lite annat bara)
Först bara några "Välkommen-hem-husse-bilder"
Dom har synkat ihop svansviftningarna.
Smartast så, dom slår ihop så hårt annars.
Somliga väntar tålmodigt....."Snart snart, kommer han ur bilen...."
Medan andra SKRIKER ut sin glädje!!!
"JAAAAA,HURRAAAAA, han är här nu!!! MIN HUSSE!!"
Skorpan gör sig så liten och valplik som möjligt....
"Hej hej hej hej, husse....Ser du mig, här är jag....visst är jag söt, visst visst?"
Mycket vackert besök i dag!!
Fjäril med lite tragiskt namn.
Den stannade länge på min hand (ville säkert bli fotat, tänkte jag)
Jaa.....följetongen Skorpan!
Var ur svalget i går. Gult kletigt illaluktande....
Magkatarr? Pyttsan!!
Åh, vad arg/besviken/ledsen/förbannad/ ja, allt blir jag!
Försökte att åter få kontakt med senaste i raden av veterinärer, utan resultat, så klart.
Däremot fick den som svarade i tfn ta allt jag hade att säga.
Jag ville att det jag sa skrevs in i journalen,
och att någon veterinär faktiskt LÄSTE det.
Det känns faktiskt rent av löjligt,
att jag ska betala såå himla mycket pengar, till ingenting.
Det är inte ok att "Gissa-Skorpans-Sjukdom", hon MÅSTE få hjälp.
Näe, jag har inte blivit tagen på allvar, helt klart.
Vid ett av alla tillfällen togs massor av blodprover som jag ville ha svaren på.
Näe, det låter som en påhittad historia det här, men dom hade KASTAT proverna!!
"Vad sa du?" frågade jag...man kan väl inte kasta prover,
som jag dessutom betalar dyra pengar för.
Det här var bara en i mängden av alla märkliga saker som hänt....den här gången.
Många vet säkert alla turerna under året, om stygn sydda med fel suturer,
vilket då orsakade ytterligare en antibiotika behandling.....eller det var nog tre!
Så till i dag då!
I dag träffade vi en veterinär som var en av dom mest noggranna vi mött!!!
Han lyssnade på mig, TITTADE på Skorpan, han tyckte nog mycket om sitt arbete tror jag.
En förutsättning för att göra ett bra jobb.
Ingen hade kollat i näsan på henne tidigare, vilket gjordes och där såg det såå fint ut.
Jaha, då utesluter vi det då.
Halsen....där såg man varet som låg där nere.....för att se ordentligt utan att
Skorpan skulle känna så mycket obehag, sederades hon lätt.
Nu pratar vi nogrannhet!!
Jag hoppas att det INTE beror på att jag härjat med dom,
utan att ALLA djur får samma fina behandling....ALLTID!
En höll i tungan, en (jag) höll i käkarna, en höll i lampan, och en undersökte.
Sååå mycket var fanns det där, under epiglottis...en seg sörja.
Det är trångt, det sitter illa till, så det är ingen lätt match att se ordentligt,
när man dessutom måste vara så många runt bordet.
Men veterinären var envis,
gav sig inte förrän han hade bildat sig en ordentlig uppfattning om hur det såg ut.
Han lyssnade sedan väldigt noga på lungorna.
Han mätte och han styrde, så som ingen gjort tidigare.
Frågade om det verkligen var möjligt att det inte hörs något konstigt ljud alls,
om det skulle sitta en främmande kropp i ena lungan?
Ingen regel utan undantag, men inte troligt, blev svaret.
Kanske är det så att hon faktsiskt drog ner något i lungan som vi trodde, men att det kommit ut?
Kanske, eller ganska troligt i så fall, skadades slemhinnan, som fortfarande är irriterad.
Summan av dagen är då:
Veterinäreren tror INTE att hon har en främmande kropp i lungan,
men däremot är slemhinnan mycket irriterad, vilket orsakar allt var.
Hundar har inte kraft att få upp det, så som vi människor kan.
Hosta och spotta.
Vi har nu en chans till......vi provar en behandling, som jag inte tänker gå in på nu.
OM det inte har effekt, ja, då återstår endast en sak.....CT-Scan.
Skorpan har sakta men säkert börjat komma till liv igen, lite "groggy" fortfarande,
och jag är ju den jag är, och vill se att allt är ok innan jag sover.
Jag ser att hon inte gillar känsla i halsen och tungan, som vi dragit och petat där i, måste vara obehagligt.
Men hon är stark och frisk i övrigt, det fick jag återigen höra i dag.
Ganska fantastiskt att se, efter allt hon genomgått, sa personalen där vi var i dag.
Så klart jag tänker, tänker på vad som kan hända....
Men samtidigt vet jag att är det någon hund som ska fixa det här, då är det Skorpan.
Vi håller tummarna för att det här kommer ge ett gott resultat nu.
Tack av hela mitt hjärta, för alla meddelanden/sms/telefonsamtal jag fått.
Jag har inte hunnit svara er alla, men jag hoppas ni förstår varför.
Stor kram till er, mina fina vänner.
Susanne